-
Tänkte att man kunde starta en tråd där man skriver något när man hör Bob framföra en låt på ett sånt sätt att man bara måste skriva av sig om hur fantastiskt det låter. Ungefär som den tråd Björn startade under andra artister. På detta sätt kan man ju samtidigt bli inspirerad av andra att plocka fram en gammal tejp men inte lyssnat till på länge. Och så kan man ju få tips om vad man bör välja i nästa trejd. ;)
One Too Many Mornings - Birmingham, 7 juni 1989
Denna har levt i mitt huvud sedan någon dag i december när jag hörde den första gången. Varje gång jag tar en promenad finns den där. Idag gick jag till Konsum och då hörde jag Bob sjunga dessa rader igen. Varje rad i de tre verserna känns både som om de är noggrannt inplanerade hur de ska fraseras och betonas, men samtidigt låter det som att de plockas fram spontant i ögonblicket. Akustiskt gitarrspel av Bob och G E Smith. Munspelet avslutar perfekt. Att höra Bob sjunga dessa rader om det smärtsamma uppbrottet är ett stort ögonblick för mig i denna period 88-90 som jag har fastnat för ordentligt den senaste tiden.
-
Har nästan fasat för att nån ska starta en sån här tråd ;)
Den kan bli never-ending, åtminstone i samma grad som Björns. Jag ska ta fram din låt vid tillfälle, Mattias, jag lovar. Och berätta om vad jag tycker.
Men nu är det så att denna tråd kommer som ett brev på posten för mig. Har nämligen i ett annat sammanhang talat mig varm för en låtversion och hittills med sån dålig respons och det råkar vara så att detta framförande av denna låt ligger mig varmare om hjärtat än de flesta andra och att höra den kritiseras känns hårt. Så vad gör jag? Jag riskerar att även i detta sammanhang se denna version kritiseras. Masochist, javisst!
Det handlar om "Mr. Tambourine man" från Sheffield 2000. Den enda låt jag har beställt på min begravning, faktiskt. Som jag ju nämnde i PKK, för de som lyssnade. Och efter de påhopp, faktiskt, som denna konsert och även denna version, fått i detta andra sammnhang, så har jag nu lyssnat på den igen ett par gånger. Och det är bara att sticka ut huvudet och säga att detta för mig är en av de absolut starkaste "Mr. Tambourine man" jag vet. Musikaliskt må den vara mindre spännande än t.ex. de likaledes fantastiska 95-versionerna. Men för mig är detta Versionen med stort V av en låt som betyder mycket för mig. Bara för att peka på en, om än väsentlig, detalj. Sättet att sjunga och frasera de fem små orden "Play a song for me" olika varje gång och få fram så subtilt olika betydelser. Från djupaste förtvivlan till spelad säkerhet till förtröstan osv... Och överhuvudtaget Dylans sång här. Alla nyanser på skalan av känslor som gås igenom på ett så lågmält sätt. Och så detta innerliga munspel på slutet som sammanfattning. När jag tog fram den igår, efter att inte ha lyssnat på den på ett tag, så kan jag säga att jag reste mig på ostadiga ben.
Så där har vi det. Den T. man som för mig är den ultimata. I alla fall den som griper tag i mitt hjärta mer än någon annan version.
-
Har nästan fasat för att nån ska starta en sån här tråd ;)
Den kan bli never-ending, åtminstone i samma grad som Björns. Jag ska ta fram din låt vid tillfälle, Mattias, jag lovar. Och berätta om vad jag tycker.
Men nu är det så att denna tråd kommer som ett brev på posten för mig. Har nämligen i ett annat sammanhang talat mig varm för en låtversion och hittills med sån dålig respons och det råkar vara så att detta framförande av denna låt ligger mig varmare om hjärtat än de flesta andra och att höra den kritiseras känns hårt. Så vad gör jag? Jag riskerar att även i detta sammanhang se denna version kritiseras. Masochist, javisst!
Det handlar om "Mr. Tambourine man" från Sheffield 2000. Den enda låt jag har beställt på min begravning, faktiskt. Som jag ju nämnde i PKK, för de som lyssnade. Och efter de påhopp, faktiskt, som denna konsert och även denna version, fått i detta andra sammnhang, så har jag nu lyssnat på den igen ett par gånger. Och det är bara att sticka ut huvudet och säga att detta för mig är en av de absolut starkaste "Mr. Tambourine man" jag vet. Musikaliskt må den vara mindre spännande än t.ex. de likaledes fantastiska 95-versionerna. Men för mig är detta Versionen med stort V av en låt som betyder mycket för mig. Bara för att peka på en, om än väsentlig, detalj. Sättet att sjunga och frasera de fem små orden "Play a song for me" olika varje gång och få fram så subtilt olika betydelser. Från djupaste förtvivlan till spelad säkerhet till förtröstan osv... Och överhuvudtaget Dylans sång här. Alla nyanser på skalan av känslor som gås igenom på ett så lågmält sätt. Och så detta innerliga munspel på slutet som sammanfattning. När jag tog fram den igår, efter att inte ha lyssnat på den på ett tag, så kan jag säga att jag reste mig på ostadiga ben.
Så där har vi det. Den T. man som för mig är den ultimata. I alla fall den som griper tag i mitt hjärta mer än någon annan version.
(tyst, tyst):
Och munspelet, också, där på slutet...
(be still my heart)
Leif
-
Du har alltså inte hört den??? Ses snart, Leif :)
För om nån kan höra något av vad jag hör i denna version så är det väl du.
Gonatt. Igen.
-
Du har alltså inte hört den??? Ses snart, Leif :)
För om nån kan höra något av vad jag hör i denna version så är det väl du.
Gonatt. Igen.
Jo, jag har hört den. Har den. Satte på den efter ditt inlägg.
Var otydlig.
(be still my heart).
Gonatt,
Leif
-
Det måste ha blivit fel årtal här. :)
Ni menar förstås"Mr. Tambourine Man" i Sheffield 1966? Ja, den var sanslöst, otroligt, häpnadväckande bra, med en Dylan i trans som blåser lååånga munspelssolon som förflyttar lyssnaren bortom tid och rum. Plötsligt är det över och applådåskorna fyller hallen. Då är man tillbaka i verkligheten igen. Åtminstone tills man tryckt på "repeat".
Dessvärre har Dylan aldrig kunnat eller velat spela munspel så här magiskt efter 1966. Möjligen med något enstaka undantag.
-
Har nästan fasat för att nån ska starta en sån här tråd ;)
Den kan bli never-ending, åtminstone i samma grad som Björns. Jag ska ta fram din låt vid tillfälle, Mattias, jag lovar. Och berätta om vad jag tycker.
Men nu är det så att denna tråd kommer som ett brev på posten för mig. Har nämligen i ett annat sammanhang talat mig varm för en låtversion och hittills med sån dålig respons och det råkar vara så att detta framförande av denna låt ligger mig varmare om hjärtat än de flesta andra och att höra den kritiseras känns hårt. Så vad gör jag? Jag riskerar att även i detta sammanhang se denna version kritiseras. Masochist, javisst!
Det handlar om "Mr. Tambourine man" från Sheffield 2000. Den enda låt jag har beställt på min begravning, faktiskt. Som jag ju nämnde i PKK, för de som lyssnade. Och efter de påhopp, faktiskt, som denna konsert och även denna version, fått i detta andra sammnhang, så har jag nu lyssnat på den igen ett par gånger. Och det är bara att sticka ut huvudet och säga att detta för mig är en av de absolut starkaste "Mr. Tambourine man" jag vet. Musikaliskt må den vara mindre spännande än t.ex. de likaledes fantastiska 95-versionerna. Men för mig är detta Versionen med stort V av en låt som betyder mycket för mig. Bara för att peka på en, om än väsentlig, detalj. Sättet att sjunga och frasera de fem små orden "Play a song for me" olika varje gång och få fram så subtilt olika betydelser. Från djupaste förtvivlan till spelad säkerhet till förtröstan osv... Och överhuvudtaget Dylans sång här. Alla nyanser på skalan av känslor som gås igenom på ett så lågmält sätt. Och så detta innerliga munspel på slutet som sammanfattning. När jag tog fram den igår, efter att inte ha lyssnat på den på ett tag, så kan jag säga att jag reste mig på ostadiga ben.
Så där har vi det. Den T. man som för mig är den ultimata. I alla fall den som griper tag i mitt hjärta mer än någon annan version.
Jag vet att jag har ett antal framföranden som jag måste få ventilera i denna tråd. Men det kommer ett stycke i taget. :)
-
Nej, Tobias. Inte fel årtal. Klart jag vet att 66-versionerna är magiska. Otroliga. Men den från Sheffield 2000 är något annat. Och står gott och väl på egna ben. Blanda inte bort korten nu B)
För som så ofta så kommer nyanser och dimensioner i en låt fram decennier efter det att den skrevs, som Dylan inte kunde få fram som t.ex. 25-åring. Och här, i Sheffield 2000, lyckas han få med mer i denna låt än jag anade fanns. Heart-breaking. Sanna mina ord.
-
Jag plockade fram den där trippelskivan med Tramps/MSG från 99 tidigare idag. MSG-spelningen som helhet har ju en ganska trist låtlista... på pappret, men MR T är grym där. Så kom då plötsligt Just Like A Woman... Jesus, vilken version. Han deklamerar nästan texten. Väldigt noga med att bära fram varje stavelse. Mot slutet är Bob nästan Van Morrison-extatisk när jan sjunger:
She makes love, she makes love, she makes love, she even makes LOVE
Just like a woman, but yeah, she breaks just like a little girl.
Girl låter mer som grrl, eller något. Hursomhelst en bortglömd och underskattad tolkning av en relativt sönderspelad låt. Det här måste vara bland de fem bästa versionerna av den här låten...någonsin, om inte DEN bästa. Spring och lyssna
-
Oj, vilken tråd! Bob knäcker? Ja, det gör han väl ofta ;)
Ni snackar om hur Bob spelar munspel 66. ja! Då måste jag få föra fram en till Tambourine Man till – nämligen den som är på Live 1966 skivan. Jeeze, första gången jag hörde den!!! Hade bara hört originalet innan som väl inte hade tagit mig med någon direkt storm faktiskt. Men den här versionen! Trots lite hostningar och mikrofonflås så är den helt enorm, jag menar Munspelet med stort M. Ett euforiskt, utflippat sådant som går över i ett helt spöklikt drömskt ylande som går ända in i märgen på en och allt man kan tänka är JESUS I HIMMELEN!
Just trakterandet av munspelet överhuvudtaget på den skivan är helt kolossalt bra. Var det så överlag under 66?
Ja. Alla har den. Ni vet vad jag snackar om...
-
Svar ja, Linnea. Under 66-turnéns akustiska set spelade Dylan på sitt munspel som varken han eller någon annan har gjort, varken förr eller senare. Så är det bara.
-
Hmm. Ett litet bidrag. Kollade just, och återigen, på ett av i mitt tycke största Dylanögonblicken. Jag menar då Pancho & Lefty i duett med Willie Nelson från hans 60-årskalas, 1993 eller nåt. Det är så fantastiskt coolt, och det blir bara coolare när tidens tand har fått gnaga på det. Hela konserten är så klart underbar, med Waylon Jennings, Paul Simon, Emmylou Harris o s v, men bäst är ju ändå Bob. Bob sjunger sin tilldelning i Pancho & Lefty helt makalöst. Bara sättet han sjunger vissa textrader på:
"He wore his gun outside his pants”
”...ahhh…but that´s the way it goes”, och framförallt, sista versens
”…and now his growin´ old”.
Har Bob någonsin var så coolt klädd? Boots, jeans, kavaj, solglasögon. Dessutom är fotarbetet rent enormt. Och det efterföljande handtacket från Willie, publiken som reser sig i extas, och Bobs nästan nonchalanta nickningar till tack mot publiken. En av Bobs största stunder, har jag alltid tyckt. Och den senare versionen av Hard Times går ju förresten inte heller av för hackor.
Per
-
Inom parentes kan jag tillägga att den versionen av Pancho & Lefty (som helt riktigt är kalas) sägs vara inspelad under en soundcheck eller repetition innan konserten. Sedan lade de på lite publikljud. Versionen som faktiskt framfördes inför publik var tydligen inte alls lika lyckad.
-
Det var som attan. Det visste jag inte. Vet inte om det har med saken att göra, men jag har aldrig blivit riktigt klok på vilken gitarr (ljudmässigt alltså, inte modell) Dylan spelar. Ibland är Dylans spelande synkat med det där plockande, karaktäristiska gitarrljudet, men ibland stämmer det inte alls.
-
Not Dark Yet - Wien, 30 april 1999
Detta är den starkaste Not Dark Yet jag hört. Jag kan inte tänka mig att Bob kan sjunga den så att känslorna som ryms i texten går fram tydligare och skarpare. Lyssna bara hur han sjunger raden "I ain't lookin for nothin' in anyone's eyes". En högklassig Single Malt i ljudformat skulle man kanske kunna säga... Och när han sen klämmer in "Don't even hear the murmur of a prayer" antar denna version närmast profetiska dimensioner.... Det är tydligen ett band som kompar bra i bakgrunden också, bl a Bucky Baxter som är på sluttampen av sina äventyr med Bob. Men här är det av underordnad betydelse, när Bob knäcker.
-
Not Dark Yet - Wien, 30 april 1999
Detta är den starkaste Not Dark Yet jag hört.
Håller helt och hållet med. Samma konsert innehåller också en av mina absoluta Mr T-man favoriter - jämförbar bara med 1995 och 1981 (Drammen), där han leker med en neråtgående skalarörelse, som jag har för mig han använde en del under den perioden, men aldrig så bra som här. Speciellt blir det också av sammanställningen med Masters of War och Hard Rain, som nästan bildar en historia av slutverserna: "out to the windy beach ... to dance beneath the diamond sky" -> "I'll stand on your grave till I'm sure that you're dead" -> "I'll stand on the ocean until I start sinkin', But I'll know my song well before I start singin'"
Sen är det ju sagolikt sjunget. Och sen NDY. Och TTGTH.
-
Bättre än Mr Tambourine Man 1966, Eyolf?
-
En annan godong dom knäckte mig idag var när jag fick stifta bekantskap med Big Girl från Warsawa 94. Jag har tidigare lagt upp den under files på L&T, dock är den borta nu. Helt lysande, och i bra kvalitet. Om nån har hela spelningen så är jag intresserad, fin setlista
Från Olofs files
1. Jokerman
2. Just Like A Woman
3. All Along The Watchtower
4. You’re A Big Girl Now
5. Tangled Up In Blue
6. Under The Red Sky
7. Mama, You Been On My Mind
8. Masters Of War
9. Love Minus Zero/No Limit
10. God Knows
11. In The Garden
12. Maggie's Farm
13. Ballad Of A Thin Man
14. It Ain't Me, Babe
15. Blowin’ In The Wind
-
Helt plötsligt idag när jag testade den nyinköpta DVD-spelarens funktioner så slängde jag i Ice Palace Arena, Tampa, Florida 020202, en konsert som jag nog aldrig lyssnat sådär speciellt mycket på trots att jag har haft den ett tag. Men när "It´s allright ma" strömmade ut i vardagsrummet så insåg jag att han där gör den definitiva versionen av den. Jag har alltid gillat den låten och "Hard to handle"-versionen och Sthlm 2003 och en massa andra versioner är ju aldrig fel men det här alltså...vilken frasering...vilken sång...vilket engagemang i texten. Så ärligt det låter. Och det där makalöst söta haha:et i mitten är ju helt enkelt obetalbart.
Micke L
-
Tack för din första post, Micke!
Har inte denna konsert och för mig började ju 2002 på hösten ;) Men en bra "Ma" är ju aldrig fel.
-
Lyssnade på It Ain't Me Babe från New York 1974-01-31 imorse, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jäklar vad den rev tag i mig. Bob låter som om han är på väg att explodera, och The Band... ja... äntligen börjar deras storhet gå upp för mig.
:)
-
Dubbel-booten The Warfield:
Konsert i San Francisco 4 och 5 maj 1992:
Låten The Lonesome Death of Hattie Carroll
Jag är inte så mycket för att gå ut och marschera, men om nån låt (och version) nånsin ska trigga ett uppror så måste det vara denna…
Ett svart, suggestivt och dämpat, olycksbådande komp. Dylans mästerliga sång; mörkare än avgrunden och med återhållen vrede och (ändå) med oerhörd urkraft… Detta tillsammans med det våldsamma budskapet - den vedervärdiga orättvisan. Det går rysningar längs ryggraden och håret reser sig i nacken. En eldstorm!
När han avlossat sista orden i sista omkvädet ("time for your tears") så bryter jublet i publiken ut. Man andas ut. Obeskrivligt… 1900-talets störste artist!
-
Hmm. Ett litet bidrag. Kollade just, och återigen, på ett av i mitt tycke största Dylanögonblicken. Jag menar då Pancho & Lefty i duett med Willie Nelson från hans 60-årskalas, 1993 eller nåt. Det är så fantastiskt coolt, och det blir bara coolare när tidens tand har fått gnaga på det. Hela konserten är så klart underbar, med Waylon Jennings, Paul Simon, Emmylou Harris o s v, men bäst är ju ändå Bob. Bob sjunger sin tilldelning i Pancho & Lefty helt makalöst. Bara sättet han sjunger vissa textrader på:
"He wore his gun outside his pants”
”...ahhh…but that´s the way it goes”, och framförallt, sista versens
”…and now his growin´ old”.
Har Bob någonsin var så coolt klädd? Boots, jeans, kavaj, solglasögon. Dessutom är fotarbetet rent enormt. Och det efterföljande handtacket från Willie, publiken som reser sig i extas, och Bobs nästan nonchalanta nickningar till tack mot publiken. En av Bobs största stunder, har jag alltid tyckt. Och den senare versionen av Hard Times går ju förresten inte heller av för hackor.
Per
Oj, jag håller helt med! Jag har detta på video hemma själv och det är en högtidsstund varje gång man får se & lyssna.
Och Hard Times som du nämner… Gripande!
-
Silvio från Magdeburg sommaren 1996. Jag vet att Björn helst vill glömma denna spelning av helt förklarliga skäl, hos mig kommer den alltid att ha en speciell plats.
Jag gillar Silvio överlag men just denna version är något helt speciellt. Dylan sjunger ordentligt och rösten håller bra men det som gör denna version till den mest fantastiska av alla är JJ Jacksons eminenta gitarrspel. Mannen är verkligen heltänd denna kväll. Ni som har verisonen från booten Eyes of the Idol kan spola fram till 3,57 och börja njuta av spelandet, det går in i sista versen där JJ har ett coolt riff efter varje rad Dylan levererar. Helt otroligt,
Nu måste jag lyssna på det en gång till
Patrik
-
Silvio från Magdeburg sommaren 1996. Jag vet att Björn helst vill glömma denna spelning av helt förklarliga skäl, hos mig kommer den alltid att ha en speciell plats.
Ta inte illa upp nu, men jag blev faktiskt mer nyfiken på varför Björn vill glömma denna spelning än att höra ännu en version av Silvio. :P
-
Silvio från Magdeburg sommaren 1996. Jag vet att Björn helst vill glömma denna spelning av helt förklarliga skäl, hos mig kommer den alltid att ha en speciell plats.
Ta inte illa upp nu, men jag blev faktiskt mer nyfiken på varför Björn vill glömma denna spelning än att höra ännu en version av Silvio. :P
(http://www.click-smilies.de/sammlung0903/traurig/sad-smiley-068.gif)(http://www.click-smilies.de/sammlung0903/traurig/sad-smiley-068.gif)(http://www.click-smilies.de/sammlung0903/traurig/sad-smiley-068.gif)(http://www.click-smilies.de/sammlung0903/traurig/sad-smiley-068.gif)(http://www.click-smilies.de/sammlung0903/traurig/sad-smiley-068.gif)(http://www.click-smilies.de/sammlung0903/traurig/sad-smiley-068.gif)
Kort förklaring - det skulle ha varit min första Dylankonsert om inte den personen jag velat ta dit vägrade och jag då prioriterade om. Det tog mig sedan 5 år att masa mig till en Dylankonsert och inse vad jag missat. Det hade varit lättare att ta om inte alla hela tiden envisades med att påstå att Magdeburg är en så bra spelning. Min psykiska hälsa är starkt beroende av att tro att Magdeburg sög.
-
Magdeburg sög. Bättre???
-
Kort förklaring - det skulle ha varit min första Dylankonsert om inte den personen jag velat ta dit vägrade och jag då prioriterade om. Det tog mig sedan 5 år att masa mig till en Dylankonsert och inse vad jag missat. Det hade varit lättare att ta om inte alla hela tiden envisades med att påstå att Magdeburg är en så bra spelning. Min psykiska hälsa är starkt beroende av att tro att Magdeburg sög.
Hmm, då måste det ha varit en Tough Mama eller en Mr Jones som fick dig att välja annan aktivitet... :o
-
Kort förklaring - det skulle ha varit min första Dylankonsert om inte den personen jag velat ta dit vägrade och jag då prioriterade om. Det tog mig sedan 5 år att masa mig till en Dylankonsert och inse vad jag missat. Det hade varit lättare att ta om inte alla hela tiden envisades med att påstå att Magdeburg är en så bra spelning. Min psykiska hälsa är starkt beroende av att tro att Magdeburg sög.
Hmm, då måste det ha varit en Tough Mama eller en Mr Jones som fick dig att välja annan aktivitet... :o
Mja, den andra aktiviteten jag valde var att ha råd att äta lunch i två veckor. Och hennes exakta ord var "Bob Dylan? Är inte han död?"
-
Bättre än Mr Tambourine Man 1966, Eyolf?
Tycker jag nog. Apselut.
-
I Want You - Christiania, Köpenhamn, 24 juli 1996
Sitter och lyssnar på spelningarna från Christiania den 23e och 24e juli 1996. Har bara hunnit halva andra spelningen, men kan nog redan nu säga att detta är två kanon-spelningar. Bäst hittills är nog I Want You, som är en av dom där långsamma versionerna och som Bob sjunger oerhört bra. Kul att höra en av mina favoritlåtar i detta arrangemang och denna version kan vara bättre än den från MTV 1994. Eller kanske inte riktigt, men ändå... Bob är fokuserad i sången dessa båda kvällar. Alltid kul med sån här fin kvalitet på inspelningen också så att alla i bandet hörs. Någon som såg dessa spelningar?
http://bobsboots.com/CDs/cd-i-50.html (http://bobsboots.com/CDs/cd-i-50.html)
-
Någon som såg dessa spelningar?
Nej, men jag håller med om att dom är väldigt bra.
Och jag planerar att se delar av dom under året som kommer... :P
-
Christiana vcderna är en stor besvikelse, av de två konserterna är Dylan i fokus totalt 5 minuter, resten av tiden ser man bakhuvudet på någon i publiken eller dylans höft, vid något tillfälle syns även monitorerna på scenens framkant.
-
Christiana vcderna är en stor besvikelse, av de två konserterna är Dylan i fokus totalt 5 minuter, resten av tiden ser man bakhuvudet på någon i publiken eller dylans höft, vid något tillfälle syns även monitorerna på scenens framkant.
Det var bra info Patrik. Då kan man stryka den från önskelistan då.
Sånt är inget kul att titta på. Då räcker ju ljudet mer än väl.
Tackar.
-
Christiana vcderna är en stor besvikelse, av de två konserterna är Dylan i fokus totalt 5 minuter, resten av tiden ser man bakhuvudet på någon i publiken eller dylans höft, vid något tillfälle syns även monitorerna på scenens framkant.
Det var bra info Patrik. Då kan man stryka den från önskelistan då.
Sånt är inget kul att titta på. Då räcker ju ljudet mer än väl.
Tackar.
Överhuvudtaget tycker jag att det är värt att vara försiktig när man skaffar videoupptagningar och höra sig för innan. De flesta brukar inte vara värda besväret och den tid det tar att titta på dem. Ostadighet, konstiga vinklar, avbrutna låtar och dålig ljud- och bildkvalitet är vanliga fel. Det är också lätt frustrerande när allt varit perfekt i 5-15 minuter och plötsligt blir det ostadigt, fokus tappas och man bara får se andras nackar resten av konserten.
Några få filmer lyckas dock nästan fånga den upplevelse det är att se Dylan live. Det ger onekligen en annan dimension åt det hela när man också får se framförandet.
Jag vill ge en eloge till de personer som filmar shower. De anstränger sig ordentligt för att få in och använda utrustningen och tar större risker än vanliga "tejpers". Ofta kanske resultatet inte blir så bra, men det är framgångarna som räknas.
-
Nja, så dåliga tycker jag inte Christianiavideorna är. Det rör sig om betydligt fler njutbara minuter än fem. Tycker själv att denna är värd att skaffa för den outsägligt vackra, inte minst visuellt, "Girl from the north country". Men visst, förhållandena var svåra. Dessutom var en av de två som filmade nygipsad och stod på kryckor.
-
De två sista bonusspåren på booten F*** The Playlist - vi snackar alltså akustiska setet första kvällen på Brixton 1995. De två tvillinglåtarna, "Boots Of Spanish Leather" och "Don't Think Twice". Men här är det två väldigt olika låtar ändå. De här akustiska seten från våren 95 är helt otroliga, och det här är inget undantag. Först är "Boots" så öm och medlidsam, lååångsam och Bob drar ut på orden i det oändliga, sjunger garanterat med slutna ögon och bara flyter med melodin medan JJ och Bucky backar honom precis så mycket som behövs och inte en ton mer.
Sen "Don't Think Twice" - ursväng, lyckligt förbannad, Dylan gallskriker sig igenom sista versen, "DON'T! THINK! TWICE! IT'S ALLRIIIIIIIIIIIIIIIGHT!" JJ eldar under gitarrerna och driver fram låten som ett ånglok.
Överhuvudtaget vete fan om detta inte är det bästa NET-bandet. På något vis passar Dylans underliga elgitarrsolon mycket bättre ihop med JJ och Bucky... som bäst skapade de ett oerhört sväng. Och de akustiska seten som sagt... oj oj oj.
-
Kul att höra, Björn! Jag har hört alldeles för lite av de akustiska seten från våren 1995 och det jag har hört får mig att vilja ha mer, mer, mer från dessa månader. :thumbs:
-
Du får mail om ett par minuter... :cheer:
-
Överhuvudtaget vete fan om detta inte är det bästa NET-bandet. På något vis passar Dylans underliga elgitarrsolon mycket bättre ihop med JJ och Bucky... som bäst skapade de ett oerhört sväng. Och de akustiska seten som sagt... oj oj oj.
Detta är en av de anledningarna jag har till att jag gillar de åren så oerhört mycket. På något sätt känns JJ och Bucky väldigt lyhörda mot vad Dylan gör med gitarren. Inte sällan under 94-96 plockar, främst JJ, upp ett riff Dylan har hittat och spelar runt det och med det på ett jädra bra sätt. Det gäller oavsett om Dylan spelar gitarr eller munspel.
En annan sak som gör att jag håller JJ högst bland Dylangitarrister är att han spelar väldigt olika från kväll till kväll när det gäller solon. Visst finns det likheter mellan dem men de är ändå väldigt olika, lyssna på två Pos 4th street från 96, Magdeburg och Berlin, kan nästan tro att det är två olika gitarrister. Likadant med She Belongs To Me, de tre från London, Köpenhamn och Atlanta, också sommaren 96, har helt olika solobitar, alla lika fina. Skulle kunna hålla på hur länge som helst men nöjer mig med detta så länge
Patrik,
NS. Just Like a Woman, 23 mars 95
-
Nu är det kört,
HAr varit hemma hela dagen idag och gjort en del återbesök i min bootsamling, har jag fastnat för Charlotte 78. HAr bara lyssnat på 70-talsboots idag, Hold the fort från 76, Charlotte -78 och Preaching to the converted -79. Men nu ljuder Changing of the guards på hög volym i lägenheten
Som han sjunger,
Lyssna på "On midsummer's eve, near the tower."
eller:
Whose ebony face is beyond communication.
The captain is down but still believing that his love will be repaid
eller
Follow her down past the fountain where they lifted up her veil.
Hela låten igenom sjunger Dylan majestätiskt. Han är stört och kommer alltid vara det. HAr ni Charlotte så gör er tjänsten och lyssna på Changing of the Guards såfort ni får en ledig stund över.
Patrik, oj nu börjar den igen, visst är det fint med repeat på spelaren :D
-
Nu är det kört,
HAr varit hemma hela dagen idag och gjort en del återbesök i min bootsamling, har jag fastnat för Charlotte 78. HAr bara lyssnat på 70-talsboots idag, Hold the fort från 76, Charlotte -78 och Preaching to the converted -79. Men nu ljuder Changing of the guards på hög volym i lägenheten
Som han sjunger,
Lyssna på "On midsummer's eve, near the tower."
eller:
Whose ebony face is beyond communication.
The captain is down but still believing that his love will be repaid
eller
Follow her down past the fountain where they lifted up her veil.
Hela låten igenom sjunger Dylan majestätiskt. Han är stört och kommer alltid vara det. HAr ni Charlotte så gör er tjänsten och lyssna på Changing of the Guards såfort ni får en ledig stund över.
