Bob till Stockholm waterfront

[Humlan]

Bishops 

[egoBen]

Förträff inför Bob Dylan på
Stockholm Waterfront
för alla som vill på:

Bishops Arms
Vasagatan 7 i Stockholm
Klockan 17.00 eller tidigare för den som vill.
Både lördag och söndag 12-13 oktober 2013.
Vi försöker hålla oss till området kring höga borden vid fönstret ut mot gatan.

Mer information om stället och meny för den som vill äta (man beställer alltid i baren):
http://www.bishopsarms.com/Stockholm___Vasagatan/Presentation

Det blir roligt detta!

 

[Humlan]

https://www.facebook.com/TheBishopsArmsVasagstan 

[gerbos]

Perfekt! Ska vi köra någon efterträff också och var i så fall? 

[egoBen]

Perfekt! Ska vi köra någon efterträff också och var i så fall? 

Självklart, det borde vi bestämma, faktiskt viktigare än förställe. Vi har ju haft en del förslag på tapeten, ska någon bara säga något och så kör vi på det? 

[Leif]

Ikväll har det börjat ordentligt känner jag. There’s a rumbling in the skies. Jag börjar bli nervöst pirrig i magen.
Det känns så bra. Ja, det var väl bara det jag ville säga just nu, file it under Värdelöst vetande om ni vill. 

[Elston]

Ikväll har det börjat ordentligt känner jag. There’s a rumbling in the skies. Jag börjar bli nervöst pirrig i magen.
Det känns så bra. Ja, det var väl bara det jag ville säga just nu, file it under Värdelöst vetande om ni vill. 

Jag känner likadant. Och kan tänka mig att fajla det under Värdefullt kännande.
Typ.
                  

[gerbos]

Ikväll har det börjat ordentligt känner jag. There’s a rumbling in the skies. Jag börjar bli nervöst pirrig i magen.
Det känns så bra. Ja, det var väl bara det jag ville säga just nu, file it under Värdelöst vetande om ni vill. 

Jag känner likadant. Och kan tänka mig att fajla det under Värdefullt kännande.
Typ.
                  

Även jag känner något liknande, samtidigt som jag sitter och lyssnar på Dylan-bootlegs och då och då tvingar mig själv att göra något praktiskt, som att laga mat, istället för att sitta och dagdrömma om den kommande helgen. Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång. För det är nog mycket på grund av dessa förväntningar som gör att det fortfarande är så kul att se Dylan. Eller missförstå mig rätt. Dylan själv är anledning nog att se Dylan. Men förväntningarna är ändå en del av poängen. Vardagen blir mindre tråkig när jag kan gå runt och fantisera om vad som kommer hända under helgens spelningar.

[Leif]

Ikväll har det börjat ordentligt känner jag. There’s a rumbling in the skies. Jag börjar bli nervöst pirrig i magen.
Det känns så bra. Ja, det var väl bara det jag ville säga just nu, file it under Värdelöst vetande om ni vill. 

Jag känner likadant. Och kan tänka mig att fajla det under Värdefullt kännande.
Typ.
                  

Även jag känner något liknande, samtidigt som jag sitter och lyssnar på Dylan-bootlegs och då och då tvingar mig själv att göra något praktiskt, som att laga mat, istället för att sitta och dagdrömma om den kommande helgen. Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång. För det är nog mycket på grund av dessa förväntningar som gör att det fortfarande är så kul att se Dylan. Eller missförstå mig rätt. Dylan själv är anledning nog att se Dylan. Men förväntningarna är ändå en del av poängen. Vardagen blir mindre tråkig när jag kan gå runt och fantisera om vad som kommer hända under helgens spelningar.

Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång.

Ja visst är det!? Det är alltså never-ending. Fascinerande, stort, magiskt, mystiskt, fint, livsuppehållande. Typ.

[janne]

Perfekt! Ska vi köra någon efterträff också och var i så fall? 

Självklart, det borde vi bestämma, faktiskt viktigare än förställe. Vi har ju haft en del förslag på tapeten, ska någon bara säga något och så kör vi på det? 

 I samma byggnad som Bishops Arms, Vasagatan 7, fast närmare centralstationen/Waterfront ligger baren The Laughing Duck. De har öppet till 03.00 alla dagar i veckan.
http://www.laughingduck.se/

[Humlan]

Ikväll har det börjat ordentligt känner jag. There’s a rumbling in the skies. Jag börjar bli nervöst pirrig i magen.
Det känns så bra. Ja, det var väl bara det jag ville säga just nu, file it under Värdelöst vetande om ni vill. 

Jag känner likadant. Och kan tänka mig att fajla det under Värdefullt kännande.
Typ.
                  

