AndersG avliden i cancer

[molkom]

Inte heller jag kände AndersG personligen. Ändå blir jag berörd när jag får veta att en Dylanvän har lämnat oss. De flesta av oss upptäckte Dylan i ungdomen och har fått följa honom i många år. Att få åldras tillsammans med hans musik har så småningom kommit att kännas självklart. Men ingenting kan tas för givet. Jag är tacksam för varje dag jag vaknar och vet att musiken finns. I glädje och i sorg.

[Man_utan_namn]

Detta gör mig enormt sorgsen. Jag träffade aldrig AndersG (trots att vi förmodligen var på många, många konserter tillsammans), utan han var för mig mer mer en mystisk existens med stor integritet och mycket intressant att säga. Jag uppskattade honom enormt för hans inlägg på Love & Theft. Han var med från första början på min Yahoo-lista, tror jag.
Jag beklagar din och alla de närmastes sorg, Linus. Jag vet inte om det är någon tröst, men jag vet att din far gjorde avtryck hos mer än en person han aldrig träffade.

Tack även till dig, Tobias, för fina ord om Anders. Det ger visst en tröst att pappa uppskattades på L&T. Just därför tänkte jag att det skulle vara konstigt om han en dag bara var borta från forumet, därav mitt ursprungliga inlägg.

[Man_utan_namn]

Inte heller jag kände AndersG personligen. Ändå blir jag berörd när jag får veta att en Dylanvän har lämnat oss. De flesta av oss upptäckte Dylan i ungdomen och har fått följa honom i många år. Att få åldras tillsammans med hans musik har så småningom kommit att kännas självklart. Men ingenting kan tas för givet. Jag är tacksam för varje dag jag vaknar och vet att musiken finns. I glädje och i sorg.

Så är det, en sån här händelse ställer ju livet på ända. Saker som man trodde var viktiga känns plötsligt inte alls nödvändiga. Samtidigt finner jag tröst i att pappa levde livet medan han levde, så att säga. Det är dumt att skjuta upp saker för länge, det kan lätt bli för sent. Jag fick ju se Bob med pappa säkert 10-15 gånger genom åren, de minnena lever kvar hos mig för resten av livet. Anders, Bob och jag var "together through life".

[Man_utan_namn]

Hemskt tråkigt att höra.
Trots att jag inte kände Anders det minsta (lika lite som jag känner de flesta här på L&T) så blir jag sorgsen och chockad av beskedet. AndersG var som sagt en av de mer frekventa signaturerna på forumet och till och med i en sådan här metavärld av relationer byggs sammanhang upp likt personer. Den nya verkligheten. Förstås är signaturerna personer.
Förstås kan jag inte alls känna er familjs sorg. Men jag ville skriva några ord.

Såg att jag missat att tacka dig, Hibbitt, för deltagandet i sorgen. Tack!

[bobi]

Så outsägligt sorgligt. En broder på Lat är borta. Vila i frid, Anders. Och tack,  /bobi

[M:o Nightmare]

Väldigt sorgligt och underligt att aldrig någonsin få se fler inlägg av Anders G igen. Jag gillade hans inlägg. Vi var jämngamla kan jag konstatera.
Vila i frid Anders G!

[Man_utan_namn]

Idag hölls så begravningen för Anders. Det blev en ceremoni i musikens tecken, med många inslag av Bob. Vi spelade bl.a. Ring Them Bells, Warren Zevons version av Knockin' On Heaven's Door, och en solist framförde "Bara om min älskade väntar" (Tomorrow is a long time). Det blev en fin begravning och ett värdigt farväl till Anders.

Jag vill också uttrycka min/vår tacksamhet för den vackra blomsterbukett som några av er på forumet (ni vet vilka ni är) varit med om att arrangera. Det var en väldigt fin gest, så det ska ni ha en stor eloge för. Det var ett passande Chimes of Freedom-citat ni hittat också.

Återigen, stort tack för deltagandet i sorgen.

/Linus

[I&I]

Jag har inte läst på forumet under en längre tid, men även om det är väldigt sent vill även jag beklaga sorgen och uttrycka min personliga saknad över en Dylanväns (tillika sansad och respekterad forumdeltagare på L&T) alltför tidiga bortgång.

Livet är inte alltid rättvist. Man får ta det som det kommer och göra det bästa av varje dag man får.

Sköt om dig Linus!

[Man_utan_namn]

Tack I&I för dina vänliga ord.

Livet har trots allt gått vidare, även om saknaden är stor. Närmsta tiden efter ett dödsfall är det ju många praktiska saker som ska hanteras, bouppteckning etc, så det har nog fortfarande inte riktigt sjunkit in. Men klart är att man har påmints om livets bräcklighet. Som du korrekt säger, så gäller det att ta tillvara på dagen.

/Linus