Patrik, oj nu börjar den igen, visst är det fint med repeat på spelaren :D
håller absolut fullständigt med dig.
lyssnade på charlotte för FÖRSTA gången i helgen och den är helt enorm - och Changing of the guards har stått på repeat ett flertal gånger om dagarna. oj!
allra bäst tycker jag dock att It ain't me babe är. Munspelet!!!
-
1966
13 april
Sydney
Bob Dylan and the Hawks-Leopard Skin Pillbox Hat från A Phoenix In April/Genuine Live 1966 är något alldeles extra med Manuels loja honky tonk piano och Hudsons orgeldekorationer och Dylan's bredband-innan-det-fanns fraseringar och Robbie's solo som släpps lös en bit in i låten.
Vill inte säga att Dylan gjorde sitt främsta arbete redan -66 men på spelningar som denna och andra från samma turné är han glödhet.
Anders G.
-
Efter att ha laddat ner Down Along The Cove från Baltimore 8/11-99 så är jag bara sååååå såld. Wow! Trodde inte att en enstaka låt ryckt ur sitt sammanhang skulle kunna sätta mina kroppsvätskor i rörelse som denna version gör.
Inledningen med de första riffen, Bob kommer in och publiken goes nuts. Det står en snubbe som bara vrålar i extas, jag vet inte om han får fontänorgasm eller nåt, men den grabben måste ha fått sitt livs största upplevelse.
Sen duellerna mellan Bobs två fina grabbar till höger och vänster är bara så läckra. Hela bandet lirar tight som fan, och ändå är det bara det andra framförandet av denna låt nånsin.
Nu måsta jag bara hitta denna gig! Fin setlista dessutom.
-
Masters of War från Houston -81. Stenhårt, övertygat och hans fantastiska band bara driver
på. ÖHT är Houstonkonserten hur bra som helst, europaspelningarna där många är verkligt
skitbra når inte upp och New Orleans goda rykte får sig en rejäl törn Kanske har han aldrig sjungit bättre än mellan 79 och 81
And I hope that you die and that your death will come soon. No mercy där inte, och okej den är ju som alla hans stora låtar tidlös, dvs efter 40 år fortfarande dagsaktuell
Sen finns det ju mängder av fantastiska versioner av mängder av fantastiska låtar- Hollis Brown från MSG 740131 och LA 740214 m taggtrådseffektiva solon från Robbie R
Men MoW har varit höstens och vinterns stora hitlåt här hemma. Mina grannar har lärt sig älska den ;)
Jonas
-
Efter att ha laddat ner Down Along The Cove från Baltimore 8/11-99 så är jag bara sååååå såld. Wow! Trodde inte att en enstaka låt ryckt ur sitt sammanhang skulle kunna sätta mina kroppsvätskor i rörelse som denna version gör.
Inledningen med de första riffen, Bob kommer in och publiken goes nuts. Det står en snubbe som bara vrålar i extas, jag vet inte om han får fontänorgasm eller nåt, men den grabben måste ha fått sitt livs största upplevelse.
Sen duellerna mellan Bobs två fina grabbar till höger och vänster är bara så läckra. Hela bandet lirar tight som fan, och ändå är det bara det andra framförandet av denna låt nånsin.
Nu måsta jag bara hitta denna gig! Fin setlista dessutom.
Tycker allt att både versionen från Paris och den från Shepherd's Bush i höstas är fullkomligt ljuvliga.
-
Visst är de fina, men med en sämre gitarrist dock.
-
Jag tycker versionen från Frankfurt i höstas är den klart bästa. När han sjunger Jackson... Rrrrrrrrriver Queen och man nästan kan höra honom le får jag gåshud. :punk:
-
Tomorrow is a long time, 12/2 1991, London Hammersmith. Från samlingen 1991 Revisited. En låt jag fortfarande har alltför få versioner av. Kan han framföra den här låten oinspirerat? Nää, det tror jag inte. Här klämmer han åter in substans i orden och de akustiska gitarrerna är mycket fina. Här finns även ett intressant(?) parti med enbart bas och trumma.
Tack Tobias (och Elston) för denna samling! :punk:
I Shall be Released, 26/6 1988, Saratoga Springs. Kanske den bästa version jag hört. Denna röst! Hans röst från denna period (ca åren 88-90) imponerar allt mer på mig (jag ska erkänna att jag hade en aning svårt för den i tidens begynnelse) och nu framstår den som en av hans starkaste röster.
(Nu rockar han med rösten i My Back Pages, men det är en annan historia).
-
Tomorrow is a long time, 12/2 1991, London Hammersmith. Från samlingen 1991 Revisited. En låt jag fortfarande har alltför få versioner av. Kan han framföra den här låten oinspirerat? Nää, det tror jag inte. Här klämmer han åter in substans i orden och de akustiska gitarrerna är mycket fina. Här finns även ett intressant(?) parti med enbart bas och trumma.
En mp3 av detta framförande (med bassolo och allt!) ligger nu på:
http://launch.groups.yahoo.com/group/loveandtheft/files/ (http://launch.groups.yahoo.com/group/loveandtheft/files/)
Man måste dock vara medlem av gamla L&T-listan för att komma åt den. Annars kan man bli det nu. Jag har även lagt ut en annan mp3-fil, som dock saknar egentlig Dylan-relevans.
ns: Summer Days (en grym version från Moncton 8 augusti 2002, en spelning som de senaste dagarna påmint mig om hur det kunde låta alldeles innan pianot ställdes fram på scenen)
-
88-90 var det tryck i rösten även om den var hes. Alla konserter är faktiskt helt suveräna. Jag har aldrig hittat en trist konsert med GE i bandet (något som drastiskt förändrades i jan.91)
Junikonserterna 88 med Neil Young är himla roliga att lyssna på.
-
Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again på Blonde on Blonde :party:
Nej, jag skojar inte. Ingen live-version jag hört/sett kan mäta sig med studioversionen.
Jag blev själv överrskad av upptäckten. Varje gång jag hör en gammal favorit live blir jag givetvis exalterad, speciellt första gången, men ingen live-Stuck har levt upp till "originalet".
Dessutom undrar jag om man inte skulle kunna kalla Blond on Blonde-Stucken för en liveinspelning med tanke på vad vi vet idag (men inte visste -66) om Dylans sätt att förhålla sig till studioarbetet. :smoke: :cheer:
-
Girl of the North Country Chicago 6 mars
Underbart gitarrspel, innerlig sång. Lyssna framförallt på Dylan när han sjunger sista versen. himlen öppnar sig
-
Jag blev aldeles tyst och stannade upp i mina sysslor när jag för första gången i tisdags lyssnade på Desolation Row från den 13 december 1995.
Sången är helt makalös, De första verserna sjungs så att det precis går att höra honom över de ljuvliga gitarrerna. När han börjar på versen om Einstein för han in en perfekt melodi som han håller versen igenom och sedan fortsätter han med det genom nästa vers också. Intensiteten stegras och Dylan sjunger högre och högre och JJ anpassar gitarren och det blir ett crescendo som sedan övergår i en instrumental vers där dylan tar solot. Även här stegras musiken allteftersom versen fortgår. Härnäst kommer versen om Ezra Pound och TS Elliot, jag vet inte hur många gånger han sjungit den versen men det är inte ofta. Detta är helt klart ett toppframförande av denna låten. Så det är bara bra att den klockar in på över 11 minuter, Har ni denna spelning så gör er själv tjänsten att plocka fram den så fort det går
Patrik
-
Jag blev aldeles tyst och stannade upp i mina sysslor när jag för första gången i tisdags lyssnade på Desolation Row från den 13 december 1995.
Sången är helt makalös, De första verserna sjungs så att det precis går att höra honom över de ljuvliga gitarrerna. När han börjar på versen om Einstein för han in en perfekt melodi som han håller versen igenom och sedan fortsätter han med det genom nästa vers också. Intensiteten stegras och Dylan sjunger högre och högre och JJ anpassar gitarren och det blir ett crescendo som sedan övergår i en instrumental vers där dylan tar solot. Även här stegras musiken allteftersom versen fortgår. Härnäst kommer versen om Ezra Pound och TS Elliot, jag vet inte hur många gånger han sjungit den versen men det är inte ofta. Detta är helt klart ett toppframförande av denna låten. Så det är bara bra att den klockar in på över 11 minuter, Har ni denna spelning så gör er själv tjänsten att plocka fram den så fort det går
Patrik
Ja Patrik, jag kan bara hålla med :)
Det är en riktig höjdarversion.
Rekommenderas å det varmaste!
/Anders
-
Jag blev aldeles tyst och stannade upp i mina sysslor när jag för första gången i tisdags lyssnade på Desolation Row från den 13 december 1995.
Sången är helt makalös, De första verserna sjungs så att det precis går att höra honom över de ljuvliga gitarrerna. När han börjar på versen om Einstein för han in en perfekt melodi som han håller versen igenom och sedan fortsätter han med det genom nästa vers också. Intensiteten stegras och Dylan sjunger högre och högre och JJ anpassar gitarren och det blir ett crescendo som sedan övergår i en instrumental vers där dylan tar solot. Även här stegras musiken allteftersom versen fortgår. Härnäst kommer versen om Ezra Pound och TS Elliot, jag vet inte hur många gånger han sjungit den versen men det är inte ofta. Detta är helt klart ett toppframförande av denna låten. Så det är bara bra att den klockar in på över 11 minuter, Har ni denna spelning så gör er själv tjänsten att plocka fram den så fort det går
Patrik
Tack för påminnelsen! Jag ska lyssna ikväll. Jag lyssnade på denna spelning för någon månad sedan och det jag minns bäst är att The Times They Are A-Changin' är näst sista låten och den fick mig att glömma tid och rum och jag lade mig på rygg på golvet. Innerligt är/var ordet.
Jag ser på Olof's site att denna spelning inte finns bland "recommended show's" och Paul William's har skrivit mycket bra saker om andra spelningar på denna "Paradise Lost Tour". Alltså: Det finns en hel mer att hämta från denna turne'. Samma klass som våren 1995....?
-
Då var det dags igen att bli knäck sönder och samman av Dylan. Denna gång är det Visions of Johanna från Differdange 24/6-96. Det är gitarren, rösten & fraseringen som tar andan ur mig i ett svep. Som vanligt vid denna tiden lägger JJ an ett perfekt komp, även Tony sätter basen helt rätt, även om det kräver att man lyssnar lite extra för att höra honom.
Det börjar med en tyst viskning nästan, även om det håller hela vägen, kraften är med honom så att säga. Även versen efter börjar tyst, Dylan gör sådant med gitarren som ingen annan gör, lyssna t.ex precis efter "blindman´s bluff with the key chain" och efter "D train". Genom hela låten kommer det sådana små fills som är perfekta i sitt sammanhang.
Rösten är genom hela berättelsen fokuserad, det märks att Dylan vill sjunga denna låt just i detta nu. Dylan som berättare när han är som bäst, han klarar dessutom av konststycket att slänga iväg ett perfekt gitarrsolo och sedan helt obemärkt berätta vidare med samma intensitet som tidigare. Rösten och Dylan flyter iväg på sista orden, "All that remains", nästan som dimma som stiger upp i natten. Så tar han upp soot från tidigare och kör detta framförande i mål efter 7 minuter och 50 sekunder.
Detta var andra gången under 96 som Visions spelades, nästa gång har vi hunnit ända fram till 1999 och Portland i USA. Jag tror det behövdes så lång tid innan denna låt var redo igen efter framförandet ovan. Inspelningen av denna fantastiska Viosions finns på booten You may call me Zimmy och i något remastrat skick på samlingen I´ve got a song to sing . Lyssna och Njut!
-
Ja, jag har för mig att detta var en mycket fin "Visions". Gillade för övrigt det där om "dimma som stiger upp i natten". Tror jag kan höra vad du menar, utan att höra versionen.
-
Vill bara lägga ut ett fånigt flin till You ain't goin' nowhere från Boston 040326 :P
Jonas
-
Nu var det ett tag sen någon skrev om ett speciellt ögonblick. Jag har blivit golvad av Tangled up in Blue from Madison 96, den första konserten från det året. Precis som de andra gångerna den framfördes 96 är versionen nästan 11 minuter lång. Rösten är väldigt len och mjuk hela vägen igenom men saknar för den sakens skull inte bett och koncentration! Fraseringen är njutbar hela vägen igenom. På inspelningen hörs dessutom Buckys mandolin tydligt vilket jag inte hört på någon tidigare version.
Har ni denna så gör er tjänsten att lyssna på detta så fort som möjligt! Hela spelningen är förresten en smekning,
Patrik
-
Det var nu 4 månader sedan någon skrev i den här tråden. Jag måste slå ett slag för Boots of Spanish Leather från Dortmund 12 Juli 1995.
Bara JJ Jackson och Dylan hörs (om de övriga spelar eller inte vet jag inte). Dylan sjunger så förföriskt och kompet är utsökt. Det är inte en lika långsam version som de från våren 95. Något fortare men för den sakens skull inte mindre skör. Inspelningen är i perfekt ljud vilket förstärker känslan. Ingen annan som känner som jag inför denna?
Har ni spelningen i gömmorna så plocka fram den! Det är den värd
Patrik
-
Jag har egentligen ingen perfekt anledning, kan inte ens motivera det så bra för mig själv men Love Minus Zero/No Limit från MTV Unplugged ger mig gåshud varenda gång jag hör den, även om det som nu är 7:e gången idag (varav 2 på film :D ). Det är vad jag kallar en produktiv söndag där jag egentligen borde pluggat...
-
Queen Jane Approximately från Hammersmith, London, 3/2 1990. En version som får mig att plötsligt lyfta mot taket. Bob brölar som en kronhjort och vapendragarna skjuter från höften. Detta var en tid när vilda västern verkligen var vild och vapendragare fick vad dom förtjänade. Inledningen påminner lite om en marsch, sakta och smygande växer det i styrka och sen, från ingenstans, dyker då denna Bob upp... Särskilt de tre-fyra första verserna är något alldeles extra. :punk:
Den finns på samlingen Those Were The Days (hittar ingen länk) och den har ju diskuterats här tidigare, men jag tycker nog den förtjänar fortsatt uppmärksamhet. Om man ändå hade fått uppleva detta på plats...
-
Den finns på samlingen Those Were The Days (hittar ingen länk) och den har ju diskuterats här tidigare, men jag tycker nog den förtjänar fortsatt uppmärksamhet. Om man ändå hade fått uppleva detta på plats...
Ja, den samlingen är fin :cheer:
Här är en Länk (http://www.angelfire.com/wa/monicasdude/those.htm)
-
Gates of Eden
Casper, Wyoming
26 March 2000
Ja herregud. Detta är den bästa GOE jag någonsin hört. Och jag menar det.
Att försöka förklara varför blir förstås platt. Den är trolsk. Bob the storyteller. Bob the magician. Nåt sånt. Kalla kårar.
Lyssna ni som har den! En mycket fin konsert i övrigt också, från ett av mina favoritår. Dessutom en födelsedagskonsert. :party:
-
Gates of Eden
Casper, Wyoming
26 March 2000
Ja herregud. Detta är den bästa GOE jag någonsin hört. Och jag menar det.
Att försöka förklara varför blir förstås platt. Den är trolsk. Bob the storyteller. Bob the magician. Nåt sånt. Kalla kårar.
Lyssna ni som har den! En mycket fin konsert i övrigt också, från ett av mina favoritår. Dessutom en födelsedagskonsert. :party:
Ja, i så fald må jeg have fat på den indspilning på et tidspunkt.
Jeg har de to versioner af GOE fra Köln, 2000.05.11 og Stockholm 2000.05.18 og blandt de to holder jeg uendeligt meget af versionen fra Stockholm. Hvis Casper, Wyoming version topper Stockholm versionen så må den være virkelig god.
Anyway, nu er jeg blevet nysgerrig og Casper koncerten er røget på min wanted list. :geek:
-
Lyckades dra hem A Change Is Gonna Come i grevens tid. Tänkte egentligen tipsa om en sida där den fanns, men länken funkar inte längre, verkar det som.
I vilket fall som helst slås jag ännu en gång av känslan att det ibland kan lyfta en låt till nya höjder att få se framträdandet med egna ögon och inte bara höra ljudet.
Wow. Det är ju underbart. :D
PS. För ev. sugna bredbandsinnehavare kan nog en överföring ordnas om så skulle önskas. ;)
-
Det var ett tag sedan någon skrev nånting i den här tråden. Jag får fortsätta ungefär där jag var senast märker jag. Nämligen hur trevligt det är att även se framträdandet emellanåt. Åtminstone nån konsert per år för att sätta bilder i hjärnan till det ljud man hör på dom inspelningar man har med diverse band.
Och nu har jag kollat igenom en och en halv dvd på ett par dar som ännu en gång fått mig att inse hur oändligt lycklig man ska vara (dvs vi som hittat fram till hans storhet) över alla Dylans reinkarnationer på scen genom alla år. Jag slås av tanken på hur många gånger han har betraktats som slut av en stor del av sina gamla fans. 1965 av en del. I början av 70-talet av andra. 79 av ett tredje gäng. 91 av ett fjärde med visst berättigande. 92 packade jag själv ihop Dylantrunken för fyra år framåt... :sad: Och på senare år har vi hela gänget, framför allt på Dylanpoolens forum, som skriker om wolfman och upsinging och dåliga medmusikanter, att Dylan inte gjort en siffra rätt på ca 23 år och fan och hans moster är väl också inblandad på ett hörn...
... och sen börjar så nya turnén med en lite trevande start, men ändå med dessa små mirakel i form av Tambourine Man och The Man in Me. Och när man hör små fragment från ännu mer färska konserter och läser dom alltmer lyriska recensionerna från over there för varje konsert som nu går av stapeln, så är det svårt att hålla sig tills det är dags för Europa nästa gång.
Vad var det jag hade sett nu då? Jo. Liverpool 2001 och nu ikväll halva Aston Villa från 1995. Och Jeezus Christ. Efter sviten Tambourine Man, Desolation Row och To Ramona klarar jag inte av mer idag. Det är bara helt fantastiskt att se. (Jag passar på att tacka den person som lagt ner jobb på att förbättra denna.)
Jag får associationen till den aktuella turnén av att se Bob starta konserten med att sjunga flera låtar stående vid micken, utan gitarr, fokuserande helt på sången och sitt munspelande. Det känns oerhört priviligierat att veta att denna artist lever och verkar i allra högsta grad ännu 10 år efter dessa bilder. Och fortfarande förnyar sig. Tänk att ena stunden kunna lyssna på en bara dagar gammal inspelning av Mississippi för att timmen därefter kunna välja att höra - och titta på - en mirakulös To Ramona från 1995.
Och utan att behöva avgöra om den ena eller andra versionen av artisten duger eller ej. Det blir helt enkelt inte bättre än så här. :lol:
;)
-
I&I; många tack för ett klokt inlägg.
Du har helt rätt; & också jag känner mig privilegierad över att få vara med om detta. Det kan inte bli bättre än så här.
Kanske att folk som uttrycker missnöje över än det ena än det andra i eftertankens kranka blekhet ändå till slut kommer att fatta hur bra det faktiskt är/var.
-
Hålle med I&I, Liverpool 2001 är speciell, munspelsolot i To Ramona (även om Bob inte ser så där jätteförtjust ut när han gör det) har fått mig att trilla ur soffan ett par gånger...
/Henrik
-
Apropå mitt lyriska utbrott därovan så finns nu Liverpool 2001 för nedladdning i en ljuduppgraderad 2 dvd-utgåva från easytree. Här...
Liverpool 2001 su - 2 dvd (http://www.easytree.org/torrents-details.php?id=35734)
Don´t you dare miss it!!
Om ni inte har bredband, eller kör BT eller ännu värre...
inte har dvd-brännare...
kan jag tänka mig att köra nån b&p till behövande.
Den här är värd att spridas till Dylanfolket.
Hinner inte på nån dryg vecka bara, men hör av er i så fall, så tar vi det när det passar lite bättre. Jag drar hem den nu.
** Tilläggas bör kanske då att det var en fin vcd-utgåva jag såg på tidigare. **
-
Apropå mitt lyriska utbrott därovan så finns nu Liverpool 2001 för nedladdning i en ljuduppgraderad 2 dvd-utgåva från easytree. Här...
Liverpool 2001 su - 2 dvd (http://www.easytree.org/torrents-details.php?id=35734)
Don´t you dare miss it!!
Om ni inte har bredband, eller kör BT eller ännu värre...
inte har dvd-brännare...
kan jag tänka mig att köra nån b&p till behövande.
Den här är värd att spridas till Dylanfolket.
Hinner inte på nån dryg vecka bara, men hör av er i så fall, så tar vi det när det passar lite bättre. Jag drar hem den nu.
** Tilläggas bör kanske då att det var en fin vcd-utgåva jag såg på tidigare. **
Lite förmätet av mig kanske eftersom det är jag som har gjort uppgraderingen men...den är riktigt, riktigt bra.
Videon är VHS master>dvd. Ljudet är från CC.
-
Lite förmätet av mig kanske eftersom det är jag som har gjort uppgraderingen men...den är riktigt, riktigt bra.
Videon är VHS master>dvd. Ljudet är från CC.
Jag anade det, men var inte säker. Troligen du som hade fixat vcd'n också innan va? I vilket fall, tackar på förhand för jobbet med denna.
Kommer nog bli ännu trevligare i dvd-kvalitet nu. :punk:
-
Apropå mitt lyriska utbrott därovan så finns nu Liverpool 2001 för nedladdning i en ljuduppgraderad 2 dvd-utgåva från easytree. Här...
Liverpool 2001 su - 2 dvd (http://www.easytree.org/torrents-details.php?id=35734)
Don´t you dare miss it!!
Om ni inte har bredband, eller kör BT eller ännu värre...
inte har dvd-brännare...
kan jag tänka mig att köra nån b&p till behövande.
Den här är värd att spridas till Dylanfolket.
Hinner inte på nån dryg vecka bara, men hör av er i så fall, så tar vi det när det passar lite bättre. Jag drar hem den nu.
** Tilläggas bör kanske då att det var en fin vcd-utgåva jag såg på tidigare. **
Segt som sirap, det verkar gå jättetrögt med nedladdning av den här DVDn. Ingemar, har du fått hem den ännu?
:huh:
-
Segt som sirap, det verkar gå jättetrögt med nedladdning av den här DVDn. Ingemar, har du fått hem den ännu?
:huh:
Jag ligger på ca 30% som resten i täten. Jo, den går nog ovanligt långsamt.
Inte för mig dock. Det är nästan normalspeed för mig. 0,5 lina...
Färdig om ca 2 dygn. Den som väntar på nåt gott. ;)
-
Den är riktig konstig för mig, pendlar hårt mellan 300 kB/s ner till 40...illa
å andra sidan har jag inget bättre för mig de närmsta två dygnen än att vänta på den spelningen så det är lugnt.
-
Ja, personligen får jag tydligen leva utan dvd-versionen ett tag till.
Men jaja. Njut av den, ni som hann. ;)
-
Ligger på 20% just nu, 160 kB/s och 13 timmar kvar...
Men jag brukar ju stänga av på nätterna och gör jag det nu så är det väl thank you and goodbye... :sad: :sad:
-
Börjar bli lite off-topic nu, men vi har ju snackat lite om Liverpool 2001 dvd'n som gick som BT på easytree. Jag har ca75% hemma och sen gick det inte att starta igång torrenten igen...
Hur funkar det. Om den skulle läggas upp igen någon annanstans utan att filerna ändras etc. Går det köra vidare på torrenten då om man sparar ner i samma katalog eller är det kört? Nån som vet?
Känner inte riktigt för att slänga ett och halvt dygns nedladdning om det inte är nödvändigt... <_<
Läste precis Leifs meddelande så den kanske dyker upp igen på easytree t.o.m., men frågan kvarstår ju ändå egentligen... :unsure:
-
Börjar bli lite off-topic nu, men vi har ju snackat lite om Liverpool 2001 dvd'n som gick som BT på easytree. Jag har ca75% hemma och sen gick det inte att starta igång torrenten igen...
Hur funkar det. Om den skulle läggas upp igen någon annanstans utan att filerna ändras etc. Går det köra vidare på torrenten då om man sparar ner i samma katalog eller är det kört? Nån som vet?
Känner inte riktigt för att slänga ett och halvt dygns nedladdning om det inte är nödvändigt... <_<
Om någon börjar dela ut exakt samma fil går det att återanvända. När det här händer mig brukar jag:- Flytta det jag laddat hem tidigare till någonstans det inte är risk att jag skriver över den
- Ladda hem den nya torrenten
- Starta den och låta den allokera utrymme på HDn
- Stänga av BT
- Skriva över den nyallokerade filen med det jag tidigare laddat hem
- Starta min BT-klient. Den går nu igenom filen som finns och ska - förhoppningsvis - kunna fortsätta där den var senast
Glasklart?
-
Börjar bli lite off-topic nu, men vi har ju snackat lite om Liverpool 2001 dvd'n som gick som BT på easytree. Jag har ca75% hemma och sen gick det inte att starta igång torrenten igen...
Hur funkar det. Om den skulle läggas upp igen någon annanstans utan att filerna ändras etc. Går det köra vidare på torrenten då om man sparar ner i samma katalog eller är det kört? Nån som vet?
Känner inte riktigt för att slänga ett och halvt dygns nedladdning om det inte är nödvändigt... <_<
Om någon börjar dela ut exakt samma fil går det att återanvända. När det här händer mig brukar jag:- Flytta det jag laddat hem tidigare till någonstans det inte är risk att jag skriver över den
- Ladda hem den nya torrenten
- Starta den och låta den allokera utrymme på HDn
- Stänga av BT
- Skriva över den nyallokerade filen med det jag tidigare laddat hem
- Starta min BT-klient. Den går nu igenom filen som finns och ska - förhoppningsvis - kunna fortsätta där den var senast
Glasklart?
Hmmm. Nja... :P
Men tillräckligt för att jag nog ska kunna genomföra det ändå om den dyker upp, så jag sparar katalogen ett tag.
Tack Fredrik!
-
Hmmm. Nja... :P
Men tillräckligt för att jag nog ska kunna genomföra det ändå om den dyker upp, så jag sparar katalogen ett tag.
Tack Fredrik!
Hoppsan. Den ligger ju kvar där!!!!!!!!!
Är igång. Kan man nu bara få tag i en seeder också så... ;)
-
Hmmm. Nja... :P
Men tillräckligt för att jag nog ska kunna genomföra det ändå om den dyker upp, så jag sparar katalogen ett tag.
Tack Fredrik!
Hoppsan. Den ligger ju kvar där!!!!!!!!!
Är igång. Kan man nu bara få tag i en seeder också så... ;)
Jag fick ner min till 100% innan det temporära breakdown:et.
Nu öppnar jag min torrent-fil och hoppas att jag seedar iväg...
Be en bön.
B)
-
Sorry Ingemar,
jag måste nog göra som Fredrik säger först: Flytta mina Liverpool-filer till en annan mapp innan jag kör. Det kan ta lite tid. Men jag lovar att återkomma - som seed.
Eller har jag missförståt något här?
:huh:
-
Sorry Ingemar,
jag måste nog göra som Fredrik säger först: Flytta mina Liverpool-filer till en annan mapp innan jag kör. Det kan ta lite tid. Men jag lovar att återkomma - som seed.
Eller har jag missförståt något här?
:huh:
Jag PM:ade (också). Troligen måste du använda torrentfilen på den nya sajten.
Du kan nog inte använda en som du sparat ner sen tidigare. Sen måste du peka på din katalog.
Men som F säger. Troligen borde du skapa en kopierad katalog för säkerhets skull...
-
Ja, jag har har väl 25 % eller så på datorn nu, sen kom lillasystern och stängde av :(
Hade ju varit trevligt att få hem allt. Iofs har jag ingen dvdbrännare, så vad ska jag ha det liggande på datorn för...
-
Ja, jag har har väl 25 % eller så på datorn nu, sen kom lillasystern och stängde av :(
Hade ju varit trevligt att få hem allt. Iofs har jag ingen dvdbrännare, så vad ska jag ha det liggande på datorn för...
Då är det nog bättre om du byter till dig dvd'er. ;)
I och för sig kan man ju kolla på den i datorn också, direkt från vob-filerna...
Jag kan b&p den om du vill. PM:a i så fall. Den är hemma om några timmar nu.
Bränner min kopia imorgon.
-
I natt, strax innan läggdags (??), än en gång:
"I´m not there" och "Sign on the cross".
Överjordiskt vackert. Obegripligt vackert.
Jag tar den dosen emellanåt. Behövde den i natt.
Herregud.
Gonatt´
-
Lyssnar på Visions of Johanna från Beacon Theatre 25/4. :ph34r:
Finns på bobdylan.com nu.
http://bobdylan.com/performances/ (http://bobdylan.com/performances/)
Lyssna. Och igen... :blink:
-
Lyssnar på Visions of Johanna från Beacon Theatre 25/4. :ph34r:
Finns på bobdylan.com nu.
http://bobdylan.com/performances/ (http://bobdylan.com/performances/)
Lyssna. Och igen... :blink:
Åhhh!!!
Oh my God!
(mållös...)
:punk:
-
Well....
..noterar att bara EN (?) studioinspelning finns i den här tråden (edit: om jag sett rätt..Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again på Blonde on Blonde). Undrar just...*skrattar* om man törs nämna ett par såna? Det finns studiogrejor som jag får ståpäls på hela kroppen av...låtar som följer mej...låtar som grävt sej in i hjärtat - och som musikern och förstärkarbyggaren i mej gillar skarpt. Otroligt snygga gitarrspår, en mix som spöar det mesta - mycket tyngd..men oxo luft....massor av luft. Och en Dylan med en röst som är bättre än nånsin - den där smeksamma rakkniven som jag bara älskar.