Även jag känner något liknande, samtidigt som jag sitter och lyssnar på Dylan-bootlegs och då och då tvingar mig själv att göra något praktiskt, som att laga mat, istället för att sitta och dagdrömma om den kommande helgen. Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång. För det är nog mycket på grund av dessa förväntningar som gör att det fortfarande är så kul att se Dylan. Eller missförstå mig rätt. Dylan själv är anledning nog att se Dylan. Men förväntningarna är ändå en del av poängen. Vardagen blir mindre tråkig när jag kan gå runt och fantisera om vad som kommer hända under helgens spelningar.

Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång.

Ja visst är det!? Det är alltså never-ending. Fascinerande, stort, magiskt, mystiskt, fint, livsuppehållande. Typ.

 

[egoBen]

Ja, att sitta där på sin plats i arenan, ljuset är fortfarande tänt, man sitter och småpratar. Sedan släcks ljuset. Det blir tyst och samtidigt applåder och jubel. Musiken börjar och Bob kommer gående från bakom scenen, man blir glad i hela kroppen, spänningen är fortfarande stor, hur ska detta gå, vad blir det för en typ av konsert, skoj och lättsam eller kanske mer stilla och eftertänksam. En sak är som sagt säger, man vet aldrig. Sedan dagen efter samma sak, det ska bli fantastiskt roligt, extra kul att det är två konserter på samma arena, och vi får se hur olika konserterna blir sinsemellan, oavsett låtval. Spännande. Minst sagt! Det pirrar minsann redan lite nu. Nu är det snart dags.

[Humlan]

Ja, att sitta där på sin plats i arenan, ljuset är fortfarande tänt, man sitter och småpratar. Sedan släcks ljuset. Det blir tyst och samtidigt applåder och jubel. Musiken börjar och Bob kommer gående från bakom scenen, man blir glad i hela kroppen, spänningen är fortfarande stor, hur ska detta gå, vad blir det för en typ av konsert, skoj och lättsam eller kanske mer stilla och eftertänksam. En sak är som sagt säger, man vet aldrig. Sedan dagen efter samma sak, det ska bli fantastiskt roligt, extra kul att det är två konserter på samma arena, och vi får se hur olika konserterna blir sinsemellan, oavsett låtval. Spännande. Minst sagt! Det pirrar minsann redan lite nu. Nu är det snart dags.

  Vi kanske får höra ett plektrum falla med ett helt underbar 3D ljud in i bilden av svärta knappt utskiljbar där ett intro skapas och just i den stunden vet vi att hela världens alla Dylan vänner finns med oss när vi svävar ut och omfamnas av Bobbys varma kärleksfulla framförande av sina helt nya aldrig tidigare framförda på detta sätt mästerverk 

[gerbos]

Ikväll har det börjat ordentligt känner jag. There’s a rumbling in the skies. Jag börjar bli nervöst pirrig i magen.
Det känns så bra. Ja, det var väl bara det jag ville säga just nu, file it under Värdelöst vetande om ni vill. 

Jag känner likadant. Och kan tänka mig att fajla det under Värdefullt kännande.
Typ.
                  

Även jag känner något liknande, samtidigt som jag sitter och lyssnar på Dylan-bootlegs och då och då tvingar mig själv att göra något praktiskt, som att laga mat, istället för att sitta och dagdrömma om den kommande helgen. Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång. För det är nog mycket på grund av dessa förväntningar som gör att det fortfarande är så kul att se Dylan. Eller missförstå mig rätt. Dylan själv är anledning nog att se Dylan. Men förväntningarna är ändå en del av poängen. Vardagen blir mindre tråkig när jag kan gå runt och fantisera om vad som kommer hända under helgens spelningar.

Fascinerande att den känslan kommer tillbaka gång på gång.

Ja visst är det!? Det är alltså never-ending. Fascinerande, stort, magiskt, mystiskt, fint, livsuppehållande. Typ.

Precis!

[gerbos]

Perfekt! Ska vi köra någon efterträff också och var i så fall? 

Självklart, det borde vi bestämma, faktiskt viktigare än förställe. Vi har ju haft en del förslag på tapeten, ska någon bara säga något och så kör vi på det? 

 I samma byggnad som Bishops Arms, Vasagatan 7, fast närmare centralstationen/Waterfront ligger baren The Laughing Duck. De har öppet till 03.00 alla dagar i veckan.
http://www.laughingduck.se/

Jag har faktiskt aldrig varit där så jag kan inte bedöma trevlighetskänslan, men spontant tycker jag att det låter som ett perfekt förslag! Bra läge och skönt att veta att vi inte blir utjagade för tidigt. Även fast jag kanske inte tror att jag kommer stanna till 03.00 så är det skönt att veta att alternativet finns.