Ikväll hade jag (samt Humlan och Björn) den stora förmånen och glädjen att få se Sophie på en liten scen i Stockholm, Bar Brooklyn nere på Hornstulls Strand.
Jag har sett många konserter i år. Musik är en del av mitt nervsystem och ämnesomsättning, får mitt hjärta att fortsätta slå. Live inte minst.
Sophie Hunger är stor där ute i Central-Europa och även i UK har hon publik. Inte så I Sverige. Vilket är mycket mycket sorgligt. Jag och Humlan har
missionerat 
genom åren. Ni vet inte vad ni missar. Jag har haft glädjen att följa henne ganska många år nu, som en av få entusiaster i Sverige (men några tappra är vi :-) ).
Det var ändå "strax under hundra" på lilla Bar Brooklyn ikväll. Och vi gav henne all den uppmärksamhet och respons hon förtjänar. Hon gav oss en lysande kanonspelning med extranummer. Hon låter inte som någon annan, hon spelar i en egen liga. Hon är helt unik, sagolikt unik.
Hon började väl som en ganska traditionell singer-/songwriter någonstans runt mitten av 2000-talet (
Armed with an acoustic guitar and an indie folk sensibility ... ) och har nu utvecklats till en alldeles egen unik artist "in her own right". Hon låter som sagt inte riktigt som någon annan. Hon står djupt i rötterna (ni vet) men hon vägrar stå stilla: folk-blues-electronica-jazz mm mm mm, jag vet inte vilka ord som bäst beskriver hennes musik.
Det här var suveränt bra och den här spelningen hamnar högt högt högt uppe bland "all-time favourites" genom åren. Tack Sophie.