Mississippi, Cant Wait, Love sick, Man in the long black coat, Most of the time, What was it you wanted...Not dark yet....är några av dom.
Undrar varför. Men bra är dom.
Nån mer som gillar studiojobbet? Träd fram:-)
/R
-
"Smeksamma rakkniven"...
Oj. Oj oj.
"Beauty walks a razor's edge..."
Se där en formulering att öppna en lätt bakfull första maj med.
Och en fråga värd att ta på allvar.
Kanske blir det lätt så att vi här i kultklubben gärna snackar mest om det outgivna. Kanske är det så att det är live som Bob ger mest. Nä, så är det nog inte. Eller så är det. Men ändå. Skulle det inte finnas högvis med studioinspelningar som ger mig ståpäls??? You bet there are.
Men sen då. Du som är kanske mer medveten om det ljudmässiga än vad jag är. Här har vi en tråd värd att följa. Vi vet ju att Dylan ofta är missnöjd med det som produceras i studio. Och alldeles specifikt med hur hans röst låter. Det är väl egentligen bara med Lanois, med vissa reservationer, och med Love and Theft, såvitt jag minns utan reservationer, som han verkar ha varit nöjd.
Det är också från dessa verk som du tar dina exempel. Säger troligen något.
Luft, pratar du om. Ja, där är väl Lanois mästare. Och där har vi nog ett nyckelord när det gäller Bob. I alla fall i studio.
Men samtidigt som jag säger detta så hoppar ju alster som, för att ta min favoritplatta i all evighet amen, "Highway 61 revisited", fram. Och förutom kanske "Desolation row" så handlar knappast den produktionen om luft. Eller? Kanske den gör. Somehow...
Och hur kan jag då tycka så mycket om "Empire Burlesque"? Med Arthur Bakers åttitalsriktiga mix?
Herregud Bluesman. Du väcker så många frågor. Visar väl bara kanske att det finns så många frågor som saknar entydiga svar.
Inte minst när det gäller den där svårfångade Båbb.
Jaha. Känner att jag går runt frågan om vad JAG just har för studiofavoriter.
Okay då.
En hoppar fram direkt. En där just inspelningsteknik och mix är ett skämt. Men ändå. Den gräver sig in i hjärtat. Om och omigen. Som kanske ingen annan studioinspelning med Dylan. Om det ens är en "studio".
"You belong to me".
Herregud, det är ju inte ens en Dylanlåt. Men ändå. Skulle jag ta EN låt med mig till den berömda öde ön, så skulle det vara den. Sen kan alla rullande stenar och Johannavisioner få stanna hemma. Den får det bli.
Är det svar på din fråga???
Nä, troligen inte. Eller kanske ändå.
JA, du TÖRS nämna. Vad du nu har lust att nämna. Tycker att du är en frisk fläkt här i det ibland dammiga Dylanforumet.
Och ... EN studioinspelning på tråden? Vilken då???
Upp till kamp!
Jörgen
-
Well....
..noterar att bara EN (?) studioinspelning finns i den här tråden. Undrar just...*skrattar* om man törs nämna ett par såna? Det finns studiogrejor som jag får ståpäls på hela kroppen av...låtar som följer mej...låtar som grävt sej in i hjärtat - och som musikern och förstärkarbyggaren i mej gillar skarpt. Otroligt snygga gitarrspår, en mix som spöar det mesta - mycket tyngd..men oxo luft....massor av luft. Och en Dylan med en röst som är bättre än nånsin - den där smeksamma rakkniven som jag bara älskar.
Mississippi, Cant Wait, Love sick, Man in the long black coat, Most of the time, What was it you wanted...Not dark yet....är några av dom.
Undrar varför. Men bra är dom.
Nån mer som gillar studiojobbet? Träd fram:-)
/R
Du har givetvis alldeles rätt. Det finns många låtar som aldrig har låtit bättre än just i studioform på albumen. Dessutom finns det ju åtskilliga helt fantastiska låtar som Dylan aldrig ens har spelat live. (Eller mycket sällan.)
Men väldigt många här tillhör nog gruppen som älskar just hur låtarna förändras hela tiden och som söker efter dom små små nyanserna mellan samma låt på olika turnéer eller t.o.m två efterföljande konserter.
Ett annat - och kanske bättre - skäl till att det är ganska tyst om Dylans studioinspelningar torde väl vara att det nu åter är väldigt länge sedan han släppte ett studioalbum och har återgått till sin ständiga roll som liveartist. Därför hamnar fokus här ohjälpligt på livedelen. Denna lista har ju en historik som yahoogrupp och där minns jag att vi hade betydligt fler diskussioner kring studioalbumen under dom två? år som vi höll till där. Vi som var med då kanske inte i första hand är dom som tar upp dom diskussionerna igen.
Däremot tror jag att många av dom gamla rävarna kommer lägga sig i diskussionen om den uppkommer. När den väl är igång tycker dom/vi att det är kul.
Förresten Bluesman? Välkommen!! :party:
-
1. Det finns många låtar som aldrig har låtit bättre än just i studioform på albumen.
2. Dessutom finns det ju åtskilliga helt fantastiska låtar som Dylan aldrig ens har spelat live. (Eller mycket sällan.)
För att bara ta ett fåtal exempel enligt mitt högst personliga tycke...
1. I Threw It All Away, Hurricane, Changing of the Guards, Jokerman, Precious Memories, Brownsville Girl, Where Teardrops Fall, Most Of The Time, Born In Time , Blind Willie McTell, Desolation Row och kanske mest av dom alla: Series Of Dreams
2. You Angel You, Dirge, Lily, Rosemary and the Jack of Hearts, Sad-Eyed Lady, Sweetheart Like You, Don't Fall Apart On Me Tonight, Tell Me och Foot Of Pride etc...
Några kunde kanske stått på båda listorna, nån kanske hamnade fel. Framför allt finns det säkert åtskilliga som tycker att jag har fel i en del av valen. Men det är ju bara skoj i så fall. Då får man kanske lite tips på bra framföranden och datum etc... :D
-
*skrattar* med Elston (....upp till kamp)....jösses...det var länge sen man var med i en talkör.... :rolleyes:
Ang live/studio:
Har fastnat för ett par live-versioner också ...så helt studiofierad är jag inte ännu, bara lite glömsk - skulle ju ha nämnt ett par live-tagningar också, ju...*skrattar åt dammråttorna som jagar varann i mitt huvud (minnesarkivet)*
Love sick (West Haven 04) och Can´t wait (Barcelona 04) är två "moderna" låtar i live-versioner som tar tag i mej. Hot stuff, svårförklarat varför, det kanske är våren?
För visst är det så att vad som är "knäckande" varierar med humöret, dagsformen, aktuella händelser, mental balans etc etc? Undrar vad jag tycker om 6 månader..
I övrigt....I&I, Elston - ni har såklart rätt. Roligare att lyssna på nya konserter, speciellt med dagens bootlegs (och snabba spridning). Elston - You belong to me...ja, såklart den är bra, speciellt versionen utan dialogen på slutet.
Ang Bobs missnöje med rösten...det handlar nog mycket om inspelningsteknik och -kultur. Jag är inte förvånad. Det finns nog ingen om gillar att höra sin egen röst - ibland beror det på blyghet, hög ambition/höga krav, ens humör....eller på att den är kasst inspelad/avspelad.
Ang luft i inspelningar...så ändras ju dom idealen över tid också. Det här kan vi snacka ihjäl oss om - så fram med en låda pilsner och dom tunna cigarrerna, och dra ner belysningen ett par hack!
Well...nu blev det ju ännu fler frågor i stället för svar. Slå på mej, folks.
*skrattar och räcker över en "cheap cigar" till den som vill*
/R - alltid på gränsen till OFF TOPIC
/R
-
Länge sen? Du är också f d demonstrant? Kunde tro det...
Får bli kort inlägg, detta. Ut i solen. Eller ... solen? Ja, nånstans finns den väl.
Love sick från West Haven har jag för mig inte talade till mig. Ska kolla upp den när jag kommer in igen. Barcelona 04 har jag inte ens hört.
Men nu när vi pratar om liveversioner. Och det där du sa om att Bob sjunger för sig själv. Om du ännu inte hört den så lyssna på "Boots of Spanish leather" från Tampa 02. 020202. Alltså. Där har du ett typexempel. Bob som sovrumssångare.
"Fanns det publik också? Märkte jag inte." Ojoj.
I övrigt. Liveversioner? Don't get me started...
Jo. Gör det. Men senare då. När jag inte ska ut i den obefintliga majsolen.
Men visst. Klart det varierar. Men ändå. Somliga är ju bara FÖR bra. Håller i all evighet amen. Förstås.
Pratar gärna om detta, och annat, över en låda pilsner. Är inte mycket för att röka cigarr, men go ahead, be my guest
:smoke:
Ska inte slå på dig, jag lovar ;)
Och ... på gränsen till Off Topic??? Är man väl för det mesta, eller??? :whistle: :D :cheer:
J.
-
Elston -
Sådär. "Boots" från Tampa - numera på favvolistan. Så klart. Som...introvert och meditativ Dylan...som..precis bara glömt publiken :-) - you´re right.
Har fått hem en del såna här tagningar, men inte hunnit lyssna igenom dom på allvar förrän nu. Damn....så många låtar, så lite tid. Man borde göra sej av med gamla trasiga bilar, trasiga hus, ett par hobbies.....och kanske hinna bli en lyckligare människa innan filmen är slut. För lyckligare blir man av sånt här. Helt klart. Och mer ..komplett.. som människa.
/R (som f ö undrar vem som spelar gitarr på den tagningen)
Edit från en glömsk man: I&I: TACK för dina exempel!
*startar musikletarprogrammet*
-
Yes. I'm right B)
Nämen. Jag fattade inte första gången jag hörde den versionen. Kanske för att den är så introvert, meditativ, spröd, att den på något sätt gick mig förbi. Det är som om man inte vågar ta i den. Som om Bob inte vågar ta i den. Bara röra försiktigt vid den med fingertopparna.
Gitarren? Ja, fingerpickandet är väl Larry. Antar att även Charlie är där nånstans, men honom hör jag inte.
Och så är det då detta plockande med fingertopparna. Kan knappast kalla det för lead guitar. Nä. Vet inte vad vi ska kalla det. Som om gitarrsträngarna bränns. Eller som om han försöker närma sig det där som är rätt. Den där känslan. Försiktigt, försiktigt...
Ja, alltså, det är förstås Bob. Ingen spelar ju gitarr som Bob. Just på detta sätt. Ett sätt att spela gitarr som få förstår att uppskatta. Antingen det är på akustisk eller elektrisk gitarr.
John Bauldie, som gav ut den viktigaste och bästa Dylantidningen, "The Telegraph", innan han tragiskt nog rycktes bort från oss, skrev en gång att Dylan höll på att uppfinna ett nytt sätt att spela gitarr, och att troligen inte så många fattade det.
Jag är benägen att ge honom rätt.
Eller, det är knappast ett sätt som någon kan utveckla, för det är bara Bobs sätt att spela. Detta att låta gitarren vara en förlängning av känslan, liksom rösten och munspelet är det. Handlar inte ett ögonblick om att spela "snyggt". Inte ens om att använda den kunskap Dylan trots allt har när det gäller sång, munspelande och gitarrspel. Bara om att hitta just rätt uttryck just i detta enda ögonblick. Och ibland gör han ju det. Som här i denna Boots. Ett mirakel uppstår, framför våra ögon. Eller, våra öron...
Ja herregud, så man kan ryckas med när man hör något sådant. Men så är det ju. Det är ju därför vi är här. På loveandtheft. För att vi någon gång har upplevt något sådant. Och vill prata om det. Upplevt att något sådant gjort oss mer lyckliga och "kompletta" som människor.
Ja. Hm. Behöver du fler tips?
B) :cheer:
-
Gott folk,
Chockin my mind and body and soul with Bob tonight.
Ger er två tips:
Mississippi från Central Point Oct 9 2001
Där har ni den överjävligaste live-mississippi jag någonsin hört
och
It Aint Me Babe från Hammersmith Nov 24 2003 (en i raden av de berömda Londonkonsertena)
YES! Hösten 03 i sitt förbannade nötskal. Knäckande. There's no words that need to be said.
Lyssna
-
Hazel...Shelter from the storm...Chimes of freedom...Not dark yet...Mr Tambourine Man på Beacon Theater fredagen den 29 april 2005. Har inte hämtat mig än. Bättre går det inte att göra de här låtarna live. Vill också framhålla en lysande Desolation Row från Verona 20 april med den sällan sjungna Titanic-versen.
-
Hazel...Shelter from the storm...Chimes of freedom...Not dark yet...Mr Tambourine Man på Beacon Theater fredagen den 29 april 2005. Har inte hämtat mig än. Bättre går det inte att göra de här låtarna live. Vill också framhålla en lysande Desolation Row från Verona 20 april med den sällan sjungna Titanic-versen.
Knäckande..., ja, delvis, och på flera sätt.
DVD 2005 vinet passerade förbi mig här igår och jag kan inte låta bli att fälla några yttranden om det jag har hört.
Jag kom att tänka på det nån skrev i en annan tråd, nämligen hur ojämn den här turnén var. Och igår när jag tittade på först Verona (i sin helhet) och sen första halvan av Beacon 29, så fick jag detta åtminstone halvt bekräftat.
Det jag tänkte på större delen av tiden medan jag kollade på Verona var nämligen om jag skulle spara den eller inte. Sen började jag fundera på om jag skulle dra igång videoredigeringsprogrammet, som ligger där oanvänt i min ena dator, och leka lite och spara undan några av de bättre låtarna bara. För skulle jag spara något av Verona så vore det väl mest för ett par av stunderna när Bob kilar fram till mitten av scenen och börjar lira munspel. Samt för att det är den enda konsert som jag sett där Elana är med. (Hon saknas ju på Beacon sen.)
Nej. Verona känns lite avslagen tycker jag. Inte ens Desolation har fastnat bra på tejpen. De stora undantagen som jag måste plussa för är She Belongs To Me precis i början, Mannen i den långa svarta rocken samt You Ain't Going Nowhere. Nu skedde det som jag inte hoppades skulle hända. T.o.m. jag började irritera mig på upsingingtendenserna. Jag som brukar rycka på axlarna åt det där och fnysa åt dem som tjatar om det jämt. Hela tiden sitter jag och funderar på hur mycket ljudet på Veronabandet spelar in. För det är inte så vasst tycker jag. Snarare grötigt och nyanslöst. Var det dåligt ljud redan på arenan där killen som filmade satt? Kan det vara det som är orsaken till hur jag upplever den här konserten?
Jag kör igång Beacon 29. Och går i däck direkt...
Helt plötsligt slås man till backen av ett klockrent ljud och en av de allra bästa konsertöppnarna som Dylan har till sitt förfogande från det egna biblioteket, To Be Alone With You, som rockar på utav bara f-n och är grymt skön i mina öron. Och sen kommer då Hazel...
...som måste vara den bästa versionen som Dylan har gjort av den låten live till dags dato. Eller börjar omdömet svika mig nu i glädjeyran över kontrasten till Verona? Två minuter in i låten är man nästan gråtfärdig över Dylans sätt att smeka fram texten och då händer det som inte får hända..., och jag vet att det inte är här det börjar undan konserten, men det är här det börjar bli direkt störande, en kille i publiken ganska nära han som filmar, börjar skrika som en stucken gris. Inte en gång. Utan långa högoktaviga illvrål ungefär var tionde sekund. Två tre låtar senare, även genom en fantastisk Shelter From the Storm ylar den döende grisen på med samma volym. Parallellt med detta pågår en verbal högljudd infekterad konversation mellan killen som filmar (eller om det är folk runt honom) och personer som står upp och framför allt står ivägen för kameran lååååånga stunder i taget. Och nu snurrar tankarna i flera riktningar samtidigt. Planen att teleportera sig bakåt i tiden och oskadliggöra de störande momenten faller direkt. Funderingarna kring varför ingen på plats helt enkelt smärsamt tystade den skrikande ynglingen släpper jag eftersom det ändå är för sent nu. Däremot går tankarna åter till en plats på hårddisken där jag väl har de tre sista Beaconkonserterna liggande. För det här måste jag även avlyssna utan missljud på. För inte kan väl....? :ph34r:
Jag har slängt in allt på HD. Vi får se om jag omprövar mina omdömen när jag hunnit kolla lite mer på Beaconkosnerterna.
* För er som är med på vinet vill jag tillägga att ni inte ska låta er avskräckas av vad jag skrivit här, utan bilda er en egen uppfattning. Och Veronabandet är kul att titta på ändå om man inte har sett någon hel konsert med Elana tidigare. Övriga två konserter, som jag ännu inte sett mer än till en fjärdedel eller så, innehåller massvis med godis. Vad alla störande moment inte lyckas med, är att förstöra känslan av att det är två alldeles utmärkta och inspirerade Dylankonserter, som jag ska fortsätta att fördjupa mig i snarast.
** Ett sent tillägg. Jag har tyckt att medlemmar på dylanpoolens forum har varit onödigt taskiga, pga gränsen till personförföljelse när det gällt den tidigare medlemmen Tricksee där. Men efter att ha "avnjutit" ovan beskrivna konsertsnuttar så har jag gjort en u-sväng på en femöring. Efter att ha tänkt mig in i situationen kan jag mycket väl tänka mig att man sent glömmer (eller förlåter) såna här upplevelser om man haft dem på plats på arenan.
PS. Ursäkta alla sena korrigeringar, men jag hade stavat fruktansvärt illa.
-
It Aint Me Babe från Hammersmith Nov 24 2003 (en i raden av de berömda Londonkonsertena)
YES! Hösten 03 i sitt förbannade nötskal. Knäckande. There's no words that need to be said.
Lyssna
Äntligen tog jag fram Hammersmithkonserten och såg fram emot en högtidsstund, men nu är det så att It ain't me babe inte spelades den kvällen. Inte i London överhuvudtaget. Så vad kan det vara som du tänker på Linnea? :huh:
Får väl trösta mig med Mississippi från Central Point 01 så länge :rolleyes:
Nåja, det var ingen dålig tröst :D B) :thumbs:
-
It Aint Me Babe från Hammersmith Nov 24 2003 (en i raden av de berömda Londonkonsertena)
YES! Hösten 03 i sitt förbannade nötskal. Knäckande. There's no words that need to be said.
Lyssna
Äntligen tog jag fram Hammersmithkonserten och såg fram emot en högtidsstund, men nu är det så att It ain't me babe inte spelades den kvällen. Inte i London överhuvudtaget. Så vad kan det vara som du tänker på Linnea? :huh:
CC-släppet av Hammersmith 2003-11-24 har It Ain´t Me BAbe som sista låt i form av en filler från Graz 031026. Det är nog svaret på gåtan.
-
Ah.. Så sant.. så sant... My mistake. Tack Ingemar för korrektur.
Nu ska jag fortsätta fira min student.
För jag har tagit stuuuuuuuuudenten för jag har tagit studenten...
Fri från all this pointless and useless knowledge.
Heja! :party:
-
Heja själv :party:
Kan inte Linnea få nån utmärkelse för mest dedicerad listmedlem eller nåt? Mitt i sitt eget studentfirande har hon sinnesnärvaro nog att gå in på loveandtheft och se vad som hänt sen sist...
Sån lojalitet borde belönas B) ;) :cheer: :party:
Tack för förklaringen, för övrigt, Ingemar.
:) :) :)
-
Nu när vi med spänning väntar på höstens spelningar i Sverige, kanske det kunde vara intressant att plocka fram några fina ögonblick från året fram till nu.
Jag vet att många fans är kluvna i sin inställning till 2005-års Dylan. Det har förekommit massor av klagomål: "Bandet är kass", "Dylan är oengagerad", "Han kan inte sjunga längre", "All upsinging är bedrövlig" etc. Diskussionerna har varit många och häftiga på bl a Dylan-pool.
Ofta blir sådana allmänna diskussioner just allmänna och därmed enligt mitt förmenande inte särskilt givande. Jag tycker det vore mer meningsfullt att tipsa varandra om de exempel på "stora ögonblick/Bob knäcker" som vi har upplevt från årets spelningar. De flesta håller väl t ex med om att Tambourine Man från den första Seattle-kvällen var något alldeles extra.
Jag är övertygad om att vi alla har många sådana favoritögonblick som vi vill dela med oss. Det är ju kanske inte alltid som man hittar dem själv vid en eller ett par genomlyssningar.
Mitt första exempel är Just Like A Woman från Seattle den 9 mars. Det är en fantastiskt fin version, vacker och lite vemodig. Den innehåller många fina insatser från bandet (bl a Elanas fina små slingor på fiolen), men framför allt är Dylans sång alldeles underbar. Lyssna till exempel på hur han sjunger:
"... her ribbons and her bows have fallen .......... fallen from her curls"
"...´til she sees finally that she´s just like all the rest, in her fog, with her amphetamin and her pearls"
Kom nu med fler exempel tack!
Anders
-
"To Ramona" från Don´t Look Back. Det är inte långt, men underbart är ju kort som det heter. Jag slet ner åtskilliga VHS-taper med att spola fram och tillbaks för att höra detta korta stycke ur filmen. Underbart när just den låten, just den versionen kom på den där officiella japan-pressade liveplattan vad den nu heter...och att få höra den med den ljudkvaliten var ju lika magiskt som när de släppte 1966 Manchester-konserten som man fram tills dess spelat ner blank på en bootleg vinyl som var i uselt skick redan när den kom på posten en sällsynt vacker dag för längesen, hoho.
Ragge
-
Har skummat inläggen på denna tråd. Kul. Silvio skriver en del om Visions.. och det är förstås en favorit genom åren. Tycker mkt om live-66 där ju visions görs härligt och även förstås Mr Tamburin som flera påpekar.
I"I kliver i i maj -05 och sen vill vi höra vad vi tycker om -05. Jag vet inte för jag vet inte hur ni bär er åt. Jag har inte hört nått. Får vänta till konserten i Globen för jag är för gammal för att haja var ni får tag på allt. Måste dock medge, att jag föredrar no upsinging, även om jag alltid tycker allt är bra.
Om vi snackar om stora Dylan-ögonblick, konsert Göteborg dag 2, 1978, mkt fin, strålande ljud.. Och cirkus, och Trädgår`n och det där lolipop-gigget??
-
Jag har lyssnat på 12 konserter från Europaturnén nu och jag måste säga att känlsan jag hade efter Globen (som jag var väldigt nöjd med) har förstärkts. Bob och bandet är i väldigt bra form och jag tyckte redan i Globen att han sjöng bra, och det har han fortsatt göra.
Jag tror en bidragande orsak kan vara att han alternerat setlistorna så som han gjort. Tycker den här vändan är bra mycket roligare att lyssna på än Europa 2003 och det kanske beror på att de då relativt statiska setlistorna (de sista London spelningarna undantagna) gjorde att det blev lite för mycket av "likasamma". :smoke:
Hursomhelst, det är mycket som har varit bra i höst, och här är några låtar som sticker ut från de spelningar jag lyssnat på.
"Never Gonna Be The Same Again" (som jag aldrig riktigt gillat) från Hannover är otroligt bra. Han sjunger som en gud, och jag kan för mitt liv inte förstå vad jag ogillat med den här låten. :)
"Love Minus Zero/No Limit" från Bryssel är bara sååå bra. Har lyssnat på alltför många långsamma sega versioner från mitten av 90-talet nyligen, och så kommer den här snabba, fräscha varianten som dock tar slut lite för fort... Bob sjunger väldigt bra här också. Han verkar behöva det här högre tempot för att leverera guld, och bandet är tajta som fan, och det där instrumentalpartiet...mmmm... :geek:
"Simple Twist Of Fate" från Hamburg tycker jag är helskön. Kanske aningen för mycket upsinging i början men i övrigt är det bara att buga och bocka. "She was born in spring..." :rolleyes:
Sist vill jag nämna en triss i ess från Brixton I, och det är "To Ramona", "Queen Jane Approximately" och "'Til I Fell In Love With You". Bob and the band on top! Ingen upsinging alls, det är bara att luta sig tillbaka och njuta. :wOOt:
Tack Bob! :cheer:
-
Vad kan jag säga, Anders, mer än att jag instämmer med föregående talare.
Jag har laddat ner och laddat ner så ögonen blö´r. Men jag har inte lyssnat så mycket. Haft en paus. En Dylan-paus.
De senaste dagarna har jag LYSSNAT.
Och jag är överväldigad. I vanlig ordning överkörd. Det finns så mycket här, så mycket och det är svårt att verbalisera. Den här 2005:an är speciell. Jag märker att jag inte bryr mig så mycket om Stu´s eller Donnie´s eller Dennie´s eventuella musikaliska kvaliteter eller inte.
De jobbar bra, de får fram någonting, de har nå´t cookin...
Desolation Row 20 november. Lyssna. Lyssna igen. Bob´s fraseringar och ett band som står på tå. Ofattbart. Att än en gång få höra en innovation. Av en gammal "slagdänga". Makalöst vacker.
Ja, eller Queen Jane som du nämner. En pratsjungen Queen Jane. Kanske har hans röst krackelerat för alltid och han kan sjunga lika lite nu som han alltid inte har kunnat (håller den där meningen ihop...???). Kanske är det så att han använder det lilla som finns kvar och vrider och vänder och skruvar och håller på.
Inte vet jag. Men stor skön konst är det. En pratsjungen Queen Jane från en annan värld. Han är helt unik. Helt, totalt.
Desolation Row igen. Jag saknar ord för vad han gör den här gången, den 20:e november. Fan, jag har Karlstad 2003 i gott minne, jag var ju där, men det här, det här, det här är OCKSÅ så ofattbart genialt. Jag är inte ens överentusiastisk när jag säger det, jag är bara en gammal räv som har sett så mycket, hört så mycket, men som ändå, än en gång, finner mig själv stående med stirrande mun och gapande ögon. Lyssna vad han gör fr o m Ophelia, det är stor konst och humor på hög nivå. Och hör gitarrerna och hör munspelet. Hör.
Var kommer denne man ifrån?
Hör sedan på Maggie´s Farm, inledningen den 21:a (efter Rumble). Jag trodde aldrig att jag skulle finna mig själv sittandes, prisandes, lovsjungandes en version av Maggie´s Farm. Jag menar nu, anno 2005. Men nu gör jag även det. Allt är möjligt. Den här versionen KOKAR.
Det finns så mycket mer att säga. Visions från den 21:a. Magiskt.
Men jag måste ju sluta nån gång.
För att snart återkomma. Never-ending...
Tack, tack och återigen tack Bob.
:punk:
-
She belongs to me. Manchester 16 nov.
Vad mera behöver ni?
-
Det här är oändligt.
Shelter...från Amneville Nov 4.
All you need.
-
Tack Leif :cheer:
Men, vad har du för dygnsrytm egentligen. Du måste ju tänka på oss lite äldre :smoke: :whistle:
Jag märker att jag inte bryr mig så mycket om Stu´s eller Donnie´s eller Dennie´s eventuella musikaliska kvaliteter eller inte.
De jobbar bra, de får fram någonting, de har nå´t cookin...
Exakt så, just det. Jag är också inne på den linjen...
Kanske har hans röst krackelerat för alltid och han kan sjunga lika lite nu som han alltid inte har kunnat (håller den där meningen ihop...???). Kanske är det så att han använder det lilla som finns kvar och vrider och vänder och skruvar och håller på.
Inte vet jag. Men stor skön konst är det. En pratsjungen Queen Jane från en annan värld. Han är helt unik. Helt, totalt.
Rösten... nej, blir bara mindre och mindre, men som han använder registret :punk: :punk: :party:
"vrider och vänder och skruvar och håller på" är en alldeles utmärkt beskrivning :cheer:
-
Det var ett tag sedan någon skrev i den här tråden. Själv blir jag knäckt av Bob i stort sett varje dag. Just nu är jag inne i en period då jag bara lyssnar på konserter från 2000. Här finns som ni ju alla vet massor av fina ögonblick. Idag har jag drabbats av Shelter From The Storm från spelningen i Lund den 13 maj. Den är alldeles magnifik! Bob sjunger med en röst så full av vemod, ömhet och kärlek att man (åtminstone jag) blir alldeles gråtfärdig.
Lyssna på orden "Try imagining a place where it´s always safe and warm. Come in, she said, I´ll give you shelter from the storm". Tiden står stilla!
Det skulle vara kul och höra från någon som var där den kvällen. Upplevde ni Shelter så magisk som jag gör nu i efterhand? Skriv och berätta!
Porss
-
Den var definitivt kvällens höjdpunkt, så mycket minns jag.
Lokalen saknade ju all tillstymmelse till charm, men när han gör något sådant som den Shelter, då kan man befinna sig i en dötrist skolsal i Lund eller i ett bussgarage i Östberlin. Ja, till och med i Globen...
Då står, som du uttrycker det, tiden stilla.
Tog fram den nu och lyssnade, ännu en gång.
Balsam för en sargad själ, det är vad det är. Bara att böja sitt huvud i tacksamhet.
