Jag håller med här, det är trevligt med någon fint i glaset när man lyssnar på en ny Dylanplatta. Det har diskuterat förr här på forumet. Varje gång ett nytt släpp är på gång skulle jag tro. Förr om åren brukade jag alltid lyssna utomhus med min bärbara cd-spelare och hörlurar när en ny skiva kom ut, gärna med någon dryck till detta. Väder spelade ingen roll. Jag kunde sitta på en stentrappa bakom en bro, spelade ingen roll. En ny Dylanskiva är en stor händelse. Inte så ofta det händer. Vi ska sannerligen vara tacksamma att det fortfarande sker, att han fortfarande älskar (eller hatälskar) vad han håller på med. Ulrika frågade om det här kanske var sista vändan, efter kvällen i Lyon. Eller om Tempest är sista skivan. Jag säger nej, aldrig, om den mannen slutar spela musik är det inte av någon annan anledning än att han inte kan andas längre. Så länge han andas kommer han spela musik! Kvällen i Lyon var det helt uppenbart. Man gör inte så, sprattlar inte med benen, sjunger inte och skrattar och utstrålar en sådan livsglädje när han sjunger "some bootleggers make pretty good stuff", om man inte älskar och aldrig kan sluta med detta.
Stentrappa under en bro. Nu är det annorlunda. En mint julep vore inte alls fel! För guds skull, titta på denna youtubevideo! Jag tror jag postat denna länk tidigare, men så här gör man en riktigt bra mint julep, förmodligen så bra som man kan göra den, här av världens skönaste bartender i en bar i New Orleans. Jag hade gärna varit där, och blivit läskad, stirrandes, förväntansfull. Bob hade gärna fått göra mig sällskap. Och alla ni andra också för den delen. Detta är poesi. Jag fäller nästan alltid en tår när jag tittar. Och jag tittar ofta! :-)
http://www.youtube.com/watch?v=gJV-O1e10z8
