Igår satt vi i ett trevligt bås långt fram på högersidan av arenan, med väldigt bra sikt över scenen, förvisso med Bobs rygg mot oss, men det gjorde inte så mycket, kul med något annorlunda och dessutom så står han ofta vänd ut mot publiken. Åter igen en mycket bra konsert som jag personligen tyckte var lite stel i början men när farten stegrades med Duquesne Whistle så blev Bob och bandet gladare och efter det var det riktigt roligt och i stort sett alla låtar efter det var mycket bra. Kul att se honom gå fram och hälsa på publiken efteråt, det blev några bilder på det som jag ska försöka lägga upp lite senare. Jag vet inte varför men jag har blivit så hes att jag knappt kan prata, det är väl det här englandsvädret, kallare än väntat. Tack för den här resan Bob, vi kanske ses igen. Den ena hesare än den andra.