-
Läste tråden om att ta bort gamla inlägg och kom att tänka på att jag verkligen är en av de där som lagt av med att skriva här på forumet. Lyssnar kanske inte lika mycket nu som förr men det betyder inte att jag inte precis som då ibland blir alldeles överväldigad av den oerhörda talang forumets huvudperson besitter.
Lyssnade häromdagen på en färskt nedladdad konsert från Dime, Cal Poly University 11 mars 2000. Det var ingen dåliga upplevelse må jag säga. Hade nästan glömt hur ömt och mjukt Bob sjöng under den här tiden. It ain't me babe är så makalöst vacker, nasalt viskande strör Bob ut orden i skolaulan.
Konsertens riktiga höjdare är dock Things Have Changed, framförd endast två gånger tidigare sitter den ändock som ett smäck. Bob tar här fram allt vad Michael Douglas karaktär i Wonder Boys representerar, inte kanske främst i texten utan i sitt sätt att framföra låten. Här spelar Bob teater av full kraft. Varenda frasering låter ny, han lägger betoningen på de mest konstiga och oväntade ställen i texten. Uttrycket är uppgivet men ändå så kraftfullt, ibland nästan spöklikt omänskligt. Lyssna på hur han sjunger frasen "...I'm not that eager to make a mistake..." huvaligen va bra.
Gustav
-
:rolleyes: Lund 13 Maj 2000 ja... Vem minns inte Shelter From The Storm ?
Jag kommer ihåg att jag tänkte när jag rattade in bilen vid Sparta "..undrar var i konserten Bob skall knäcka riktigt ordentligt ikväll ?" Jag tycker nämligen att det alltid brukar kännas så när jag lämnat en Bobspelning, det har alltid funnits en stund i konserten som upplevts som lite extra magisk, en stund då Bob är 101 % På på ett eller annat sätt. Eftersom jag funderade som jag gjorde medan jag parkerade bilen så var jag ju "beredd" när ögonblicket kom och fast jag efteråt hört booten ett antal gånger så tröttnar jag aldrig. I Shelter From The Storm denna afton var Bob minst sagt På, eller som ett fans (och Skåne-påg) så bra uttrycker det några toner in i låten "Gud va brau, Guuuud va brau!".
...och så kommer jag ihåg Masters Of War. Med nåt skumt ljus underifrån (som gav vår vän en spöklik nuna) i kombination med en sorts ofokuserad men samtidigt riktigt intensiv blick rakt fram mot oss i mitten där längst fram, så kändes orden rätt igenom kroppen liksom. Precis som i Göteborg 2003 under It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding) kändes det som om att Bob sjöng och tvärmenade att "Det är nog bäst att du fattar det här..".
...och så kommer jag ihåg att jag förgäves försökte få med en dam på konserten, men hon valde att stå över. Det var ju Schlagerfinal på Tv !
B) Bengt
P.S Som lite fullständigt meningslös kuriosa & dagens "Jag mötte Lassie" kan jag nämna att jag stod granne med en andäkigt lyssnande Reine (han från filmen Reine & Mimmie i fjällen, ni vet) under konserten. Vem hade trott att Reine var ett Bob-fan ? :whistle:
-
Jag vet att den sista konserten från i höstas, i Dublin den 27/11, har nämnts här. Särskilt då Visions of Johanna.
Men ... igår hörde jag den.
Och drabbades.
Ska försöka lugna ner mig lite. Lyssna fler gånger, med pennan i hand. Sen försöka skriva något någorlunda vettigt om den på detta forum.
Men tills vidare kan jag bara rekommendera alla medlemmar på detta forum att lyssna på den. För detta är det mest knäckande jag har hört på många år. Det borde egentligen inte vara möjligt att sjunga som Bob gör på vissa låtar denna afton.
Men det är det tydligen.
Stort tack till Gustav som gav mig den här konserten, och som såg mig djupt i ögonen och sa att det här var en av de bästa konserter han hört med Bob någonsin.
Oj då, tänkte jag.
Och nu vet jag att han faktiskt hade rätt.
Finns att ladda ner här:
http://www.dimeadozen.org/torrents-details.php?id=71823 (http://www.dimeadozen.org/torrents-details.php?id=71823)
-
Kul att se att det är fler som upptäckt Dublin 27:e. Och versionen av Visions som är den bästa jag hört. Bara att hoppas att årets turnerande börjar lika bra som fjolårets slutade. På lördag är det dags igen!
-
Lyssnade på den igår igen. Å den är ju så bra. Visions är 10 minuter i himmelriket. Men det finns så mycket mer. New Morning var kanske det jag fastnade för mest igår. Gillar verkligen Bobs minimalistiska pianointro. Även blueslåtarna knäcker här, älskar gunget i Till I fell in love och Highwater. Finns hur mycket mer som helst att skriva om denna konsert. Skall bli spännande att läsa vad du tycker Elston
Gustav
-
Yes, Gustav. Jag återkommer. Lyssnade på valda gobitar ikväll med en annan vän. Oerhörd konsert.
Bara för j-la enorm.
Återkommer med mer kommentarer. Men det är svårt, ju. När man blir så drabbad. Men det kommer, som sagt ...
Jag gör så gott jag kan :unsure:
-
Kul att du också har drabbats Elston. :)
Det är verkligen en riktig höjdarkonsert, och kvällen innan ligger inte långt efter. Tillsammans utgör dom, med sina 31 olika låtar, en strålande avslutning på en fin turné. :punk: :party:
-
Ett ögonblick som knäcker mig ivf är varje gång jag lyssnar på sista spåret på Street Legal: Where Are You Tonight?
En nästan lite osäker och småtöntig start förskräcker inte Dylan; han ger sig inte utan driver på med sin envishet som bara är hans egen och en intensitet byggs upp som på slutet närmast blir krevadliknande. Kraften i texten och det återhållsamma kompet hjälper till att lyfta Dylan till höjder som inte många andra artister nått upp till.
En av Dylan's absolut bästa sånger.
-
"Queen Jane Approximately" från turnéstarten i Reno :wOOt:
...har gått på repeat här hemma i ett par dar nu :punk:
Vet inte när jag hörde en så här stark version senast, och jag begriper inte hur han kan sjunga så bra med det (begränsade) röstomfånget.
Vackert, sprött, innerligt, drömskt... :) och bandet följer honom fint hela vägen. :thumbs:
Tack Bob, det här vill jag ha mer av :cheer: :party:
-
"Queen Jane Approximately" från turnéstarten i Reno :wOOt:
...har gått på repeat här hemma i ett par dar nu :punk:
Vet inte när jag hörde en så här stark version senast, och jag begriper inte hur han kan sjunga så bra med det (begränsade) röstomfånget.
Vackert, sprött, innerligt, drömskt... :) och bandet följer honom fint hela vägen. :thumbs:
Tack Bob, det här vill jag ha mer av :cheer: :party:
Ja, det är en ljuvlig version av en oerhört vacker låt. Allt du säger. Och när han sjunger "And you're sick, sick and TIIIRED of all this repetition". Oj ...
:unsure: :)
-
Väldigt vad den här har sjunkit ner i dyn. Herregud människor. Är detta ett Dylanforum eller är det Spice Girls vi gilla(-de)? ;)
Nå väl. Jag själv har väl lyssnat på Hammersmith, London. 8/2 1990.
Det var förresten inte första gången. Det är ju en riktigt kul setlista.
You Angel You. Bara en sån sak.
Where Teardrops Fall. Den låt som jag länge tyckt skulle passa Bobs röst och band av idag. Åtminstone det han hade för ett par år sen. Varför? ...spelar han inte den längre?
Och det var med sorg jag ännu en gång tvingades inse hur mycket jag saknar Dylan på gitarr. Alldeles särskilt när han kör sviten Boots Of Spanish Leather,
To Ramona, She Belongs To Me!!! och Mr. Tambourine Man på den akustiska.
Det blir inte bättre än så. Och tyvärr är det väl en tid som aldrig kommer åter.
Varför? Som kompensation måste han ge mig en nyinspelad studioplatta nu.
NU! Före sommmaren helst.
Fantastisk konsert. Särskilt nu när man såg ljudet också. Och Dylans pianospel i Disease Of Conceit där han börjar lugnt, för att varva upp alltmer, så småningom får svårt för att bestämma sig för om han ska sitta eller stå och spela och avslutar med ett närmast maniskt hamrande som får publikenhalvt i extas... förlängde livet med en månad minst, I'm sure. Så här 16 år efteråt.
Thank you, Bob.
-
Väldigt vad den här har sjunkit ner i dyn. Herregud människor. Är detta ett Dylanforum eller är det Spice Girls vi gilla(-de)? ;)
Har i stort sett bara haft tid med att ladda & lyssna den senaste tiden, och sist blev det Birmingham 30/4-06.
She Belongs To Me är inte alls så tokig (visst, det är rätt mycket nedsjungning, men det är OK så länge han är så här "på")
Däremot är Tweedle Dee & Tweedle Dum inte alls bra, bandet verkar inte komma in i låten och Bob sjunger sådär. Inte ens George lyckas lyfta låten med sitt bongotrummande mitt i låten.
Starkaste partiet tycker jag är de fem låtarna som börjar med Just Like A Woman och slutar med Boots Of Spanish Leather:
Just Like A Woman är ljuvlig med en Bob som vänder och vrider på orden på ett sätt som jag inte hört tidigare
Highway 61 Revisited är ruggigt bluestung med en Bob som hugger på varje stavelse
Visions Of Johanna är ren njutning för öronen (når förstås inte samma höjder som Dublin, men det duger så bra, så bra ändå)
Jag är väldigt svag för det nya ödesmättade arret i Cold Irons Bound och när Bob sjunger så här engagerat är jag mer än nöjd.
Sist i det här partiet serveras en väldigt fin Boots Of Spanish Leather, med en fokuserad och välsjungande Bob, ett par klädsamma gitarrsolon (Stu?), ett par lågmälda vilolinsolon av Donnie och som avslutning ett riktigt höjdarmunspelssolo av Bob.
Sist måste jag ändå få klaga lite på keyboarden/pianot/synthen/frikyrkoorgeln.
Vad är det för pipig inställning han har hittat, och måste den ligga så högt i mixen??? B)
Vad var det för fel på vanligt hederligt pianoljud... eller har jag missat nåt :smoke:
-
Och det var med sorg jag ännu en gång tvingades inse hur mycket jag saknar Dylan på gitarr. Alldeles särskilt när han kör sviten Boots Of Spanish Leather,
To Ramona, She Belongs To Me!!! och Mr. Tambourine Man på den akustiska.
Det blir inte bättre än så. Och tyvärr är det väl en tid som aldrig kommer åter.
Varför?
Thank you, Bob.
Hur är det? Har Bob rejäl Artros i händerna, eller?? Näst senaste (?) gången i Sthlm la han i vredesmod undan gitarren vid ett tillfälle o återgick till keyboard.
Är det så, att gitarren är borta för gott??
-
Och det var med sorg jag ännu en gång tvingades inse hur mycket jag saknar Dylan på gitarr. Alldeles särskilt när han kör sviten Boots Of Spanish Leather,
To Ramona, She Belongs To Me!!! och Mr. Tambourine Man på den akustiska.
Det blir inte bättre än så. Och tyvärr är det väl en tid som aldrig kommer åter.
Varför?
Thank you, Bob.
Hur är det? Har Bob rejäl Artros i händerna, eller?? Näst senaste (?) gången i Sthlm la han i vredesmod undan gitarren vid ett tillfälle o återgick till keyboard.
Är det så, att gitarren är borta för gott??
Ryktena har ju gått. Men ingenting som kan liknas vid bevis eller fakta i ämnet har ännu synts till såvitt jag vet?
Så mycket vet man ju som att Bob fortfarande frekvent spelar gitarr på repetitioner med bandet. Det läste jag så sent som under vårturnén på poolforumet. Så det kan väl inte vara alltför allvarligt tycker jag. Men visst skulle det kunna spela in. Just händelserna i Stockholm när han började lira gura två eller tre gånger (som jag minns det) och bytte till piano kändes väldigt märkligt och har etsat sig fast i minnet.
Sättet att spela piano på kändes dock igen från 1990-videon. Så mycket kan jag säga. Han kan spela med stor känsla och det låter ofta bra, men från distans kan det ibland se ut som ett barn som hamrar på med full kraft på elsynten hemma, förtjust över allt ljud som uppstår. :P
-
Har nästan fasat för att nån ska starta en sån här tråd ;)
Den kan bli never-ending, åtminstone i samma grad som Björns. Jag ska ta fram din låt vid tillfälle, Mattias, jag lovar. Och berätta om vad jag tycker.
Men nu är det så att denna tråd kommer som ett brev på posten för mig. Har nämligen i ett annat sammanhang talat mig varm för en låtversion och hittills med sån dålig respons och det råkar vara så att detta framförande av denna låt ligger mig varmare om hjärtat än de flesta andra och att höra den kritiseras känns hårt. Så vad gör jag? Jag riskerar att även i detta sammanhang se denna version kritiseras. Masochist, javisst!
Det handlar om "Mr. Tambourine man" från Sheffield 2000. Den enda låt jag har beställt på min begravning, faktiskt. Som jag ju nämnde i PKK, för de som lyssnade. Och efter de påhopp, faktiskt, som denna konsert och även denna version, fått i detta andra sammnhang, så har jag nu lyssnat på den igen ett par gånger. Och det är bara att sticka ut huvudet och säga att detta för mig är en av de absolut starkaste "Mr. Tambourine man" jag vet. Musikaliskt må den vara mindre spännande än t.ex. de likaledes fantastiska 95-versionerna. Men för mig är detta Versionen med stort V av en låt som betyder mycket för mig. Bara för att peka på en, om än väsentlig, detalj. Sättet att sjunga och frasera de fem små orden "Play a song for me" olika varje gång och få fram så subtilt olika betydelser. Från djupaste förtvivlan till spelad säkerhet till förtröstan osv... Och överhuvudtaget Dylans sång här. Alla nyanser på skalan av känslor som gås igenom på ett så lågmält sätt. Och så detta innerliga munspel på slutet som sammanfattning. När jag tog fram den igår, efter att inte ha lyssnat på den på ett tag, så kan jag säga att jag reste mig på ostadiga ben.
Så där har vi det. Den T. man som för mig är den ultimata. I alla fall den som griper tag i mitt hjärta mer än någon annan version.
På tal om Mr tambourine man.
Helsingborg 2001 när han direkt efter Roskilde trött och sliten spelar på Sofireo.
Låten börjar som att den skall sluta med katastrof.
Men som så många gånger förr växer den, och slutar med en helt fantastisk sista refräng.
Jag har lyssnat till denna refräng 100 tals gånger och den går helt enkelt inte att kopiera, går inte att sjunga denna med den melodi som han vid tillfället hittar.
Magiskt!!
// Henry Porter ;)
-
Slagen sanslös igen av h61.
Från Darien Center, NY 2003-08-08 med makalös sång och det band som förorsakade det recidiv som blev kronisk dylanitis.
ÖHT en förjävlig konsert, en sån som gör att man står ut med att alla ens vänner driver gäck för att man drabbats när man borde lyckönskas alternativt beklagas för dylanitisinfektionen. Inte hånas :rolleyes:
-
Så sitter man där förundrad med ett fånigt leende på läpparna igen... och letar efter repeatknappen... B)
Den här gången är det "Mr. Tambourine Man" från Kansas City den 18:e april i år som drabbar mig.
Framförallt rösten, RÖSTEN och fraseringarna. :punk:
Sen är det nåt med tempot som jag tycker är så skönt. Gunget, rytmen, kompet...
Nej, den är inte lika spröd och vacker som Seattle 2005. Påminner mer om Towson 2000, eller nåt åt det hållet... :)
Har lagt upp en mp3:a om någon är nyfiken:
http://www.yousendit.com (http://www.yousendit.com/transfer.php?action=download&ufid=7329B9E86C9B7F20)
-
Så sitter man där förundrad med ett fånigt leende på läpparna igen... och letar efter repeatknappen... B)
Den här gången är det "Mr. Tambourine Man" från Kansas City den 18:e april i år som drabbar mig.
Framförallt rösten, RÖSTEN och fraseringarna. :punk:
Sen är det nåt med tempot som jag tycker är så skönt. Gunget, rytmen, kompet...
Nej, den är inte lika spröd och vacker som Seattle 2005. Påminner mer om Towson 2000, eller nåt åt det hållet... :)
Har lagt upp en mp3:a om någon är nyfiken:
http://www.yousendit.com (http://www.yousendit.com/transfer.php?action=download&ufid=7329B9E86C9B7F20)
Ett inlägg som inte kan få stå oemotsagt... B)
Vad säger jag??
Jag menar stå där utan medhåll. Jag håller med. TOTALT! Hade inte hunnit lyssna på Kansas ännu men när du skrev det där inlägget, Anders, då blev det action här!
Mr Tambourine Man i Kansas City 2006 är WOW! Och visst är det lätt att associera till Towson 2000. Fraseringarna, arret, rösten. Och Towson 2000, ye who have not heard, är en sanslöst makalöst fantastisk version. Kansas 2006 klockar in i de regionerna också! Jo, gunget, flytet, de där stunderna då han får till det så gudomligt ljuvligt. Simply the best.
Seattle 2005 har jag inte så du har mail snart Anders.... ;)
OCH, ta och lyssna på Absolutely Sweet Marie också, från samma gig. Den ryker!
-
OCH, ta och lyssna på Asolutely Sweet Marie också, från samma gig. Den ryker!
Yes, den ryker verkligen B)
och när vi ändå är igång; lyssna även på Down Along The Cove, This Wheel's On Fire, Masters Of War, Watching The River Flow, The Lonesome Death Of Hattie Carroll och Blind Willie Mctell. Ryker var ordet... :smoke:
Som helhet är Kansas City 18/4 helt klart en av de bästa (av de jag hört) från den här turnén. :punk:
-
Och det var med sorg jag ännu en gång tvingades inse hur mycket jag saknar Dylan på gitarr. Alldeles särskilt när han kör sviten Boots Of Spanish Leather,
To Ramona, She Belongs To Me!!! och Mr. Tambourine Man på den akustiska.
Det blir inte bättre än så. Och tyvärr är det väl en tid som aldrig kommer åter.
Varför?
Thank you, Bob.
Hur är det? Har Bob rejäl Artros i händerna, eller?? Näst senaste (?) gången i Sthlm la han i vredesmod undan gitarren vid ett tillfälle o återgick till keyboard.
Är det så, att gitarren är borta för gott??
Ryktena har ju gått. Men ingenting som kan liknas vid bevis eller fakta i ämnet har ännu synts till såvitt jag vet?
Så mycket vet man ju som att Bob fortfarande frekvent spelar gitarr på repetitioner med bandet. Det läste jag så sent som under vårturnén på poolforumet. Så det kan väl inte vara alltför allvarligt tycker jag. Men visst skulle det kunna spela in. Just händelserna i Stockholm när han började lira gura två eller tre gånger (som jag minns det) och bytte till piano kändes väldigt märkligt och har etsat sig fast i minnet.
Sättet att spela piano på kändes dock igen från 1990-videon. Så mycket kan jag säga. Han kan spela med stor känsla och det låter ofta bra, men från distans kan det ibland se ut som ett barn som hamrar på med full kraft på elsynten hemma, förtjust över allt ljud som uppstår. :P
Ursäkta en som inte har spelat nåt instrument själv(undtantaget lite trunmmor i tonåren).
Men att spela piano, skulle det va lättare för händer med artros?
För en oinvigd låter det som en ansträngning väl i paritet med den som gitarr skulle föranleda.. :unsure:
//Henry P
-
Ursäkta en som inte har spelat nåt instrument själv(undtantaget lite trunmmor i tonåren).
Men att spela piano, skulle det va lättare för händer med artros?
För en oinvigd låter det som en ansträngning väl i paritet med den som gitarr skulle föranleda.. :unsure:
//Henry P
Nu frågar du en annan som inte kan spela själv. Men jag har trots allt en gitarr. Och så mycket kan jag säga som att jag får kramp i fingrar efter några låtar även utan några tendenser till reumatism eller annat.
Och Dylans sätt att spela piano kan från avstånd ibland se ganska förenklat ut. Ungefär som ett rent rytminstrument. Som att spela trummor. Fast på pianot då.
Om man jämför en gitarrvirtuos kontra en soloartist av rang på piano så tror jag säkert att det krävs nämast akrobatiska färdigheter av båda sorterna.
Frågan är väl om Dylan tillhör pianovirtuoserna på det sättet.
Experter i ämnet får rätta mig. Och förklara bättre hur det ligger till med hur tekniskt krävande och så det är för eventuella problem med rörligheten i fingrar och händer och armar. Om man ser till hur det ser ut när Dylan tar sig fram på scen nuförtiden så blir jag ju inte särskilt förvånad om nånting är på gång om man säger.
-
Ursäkta en som inte har spelat nåt instrument själv(undtantaget lite trunmmor i tonåren).
Men att spela piano, skulle det va lättare för händer med artros?
För en oinvigd låter det som en ansträngning väl i paritet med den som gitarr skulle föranleda.. :unsure:
//Henry P
Nu frågar du en annan som inte kan spela själv. Men jag har trots allt en gitarr. Och så mycket kan jag säga som att jag får kramp i fingrar efter några låtar även utan några tendenser till reumatism eller annat.
Och Dylans sätt att spela piano kan från avstånd ibland se ganska förenklat ut. Ungefär som ett rent rytminstrument. Som att spela trummor. Fast på pianot då.
Om man jämför en gitarrvirtuos kontra en soloartist av rang på piano så tror jag säkert att det krävs nämast akrobatiska färdigheter av båda sorterna.
Frågan är väl om Dylan tillhör pianovirtuoserna på det sättet.
Experter i ämnet får rätta mig. Och förklara bättre hur det ligger till med hur tekniskt krävande och så det är för eventuella problem med rörligheten i fingrar och händer och armar. Om man ser till hur det ser ut när Dylan tar sig fram på scen nuförtiden så blir jag ju inte särskilt förvånad om nånting är på gång om man säger.
Tror också att det är lättare för Bob att spela piano än gitarr, precis som Ingemar säger.
Dessutom är tangenterna på ett elpiano/keyboard lättare att trycka ned än på ett vanligt piano.
-
Tjenare I&I o Anders...
Jo jag kan hålla med om att det låter rimligt det ni skriver.
Tänker man sedan på hur han spelade solon den senaste tiden innan han la ner gitarren så kanske det är rimligt att tro att något är på gång.
Väldigt synd om så är fallet! Konserterna mister lite av sin charm när man missar hans knee bending activities och hans entonssolon. B)
//Henry P
-
Missa inte en av dagens länkar på Expecting Rain http://www.youtube.com/watch?v=3kEyt3kKqrs
Bättre version av Blind Willie McTell har jag nog aldrig hört. Och när man dessutom kan se den. Och höra Koellas bluesigt sköna gitarrspel...
Gudomligt!
-
Aint Talkin i New York igår, den 20:e...
Alltså, om han pinkar in den så här rejält, nailar den så här lysande redan i första vädringen, ja, vad ska det månde inte bliva av
den här låten då han kört den ett par gånger?
Herregud, så ruggigt bra version! Och jag menar RUGGIG! Den här versionen kommer att skrämma s-n ur er... :mellow: ^_^ :d5:
Bob, da man!
-
Señor i Gilford, New Hampshire 21e aug 2003 (http://www.dimeadozen.org/torrents-details.php?id=121515 på den tiden Bob hade ett satans skitbra band. Hela konserten är mycket bra, och inspelningen fick beröm av mina grannar tvärsöver gatan...
-
Som de flesta andra här på forumet konstaterat är denna fråga mest att betrakta som en kul grej... Dylan knäcker alltid! Just nu så fick jag rysningar an att lyssna på Bangladesh Benefit - Bob Dylan "Love Minus Zero /No Limit"... Grym känsla. Atmosfären.... Nu av er som var där??
-
Aint Talkin i New York igår, den 20:e...
Alltså, om han pinkar in den så här rejält, nailar den så här lysande redan i första vädringen, ja, vad ska det månde inte bliva av
den här låten då han kört den ett par gånger?
Herregud, så ruggigt bra version! Och jag menar RUGGIG! Den här versionen kommer att skrämma s-n ur er... :mellow: ^_^ :d5:
Bob, da man!
Roligt att du använder uttrycket "pinkar in" :rolleyes: :mellow: På den inspelning jag har förekommer nämligen en incident just i början av den låten. Exakt hur det går till fattar jag inte, men tydligen lyckas en dam i närheten av tejparen just ... pinka, och tydligen så till den grad att hon blöter ner jackan på en närstående person!
Jag har aldrig varit med om maken, och hade lite svårt att koncentrera mig på låten, då jag istället försökte föreställa mig situationen ifråga :huh:
Men ... huvudsaken är att det här är en helhärlig konsert som helhet, och nog tycker jag att jag riktigt känner hur lycklig och nöjd Bob är med sin turné. Och att avsluta på en teater i New York bidrar säkert också.
Så det är inte bara Ain't talkin' som är njutbar, här finns så mycket annat. Och, som sagt, jag fick en känsla av "celebration", och stooor musikglädje. Kolla, bara för att ta ett exempel, fraseringen i Tangled up in blue.
Och mycket mer.
Vet inte om konserten är "bättre" än de tidigare jag hört från turnén (alla har varit fina), men den har, tycker jag, det där "lilla extra" som gör den helt omistlig i min samling :party: :d5: ^_^ :mellow:
-
Ha ha.. är du säker på att hon.. pinkar? Låter helt galet. Jag reagerade oxå på att det svärs & bråkas en del i början av låten & det tar bort mkt av koncentrationen. Efter ett tag får dock låten det utrymme den förtjänar. Jäkla tur det!
Får lyssna igen :rolleyes:
-
JAAAAA!!! Det är helt sjukt! Snubben klagar på att hans jacka är alldeles blöt och tjejen säger, högt och tydligt: "I urinated! I'm soooorry!"
:huh: :huh: :huh:
Nu har jag börjat ladda ner soomlos version, och där lär man slippa den störningen -_-
-
Alright, då kanske man ska sikta in sig på den andra versionen.
För nu lyssnar jag bara på "samtalet" i början :rolleyes: där nån dessuto skriker "shuuuut up!"
-
Vet inte om den nämnts tidigare, men Love Minus Zero/No Limit från den "officiella Rolling Thunder bootleggen", är helt magisk. Det sprakar och gnistrar om den så akustisk den än är.
-
Raka motsatsen till "stora ögonblick" såg jag på youtube häromdagen - New morning från Stuttgart 91. (http://www.youtube.com/watch?v=KUqOjCNf93M) Hilfe! Vad händer där egentligen?! :d1:
-
Jag känner att jag rejvat så mycket om sommaren (framför allt) 1991, så just nu orkar jag inte.
Man ska väl inte se New morning från Stuttgart utan att se resten av konserten. Där finns nämligen mycket fint, om än en smula excentriskt, som t ex en sublim What good am I?
Jag var i Stuttgart, samt på en hel del andra konserter 1991. De mest fantastiska tycker jag var de två på Cirkus i Stockholm, men nu när vi har fått en så underbar video som den från Stuttgart så tycker jag att man ska skaffa den och se den med öppet sinne.
Jag tröttnar själv aldrig på den.
-
Alright, jag ser gärna mer av denna konsert. Kanske mest otur att det var just denna låt man snubblade över?!
Kan lugnt erkänna att jag är dåligt bevandrad i detta år.
-
När bobby knäcker mej är det som på New haven 11 oktober 99. Lyssna på den alldeles lysande
my back pages och direkt efter en knäckande bra john brown.
1999 är förövrigt mitt favorit år rent röst och harmoni mässigt.
musikaliskt är favorit år 03-04 med Koella. Slle GBG
-
1999 är förövrigt mitt favorit år rent röst och harmoni mässigt.
Själv föredrar jag 1981 (fast jag är jäkligt svag för 2006 oxå... Fraseringen, fraseringen, det ständiga nytolkandet- Gåshud, eller gosebummar om man vill, men bandet är fortfarande trist)
musikaliskt är favorit år 03-04 med Koella.
Insiktsfullt!
edit: (parentesen)
-
Jag håller med dej om 2006. rösten, harmonierna,fraseringarna är undebara.
Men han har ju inget rock band.
Det är bekvämt för dylan att ha ett sånt band som mer eller mindre lunkar med honom.
Men dom kan under 2005 tycker jag dom spelade lite roligare. Salle GBG
-
Lyssnar just på en H61:a från hösten 2006.
Inget rockband?????????
Nähä. Vad är det då tro ... :mellow: :rolleyes: :d2:
-
Lyssnar just på en H61:a från hösten 2006.
Inget rockband?????????
Nähä. Vad är det då tro ... :mellow: :rolleyes: :d2:
men Jörgen...
Du vet väl att det är ett ålandsbåtsgäng :d1:
-
Bland det mest sprituella och vackraste han någonsin gjort, Tomorrow Is A Long Time här från 12:e april 1963.
Anders G.
-
När bobby knäcker mej är det som på New haven 11 oktober 99. Lyssna på den alldeles lysande
my back pages och direkt efter en knäckande bra john brown.
1999 är förövrigt mitt favorit år rent röst och harmoni mässigt.
musikaliskt är favorit år 03-04 med Koella. Slle GBG
New haven konserten från november 1999 är verkligen grymt bra.
Eftersom mitt lyssnade på dylan legat nere ett halvår har jag en del att ta igen. Sedan den mycket fina Sun City-inspelningen från i april och "orgelöverraskningen" hade jag tills för ett par veckor sedan inte hört mycket - men det tar jag igen nu. Jag har inte hört något alls från Europaturnén - någon rekommendation? Augusti verkar dock rymma ett par hiskeligt fina konserter, fångade med Schoeps, DPA eller Neumann (ljudkvaliteten överraskar mig fortfarande!). Columbus, med urstarka versioner av Shelter, Masters of war och Sugar baby, har jag lyssnat en hel del på. Oktober och november verkar vara guld rakt igenom. Prata om en stark höst - jag måste säga att 2006 överskuggar det mesta av 2005 - trots att Queen Jane från Seattle, Man in a long black coat från Verona, Visions och Señor från Dublin, alla från 2005, fortfarande står sig otroligt bra. God jul :party:
-
En möjligen ibland pretetiös tråd , detta. Men suveränt ibland. Om jag tolkar knäcker som knäcker, är , faktiskt, ett av mitt livs störsata ögonblick, när det drar loss i Göteborg -78, längst fram, konsertdag två. Tack, Bob, jag har det med mig hela livet!'
-
Desolation Row...
Ikväll körde jag igen hela Portland från 9/11 förra året. Och förstås kunde jag inte låta bli att frossa i Desolation Row.
FROSSADE! Vilken version!
Och så, i en mycket kort paus i detta frossande, slog det mig, djupt ner i Des Row-nerven, Karlstad 2003, det var ett tag sedan...
Satte på den...
Herregud, vänner! Glöm ALDRIG bort denna version! Desolation Row i Karlstad 2003. History in the making och inte bara för att jag råkade vara där.
Men Freddie Koella var där! Och Bob! Och de två skapade MAGI då. En för mig all time Des Row-favourite. Så sanslöst vacker!
En Freddie som "strör glitter" (djup bugning till Anders S som fann orden så precis) över hela skapelsen!
Lyssna! Igen!
Oh store Gud...
-
tack för tipset, lyssnar på den mkt trevliga Portlandkonserten nu. M&A kan sina saker och Bob har en bra kväll (Tom Thumb, Most likely you go your way, When the deal goes down) - alla skulle de kunna platsa på topp 20 från förra året. Jag vet inte om jag hört Desolation Row från Karlstad 2003, finnes en mp3 så att man kan få lyssna i lurarna? :ph34r: tack på förhand
-
En av Dylans finaste låtar, Blind Willie McTell, kom äntligen ut officiellt på The Bootleg Series första utgåva. Men, och här håller jag med den engelske Dylanexperten Clinton Heylin, i fel version.
Visst är den piano/akgura-version som finns på plattan fin, men passionen finns på den andra, elektriska versionen.
My God, så fin den är! Så perfekt, trots den lilla hostningen, eller vad det är, i början. Hade nästan glömt det.
-
Skönt att man får tycka olika. Jag tycker tvärt om. Den akustiska överglänser den andra version. Jag gillar det sparsmakade och att den lyfter så starkt på slutet, energin i gitarren, sången och pianot. Underbart! Den elektriska är mer kuriosa för mig, även om den självklart är mycket bra också. Ens åskikt kanske beror på vilken version man hörde först, och jag hörde Bootleg Series-versionen först.
// Joakim
En av Dylans finaste låtar, Blind Willie McTell, kom äntligen ut officiellt på The Bootleg Series första utgåva. Men, och här håller jag med den engelske Dylanexperten Clinton Heylin, i fel version.
Visst är den piano/akgura-version som finns på plattan fin, men passionen finns på den andra, elektriska versionen.
My God, så fin den är! Så perfekt, trots den lilla hostningen, eller vad det är, i början. Hade nästan glömt det.
-
Ett stort personligt ögonblick var när han släntrade ut på Ullevi 1984 och slängde iväg Highway 61 Revisited. Jag höll på att formligen svepas iväg av den känslomässiga storm som då uppstod inombords. Helt magiskt!
-
YEAH! http://www.youtube.com/watch?v=tcejJMHvirs Girl from the North Country 1997
Det spelas på här. Lååång härlig version. Dessutom blir Dylan glad när han får besök på slutet!
-
Hattie Carroll från Sun City 8 april förra året är makalöst vacker! Lägg märke till hur Bob varierar slutraden i varje "refräng" (lyssna på ordet "tears" i tredje refrängen). Snyggt! Och så kommer det ljuvliga slutet. Ingen verkar veta riktigt vad som skall ske. De trevar sig fram lite, väntar på "tecken" från Dylan. Sedan finner de varandra och allting slutar i fullkomlig harmoni. Storslaget! Tänk att han har sjungit denna sång i mer än fyrtio år och att han fortfarande finner nya sätt. Det är en "performing artist" det!
Porss
-
Visst måste Bob riva av Spirit On The Water i Göteborg om några veckor ?
Sitter och lyssnar på en inspelning av Uniondale 13 Nov förra året, och så kul som publiken har i sista versen vill jag också ha :d2: .
Reaktionerna på:
You think I'm over the hill
You think I'm past my prime
Let me see what you got
We can have a whoppin' good time
Vad säger ni ? Om han kör Spirit tycker jag att även vi klämmer i för full hals och gör våra röster hörda :d1:.
Bengt
-
Jag hade en date 1998 som jag tog med på konserten i globen det året.
Under Blowin´ In The Wind, som jag kommer ihåg som alldeles magnifik, börjar tjejen (min date) att storgråta.
Vilket var totalt knäckande för mig....i den sekunden trodde jag, eller var jag fullkomligt övertygad om, att vi skulle gifta oss och få uppskattningsvis 15 barn, samtliga döpta till olika Dylan-karaktärers namn. Jag talar alltså inte om snyftningar här, utan floder....i ordets rätta bemärkelse.
Det kändes så verkligt att jag redan kunde höra hennes moderliga stämma frågandes saker som "har du bytt blöjor på Judas Priest, älskling?" och liknande kärleksfulla saker...
Med den enorma kärlek som finns till Dylan här på forumet så antar jag iofs att det finns fler här som gråtit under Dylan konserter, och det är ju fint -_-
Just rubriken "Bob knäcker", var så passande. Hon knäcktes....just like a little girl.
Ragge
-
Jag hade en date 1998 som jag tog med på konserten i globen det året.
Under Blowin´ In The Wind, som jag kommer ihåg som alldeles magnifik, börjar tjejen (min date) att storgråta.
Vilket var totalt knäckande för mig....i den sekunden trodde jag, eller var jag fullkomligt övertygad om, att vi skulle gifta oss och få uppskattningsvis 15 barn, samtliga döpta till olika Dylan-karaktärers namn. Jag talar alltså inte om snyftningar här, utan floder....i ordets rätta bemärkelse.
Det kändes så verkligt att jag redan kunde höra hennes moderliga stämma frågandes saker som "har du bytt blöjor på Judas Priest, älskling?" och liknande kärleksfulla saker...
Med den enorma kärlek som finns till Dylan här på forumet så antar jag iofs att det finns fler här som gråtit under Dylan konserter, och det är ju fint -_-
Just rubriken "Bob knäcker", var så passande. Hon knäcktes....just like a little girl.
Wow! Det är sådan tjej jag vill träffa. Tror jag .... -_-
Any day now.......
-
Jag hade en date 1998 som jag tog med på konserten i globen det året.
Under Blowin´ In The Wind, som jag kommer ihåg som alldeles magnifik, börjar tjejen (min date) att storgråta.
Vilket var totalt knäckande för mig....i den sekunden trodde jag, eller var jag fullkomligt övertygad om, att vi skulle gifta oss och få uppskattningsvis 15 barn, samtliga döpta till olika Dylan-karaktärers namn. Jag talar alltså inte om snyftningar här, utan floder....i ordets rätta bemärkelse.
Det kändes så verkligt att jag redan kunde höra hennes moderliga stämma frågandes saker som "har du bytt blöjor på Judas Priest, älskling?" och liknande kärleksfulla saker...
Med den enorma kärlek som finns till Dylan här på forumet så antar jag iofs att det finns fler här som gråtit under Dylan konserter, och det är ju fint -_-
Just rubriken "Bob knäcker", var så passande. Hon knäcktes....just like a little girl.
Ragge
^_^
Den var inte dum, Ragge!
Jo, nog har det hänt både en och tusen gånger att jag gråtit till Bob, både på konsert och hemmavid.
Det går ju inte att hålla emot... Jag kommer ihåg när TOOM kom, herregud! Då hade jag inte velat vistats i samma rum som mig... :rolleyes: :mellow:
-
Jag har oxå gråtit på bob-konserter. Nästan varenda gång faktiskt. Åtminstone en klump i halsen...
-
Jag är verkligen ingen inbiten bootleglyssnare, märker jag när jag läser vad ni andra skriver. Särskilt inte när det gäller de senaste decennierna. Men ibland händer det att jag totalt golvas av något jag får mig till skänks av min käraste, som är mer notorisk samlare än vad jag är. -_-
Ta till exempel med Wear the fox hat från 1980. Jag älskar alla de kristna livespelningarna (Bob är ju så jäkla helhjärtad i dessa konserter!) men Rävhatten är något i särklass. Där finns ju bl.a. en fantastisk version av Simple twist of fate.
Annars blir jag nästan bara "knockad" av den allra tidigaste Bob. Minnesota tapes, Gaslight.. det är så hjärtat vill brista. I was young when I left home.. Redan på den tiden var han ju en urskicklig munspelare!
-
Annars blir jag nästan bara "knockad" av den allra tidigaste Bob. Minnesota tapes, Gaslight.. det är så hjärtat vill brista. I was young when I left home.. Redan på den tiden var han ju en urskicklig munspelare!
...vilket fick mig att direkt kasta en blick över axeln, "är den där?", "ja, det är den", No direction home/soundtrack. "This land is your land", 1961, så, så, så såååå, så....mm
Beundrare och uttolkare. Ny och gammal. Allt i samma stund och skepnad.
-
"Hard Rain" och "Not Dark Yet" från Wien 30/4 1999. Helt otroliga versioner. Helt otroliga! Låtarna blir till egna väsen som hotar att sluka hela Österrike denna valborgsmässoafton.
-
Denna långa tråd med mest bootlegg och kanske inte så mycket av det officella, (som ju alla hört till leda kanske, men inte jag. Än.), (Men jag gillar "byta blöjor på Judas Priest":) )
Jag tuggar om "Senor, (tales of Yankee Power)"
som inte släpper taget. Ajj.
Det är så tungt. Och jag fick helt andra associationer i dag.
Jag såg framför mig, inte en western/hippie-dröm med acid-inspirerade psykedeliska bilder,
utan otäcka bilder på barn, gamla män och kvinnor transporterade till Auchwitz. Avklädda i duschar,
eller stående på knä väntande på nackskottet.
"Well, the last thing I remember before I stripped and kneeled, was that trainload of fools.."
"There's a wicked wind still blowing on that upper deck"
"I can smell the tail of the dragon"
Vem är denne man som skriver så?
Det är ju riktigt: the wicked wind is still blowing.. tyvärr.
-
DEt blev Boudokkan i bilen idag. Länge sen. Levde inte helt upp till vad jag mindes. DEt var ju en -78koncert och således inte långt från Göteborg samma år. Får ta en ny lyssning i morrn. :d2:
-
Fast Budokan-plattan är ju ljusår från svetten, stämningen och den storslagna poesi som infann sig senare under turnén - såsom europa, sommaren (GBG, Paris) och sen på hösten USA (Charlotte!!!!) samma år... Så har du inte hört mer från sjuttiåtta så rekommenderas dessa starkt!
Budokan är då ett piss i nissan, som man säger...
-
Jo, den var faktiskt förvånansvärt tunn.
I bilen igen. Blood on the tracks. Fy fan, så bra den är! DÄR är i alla fall nått som står sej, eller va, Linnea?? :d5:
-
Jag kunde inte låta bli Street Legal nu efter att ha hört Patti göra Changing of the Guards några gånger, o herra jävlar vilken bra skiva det är- Brudarna saknar jag verkligen, men dom har ju inte nån plats hos dagens Bob- Men ett kul återseende är det och det var länge sen jag lyssnade på den här. Changing of the Guards, Señor, Stop Cryin' och New Pony tilltalade min enkla själ idag
Brooklyn lager visade sig passa utmärkt till denna rätt, rekommenderas! :d2:
-
where are you tonight från samma skiva, en bland hans allra bästa.
Annars.. bob dylans dream Midfyn 91. Kan inte sluta lyssna på den helt fantastiskt.
-
Det är sant. Street Legal är underbar. Kör den oxå ofta nu. Och Boston- biran till är alldeles rätt!!! :d2:
-
En kompis som inte lyssnat så mycket på Dylan var hos mig och drog ut en skiva ur högen för att se om det var något att ha. Han råkade välja Street legal och kunde inte sluta lyssna förrän skivan var slut.
En liten episod som kanske säger något om den skivan. Iofs spelar det kanske ingen roll vilken skiva han hade tagit, det går inte sluta lyssna ändå.
-
Boston, skrev jag Boston... det var ju Brooklyn denna gång. Och det där med Street Legal och Dylan-debutanter. Tänkte just härom dan, att om jag fick plocka en av skivorna för att låta en debutant lyssna, skulle det nog vara Street Legal. Lättfångat, men alls inte grund. En nice start på livslångt beroende... :d6:
-
Starten på mitt livslånga beroende
One of us must know.. som han sjunger på den då :d2:
-
Heh, indeed, can't help jumping on the Street Legal train here. I have to say, one of my all time favourites. I believe it is a better album than Desire. But I'm twisted in that way, I like Saved more than I like Desire. And one can never forget the crown jewel of strangeness and a fan's disbelief that is Is Your Love In Vain. Yep, our dear Bob wrote these lines...
"Can you cook and sew,
make flowers grow,
do you understand my pain?
Are you willing to risk it all,
or is your love in vain?"
Ehm.
-
Jag vill gärna stämma in i hyllningskören till "Street Legal". För mig har den skivan varit en av mina Dylan-favoriter (tillsammans med ett tiotal andra skivor) sedan jag första gången lyssnade på ett slitet vinylexemplar för runt 15 år sedan. Min kärlek till skivan fördjupades när den remixade utgåvan kom 1999 (även om jag nog tycker att just Dylans röst faktiskt presenteras bättre i den gamla mixen än i den nya, trots att den nya mixen som helhet är en enorm förbättring).
Skivan är komplex och det finns både ett och annat där jag vanligtvis skulle invända mot. Efter det fantastiska öppningsspåret är dock allt motstånd besegrat och jag kan bara älska skivan närmast förbehållslöst.
-
Düsseldorf 19 april.
Vad käkade karl'n till frukost den morgonen? En suverän av Don't think twice, där han vrider och vänder på raderna så man känner sig som en av de där backarna i Getafe Messi fintade bort härom veckan. Det är bara början. En ny och svängigare tolkning av It's Alright Ma, där Dylan sjunger som han inte gjort på år och dag. Årspremiären av Just Like A Woman sjungs med känsla och lyhördhet, som om han plötsligt inser vilken fantastisk låt det är. Magi. Ja, sådär håller det på. Knäcker var ordet.
-
Jag sitter och deklarerar. DEt går inte så bra. Det blr Basement Tapes på hög volym. Konstaterar att det var 40 år sedan den spelades in. 40 år åt andra hållet, då talar vi 1927. Jag tänkler så ibland. För perspektivets skull.
Och sen hur snart efter H61, Blond on blonde detta var... Är det inte helt fantastiskt? Men det är väl bl.a. därför vi sitter här och talar Dylan och söker svar på frågor som är svåra att formulera.
Och snart därefter kom JWH. Ja, herregud, vilka år det varit.
Nån gång, troligen67-69, läste jag en intervju med Dylan, var det i Rolling Stone? Han konstaterar, att han slutat röka cigg och därför numer låter som Caruso. Nån som känner igen detta, eller har jag drömt det?
bobi :d3:
-
Jag sitter och deklarerar. DEt går inte så bra. Det blr Basement Tapes på hög volym. Konstaterar att det var 40 år sedan den spelades in. 40 år åt andra hållet, då talar vi 1927. Jag tänkler så ibland. För perspektivets skull.
Och sen hur snart efter H61, Blond on blonde detta var... Är det inte helt fantastiskt? Men det är väl bl.a. därför vi sitter här och talar Dylan och söker svar på frågor som är svåra att formulera.
Och snart därefter kom JWH. Ja, herregud, vilka år det varit.
Nån gång, troligen67-69, läste jag en intervju med Dylan, var det i Rolling Stone? Han konstaterar, att han slutat röka cigg och därför numer låter som Caruso. Nån som känner igen detta, eller har jag drömt det?
bobi :d3:
Den legendariske tidningsmogulen och groupien Jann Wenner, som 1967 var med om att grunda Rolling Stone, intervjuade den då mer än vanligt skygge Dylan sommaren 1969. Från den intervjun kommer det citat du tänker på:
I'm sure you read the reviews of "Nashville Skyline." Everybody remarks on the change of your singing style . . .
Well Jann, I'll tell you something. There's not too much of a change in my singing style, but I'll tell you something which is true ... I stopped smoking. When I stopped smoking, my voice changed ... so drastically, I couldn't believe it myself. That's true. I tell you. You stop smoking those cigarettes (laughter) . . . and you'll be able to sing like Caruso.
http://www.rollingstone.com/artists/bobdylan/articles/story/5940103/bob_dylan
Liksom mycket annat Dylan sagt, ska det här tas med en nypa salt.
Den här intervjun var kanske inte den bästa som gjorts med Dylan, men den blev enormt känd, främst för att Rolling Stone då var en betydelsefull tidning och att Dylan vid denna tid knappast alls gav några längre intervjuer.
Jann Wenner var fö den som intervjuade Dylan för senaste Rolling Stone (se separat tråd).
Du nämner också 1967, som jag länge sett som Dylans kreativa topp, åtminstone om man ser till kvantiten klassiska låtar han då producerade.
1927 är fö ett inte helt betydelselöst år för Dylan. Det året tillkom många inspelningar han lär hålla högt. Carter Family och Jimmie Rodgers gjorde då sina första inspelningar och en mängd legendariska bluesinspelningar tillkom samma år. Bland dessa kan nämnas Blind Willie McTells fantastiska "Mama 'Taint Long 'Fo Day" och Blind Willie Johnsons minst lika fantastiska "Dark Was The Night".
EDIT: Fixade till fel i Rolling Stone-citatet.
-
Återigen : Tack Tobias. Min respekt.
bobi
-
Booten "In The Summertime" , live in Drammen Norway 1981, utsökt rätt igenom. Rösten, övertygelsen, hettan. det är synd att man inte är religiös!
Anders G.
-
Booten "In The Summertime" , live in Drammen Norway 1981, utsökt rätt igenom. Rösten, övertygelsen, hettan. det är synd att man inte är religiös!
Anders G.
Man behöver inte vara religiös; man behöver bara tro... :mellow:
På något. :rolleyes:
-
Booten "In The Summertime" , live in Drammen Norway 1981, utsökt rätt igenom. Rösten, övertygelsen, hettan. det är synd att man inte är religiös!
Anders G.
Man behöver inte vara religiös; man behöver bara tro... :mellow:
På något. Eller någon. :rolleyes:
Jag vet inte vad jag håller på med just nu men det är ett j-t gott vin jag fick tag på ikväll. Over and out.
-
Igår lyssnade jag på Sheffield från 14:e april i år, och som de flesta konserter från pågående turnén var det en hög lägsta-nivå.
Det var också en hög högsta-nivå...
Den här kvällen bidrog "My Back Pages" definitivt till att höja den. Har snöat in totalt och kört den på repeat hela morgonen.
Han sjunger ju så j..la bra, helt enkelt... och Denny är inte alls så tokig.
Börjar gilla bandet mer och mer, faktiskt. :party:
Men sångaren... han är i en klass för sig. :d2:
Här är My Back Pages som Mp3:a på sendspace.com (http://www.sendspace.com/file/y5xs5l)
:d5:
-
Har fått in diverse från cdon. Mina gamla venyl finns nu på cd. Gäller förstås mycket 60 och 70-tal. I bilen, idag, Planet waves. Kanske den jag spelade mest 74-84. Systerplatta till Blood on the tracks, åtminstone för mig. Planet Waves är så otroligt underbar. Med Dylan som en del av The Band. Vilka intron. Jag är lätt knäckt, det var så länge sen jag hötde denna fantastiska platta. Men, som jag tror nån sa här på forumet, det geniala breaket ( vänd skivan!) i Forever yuong 1 o 2 missas förstås. Men, fy fan, detta är enormt!!
Bobi :d5:
-
Igår lyssnade jag på Sheffield från 14:e april i år, och som de flesta konserter från pågående turnén var det en hög lägsta-nivå.
Det var också en hög högsta-nivå...
Den här kvällen bidrog "My Back Pages" definitivt till att höja den. Har snöat in totalt och kört den på repeat hela morgonen.
Han sjunger ju så j..la bra, helt enkelt... och Denny är inte alls så tokig.
Börjar gilla bandet mer och mer, faktiskt. :party:
Men sångaren... han är i en klass för sig. :d2:
Här är My Back Pages som Mp3:a på sendspace.com (http://www.sendspace.com/file/y5xs5l)
:d5:
Ja.
Förstås. Anders S som strör glitter över oss allihopa.
Har laddat ner, men inte hört. Nu hört.
My back pages i Sheffield 2007 - en av de där magiska ögonblicken som gör att vi knallar på med ett lyckligt leende på våra läppar.
Åtminstone mina och Anders.
Rollicking. Mycket vackert. Ibland är det enkelt.
Tack.
-
Sitter och njuter i mig San Diego 2002 för att underlätta jubbandet.
Kan lova att High Water (For Charley Patton) bänder och kränger i en fullständigt knäck-version denna afton.
Även i övrigt är (in)spelningen riktigt sympatisk, en sån där som sitter finfint en Måndag.
...och Bob pratar t.o.m lite extra mycket... " - How's it sounding out there, Ok ?" :d4:
Finns uppe här http://www.hungercity.org/details.php?id=1741 (http://www.hungercity.org/details.php?id=1741)
Bob Dylan, 10/19/02, San Diego, CA, 2CDR
LB-700, (70min +57min), very good to excellent sound, sort of hollow sound, not full bodied, downloaded from a.b.m.s. 10/02
CD1
1 Maggie's Farm, 2 If Not For You, 3 Tombstone Blues, 4 Carrying A Torch, 5 Tangled Up In Blue, 6 Brown Sugar, 7 I Shall Be Released, 8 It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding), 9 The Lonesome Death Of Hattie Carroll, 10 Not Fade Away, 11 It's All Over Now, Baby Blue
CD2
1 Old Man, 2 Honest With Me, 3 Love Sick, 4 High Water (For Charley Patton), 5 Mutineer, 6 Bye And Bye, 7 Summer Days, 8 Blowin' In The Wind, 9 All Along The Watchtower
-
Från Expecting Rain, länk till youtube: http://www.youtube.com/watch?v=8COkfE2k1vk
Every Grain of Sand från Rom, 2003. Här ser och hör man Bob och Freddie klämma ut essensen i låten.
God bless Freddie!
-
As a guy in his later fifites who, back in the middle 1970’s, made a pilgrimage to Hibbing to try to understand the “harsh necessity” of Dylan’s influence on my own psyche, I thank you for sharing your own expression of an obsession that transcends explanation, time, and place. jp
Och det här är vad som fick jp att skriva vad han skrev:
"""What has the ability to transcend between two people whom have never met? Thoughts do I suppose. I think of you so often I can only imagine on some level how that energy must swirl through the atmosphere.
Everyone who knows me also knows how huge my adoration for you is. Many can’t understand it and so I’m often asked, why do you like Bob Dylan so much? People are diverse and so I tend to generalize my reasons depending on who I’m talking to.
To one I might say how your music is such a harsh necessity in my life, without it I might be a more ignorant person, a little blind and twice as dumb. To another I might explain that you are the voice of passion and articulation, so essential to this world and even worlds away from home, how your songs can age yet still remain crucially young, affecting minds today. To somebody else, perhaps feeling that nothing I could say would make much sense, I might just say because I think he’s sexy, or he stimulates my brain.
I like you so much because of all those reasons and many others.
I like how you can gather ideas and lure us to listen. I like how remote you are while delivering your songs with such yearning. It thrills me when I’m attending one of your shows and something makes you laugh. Your happiness makes me happy. I admire most deeply how you carry each song to its conclusion, whether you’re talking about love or betrayal or crime.
Somewhere in one of these letters I must have told you how your music rounds with intelligence, how your words which are so dear to me distinguish you from all the rest, how your voice lingers in my head for days after hearing a particular live version of a song I discovered on some remote web site. Surely I’ve said all of this to you before now.
Once I was sitting in the third row at one of your shows. You were just concluding Absolutely Sweet Marie when a young guy behind me tapped my shoulder and said, that is my favorite song of his, I love how assured he sounds when he sings it.
This guy couldn’t have been more than eighteen or nineteen years old. I smiled at him and nodded, then turned back so not to miss another second and caught you just as you buckled in above the keyboard to sing Masters of War. My heart fell.
It feels like only yesterday."""
Det finns så många trådar, jag plockade in denna här, so be it...
-
En fantastisk konsert i bra ljud finns på http://www.hungercity.org/details.php?id=2660 (http://www.hungercity.org/details.php?id=2660) New Orleans ett par veckor före Oh Mercy. Chefen är grymt självsäker och sjunger kaxigt och med kraft. Han vet vad han har gömt i säcken, men bjuder, som vanligt, inte på någon försmak av det kommande albumet. Hursomhelst, en keeper. Lyssna bara på upprumpningen i Like A Rolling Stone. Hu! :wacko:
-
Vad härligt det är att bli överraskad ibland. Att knockas av låtar man trott sig vara rättså trött på. Att känna att man aldrig riktigt fattat att de var så här bra.
Roar mig med att göra en dubbel-CD åt fästmön med låtarna från Göteborg i våras, fast med skivversionerna. Rätt skoj.
Och på det stora hela gillar jag vad jag väntar mig att gilla, och tvärtom.
Men jag var faktiskt inte beredd på att de två "Love and theft"-låtarna, "Honest with me" och "Summer days", skulle ge mig kvällens största och mest omtumlande upplevelse.
Ni vet, man är beredd på att gäspa sig igenom dem och så ...... OJ!!!
Jag menar ... vilket underbart, skitigt sound! Denna pumpande rytm med hjälp av Kempers simpla trumspel och Tonys drivande basspel. Och så Bobs sång! Grym! Satan i gatan vad bra det lät! Hade verkligen glömt hur jäkla bra dessa låtar, som man borde vara utled på, låter i dessa versioner!
:d2: :d5: :d2: :d5:
:mellow: :mellow: :mellow:
-
Ja, "Love And Theft" är en väldigt fin skiva och i mitt tycke det bästa nya alster Dylan släppt under 2000-talet (med viss marginal). Låtarna har ofta varit väl framförda live, men efter nära sex år har låtarna tappat en del av sin fräschör i livesammanhang, även om t ex "High Water" visat sig slitstark. I fallet med "Summer Days" hände det efter höstturnén 2002, då låten var som bäst. Studioversionerna har dock behållit det mesta av sin lyster.
När man lyssnat mycket på liveversioner från olika håll, kan det vara ganska uppfriskande att på nytt bekanta sig med studioversionerna. Ibland kan man bli förvånad över hur bra så många av Dylans studioinspelningar är.
-
Boots of Spanish leather, Bryssel 1995.
Mitt favoritklipp med Dylan för tillfället - låt det väl smaka :d4:
http://www.youtube.com/watch?v=KS1Yy85r7EI
-
"Huck's Tune"... :party:
Återkommer hela tiden till den, och tycker bara mer och mer om den. Har nog lyssnat mer på "Huck's Tune" än på "Modern Times"-låtarna tillsammans. Förstår egentligen inte vad det är som träffar så rätt, då låten inte är så märkvärdig.
Iofs är texten sådär svårgreppad (som jag gillar) och kompet såå snyggt, vilket borde räcka för att man ska mjukna. :d2:
Men det är nog framförallt sången som gör att jag hela tiden återkommer till den.
Han sjunger ju så j..la bra (jag vet, det börjar låta tjatigt...).
Begriper inte hur han bär sig åt med det där begränsade röstomfånget, men i mina öron blir det inte mycket bättre än så här. :party:
-
"Huck's Tune"... :party:
Återkommer hela tiden till den, och tycker bara mer och mer om den. Har nog lyssnat mer på "Huck's Tune" än på "Modern Times"-låtarna tillsammans. Förstår egentligen inte vad det är som träffar så rätt, då låten inte är så märkvärdig.
Iofs är texten sådär svårgreppad (som jag gillar) och kompet såå snyggt, vilket borde räcka för att man ska mjukna. :d2:
Men det är nog framförallt sången som gör att jag hela tiden återkommer till den.
Han sjunger ju så j..la bra (jag vet, det börjar låta tjatigt...).
Begriper inte hur han bär sig åt med det där begränsade röstomfånget, men i mina öron blir det inte mycket bättre än så här. :party:
Mm, just det. Kan bara instämma, Anders. Makalös sång, underbar låt!
F ö så är det ju bara att konstatera att det är ganska så skönt att ha en stor j-a godispåse att stoppa ner handen i. I kväll fiskade jag upp konserten från Tanglewood 1997.
Herregud vilket ös! Bob och bandet låter som ett gäng kåta illrar som ränner runt maniskt däruppe på scen. En alldeles sanslöst överhettad Tangled up in blue
tog fullständigt musten ur mig i kväll. En underbar LARS. Och resten...Inte den mest subtile Bob ni har hört, så mycket gubbrock ni vill ha, men ack vilken j-a bra konsert!
-
Ibland tar Dylan bara så j-la illa. I lördags gick jag hemma och städade lite förstrött. I min stereo låg en back-upp dvd med musik från min gamla dator. Jag satte på den på random. Bright Eyes samsades med Aretha Franklin och Art Farmer. David Bowie jämsides med wilco. Kvalitetsmusik rakt igenom. En riktigt trevlig lyssning som underlättade städuppdraget.
Då hände det, ett bekant sound, publikjubel. Jag försöker identifiera låten. När jag inser att det är I'll Remember You ler jag lite för mig själv. Hade jag orkat leta rätt på fjärrkontrollen hade jag tryckt på skip. Men så kommer det en rad som levereras med passion, styrka och omisskänlig tajming. sedan en till, och en till. Jag måste sätta mig ner. Vilken otrolig version. Vilken inlevelse! När låten klingat ut går den på igen. Fantastiskt. Jag ser Frank Booth framför mig, ni vet psykopaten i Blue Velvet, spelad av Dennis Hopper. Det låter både hotfullt och lite desperat vackert.
När jag sansat mig kollade jag vad den kom ifrån. Det visade sig att den var från Detroit 2005. En dussinspelning bland många. Då svindlade det för mig. Tänk så många pärlor man missat när man kollar in en setlist och ser att det bara är trista låtar och låter bli att ta ner den. Man kan ju tappa förståndet för mindre.
edit:stvafel :rolleyes:
-
Jag har alltid haft lite svårt för Dylans råa, sluddriga och ibland oinspererade livespelningar åren 92-93. Men har efterhand hittat en viss kvalitet i de ibland till synes orepeterade bandet och Dylans kärva röst. Uppenbarligen super han lite för hårt de här åren och verkar rätt sur och depreimerad mesta tiden, hänger med huvudet och spottar ut orden utan större engagemang. Men rätt vad det är tänds en låga i hans blick, och plötsligen levereras någonting helt unikt. Det är lite tjusningen med de här åren. När det väl klaffar så ger sig Dylan ut på de mest vilda utflykter med sin röst - melodier och fraseringar som får en välbekant låt att framstå som ett helt nytt verk.
Så är fallet med Idiot Wind från Dylans spelning i San José 1992. Om ni inte tror mig så lyssna själva.
Gå in på http://elbo.ws/blog/2355/ , skrolla ner 3/4 och ladda ner Idiot Wind, här finns en passion i Dylans röst som bara de tidiga 80-talets gospelövningar kan mäta sig med. Bob knäcker om och om igen...
-
När man lyssnat mycket på liveversioner från olika håll, kan det vara ganska uppfriskande att på nytt bekanta sig med studioversionerna. Ibland kan man bli förvånad över hur bra så många av Dylans studioinspelningar är.
Skriver jag under på.
Lyssnade på Highway plattan för ett tag sen. Jag slogs direkt av hur frächt det låter efter all dessa år. From a Buick 6 skall lätt vara en stående låt vid grillen i sommar.
MEN....Moonshiner o Barbera Allen från Gaslight. Det är det bästa just nu, kan inte få nog av dessa två låtar. Det är tur jag har ett jobb där jag spenderar en hel del tid i bilen, så jag får möjlighet att repetera vissa spår i oändlighet.
-
Anzio från sommaren 2001.
Har den i bilen just nu på væg till och från jobbet. Helt helt otroligt! Vilken kraft i røsten han har. liten kul detalj ær att bandet tror att han sjungit klart i trying to get to heaven och har næstan slutat spela nær Bob drar igång att sjunga sista versen, en vældigt snygg ræddning av bandet hindrar en kollaps. Så samspelta de grabbarna var! :party:
Humming Bird (acoustic) (Larry on electric guitar)
(song by Johnnie Wright, Jim Anglin and Jack Anglin)
Mr. Tambourine Man (acoustic) (Bob on harp)
Desolation Row (acoustic)
Absolutely Sweet Marie
God Knows
Tell Me That It Isn't True
Everything Is Broken
Masters Of War (acoustic)
Love Minus Zero/No Limit (acoustic)
Don't Think Twice, It's All Right (acoustic)
Maggie's Farm
Tryin' To Get To Heaven
Drifter's Escape (Bob on harp)
Leopard-Skin Pill-Box Hat
(encore)
Love Sick
Like A Rolling Stone (Bob on harp)
Forever Young (acoustic)
All Along The Watchtower (Larry on steel guitar)
Knockin' On Heaven's Door (acoustic)
Highway 61 Revisited
Blowin' In The Wind (acoustic)
:mellow:
-
Lustigt att den här tråden hängt i luften ett tag. Också lustigt att just den konsert som Patrik rekommenderade, från Anzio 24 juli 2001, just dykt upp i Schubertversion på dimeadozen.
Jag har ett minne av att den var jäkligt fin, och just innehöll en mycket speciell "Tryin' ...", men ser att jag har den utlånad, så nu ska jag banne mig ladda ner den och lyssna igen!
Det jag annars skulle vilja utnyttja den här tråden till är att få tips om bra 08-konserter att ladda ner och lyssna på. Har nyligen åter fått smak på att lyssna lite mer på nya konserter. Har kört Warszawa (sådär) och Córdoba (underbar!) den här veckan, och behöver nu hjälp att välja fler hörvärda shower. Och vet att det här på loveandtheft finns goda lyssnare att fråga till råds :d2:
-
Lustigt att den här tråden hängt i luften ett tag. Också lustigt att just den konsert som Patrik rekommenderade, från Anzio 24 juli 2001, just dykt upp i Schubertversion på dimeadozen.
Jag har ett minne av att den var jäkligt fin, och just innehöll en mycket speciell "Tryin' ...", men ser att jag har den utlånad, så nu ska jag banne mig ladda ner den och lyssna igen!
Det jag annars skulle vilja utnyttja den här tråden till är att få tips om bra 08-konserter att ladda ner och lyssna på. Har nyligen åter fått smak på att lyssna lite mer på nya konserter. Har kört Warszawa (sådär) och Córdoba (underbar!) den här veckan, och behöver nu hjälp att välja fler hörvärda shower. Och vet att det här på loveandtheft finns goda lyssnare att fråga till råds :d2:
Salzburg 11/6 har jag lyssnat på en del , inte så jättespännande setlista men en Dylan som ännu en kväll förnyar och trollbinder även i äldre nummer som H61R och P4S.
-
Lustigt att den här tråden hängt i luften ett tag. Också lustigt att just den konsert som Patrik rekommenderade, från Anzio 24 juli 2001, just dykt upp i Schubertversion på dimeadozen.
Jag har ett minne av att den var jäkligt fin, och just innehöll en mycket speciell "Tryin' ...", men ser att jag har den utlånad, så nu ska jag banne mig ladda ner den och lyssna igen!
Det jag annars skulle vilja utnyttja den här tråden till är att få tips om bra 08-konserter att ladda ner och lyssna på. Har nyligen åter fått smak på att lyssna lite mer på nya konserter. Har kört Warszawa (sådär) och Córdoba (underbar!) den här veckan, och behöver nu hjälp att välja fler hörvärda shower. Och vet att det här på loveandtheft finns goda lyssnare att fråga till råds :d2:
Salzburg 11/6 har jag lyssnat på en del , inte så jättespännande setlista men en Dylan som ännu en kväll förnyar och trollbinder även i äldre nummer som H61R och P4S.
Tack Anders. Setlistor är jag inte sådär jätteberoende av. Huvudsaken är det där svårdefinierade, när musiken berör. Ska kolla upp Salzburg.
:d5:
-
Något färgad för att jag var där.
Men Ostrava och "Tryin' to Get to Heaven" är klart den ultimata versionen av låten någonsin. T.om. Hoho... håller med mig :wacko:
Är det någon som missat den, så tänk om.
http://www.youtube.com/watch?v=L9d6PFWS_7k
-
Något färgad för att jag var där.
Men Ostrava och "Tryin' to Get to Heaven" är klart den ultimata versionen av låten någonsin. T.om. Hoho... håller med mig :wacko:
Är det någon som missat den, så tänk om.
http://www.youtube.com/watch?v=L9d6PFWS_7k
Fin version. Men ultimata? Njae, inte för mig. Finns flera 00-versioner jag känner mer för, den på TTS 3 till exempel ...
-
Något färgad för att jag var där.
Men Ostrava och "Tryin' to Get to Heaven" är klart den ultimata versionen av låten någonsin. T.om. Hoho... håller med mig :wacko:
Är det någon som missat den, så tänk om.
http://www.youtube.com/watch?v=L9d6PFWS_7k
Älskar partiet som börjar runt 1.04.
"When I was in Missooooooouuri, aahhh! They wouldn't let-me-be."
-
Något färgad för att jag var där.
Men Ostrava och "Tryin' to Get to Heaven" är klart den ultimata versionen av låten någonsin. T.om. Hoho... håller med mig :wacko:
Är det någon som missat den, så tänk om.
http://www.youtube.com/watch?v=L9d6PFWS_7k
Ett av mina största ögonblick, definitivt! Visst är ljudet på inspelningen tyvärr inte topp, men när man var där .. uj uj uj .. Och ja, det här är min favoritversion av låten även om det finns en mängd andra mycket fina framföranden, dels från i år, 2003 och tidigare. Den på TTS är fin, men har ändå svårt för den. Men Ostrava, det är kärlek det :wub:
(hoppas allt e bra förresten mr baby, hoppas man får anledning att ses snart)
-
Något färgad för att jag var där.
Men Ostrava och "Tryin' to Get to Heaven" är klart den ultimata versionen av låten någonsin. T.om. Hoho... håller med mig :wacko:
Är det någon som missat den, så tänk om.
http://www.youtube.com/watch?v=L9d6PFWS_7k
Ett av mina största ögonblick, definitivt! Visst är ljudet på inspelningen tyvärr inte topp, men när man var där .. uj uj uj .. Och ja, det här är min favoritversion av låten även om det finns en mängd andra mycket fina framföranden, dels från i år, 2003 och tidigare. Den på TTS är fin, men har ändå svårt för den. Men Ostrava, det är kärlek det :wub:
(hoppas allt e bra förresten mr baby, hoppas man får anledning att ses snart)
Kärlek, sannerligen kärlek.
Det finns en tape med betydligt bättre ljud på hela spelningen i Ostrava än exemplet TTGTH på youtube. Jag får ta och lägga upp den på någon torrent site.
Självklart herr HoHo. Det finns en Dylan kväll med öl och iskall becherovka inplanerad. :d5:
-
iskall becherovka :d5:
Ah, Flytande pepparkaka. Smaskens till sån där ättikskorv... :d3:
-
iskall becherovka :d5:
Ah, Flytande pepparkaka. Smaskens till sån där ättikskorv... :d3:
Man skulle nästan tro att du var på plats 2gruv ^_^
Livsfarlig kombination den där korven och becherovkan, som tur var växlade jag in på det spåret lite senare på kvällen, efter spelningen i Ostrava. :d3:
-
OT
"Stora ögonblick/Bob knäcker"
Det var visserligen en Bob men inte Bob Dylan...
Jag var ca 18 år, hade aldrig förstått vad det var med reggaen, tyckte det var tråkigt och inte särskilt intressant - tills jag en gång råkade höra Bob Marley and the Wailers på radion. Från och med detta ögonblick har jag älskat reggae, speciellt Marley förstås.Musiken och rytmen slog genom mina alla ben och celler som en blixt.
Kan fortfarande inte förstå vad som hände då :huh: :huh:
-
Lustigt att den här tråden hängt i luften ett tag. Också lustigt att just den konsert som Patrik rekommenderade, från Anzio 24 juli 2001, just dykt upp i Schubertversion på dimeadozen.
Jag har ett minne av att den var jäkligt fin, och just innehöll en mycket speciell "Tryin' ...", men ser att jag har den utlånad, så nu ska jag banne mig ladda ner den och lyssna igen!
Det jag annars skulle vilja utnyttja den här tråden till är att få tips om bra 08-konserter att ladda ner och lyssna på. Har nyligen åter fått smak på att lyssna lite mer på nya konserter. Har kört Warszawa (sådär) och Córdoba (underbar!) den här veckan, och behöver nu hjälp att välja fler hörvärda shower. Och vet att det här på loveandtheft finns goda lyssnare att fråga till råds :d2:
Elston, jag kan lätt nämna ett tjog konserter om du vill.
Den jag lyssnar på och rekommenderar just nu är 2008 08 19, Canandaigua, som nyss nådde torrentytan - finns en länk under downloads. Kul, bra, Bob är i fas :rolleyes: njuter tom av LARS.
-
Kärlek, sannerligen kärlek.
Det finns en tape med betydligt bättre ljud på hela spelningen i Ostrava än exemplet TTGTH på youtube. Jag får ta och lägga upp den på någon torrent site.
Självklart herr HoHo. Det finns en Dylan kväll med öl och iskall becherovka inplanerad. :d5:
Håhå, jag har en halv flaska tjeckisk pepparkaka som står och väntar, är Dylankvällen månne datummärkt? :d4:
-
Kärlek, sannerligen kärlek.
Det finns en tape med betydligt bättre ljud på hela spelningen i Ostrava än exemplet TTGTH på youtube. Jag får ta och lägga upp den på någon torrent site.
Självklart herr HoHo. Det finns en Dylan kväll med öl och iskall becherovka inplanerad. :d5:
Håhå, jag har en halv flaska tjeckisk pepparkaka som står och väntar, är Dylankvällen månne datummärkt? :d4:
Hahaha....med pepparkaka i flytande form är alla välkomna.
Den är inte definitivt datumsatt ännu, annat än innan jul. Men jag lovar att Hoho får en inbjudan och är mycket välkommen om han vågar :wacko:
Hade jag haft balsal hade hela LAT.se varit inbjudna, men mina 34,5 kvadrat tillåter inga sådana ut svängningar tyvärr.
Off topic, hur kan du fortfarande ha en halv flaska kvar av denna smaskighet?
:d5:
EDIT: Skulle bara tillägga att Goya är spott on' !!!
-
Lustigt att den här tråden hängt i luften ett tag. Också lustigt att just den konsert som Patrik rekommenderade, från Anzio 24 juli 2001, just dykt upp i Schubertversion på dimeadozen.
Jag har ett minne av att den var jäkligt fin, och just innehöll en mycket speciell "Tryin' ...", men ser att jag har den utlånad, så nu ska jag banne mig ladda ner den och lyssna igen!
Det jag annars skulle vilja utnyttja den här tråden till är att få tips om bra 08-konserter att ladda ner och lyssna på. Har nyligen åter fått smak på att lyssna lite mer på nya konserter. Har kört Warszawa (sådär) och Córdoba (underbar!) den här veckan, och behöver nu hjälp att välja fler hörvärda shower. Och vet att det här på loveandtheft finns goda lyssnare att fråga till råds :d2:
Elston, jag kan lätt nämna ett tjog konserter om du vill.
Den jag lyssnar på och rekommenderar just nu är 2008 08 19, Canandaigua, som nyss nådde torrentytan - finns en länk under downloads. Kul, bra, Bob är i fas :rolleyes: njuter tom av LARS.
Tack Hoho. Fast har du tjugo att rekommendera så är det risk att jag betvivlar ditt omdöme en smula :mellow:
-
Tack Hoho. Fast har du tjugo att rekommendera så är det risk att jag betvivlar ditt omdöme en smula :mellow:
Det gör du kanske rätt i i så fall, det verkar inte vara så många som är positiva till 2008 som jag tycker är det bästa sen 2000 eller 2001. Men pröva om du ändå vill chansa, så kanske du kan sätta ord på vad som inte gillas respektive gillas, så kan jag kanske vara till hjälp :wacko:
-
(måste säga att jag själv tvivlar på mitt omdöme gällande gillandet av 2008 ibland, men för det mesta är jag bara lycklig å tacksam)
:d2:
-
http://www.youtube.com/watch?v=7NzdCc9OHhk
Kommer ni ihåg? Herregud, snacka om att knäcka! Jag vill ha denna och allt annat från den perioden i en snyggt förpackad Bootleg Series.
Och den här låten, den här låten... :d5: ^_^
-
Hear hear
-
En mycket märklig period är detta. Som nån sorts outforskad zon. Även om en del skrivits om den.
Själv anser jag mig definitivt inte kvalificerad att säga en massa klokt. Inte om dessa år. Men är, som många av oss, oerhört fascinerad.
Hann ju inte mer än upptäcka honom, knappt, på den tiden, förrän detta hände.
Jösses .....
Sterke saker, som norrmännen säger :d4: :d6: :d2: :d3:
-
Härlig period :d2:. Faktiskt en av de som jag lyssnar mest på nu för tiden.
Har dock svårt att tro att de skulle kunna ge ut den på en framtida bootleg series. Fast det är väl så att de kanske klipper bort allt svavelos i mellansnacken och gör den mer rumsren kanske. Min teori är dock att Dylan skäms lite och inte kommer att ge ut något av detta officiellt.
Min favorit är en knäckande version av "What Can I Do For You? "
http://www.youtube.com/watch?v=1ATqE-Gk_pY (http://www.youtube.com/watch?v=1ATqE-Gk_pY)
-
Härlig period :d2:. Faktiskt en av de som jag lyssnar mest på nu för tiden.
Har dock svårt att tro att de skulle kunna ge ut den på en framtida bootleg series. Fast det är väl så att de kanske klipper bort allt svavelos i mellansnacken och gör den mer rumsren kanske. Min teori är dock att Dylan skäms lite och inte kommer att ge ut något av detta officiellt.
Min favorit är en knäckande version av "What Can I Do For You? "
http://www.youtube.com/watch?v=1ATqE-Gk_pY (http://www.youtube.com/watch?v=1ATqE-Gk_pY)
Det är svårt att säga hur Dylan ser på den här perioden numera, men uppenbarligen vill han inte prata om den, vilket väl innebär att en Bootleg Seriesutgåva är mindre trolig. Men man vet ju aldrig ...
-
Kom ihåg ett youtube-klipp från en konsert i Tokyo då Bob kör LARS inför en minst sagt entusiastisk ståplatspublik. Har letat som en galning efter det klippet den sista tiden utan resultat. Det hela är filmat från scenen, så man ser det nästan från Dylans synvinkel.
Någon som vet vart man kan få tag på denna filmt?
-
Kom ihåg ett youtube-klipp från en konsert i Tokyo då Bob kör LARS inför en minst sagt entusiastisk ståplatspublik. Har letat som en galning efter det klippet den sista tiden utan resultat. Det hela är filmat från scenen, så man ser det nästan från Dylans synvinkel.
Någon som vet vart man kan få tag på denna filmt?
Hittade tråden med länk här (http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=3173.0), men när man klickar vidare står det This video has been removed due to terms of use violation.
Men, det är ju möjligt att den kommer tillbaka eller att nån annan lagt upp den i annat namn.
Har för mig att det var Dave Stewart som filmade och att den i såfall skulle kunna finnas på den här DVD'n (http://dvdylan.com/dvd/D425.rev?q=Tokyo). Men helt säker är jag inte...
-
http://www.youtube.com/watch?v=IRblTSqo1f0
Bob Dylans gångstil 3.20 in i videon är underbar! Skuttar liksom fram.
-
http://www.youtube.com/watch?v=2Wg9sfkBudQ she´s your lover now
mycket bra!
-
The Man In Me från Zürich -91. Åh herregud vad bra han sjunger! Totalt knäckande!
Porss
-
Utan att läsa igenom allas yttrande om favoritlåt nöjer mig med att nämna min egen, de flesta tycks välja livespelningar märkligt nog, & jag med
WHAT CAN I DO FOR YOU? m/live våren 1980. Nyansering, frasering, artikulering, koncentration, munspeleri - allt är bara så rätt.
Höjdpunkt bland mina Dylankonserter när jag fick höra den live på -eller snarare i- Earls Court 1981.
/Slim
-
Lagom till årets besök har jag åkt på ett skov i min kroniska dylanitisinfektion. BOB, JWH och NS på raken nu, men Lay Lady Lay är trots det svårartade skovet en riktig jävla skitlåt
-
Jag har sagt det förut, men ibland tar Dylan illa. Man sitter där helt oanande och lyssnar på någon inspelning från Hoffman Estates eller Gruga Halle i Essen eller kanske Den Graa Hal i Christiania eller you name it... Plötsligt dyker det upp en låt du har hört tusen gånger innan som bara tar tag i dig och rycker hjärtat ur kroppen på dig för att sedan trycka ner de i halsen igen. Det hände mig häromdagen.
Jag gick hemma och packade inför kommande flytt. Eftersom jag var helt ensam var musikvalet enkelt... our kid. Det blev den nya soundboarden från New Jersey 24/6 88. Trevligt. G.E och Aaronson. Bra ljud. Plötsligt stannar jag till och släpper allt för handen. Jag sjunker ner i soffan och sträcker mig efter fjärrkontrollen, höjer ljudet och trycker på repeat. Så otroligt bra. Vilket sväng, vilken sång, vilken röst. Kan det vara djävulen som far i honom? Gud? Eller bara the spirit of rock n' roll? Fan vet. Bra är det i alla fall.
Nu till det märkliga. Ni undrar kanske vad som fick upp mig i brygga så fullständigt? Jag vågar knappt säga det för mig själv, än mindre skriva det. Driftin' too far from shore. Driftin' jävla too far from fucking shore, en dussinlåt från Dylans absolut sämsta skiva får mig fullständigt övertygad om att detta är ett "defining moment of rock n' roll". Klicka på länken längre ner och lyssna. Under andra halvan av låten när G.E körar och Chefen blir alldeles till sig och sjunger med en passion och glöd som han inte gjort på tio år... minst. Bob knäcker? Det kan du ge dig faaan på.
https://download.yousendit.com/Y2orSkhaY3lZY1NGa1E9PQ
-
Jag har sagt det förut, men ibland tar Dylan illa. Man sitter där helt oanande och lyssnar på någon inspelning från Hoffman Estates eller Gruga Halle i Essen eller kanske Den Graa Hal i Christiania eller you name it... Plötsligt dyker det upp en låt du har hört tusen gånger innan som bara tar tag i dig och rycker hjärtat ur kroppen på dig för att sedan trycka ner de i halsen igen. Det hände mig häromdagen.
Jag gick hemma och packade inför kommande flytt. Eftersom jag var helt ensam var musikvalet enkelt... our kid. Det blev den nya soundboarden från New Jersey 24/6 88. Trevligt. G.E och Aaronson. Bra ljud. Plötsligt stannar jag till och släpper allt för handen. Jag sjunker ner i soffan och sträcker mig efter fjärrkontrollen, höjer ljudet och trycker på repeat. Så otroligt bra. Vilket sväng, vilken sång, vilken röst. Kan det vara djävulen som far i honom? Gud? Eller bara the spirit of rock n' roll? Fan vet. Bra är det i alla fall.
Nu till det märkliga. Ni undrar kanske vad som fick upp mig i brygga så fullständigt? Jag vågar knappt säga det för mig själv, än mindre skriva det. Driftin' too far from shore. Driftin' jävla too far from fucking shore, en dussinlåt från Dylans absolut sämsta skiva får mig fullständigt övertygad om att detta är ett "defining moment of rock n' roll". Klicka på länken längre ner och lyssna. Under andra halvan av låten när G.E körar och Chefen blir alldeles till sig och sjunger med en passion och glöd som han inte gjort på tio år... minst. Bob knäcker? Det kan du ge dig faaan på.
https://download.yousendit.com/Y2orSkhaY3lZY1NGa1E9PQ
^_^
-
Tack Hoho. Fast har du tjugo att rekommendera så är det risk att jag betvivlar ditt omdöme en smula :mellow:
Jag har ändrat mig, jag rekommenderar snarare 80! Ett fåtal kan man väl ha eller mista, men 90% av 2008 är fantastiskt.
-
http://www.youtube.com/watch?v=_ILrl-SPHtY - vad man gillar den låten...
Ett tips är programmet "YouTube to Mp3 Converter" som gör att du kan få ner youtubefiler på datorn i mp3 :party:
http://www.dvdvideosoft.com/downloads/download-free-YouTube-to-Mp3-converter.htm
-
http://www.youtube.com/watch?v=_ILrl-SPHtY - vad man gillar den låten...
Ett tips är programmet "YouTube to Mp3 Converter" som gör att du kan få ner youtubefiler på datorn i mp3 :party:
http://www.dvdvideosoft.com/downloads/download-free-YouTube-to-Mp3-converter.htm
Fast att ta vad som redan är väldigt komprimerade ljudfiler och sedan föra över dem till ännu ett komprimerat format (och därmed göra om komprimeringsprocessen en gång till) tycker jag inte verkar så otroligt lockande. Fast det är klart, kan man inte få tag på dem på annat sätt så kanske det kan duga.
-
http://www.youtube.com/watch?v=_ILrl-SPHtY - vad man gillar den låten...
Ett tips är programmet "YouTube to Mp3 Converter" som gör att du kan få ner youtubefiler på datorn i mp3 :party:
http://www.dvdvideosoft.com/downloads/download-free-YouTube-to-Mp3-converter.htm
Fast att ta vad som redan är väldigt komprimerade ljudfiler och sedan föra över dem till ännu ett komprimerat format (och därmed göra om komprimeringsprocessen en gång till) tycker jag inte verkar så otroligt lockande. Fast det är klart, kan man inte få tag på dem på annat sätt så kanske det kan duga.
Kvalitén är inte den bästa, det har du rätt i.
-
Idag knäckte han järnet, Dylan.
Sitter på bussen hem, kroppen börjar ge upp och böja sig för, vad jag antar kommer bli, en helg av sjukdom, sängliggande och minimalt socialt umgänge.
Jag mår som ett otömt askfat helt enkelt.
Jag sätter mina hörlurar i öronen och försöker hitta något att lyssna på de 45 minuterna bussresan tar.
Det fick bli Eugene, Oregon 14/6 1999. Soundboard inspelning. Gitarr väldigt framträdande i mixen, Dylans röst likaså.
Och det låter helt underbart. Helt fantastiskt, otroligt magiskt. Jag sluter ögonen och förs fram genom Cocaine Blues och My Back Pages följt av en enastående Boots Of Spanish Leather.
Därpå en stark "Hard Rain". Sedan Love Minus Zero/No Limit, en av mina absoluta favoriter.
Efter det kommer en enorm dubbel rätt in i mina öron. Första framträdandet någonsin av Down Along The Cove, Dylan med en urstark röst och en bra låt som borde luftas oftare.
Sedan stiger jag av bussen och börjar vandra hemåt, Dylan pratar med publiken:
"They call this the home of the hippies. ... I've never been a hippie ... but I'm an honorary hippie."
Sen fick Blind Willie McTell följa mig hela vägen hem.
Att han kan vara så bra. Så otrolig, att han lyckas få mig att må bra, om än bara för de där 45 minutrarna, gör mig så otroligt glad. Och sugen på att strunta i allt vad ekonomi och studentfirande innebär och bränna varje öre på att införskaffa biljetter till vårens konserter. Att han dessutom, vilket jag märker när jag kommer hem och undersöker konserten lite närmare, har gett konserter 11, 12 och 13 juni, alltså de tre kvällarna innan den här, gör mig så imponerad. Att kunna spela fyra konserter på fyra dagar och på den fjärde leverera något så här fantastiskt är helt otroligt. Helt knäckande
-_-
-
Idag knäckte han järnet, Dylan.
Sitter på bussen hem, kroppen börjar ge upp och böja sig för, vad jag antar kommer bli, en helg av sjukdom, sängliggande och minimalt socialt umgänge.
Jag mår som ett otömt askfat helt enkelt.
Jag sätter mina hörlurar i öronen och försöker hitta något att lyssna på de 45 minuterna bussresan tar.
Det fick bli Eugene, Oregon 14/6 1999. Soundboard inspelning. Gitarr väldigt framträdande i mixen, Dylans röst likaså.
Och det låter helt underbart. Helt fantastiskt, otroligt magiskt. Jag sluter ögonen och förs fram genom Cocaine Blues och My Back Pages följt av en enastående Boots Of Spanish Leather.
Därpå en stark "Hard Rain". Sedan Love Minus Zero/No Limit, en av mina absoluta favoriter.
Efter det kommer en enorm dubbel rätt in i mina öron. Första framträdandet någonsin av Down Along The Cove, Dylan med en urstark röst och en bra låt som borde luftas oftare.
Sedan stiger jag av bussen och börjar vandra hemåt, Dylan pratar med publiken:
"They call this the home of the hippies. ... I've never been a hippie ... but I'm an honorary hippie."
Sen fick Blind Willie McTell följa mig hela vägen hem.
Att han kan vara så bra. Så otrolig, att han lyckas få mig att må bra, om än bara för de där 45 minutrarna, gör mig så otroligt glad. Och sugen på att strunta i allt vad ekonomi och studentfirande innebär och bränna varje öre på att införskaffa biljetter till vårens konserter. Att han dessutom, vilket jag märker när jag kommer hem och undersöker konserten lite närmare, har gett konserter 11, 12 och 13 juni, alltså de tre kvällarna innan den här, gör mig så imponerad. Att kunna spela fyra konserter på fyra dagar och på den fjärde leverera något så här fantastiskt är helt otroligt. Helt knäckande
-_-
Yeah, Right on! Tack för den!
Jag är på intet sätt någon completist och har inte samlat alla tillgängliga live gigs men en hel del har jag ju hunnit samla på mig. Och denna
är jag ganska säker att jag har på någon hårddisk, men jag minns inte hur den lät. Jag minns dock att Eugene 1999 har omtalats i positiva ordalag förut.
Så, då vet jag vad jag ska lyssna på ikväll över en öl eller sju. :d6: :mellow:
-
Just det ja! NU minns jag! Go listen, Eugene 1999 rocks! Down along the cove!!!
-
Just det ja! NU minns jag! Go listen, Eugene 1999 rocks! Down along the cove!!!
Första liveframförandet av "Down Along The Cove" någonsin, faktiskt. Den funkade rätt bra. Några år senare blev den ännu bättre live, då Dylan började använda ett än fräckare arrangemang och lade till en ny vers.
-
Jag har nyligen förälskat mig i denna underbara version av Boots of Spanish Leather från München 29 okt 2003.
Rösten är ju bara så vacker!
-
Heart of mine.
Jag skulle dö på stunden för att få höra den live.
Gå tillbaka och lyssna på den här låten, på Shot of love. Knäcker så det stänker. Så det räcker. Det behövs inte så mycket.
-
Ibland är det så ljuvligt att gå tillbaka till studio-albumen. Mitt in the flood of alla torrents från alla jordens hörn.
I natt Shot of Love.
I natt sitter Shot of Love så fint. Inte bara för att EGOS finns där. Heart of mine, In the summmertime.
Den här skivan innehåller så mycket. Så många guldkorn. Inte bara EGOS. Bob själv har en soft spot för den här skivan. Jag också.
-
Jag vet att Bob har det. Och har aldrig lyckats förstå varför.
Och så kommer nu TTL, som inte bara påminner mig om Street-legal, utan också om ... SOL ...
Hm.
:mellow:
-
Jag vet att Bob har det. Och har aldrig lyckats förstå varför.
Och så kommer nu TTL, som inte bara påminner mig om Street-legal, utan också om ... SOL ...
Hm.
:mellow:
Hm.
Du förstår.
-
Jag vet att Bob har det. Och har aldrig lyckats förstå varför.
Och så kommer nu TTL, som inte bara påminner mig om Street-legal, utan också om ... SOL ...
Hm.
:mellow:
Hm.
Du förstår.
:d2:
-
Jag vet att Bob har det. Och har aldrig lyckats förstå varför.
Och så kommer nu TTL, som inte bara påminner mig om Street-legal, utan också om ... SOL ...
Hm.
:mellow:
Hm.
Du förstår.
Sorry Fredrik, Anders, nu blir det för mycket OT....
Därför: EGOS på SOL, kan det bli bättre? Förutom på en gudabenådad NET-version? Nej, tänkte väl det.
-
Just det ja! NU minns jag! Go listen, Eugene 1999 rocks! Down along the cove!!!
Första liveframförandet av "Down Along The Cove" någonsin, faktiskt. Den funkade rätt bra. Några år senare blev den ännu bättre live, då Dylan började använda ett än fräckare arrangemang och lade till en ny vers.
Vafalls? Info tack: 1. Exempel på konsert 2. Finns den nya texten nedtecknad nånstans 3. Fråga: Tycker jag om öl? Svar: Är påven katolik?
-
http://www.youtube.com/watch?v=c2R8pE2IPG8 (http://www.youtube.com/watch?v=c2R8pE2IPG8)
Denna ger mig gåshud varje gång, jag är mållös...
Någon som vet om det finns någon bootleg från det här tillfället och vad den i så fall heter?
-
Hej Offe,
du skall ha Child´s Balloon:
http://www.bobsboots.com/CDs/cd-c37.html
Finns även som Stadium of the Damned, men har för mej att Child´s Balloon är något bättre.
Finns på Hunger City, och det verkar vara liv i torrenten fortfarande:
http://www.hungercity.org/details.php?id=5007
Höres
Micke, Göteborg
-
Hej Offe,
du skall ha Child´s Balloon:
http://www.bobsboots.com/CDs/cd-c37.html
Finns även som Stadium of the Damned, men har för mej att Child´s Balloon är något bättre.
Finns på Hunger City, och det verkar vara liv i torrenten fortfarande:
http://www.hungercity.org/details.php?id=5007
Höres
Micke, Göteborg
Tack för det :d2:
-
Bra grundresearch, Micke!
Av kommentarerna på HC verkar det dock som att det de facto är Stadium-kittet som torrentats under felaktig titel.... Vad det betyder rent praktiskt är jag inte riktigt säker på.
:d5:
-
Såhär lagom till 68-årsdagen har jag lyssnat igenom Telluride 20010820. En riktigt bra konsert med ljud som bitvis svävar mellan höger/vänster, gissningsvis pga vinden utomhus. Förutom att Bob snubblar lite på texten i Hard rain sitter varje låt som en smäck.
-
Min absoluta favorittejp från de senaste tio åren är en konsert från West Palm Beach Florida 2003. Jag har rejvat om den nu och då. Dylan låter som Frank Booth (ni som kan er David Lynch, vet vem det är) på lustgas och rohypnol. Psykotisk, hotfull och allmänt otäck konserten igenom. Min bild av konserten fick sig dok en törn när några låtar dök upp på youtube för något år sedan. Han såg inte det minsta sjuk ut, utan istället var han solbränd, leende och välmående.
Nåja, det var inte det jag skulle skriva om utan konserten kvällen efter i Orlando. Snacka om väsenskild. Sällan har väl Dylan låtit så nyanserad och vacker. Mer Frank Sinatra än Booth, om man säger så. Otroligt fin konsert. Lite för duktigt, nästan, men klart värd att höra. Finns på Hungercity nu. Lyssna på vad han gör med I'll remember you och Just like A Woman.Vackrare än så blir det inte. Ställ gärna LARS från West Palm Beach mot den från Orlando. Den första kvällen spottar han fram orden, vilket lyfts fram av ett par riktigt elaka Koella/Campbell solon. Låten dryper av hat och vrede. Den är rätt och slätt stygg. I Orlando är det en öm och vemodig kärleksballad, och det är bara tjugofyra timmar senare. You gotta love the man.
-
One more cup of coffee Denver 88 så jäkla bra, till och med bättre än Globen versionen.
-
Jag fullkomligt älskar denna version som ger mig gåshud minst sagt.
http://www.youtube.com/watch?v=PCP5YUuV-mU
Finns den på bootleg?
-
Jag fullkomligt älskar denna version som ger mig gåshud minst sagt.
http://www.youtube.com/watch?v=PCP5YUuV-mU
Finns den på bootleg?
"Boots of Spanish Leader"? ^_^ Kanske låten hela tiden handlat om Franco?
Jag vet inte om just det här framförandet finns på någon kommersiell bootleg, men liksom nästan alla andra Dylan-framföranden från senare år cirkulerar den fritt bland fansen (jag har den dock inte). Det är konserten i München 29 oktober 2003 du ska söka efter.
-
Jo datumet förstod jag att jag skulle gå på men många konserter är ju namngivna "paint the daytime black" etc. Borde nog försöka lära mig ltie mer om internet och torrent-grejer...
Var fick du Spanish Leader ifrån förresten? ^_^
-
Var fick du Spanish Leader ifrån förresten? ^_^
Det stod så i början av videon ("Bob Dylan Boots Of Spanish Leader 2003").
-
Här kan man höra och se (nåja) ett framförande av "Tomorrow Is A Long Time" från "Temples In Flames"-turnén 1987. Närmare bestämt konserten i Rom den 3 oktober det året:
http://www.youtube.com/watch?v=mxkpFoMbamM
Detta framförande tycker jag hör hemma i en tråd kallad "Stora ögonblick/Bob knäcker" och visar att turnéåret 1987 i vissa stunder var betydligt bättre än de flesta vanligtvis erkänner.
(Jag hittade länken genom en tråd i Watchtower-forumet.)
-
Här kan man höra och se (nåja) ett framförande av "Tomorrow Is A Long Time" från "Temples In Flames"-turnén 1987. Närmare bestämt konserten i Rom den 3 oktober det året:
http://www.youtube.com/watch?v=mxkpFoMbamM
Detta framförande tycker jag hör hemma i en tråd kallad "Stora ögonblick/Bob knäcker" och visar att turnéåret 1987 i vissa stunder var betydligt bättre än de flesta vanligtvis erkänner.
(Jag hittade länken genom en tråd i Watchtower-forumet.)
Tack Tobias! -_-
Så vackert ... Så innerligt ...
Var kom den där klumpen i halsen ifrån?!
-
Här kan man höra och se (nåja) ett framförande av "Tomorrow Is A Long Time" från "Temples In Flames"-turnén 1987. Närmare bestämt konserten i Rom den 3 oktober det året:
http://www.youtube.com/watch?v=mxkpFoMbamM
Detta framförande tycker jag hör hemma i en tråd kallad "Stora ögonblick/Bob knäcker" och visar att turnéåret 1987 i vissa stunder var betydligt bättre än de flesta vanligtvis erkänner.
(Jag hittade länken genom en tråd i Watchtower-forumet.)
:wub:
Oh. Åh.
"Nobody sings Dylan like Dylan".
´nough said.
-
Här kan man höra och se (nåja) ett framförande av "Tomorrow Is A Long Time" från "Temples In Flames"-turnén 1987. Närmare bestämt konserten i Rom den 3 oktober det året:
http://www.youtube.com/watch?v=mxkpFoMbamM
Detta framförande tycker jag hör hemma i en tråd kallad "Stora ögonblick/Bob knäcker" och visar att turnéåret 1987 i vissa stunder var betydligt bättre än de flesta vanligtvis erkänner.
(Jag hittade länken genom en tråd i Watchtower-forumet.)
Såg också tråden på Watchtower..., och satan i gatan vad detta är vackert (för att uttrycka mig klumpigt).
Man borde lätt kunna sätta ihop en snygg BS-Live från den här hösten :party:
-
Synd att han verkar ha svårt att vara så bra nuförtiden.
-
Synd att han verkar ha svårt att vara så bra nuförtiden.
:rolleyes:
Inga kommentarer.
För en gångs skull lyckades jag hålla mig. :mellow:
-
Synd att han verkar ha svårt att vara så bra nuförtiden.
:rolleyes:
Inga kommentarer.
För en gångs skull lyckades jag hålla mig. :mellow:
...och här försöker man vara provokativ! -_-
-
Lyssnar på Love Sick och Just like a Woman. Studio. Av någon anledning. Behöver det, just nu. Tydligen.
Repeat. Shuffle två låtar!
Det räcker så. Out of this world.
-
Workingman's Blues från Amsterdamboxen. My sweet lord, vad bra. Kan inte sluta lyssna. Welt klasse.
-
Jag lyssnar på "Forgetful Heart" från konserten i Milwaukee i förrgår och den är utsökt. Med viss marginal är det det bästa liveframförande jag hört från Dylan i år. Ja, bättre än "Love Sick" i Globen. Tempot är långsammare än på skivan och och Dylan fyller på med munspelsinlägg mellan verserna. Jag tror att Leif skulle kunna skriva något om detta framförande som är bättre än vad skulle kunna komma med.
Här kan man lyssna (jag tror inte konserten dykt upp på några torrentsidor ännu):
http://www.youtube.com/watch?v=2piUwq9e-s8
-
Jag lyssnar på "Forgetful Heart" från konserten i Milwaukee i förrgår och den är utsökt. Med viss marginal är det det bästa liveframförande jag hört från Dylan i år. Ja, bättre än "Love Sick" i Globen. Tempot är långsammare än på skivan och och Dylan fyller på med munspelsinlägg mellan verserna. Jag tror att Leif skulle kunna skriva något om detta framförande som är bättre än vad skulle kunna komma med.
Här kan man lyssna (jag tror inte konserten dykt upp på några torrentsidor ännu):
http://www.youtube.com/watch?v=2piUwq9e-s8
Instämmer. Den är makalöst vacker. Munspelet, mmm... och snyggt gitarrspel är det också.
Hoppas någon lyckades filma detta; han lär ju stå mitt på scen, endast med mick och munspel :party:
-
Jag lyssnar på "Forgetful Heart" från konserten i Milwaukee i förrgår och den är utsökt. Med viss marginal är det det bästa liveframförande jag hört från Dylan i år. Ja, bättre än "Love Sick" i Globen. Tempot är långsammare än på skivan och och Dylan fyller på med munspelsinlägg mellan verserna. Jag tror att Leif skulle kunna skriva något om detta framförande som är bättre än vad skulle kunna komma med.
Här kan man lyssna (jag tror inte konserten dykt upp på några torrentsidor ännu):
http://www.youtube.com/watch?v=2piUwq9e-s8
Tack för förtroendet Tobias. Tyvärr kan jag inte leva upp till det, kan inte skriva en enda rad. Just nu. Har nyss lyssnat på den och måste samla ihop lämningarna av det som en gång var en kropp som jag huserade i.
Jag är fullständigt förstummad. Det här är inte sant, det är alldeles för bra för att vara sant. Obeskrivligt. Ojojoj. Igen...
-
Workingman's Blues från Amsterdamboxen. My sweet lord, vad bra. Kan inte sluta lyssna. Welt klasse.
tack för tipset, fajersson! Efter att ha hört låten fem gånger nu måste jag hålla med dig.
-
Jag lyssnar på "Forgetful Heart" från konserten i Milwaukee i förrgår och den är utsökt. Med viss marginal är det det bästa liveframförande jag hört från Dylan i år. Ja, bättre än "Love Sick" i Globen. Tempot är långsammare än på skivan och och Dylan fyller på med munspelsinlägg mellan verserna. Jag tror att Leif skulle kunna skriva något om detta framförande som är bättre än vad skulle kunna komma med.
Här kan man lyssna (jag tror inte konserten dykt upp på några torrentsidor ännu):
http://www.youtube.com/watch?v=2piUwq9e-s8
Instämmer. Den är makalöst vacker. Munspelet, mmm... och snyggt gitarrspel är det också.
Hoppas någon lyckades filma detta; han lär ju stå mitt på scen, endast med mick och munspel :party:
Om det finns något sätt att vara mer "här" än det han är just där, I Milwaukee, i denna låt, då vill jag var där.
-
Snyggt av 68-åringen
-
Lysande! Får "Oh Mercy" feeling här hemma. Jolene kul den med. Hoppas den nu ersätter de sedvanliga extranumren.
-
Har fastnat i en loop med "Chimes Of Freedom" från Globen i år. Har kört den på repeat i bilen några dar.
Fattar inte hur han bär sig åt, men han lyckas återigen knocka mig med sitt sjungande/fraserande.
Det är egentligen långt ifrån en perfekt version, men det är de små, små nyanserna och fraseringarna i sången som betyder sååå mycket.
Ordjonglör... dyker upp i huvudet, eller varför inte fraseringarnas Pelé, Maradonna eller Zlatan. :party:
Det är hursomhelst en av de bästa versionerna av "Chimes Of Freedom" jag nånsin hört :d2:
-
O ja. Chimes i Globen var underbar. Den gjorde min blick grumlig.
Men just nu är jag själv inne på nuvarande turné, och inte minst de ännu relativt få liveversioner av TTL-låtar jag hört. Tycker både "Forgetful heart" från Milwaukee och "This dream of you" från Sauget är fullkomligt fantastiska.
-
Kolla upp Just like a woman från Sauget 2/7. Stalltips.
Åhå.
Har inte kommit fram till This dream of you ännu...(se ovan)...Jag är nästan rädd för vad jag kommer att få höra...
-
This Dream of you. Då. Sauget 2/7.
Lyssna noga på vad det där jävla cowboy-bandet gör här. Vad Bob gör.
Jag var på 4 konserter med gubben i år. 4 höjdare. Jag har sett och hört annat annat också. Icke-höjdare. Men redan nu vet jag detta enkla; Bob 2009 kommer att klocka in högt på listan.
He´s on a roll! Och jag har många juli-konserter jag ännu inte hört. Life is sweet.
Bob 2009. Vilken årgång!
It´s rolling, Bob.
-
Fint filmat från hemstaden. 1999
http://www.youtube.com/watch?v=7wCrgq9Cn-o
-
"Jag är vaken, Bob!"
Lyssnar gång på gång på Just Like A Woman från Ann Arbor den 8 nov -81! Bob sjunger så där makalöst bra så att man blir alldeles omtumlad och glad i hela själen (ni vet vad jag menar). Tydligen blir han imponerad själv den här gången. När låten slutar i ett underbart crescendo, utbrister han: "Time to wake up ".
De orden riktas härmed till Sony (eller vilka de nu är) och Dylan (Rosen?). Vakna upp!! Ge ut en konsert från -81!!!
Porss
-
Fint filmat från hemstaden. 1999
http://www.youtube.com/watch?v=7wCrgq9Cn-o
Eller benryckningarna här: http://www.youtube.com/watch?v=JK4uM5rrKIE&feature=related
Vad "ung" han såg ut för 10 år sen...
-
DAnsstegen runt 3:05 är ju obetalbara.
-
Disease of conceit
20 år sedan idag (1990-02-08)
http://www.youtube.com/watch?v=nNQQUy90zPY
Det är första och sista gången han spelade piano på det sättet??
Var det nån här inne som var på den konserten?
Bob Dylan goes Jimmy Swaggart through Jerry Lee Lewis style! -_-
-
Disease of conceit
20 år sedan idag (1990-02-08)
http://www.youtube.com/watch?v=nNQQUy90zPY
Det är första och sista gången han spelade piano på det sättet??
Var det nån här inne som var på den konserten?
Bob Dylan goes Jimmy Swaggart through Jerry Lee Lewis style! -_-
Jag var där. Det var rätt häftigt :mellow: -_-
-
Ja det må jag säga... Rätt häftigt, understatement.
Förebådar vad som komma skall -91.
bobi :d2:
-
Disease of conceit
20 år sedan idag (1990-02-08)
http://www.youtube.com/watch?v=nNQQUy90zPY
Det är första och sista gången han spelade piano på det sättet??
Var det nån här inne som var på den konserten?
Bob Dylan goes Jimmy Swaggart through Jerry Lee Lewis style! -_-
Riktigt trevlig video och måste varit häftigt att se det live. Tycker framträdande påminner lite om versionen av Dignity på Tell Tale Signs första skiva. Avskalat och distinkt.
-
Klassiker, hittade jag i riktigt bra kvalité - http://www.youtube.com/watch?v=melUPYJc11U
-
Just nu lyssnar jag mycket på hösten 2003 konserterna.
Min favorit från göteborg 2003 är Just like Tom Thumbs Blues. Han röst är så skrovlig och speciell, och gitarrsolona går inte av för hackor.
-
Tittade just på Liverpool 2001 DVDn , Så fantastiskt bra och vilken kvalite
Fourth time around o this wheel s on fire och Knockin....är knäckande bra
Salle
-
http://www.youtube.com/watch?v=VXuLO5I-RfM
Fantastisk känsligt och vackert framförande av Shelter from the storm i Prag 1995.
-
Tack för påminnelsen :d2:
Bob, Influensasjuk som en hund. Den här är fin också:
http://www.youtube.com/watch?v=Lk79cHmTrPM&feature=related
-
http://www.youtube.com/watch?v=VXuLO5I-RfM
Fantastisk känsligt och vackert framförande av Shelter from the storm i Prag 1995.
Jävlar anamma vad fin den var. Tuppskinn all over.
-
Nu när det finns så mycket 81:or uppe på HC tänkte jag att denna kunde fungera som en liten aptitretare/reminder :party:
I Want You (New Orleans - 10/11) (http://www.youtube.com/watch?v=c2R8pE2IPG8) - snygga konsertbilder är det också... :mellow:
-
http://www.youtube.com/watch?v=VXuLO5I-RfM
Fantastisk känsligt och vackert framförande av Shelter from the storm i Prag 1995.
LJUVLIG!!!
-
Nu när det finns så mycket 81:or uppe på HC tänkte jag att denna kunde fungera som en liten aptitretare/reminder :party:
I Want You (New Orleans - 10/11) (http://www.youtube.com/watch?v=c2R8pE2IPG8) - snygga konsertbilder är det också... :mellow:
Ja den är käck. Sylvass frasering och den tidstypiska new wave-farfisan som dansar kring Dylans fantastiska röst.
Här är en annan fin version med ett betydligt vemodigare sound, men minst lika bra. Från den fantastiska vårturnén 1995.
http://www.youtube.com/watch?v=YoVi3WQVMVM
-
Ja, det är så otroligt j-a bra. Och sen halkade jag in på "abanded love" ( lost the stavning) från -75. Jesus. Plötsligt förstår jag varför jag bara lyssnar på en artist. ( men ok,Möjligen kan jag smita i väg på Patty S oxå, om nån bjuder mig..)
bobi :d5:
-
1995... Jag tycker inte att något kan toppa det förrän 2000.
Det känns som att "It's all over now" från Prag kanske var årets framträdande.
http://www.youtube.com/watch?v=Lk79cHmTrPM&feature=related
Jag har aldrig hört den så skör förut.
-
Nu när det finns så mycket 81:or uppe på HC tänkte jag att denna kunde fungera som en liten aptitretare/reminder :party:
I Want You (New Orleans - 10/11) (http://www.youtube.com/watch?v=c2R8pE2IPG8) - snygga konsertbilder är det också... :mellow:
Hur många gånger har jag inte hört dessa låtar, hur många gånger har jag inte stått där på mina bara knän? Hur många gånger!?
Hur många gånger har jag inte nynnat, sjungit med i, skRÅLat dessa textrader?
Det är så underbart att drabbas om och om igen, det är on a whole other level, ikväll, då jag klickade på länken här ovan, och igen igen igen hörde raderna
I wasn´t born to lose you
då, var jag inte kvar på den här jorden, for sure.
Ikväll, just nu, hände det något nytt igen. The shape shifter.
Tack Bob, tack allra ödmjukast.
-
Jag har en kompis som lakoniskt brukar konstatera att Bob tar som mest illa när man minst anar det. Kom att tänka på det när jag läste Rev. Leifs inlägg här ovan.
-
Här är en annan fin version med ett betydligt vemodigare sound, men minst lika bra. Från den fantastiska vårturnén 1995.
http://www.youtube.com/watch?v=YoVi3WQVMVM
fantastisk!
-
1995... Jag tycker inte att något kan toppa det förrän 2000.
Det känns som att "It's all over now" från Prag kanske var årets framträdande.
http://www.youtube.com/watch?v=Lk79cHmTrPM&feature=related
Jag har aldrig hört den så skör förut.
Fantastiskt!
-
Mycket 1981 nu. kan varmt rekommendera inspelningen från Ann Arbor 8 november. Förvånansvärt bra ljud och en chef i högform. Lyssna på Just Like A Woman där han smeker med ena handen och slår med den andra. Ibland är det så sprött och vackert är att i nästa sekund bli hotfullt och farligt. När låten klingar ut ropar han: Wake up! Har väldigt svårt att tro att någon skulle slumra till under det framförandet. Magi!
-
Sydney 86, Bob & co bereder sig för att spela Rock ´em dead, Bobs gitarr låter fan, försök att stämma den går inget vidare, Bob:
"Does anybody out there know how to tune a guitar? I forgot how to tune a guitar a long time ago. Well it´s good enough for folk music, right?
Money money it´s hard to get, money money money it´s fast to spend, so roll over baby and rock ´em dead"
För jävla roligt att lyssna på...
-
Sydney 86, Bob & co bereder sig för att spela Rock ´em dead, Bobs gitarr låter fan, försök att stämma den går inget vidare, Bob:
"Does anybody out there know how to tune a guitar? I forgot how to tune a guitar a long time ago. Well it´s good enough for folk music, right?
Money money it´s hard to get, money money money it´s fast to spend, so roll over baby and rock ´em dead"
För jävla roligt att lyssna på...
Konserten är från den 11 februari 86, om nån vill leta upp den -_-
Konserten innehåller också livedebuten för "House of the rising sun".
-
Fin påsklåt: I believe in you 20 april 1980. Skulle inte den här komma ut i bootleg series?
http://www.youtube.com/watch?v=QJrf8MGJZh0&feature=related
-
En av de finaste versionerna av "I'll Remember You" finns på "Masked and Anonymous" (http://www.youtube.com/watch#!v=ZVXdksxvIpg&feature=related)
För min del får dom gärna ge ut allt, som spelades in till filmen (http://www.bjorner.com/DSN24025%20-%202002%20Summer%20sessions.htm#DSN24035), i sin helhet på en DVD.
:d5:
-
Spelade just de två ovanstående denna vackra vårmorgon. Helt underbart. Inte blev det sämre av att Leif ringde mitt i I remember you. Alla rekommenderas till dessa två utube-uttag.
Dagen blir då alldeles utmärkt.
bobi :wub:
-
Kul att du gläds över klippen, Bobi!
Jag lyssnade vidare lite på youtube och landar på 1981; den starka rösten från 1979-1980 finns kvar men fraseringen är friare och bandet känns bra mycket tyngre (tänk bara på de överstyrda elgitarrerna från inspelningen i Avignon). Hör bara fraseringen i What can I do for you och alla de toner Bob passerar under varje rad i sången:
http://www.youtube.com/watch?v=LmFrIxVjBcY&feature=related
-
ÅÅÅHHH! Tack för tipset, visste inte att det låg så mycket från Earls Court 81 ute på Duröret. Jag var på plats och såg de fyra sista spelningarna, just denna, den 30/6, var den jag hade bäst plats på, så den fastnade lite extra, även om sista showen hade mest mysko låtlista, typ Here comes the sun, We just disagree, 1:a Heart of mine-med Bob på orgel för absolut första gången tror jag.
Cheers
-
När vi ändå är inne på Earls Court 1981, här är ett tidningsklipp med en bild som lär ha tagits i samband med dessa spelningar (från Dag B:s arkiv):
(http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc3/hs409.snc3/24745_112413948779190_100000317558470_152132_7373311_n.jpg)
-
När vi ändå är inne på Jesus-åren måste jag lyfta fram Pressing on från Knoxville 1980. Det sägs ju att folk buade när Bob körde sin gospelpryl, men icke så i Alabama. Under första halvan av låten överröstas nästan Bob och tanterna av publikens halelujahrop. Sedan smyger bandet in på allvar och den helige ande fyller chefen. Jag lyssnade på booten Knoxville grail igår där låten återfinns och när låten klingade ut hade denna trettio år gamla inspelning nästan omvänt en gammal ateist som mig. Jag ville bara instämma med en kille i publiken som skriker Lawd have mercy efter en av låtarna. Kunde inte sagt det bättre själv. Gud både mig!
-
När vi ändå är inne på Jesus-åren måste jag lyfta fram Pressing on från Knoxville 1980. Det sägs ju att folk buade när Bob körde sin gospelpryl, men icke så i Alabama. Under första halvan av låten överröstas nästan Bob och tanterna av publikens halelujahrop. Sedan smyger bandet in på allvar och den helige ande fyller chefen. Jag lyssnade på booten Knoxville grail igår där låten återfinns och när låten klingade ut hade denna trettio år gamla inspelning nästan omvänt en gammal ateist som mig. Jag ville bara instämma med en kille i publiken som skriker Lawd have mercy efter en av låtarna. Kunde inte sagt det bättre själv. Gud både mig!
Ja, det är en suverän boot som även jag gärna rekommenderar. Ska man vara riktigt odrägligt petnoga är den dock inte inspelad i Alabama utan i Tennessee, även om Dylan kvällen innan spelat i Birmingham, Alabama.
Även i Knoxville, liksom på alla andra platser där han uppträdde vid denna tid, sjöng han om en i övrigt okända kvinna i Alabama:
"I had a woman down in Alabama,
She was a backwoods girl, but she sure was realistic,
She said, “Boy, without a doubt
Have to quit your mess and straighten out,
You could die down here, be just another accident statistic.”
There’s a slow, slow train comin’ up around the bend."
Copyright © 1979 by Special Rider Music
-
Copyright © 1979 by Special Rider Music
-_-
-
Genom åren har väl alla hört Bob knäcka. Ibland även hört honom knäcka andra. Jag tänker närmast på den tejp jag köpte i Italien för dryga tjugo år sedan bestående av några olika inspelningar från Temples in Flames-turnén. Kvaliteten var inget vidare, men det bestående minnet från inspelningarna är en man som skriker Mamma Mia, mamma Mia för full hals när han identifierar sin favoritlåt. Jag vill minnas att det var Forever Young. Andra sådana bryt på olika upptagningar som etsat sig fast är Tobias mer behärskade Yes! två takter in i Duncan & Brady på Kattens inspelning i Göteborg -01 och killen som det helt släpper för efter första raden i Queen Jane ifrån Kent 2002. Men den som oftast återvänder till mina tankar är norrmannen som suckar "Nei ikke mer" efter Lay lady lay i Globen 2002 bara för att tystas av den vråltunga Solid Rock. Han tänker jag ofta på. Vem var han? Lever karln idag? Överlevde han överhuvudtaget kvällen?
-
"Highway 61 Revisited" i Köpenhamn 2007. Knäckande bra då, knäckande bra ikväll, knäckande bra forever !
-
Jag blev fullstændigt knockad av What Good am I från Linz 12/6-2010 igår. lyssnade lite sløtt på låten på datorhøgtalarna nær jag søgs in. Blev tvungen att koppla på stereon och køra den igen, och igen, sen fick jag såklart høra hela konserten (från Tangeld altså ;))
Kan varmt rekommenderas, mycket delikat arrangemang, :d2:
-
Jag har en jävla bra Ipod. Däri finns massor av fruktansvärt bra musik. Och däri finns massor av otroligt bra låtar. Därför att jag har bara bra bra låtar i min Ipod.
Där finns en salig blandning av band, singer/songwriters, what-have-you. Ibland, som ikväll, sätter jag den på shuffle, låter den skyffla runt bland låtarna och go haywire
Ikväll fick jag till en riktig rökare där de första 8 låtarna gav mig direkt inträde till de himmelska sfärerna och även tillträde till första parkett.
Sen, sen kom den 9:e låten, aah, vad är det här, jag känner igen det där, 2-3 sekunder, ja, JA, JAAAA, det är ju...
...och så passerade jag de himmelska sfärerna med en jävla fart, fortsatte uppåt, on-stage: Every Grain of Sand från Globen 1998.
Än en gång, en helt annan liga, en helt annan dimension.
-
Well the weak get weaker
And the strong stay strong
The train keeps rolling
All night long
She looked at me
With an irresistable glance
With a smile
That could make all the planets dance
TTS. Marchin´ to the city.
It´s TTS time, tonight.
-
TTS som sagt, Can´t escape from you.
Beautiful stuff.
We ploughed the fields of heaven
Right down to the end
I hope I can be forgiven
If any words of mine offend
All our days were splendid
They were simple, they were plain
It never should have ended
I should have kissed you in the rain
I've been thinking things all over
All the moments full of grace
The primrose and the clover
Your ever-changing face
-
Hvornår smager en TTS bedst? Hvergang!
Well the weak get weaker
And the strong stay strong
The train keeps rolling
All night long
She looked at me
With an irresistable glance
With a smile
That could make all the planets dance
TTS. Marchin´ to the city.
It´s TTS time, tonight.
-
Hvornår smager en TTS bedst? Hvergang!
[author=Leif link=topic=121.msg39659#msg39659 date=1284240119]
Well the weak get weaker
And the strong stay strong
The train keeps rolling
All night long
She looked at me
With an irresistable glance
With a smile
That could make all the planets dance
TTS. Marchin´ to the city.
It´s TTS time, tonight.
[/quote]
Right on! Exakt! Varenda j-a gång!
-
TTS, Ain´t Talkin´
(jag fortsätter här under "Bob knäcker", för det gör han)
Det är ju inga revolutionernade nyheter att han vrider och vänder och ändrar texterna, från take till take, rader som fanns i en låt, ursprungligen, kan sedan
dyka upp i en annan låt, officiellt utgiven (t ex frågan från quiz:en i Stockholm Can´t Wait --> Sugar Baby). Eller rader som bara finns i ngn outtake,
eller på scen, någon gång.
Ain´t talkin på TTS är en variant. Här finns alternativa rader som vi inte hör på Modern Times. Blueprints, som sagt, skivorna.
Därför är ju TTS så fascinerande. Att få höra alla dessa möjliga varianter som finns, alla dessa olika sätt att betrakta och uppleva tillvaron. Real life.
På ExpectingRain finns idag en länk - Must Read står det - till en artikel/text om Bob´s Chronicles och plagierandet (heter det så?). De förmenta s k plagiaten.
Nej, det är inte en artikel i den andan, den försöker säga liite, lite mer än så. Läs artikeln. Begrunda. Det är värt det.
http://newhavenreview.com/wp-content/uploads/2008/01/NHR-006-Warmuth.pdf
Det finns så mycket under den här himmelen och vi har sett allt, hört allt, känt allt. Ändå är det oändligt. Man kan alltid, hela tiden, skapa något nytt utifrån allt det där som vi alla sett, hört, känt.
(EDIT: jag har ändrat några meningar, ord under resans gång, just i det här inlägget, det är ganska så svårt att föröska förmedla vad jag känner just nu, här, i min TTS-kväll)
-
En gammal klassiker som inte torde vara okänd för någon här är "The groom's still waiting at the altar" från 1980 med Michael Bloomfield som brådstörtad gästgitarrist på scenen. Några veckor senare var han död. Grym låt, och enligt mig en av de bästa livetagningarna med Bob genom alla tider.
Låten återfinns på Genuine bootleg series men också på en japansk livesamling som kom ut för några år sedan.
-
Ja, den versionen av "Groom..." är enastående bra. Bloomfield spelade även på Like A Rolling Stone den kvällen. Hela spelningen cirkulerar som PA-inspelning och kan rekommenderas. På den kommersiella bootlegmarknaden finns den utgiven under titeln Farewell Bloomfield.
Höstturnén 1980 räknas som en av Dylans bästa turnéer av många kännare.
-
Vår man är unik att iaktta. Så luta er tillbaka och njut ^_^:http://www.youtube.com/watch?v=9hO-83CIVKM&feature=related
-
Eller varför inte den här? Kolla fotarbetet. Jag kan inte heller låta bli att charmas av de korta byxorna och det faktum att han hänger på sig gitarren när låten i princip är slut. 1991 rules
http://www.youtube.com/watch?v=J4wDYQOwxFI&feature=related
Mer fina 91 bilder
http://www.youtube.com/watch?v=ZyKbs1oPPeY
-
En gammal klassiker som inte torde vara okänd för någon här är "The groom's still waiting at the altar" från 1980 med Michael Bloomfield som brådstörtad gästgitarrist på scenen. Några veckor senare var han död. Grym låt, och enligt mig en av de bästa livetagningarna med Bob genom alla tider.
Låten återfinns på Genuine bootleg series men också på en japansk livesamling som kom ut för några år sedan.
Har inte hört det här på länge, men när jag senast lyssnade tyckte jag det var lite sorgligt att höra en Bloomfield som inte längre gjorde sig själv rättvisa.
Kanske borde lyssna igen nån dag. Kan ju ändra mig.
-
En gammal klassiker som inte torde vara okänd för någon här är "The groom's still waiting at the altar" från 1980 med Michael Bloomfield som brådstörtad gästgitarrist på scenen. Några veckor senare var han död. Grym låt, och enligt mig en av de bästa livetagningarna med Bob genom alla tider.
Låten återfinns på Genuine bootleg series men också på en japansk livesamling som kom ut för några år sedan.
Har inte hört det här på länge, men när jag senast lyssnade tyckte jag det var lite sorgligt att höra en Bloomfield som inte längre gjorde sig själv rättvisa.
Kanske borde lyssna igen nån dag. Kan ju ändra mig.
Den där västkustturneen var ju bitvis fantastisk, och bra sb finns men Bloomfield har haft lyckligare stunder som Jörgen mycket riktigt skriver
-
"Like A Rolling Stone" funkade inte helt med Bloomfield anno 1980, men "Groom's..." var betydligt bättre. Den låten var dock väldigt intensiv de flesta kvällar, med eller utan gästgitarrister.
-
"Groom's.." är utsökt, både i intensiteten i sång och gitarrspel. Om någon kan tipsa om en bättre tagning (!) vill jag gärna höra den.
-
"Groom's.." är utsökt, både i intensiteten i sång och gitarrspel. Om någon kan tipsa om en bättre tagning (!) vill jag gärna höra den.
Okej, jag antar utmaningen!
Måste bara gräva fram de där förbaskade kassettbanden ur "hallgarderoben" ... :mellow:
-
"Groom's.." är utsökt, både i intensiteten i sång och gitarrspel. Om någon kan tipsa om en bättre tagning (!) vill jag gärna höra den.
Doberman-utgåvan, 3cd, av A Musical Retrospective har Groom i "Low Generation Soundboard". Låter utmärkt tycker jag
-
Fick en dvd märkt Bob Dylan live av en kollega häromdagen. Här stoppar man intet ont anande in den i datorn. Skivan består av en massa klipp mellan 1986 och 2006. Det mesta har jag sett förut och skivan rullar på i bakgrunden med god behållning. Ibland kollar jag på klippen, men för det mesta lyssnar jag bara. Så händer det igen. Bekanta ackord. Like a Rolling Stone,, hinner tänka att det var väl ett väl tamt val) Det är något i ljudbilden som inte riktigt stämmer. Udda arr. Jag slutar jobba och växlar över till klippet och hinner precis uppfatta Bobs överdimensionerade cowboyhatt och att det är två trummisar som ger ett mer rytmbaserat sound när en kutryggig man i grå kostym levererar ett rykande gitarrsolo. Knäböjd framför trumpodiet vrider han ur de mest imponerande ljuden ur sin slitna gitarr. Freddy Koella blöder fram ett gitarrsolo som får det att tåras i ögonen på mig. Så fort solot är slut hoppar jag tillbaka till låtens början och knockas av den kraftfulla versionen. Koellas solo är bara the icing on the cake på en fantastisk version av en av de mest sönderspelade låtar.
Det har hänt igen. Den grånade "skitgubben" har fullständigt knockat mig. Dennna gång med hjälp av en tunn fransman, som VERKLIGEN kan spela gitarr. Herregud, Bob och Freddy!!! Vilket team det var. När man trodde man inte kunde bli överraskad av något längre händer det här.
P.S: Efterforskningar visade att klippet var from Toronto 2004. Fantastiskt. Tack Bob (och tack Mr Koella, wherever you are)
-
Fick en dvd märkt Bob Dylan live av en kollega häromdagen. Här stoppar man intet ont anande in den i datorn. Skivan består av en massa klipp mellan 1986 och 2006. Det mesta har jag sett förut och skivan rullar på i bakgrunden med god behållning. Ibland kollar jag på klippen, men för det mesta lyssnar jag bara. Så händer det igen. Bekanta ackord. Like a Rolling Stone,, hinner tänka att det var väl ett väl tamt val) Det är något i ljudbilden som inte riktigt stämmer. Udda arr. Jag slutar jobba och växlar över till klippet och hinner precis uppfatta Bobs överdimensionerade cowboyhatt och att det är två trummisar som ger ett mer rytmbaserat sound när en kutryggig man i grå kostym levererar ett rykande gitarrsolo. Knäböjd framför trumpodiet vrider han ur de mest imponerande ljuden ur sin slitna gitarr. Freddy Koella blöder fram ett gitarrsolo som får det att tåras i ögonen på mig. Så fort solot är slut hoppar jag tillbaka till låtens början och knockas av den kraftfulla versionen. Koellas solo är bara the icing on the cake på en fantastisk version av en av de mest sönderspelade låtar.
Det har hänt igen. Den grånade "skitgubben" har fullständigt knockat mig. Dennna gång med hjälp av en tunn fransman, som VERKLIGEN kan spela gitarr. Herregud, Bob och Freddy!!! Vilket team det var. När man trodde man inte kunde bli överraskad av något längre händer det här.
P.S: Efterforskningar visade att klippet var from Toronto 2004. Fantastiskt. Tack Bob (och tack Mr Koella, wherever you are)
Koella är saknad. Det låter väl ok med Charlie, men oförutsägbarheten, de där helt makalösa vändningarna, följsamheten med chefen och den lyhörda improvisationen försvann med Freddy K. Bobs vokalisering är ju "bättre* idagsläget när man slipper den upsinging som var del av hans frasering under Koellatiden så det hade verkligen varit spännande att höra vart det hade tagit vägen om Freddy och Larry fortsatt
Vad Freddy gör idag vet jag inte, men han spelar med k.d lang på live / bonus disken som följde med den limiterade utgåvan av Watershed. Bion på hans hemsida (http://www.freddykoella.com/bio.htm) säger att han färdigställer ett andra soloalbum med basisten David Piltch (John Zorn och Chip Taylor bl.a) och Jay Bellerose, som bl.a spelar på Krauss / Plant, på trummor.
-
Fick en dvd märkt Bob Dylan live av en kollega häromdagen. Här stoppar man intet ont anande in den i datorn. Skivan består av en massa klipp mellan 1986 och 2006. Det mesta har jag sett förut och skivan rullar på i bakgrunden med god behållning. Ibland kollar jag på klippen, men för det mesta lyssnar jag bara. Så händer det igen. Bekanta ackord. Like a Rolling Stone,, hinner tänka att det var väl ett väl tamt val) Det är något i ljudbilden som inte riktigt stämmer. Udda arr. Jag slutar jobba och växlar över till klippet och hinner precis uppfatta Bobs överdimensionerade cowboyhatt och att det är två trummisar som ger ett mer rytmbaserat sound när en kutryggig man i grå kostym levererar ett rykande gitarrsolo. Knäböjd framför trumpodiet vrider han ur de mest imponerande ljuden ur sin slitna gitarr. Freddy Koella blöder fram ett gitarrsolo som får det att tåras i ögonen på mig. Så fort solot är slut hoppar jag tillbaka till låtens början och knockas av den kraftfulla versionen. Koellas solo är bara the icing on the cake på en fantastisk version av en av de mest sönderspelade låtar.
Det har hänt igen. Den grånade "skitgubben" har fullständigt knockat mig. Dennna gång med hjälp av en tunn fransman, som VERKLIGEN kan spela gitarr. Herregud, Bob och Freddy!!! Vilket team det var. När man trodde man inte kunde bli överraskad av något längre händer det här.
P.S: Efterforskningar visade att klippet var from Toronto 2004. Fantastiskt. Tack Bob (och tack Mr Koella, wherever you are)
Koella är saknad. Det låter väl ok med Charlie, men oförutsägbarheten, de där helt makalösa vändningarna, följsamheten med chefen och den lyhörda improvisationen försvann med Freddy K. Bobs vokalisering är ju "bättre* idagsläget när man slipper den upsinging som var del av hans frasering under Koellatiden så det hade verkligen varit spännande att höra vart det hade tagit vägen om Freddy och Larry fortsatt
Vad Freddy gör idag vet jag inte, men han spelar med k.d lang på live / bonus disken som följde med den limiterade utgåvan av Watershed. Bion på hans hemsida (http://www.freddykoella.com/bio.htm) säger att han färdigställer ett andra soloalbum med basisten David Piltch (John Zorn och Chip Taylor bl.a) och Jay Bellerose, som bl.a spelar på Krauss / Plant, på trummor.
Dom hade sina stunder tillsammans på scenen, synd att inte alla kan få höra dom, ibland så blev det kanske bara för mycket... men när det fungerade då var det högt...
-
Fick en dvd märkt Bob Dylan live av en kollega häromdagen. Här stoppar man intet ont anande in den i datorn. Skivan består av en massa klipp mellan 1986 och 2006. Det mesta har jag sett förut och skivan rullar på i bakgrunden med god behållning. Ibland kollar jag på klippen, men för det mesta lyssnar jag bara. Så händer det igen. Bekanta ackord. Like a Rolling Stone,, hinner tänka att det var väl ett väl tamt val) Det är något i ljudbilden som inte riktigt stämmer. Udda arr. Jag slutar jobba och växlar över till klippet och hinner precis uppfatta Bobs överdimensionerade cowboyhatt och att det är två trummisar som ger ett mer rytmbaserat sound när en kutryggig man i grå kostym levererar ett rykande gitarrsolo. Knäböjd framför trumpodiet vrider han ur de mest imponerande ljuden ur sin slitna gitarr. Freddy Koella blöder fram ett gitarrsolo som får det att tåras i ögonen på mig. Så fort solot är slut hoppar jag tillbaka till låtens början och knockas av den kraftfulla versionen. Koellas solo är bara the icing on the cake på en fantastisk version av en av de mest sönderspelade låtar.
Det har hänt igen. Den grånade "skitgubben" har fullständigt knockat mig. Dennna gång med hjälp av en tunn fransman, som VERKLIGEN kan spela gitarr. Herregud, Bob och Freddy!!! Vilket team det var. När man trodde man inte kunde bli överraskad av något längre händer det här.
P.S: Efterforskningar visade att klippet var from Toronto 2004. Fantastiskt. Tack Bob (och tack Mr Koella, wherever you are)
Tack Anders. Ja, Koella är verkligen saknad. Måste ko(e)lla upp Toronto '04 :party:
-
Måste oxå ge Fajersson en komplimang. Det var medryckande. Och medhåll att utan upsingingperiod hade vi oxå gärna lyssnat till!
bobi
-
Fast upsinging började väl först när Koella hade lämnat, eller?
Typ 2005
-
Fast upsinging började väl först när Koella hade lämnat, eller?
Typ 2005
Han är verkligen irriterande Bob, ibland mer... Det hela började på allvar under 60-talet...
"Upsinging is the thing that happends to your voice, when you are long
gone and your heart feels to much.
Your passion and your sences makes your voice go up.
The upsinging is like a young boy or a man thats got his heart in the
right place laughs, hi pitch tender and nice.
there you are, Tender LOVE"
Sånt där kan vara riktigt irriterande för oss att höra på ! :-)
http://expectingrain.com/discussions/viewtopic.php?p=857042&sid=e035a829e077ddacf847718ca50e0ceb (http://expectingrain.com/discussions/viewtopic.php?p=857042&sid=e035a829e077ddacf847718ca50e0ceb)
-
Fast upsinging började väl först när Koella hade lämnat, eller?
Typ 2005
Jag vill kalla Visions of Johanna i Granada den 18 april 1999 för upsinging.
Det var första gången jag hörde VoJ live (tror jag) och tyckte att... hoppsan då... det var en originell variant.
-
Fast upsinging började väl först när Koella hade lämnat, eller?
Typ 2005
Det började långt innan dess. Allra värst var kanske hans upsinging våren och sommaren 2002.
-
Fast upsinging började väl först när Koella hade lämnat, eller?
Typ 2005
Det började långt innan dess. Allra värst var kanske hans upsinging våren och sommaren 2002.
Stämmer bra. T o m jag var på väg att ge upp Bob då. Hur otroligt det än nu kan låta.
Sen kom hösten ..... :rolleyes:
Dumma dumma Elston ...
-
Munspelssolot i Cold Irons Bound från St Louis för några dar sen visar vilken fantastisk jazzmusiker han är den där Bob Jävlar i det
För att ordning och inte sentimentalitet skall råda i trådarna - Unser Aventinus! -
-
Munspelssolot i Cold Irons Bound från St Louis för några dar sen visar vilken fantastisk jazzmusiker han är den där Bob Jävlar i det
För att ordning och inte sentimentalitet skall råda i trådarna - Unser Aventinus! -
CIB-solo ska jag kolla upp.
Klart Bob är jazzmusiker, det vet vi väl?
Unser Aventinus?
Nicht meiner Aventinus.
-
Munspelssolot i Cold Irons Bound från St Louis för några dar sen visar vilken fantastisk jazzmusiker han är den där Bob Jävlar i det
För att ordning och inte sentimentalitet skall råda i trådarna - Unser Aventinus! -
? "The Bard Of Jazz" <--- Orval --->
-
Unser Aventinus?
Nicht meiner Aventinus.
Your loss will be my gain
-
Fast upsinging började väl först när Koella hade lämnat, eller? Typ 2005
Det började långt innan dess. Allra värst var kanske hans upsinging våren och sommaren 2002.
Hör till det där släktet som inte avskyr upsinging så hemskt alls när det används som en variant.
När han bara uppsjunger blir det ju tröttsamt men det gäller alla manér. 74-svängen skulle tex mått fint av lite mer laidback attityd på en och annan fras nån gång. Och stora delar av 80-talet bjöd på nån sorts überbetonad nasalgnällig nästan parodi på något som antagligen skulle påminna om 60talets kaxighet.
Tycker de tidiga faserna av uppsinging kan vara finfina. När det varierades. När man aldrig visste hur nästa rad skulle sjungas. CroonerBob. Riktigt vackert när han bra kvällar lyckades hålla ut länge på den där ljusa tonen i balladernas radslut. :mellow:
-
Jag byter ( skiva): BS vol 7 disc 2. Fritt fall, utan fallskärm. Detta är nästan övernaturligt. Och vad mer ?
Bobi
-
Jag byter ( skiva): BS vol 7 disc 2. Fritt fall, utan fallskärm. Detta är nästan övernaturligt. Och vad mer ?
Bobi
Låter som nått NASA kan använda... "No Direction home"
-
Mitt bland alla dessa boots, alla dessa underbar versioner, alla dessa twists and turns, alla dessa up- and downsingings, alla dessa growls, alla dessa this and that,
ja, und so weiter, så är det så lätt att glömma en sån där liten gem som "Sign Language". Ni vet låten Clapton fick. Ta en titt på första versen:
You speak to me
In sign language
As I'm eating a sandwich
In a small cafe
At a quarter to three
But I can't respond
To your sign language.
You're taking advantage,
Bringing me down.
Can't you make any sound?
Lyssna sedan på hela denna underbara låt. Bob o Eric in unison.
Spotify eller någonstans där i era skivhögar.
Yeah.
-
Mitt bland alla dessa boots, alla dessa underbar versioner, alla dessa twists and turns, alla dessa up- and downsingings, alla dessa growls, alla dessa this and that,
ja, und so weiter, så är det så lätt att glömma en sån där liten gem som "Sign Language". Ni vet låten Clapton fick. Ta en titt på första versen:
You speak to me
In sign language
As I'm eating a sandwich
In a small cafe
At a quarter to three
But I can't respond
To your sign language.
You're taking advantage,
Bringing me down.
Can't you make any sound?
Lyssna sedan på hela denna underbara låt. Bob o Eric in unison.
Spotify eller någonstans där i era skivhögar.
Yeah.
Tack, jag lyssnade på den, här::: http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0 (http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0)
-
Mitt bland alla dessa boots, alla dessa underbar versioner, alla dessa twists and turns, alla dessa up- and downsingings, alla dessa growls, alla dessa this and that,
ja, und so weiter, så är det så lätt att glömma en sån där liten gem som "Sign Language". Ni vet låten Clapton fick. Ta en titt på första versen:
You speak to me
In sign language
As I'm eating a sandwich
In a small cafe
At a quarter to three
But I can't respond
To your sign language.
You're taking advantage,
Bringing me down.
Can't you make any sound?
Lyssna sedan på hela denna underbara låt. Bob o Eric in unison.
Spotify eller någonstans där i era skivhögar.
Yeah.
Tack, jag lyssnade på den, här::: http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0 (http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0)
Har inte alla den inspelningen på skiva sedan årtionden tillbaka?
-
Tobias :mellow: Ja, vi har alla dessa VOJ och BITW och EGOS o LARS o AATW och alla dom där sedan årtionden tillbaka. Men det var ju inte riktigt det, det här handlade om, det jag ville säga med Sign Language.
Och det vet du också.
Men, jag ska tillägga, för att förtydliga och ge credit åt de som credit bör få: Jag har ett antal Spotify-listor jag antingen "prenumererar" på eller som jag på olika sätt fått genom alla dessa virvlande kontakter.
Ikväll gjorde jag nedslag i Tobias lista "Bob the sideman". Där fanns många godsaker, bl a Sign Language.
Jag blev påmind, jag påminner er, det är ibland bra att bli påmind. Om allt det vackra som finns därute. It´s rough out there.
Nu lägger jag på för inatt. Godnatt, vänner. Take care.
-
Mitt bland alla dessa boots, alla dessa underbar versioner, alla dessa twists and turns, alla dessa up- and downsingings, alla dessa growls, alla dessa this and that,
ja, und so weiter, så är det så lätt att glömma en sån där liten gem som "Sign Language". Ni vet låten Clapton fick. Ta en titt på första versen:
You speak to me
In sign language
As I'm eating a sandwich
In a small cafe
At a quarter to three
But I can't respond
To your sign language.
You're taking advantage,
Bringing me down.
Can't you make any sound?
Lyssna sedan på hela denna underbara låt. Bob o Eric in unison.
Spotify eller någonstans där i era skivhögar.
Yeah.
Tack, jag lyssnade på den, här::: http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0 (http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0)
Har inte alla den inspelningen på skiva sedan årtionden tillbaka?
Du är nog allt bra knepig ibland du Tobias :-))
-
Tobias :mellow: Ja, vi har alla dessa VOJ och BITW och EGOS o LARS o AATW och alla dom där sedan årtionden tillbaka. Men det var ju inte riktigt det, det här handlade om, det jag ville säga med Sign Language.
Och det vet du också.
Jodå, det vet jag. Mitt svar var åtminstone halvt på skämt.
Kul att du hittade min gamla "sideman"-lista.
-
Mitt bland alla dessa boots, alla dessa underbar versioner, alla dessa twists and turns, alla dessa up- and downsingings, alla dessa growls, alla dessa this and that,
ja, und so weiter, så är det så lätt att glömma en sån där liten gem som "Sign Language". Ni vet låten Clapton fick. Ta en titt på första versen:
You speak to me
In sign language
As I'm eating a sandwich
In a small cafe
At a quarter to three
But I can't respond
To your sign language.
You're taking advantage,
Bringing me down.
Can't you make any sound?
Lyssna sedan på hela denna underbara låt. Bob o Eric in unison.
Spotify eller någonstans där i era skivhögar.
Yeah.
Tack, jag lyssnade på den, här::: http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0 (http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0)
Har inte alla den inspelningen på skiva sedan årtionden tillbaka?
Självklart, den Belgiska mono-utgåvan på vinyl, och inget annat... :mellow:
-
Mitt bland alla dessa boots, alla dessa underbar versioner, alla dessa twists and turns, alla dessa up- and downsingings, alla dessa growls, alla dessa this and that,
ja, und so weiter, så är det så lätt att glömma en sån där liten gem som "Sign Language". Ni vet låten Clapton fick. Ta en titt på första versen:
You speak to me
In sign language
As I'm eating a sandwich
In a small cafe
At a quarter to three
But I can't respond
To your sign language.
You're taking advantage,
Bringing me down.
Can't you make any sound?
Lyssna sedan på hela denna underbara låt. Bob o Eric in unison.
Spotify eller någonstans där i era skivhögar.
Yeah.
Tack, jag lyssnade på den, här::: http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0 (http://www.youtube.com/watch?v=M7t0whz_rC0)
Har inte alla den inspelningen på skiva sedan årtionden tillbaka?
Självklart, den Belgiska mono-utgåvan på vinyl, och inget annat... :mellow:
:d5:
-
High Water (For Charley Patton) - Newcastle 14/4 2007 :d6: (bonus på CC Birmingham 2007)
:d5: :d5: :d5: :d5: :d5: :d5: :d5: :d5: :d5:
-
Katten vill också höra den!!?? :huh:
-
Katten vill också höra den!!?? :huh:
High Water (For A Rainy Day Cat) finns i din inbox, eller heter det kattlåda ? :mellow:
-
Du är nog allt bra knepig ibland du Tobias :-))
Ibland är jag knepig och ibland är jag bara väldigt dryg. Tack och lov har jag också stunder av trevlighet emellanåt. :-)
-
Du är nog allt bra knepig ibland du Tobias :-))
Ibland är jag knepig och ibland är jag bara väldigt dryg. Tack och lov har jag också stunder av trevlighet emellanåt. :-)
:-) Ja, jösses, vi har nog, alla våra stunder... ]:-)
-
Du är nog allt bra knepig ibland du Tobias :-))
Ibland är jag knepig och ibland är jag bara väldigt dryg. Tack och lov har jag också stunder av trevlighet emellanåt. :-)
Du är helt enkelt en helt komplett människa ^_^
-
If You See Her Say Hello & Jokerman - London, 30 mars 1995. Herrejävlar!!!!
-
If You See Her Say Hello & Jokerman - London, 30 mars 1995. Herrejävlar!!!!
Nästan hela den konserten är suverän, vill jag minnas. Ja, hela vårturnén 1995 står sig rätt väl.
Jag var osäker var jag skulle posta den här, men det kan gott bli här. Här är studioversionen av "Summer Days" som ni nog aldrig hört den förut, med Dylans piano i förgrunden:
http://www.dylancollector.com/mp3/summerdays_piano.mp3
Dag B skapade tydligen denna "mix" genom att isolera en av kanalerna på surroundutgåvan av "Love And Theft".
-
If You See Her Say Hello & Jokerman - London, 30 mars 1995. Herrejävlar!!!!
Nästan hela den konserten är suverän, vill jag minnas. Ja, hela vårturnén 1995 står sig rätt väl.
Jag var osäker var jag skulle posta den här, men det kan gott bli här. Här är studioversionen av "Summer Days" som ni nog aldrig hört den förut, med Dylans piano i förgrunden:
http://www.dylancollector.com/mp3/summerdays_piano.mp3
Dag B skapade tydligen denna "mix" genom att isolera en av kanalerna på surroundutgåvan av "Love And Theft".
Tack ! Hör ni nu varför man bör ha flera kanaler, än den som finns på mono utgåvorna.
-
Jag var osäker var jag skulle posta den här, men det kan gott bli här. Här är studioversionen av "Summer Days" som ni nog aldrig hört den förut, med Dylans piano i förgrunden:
http://www.dylancollector.com/mp3/summerdays_piano.mp3
Dag B skapade tydligen denna "mix" genom att isolera en av kanalerna på surroundutgåvan av "Love And Theft".
Oj, grymt bra. Skulle gärna höra fler sådana här "mixar", och varför inte släppa en hel platta med bara sång och pianokomp (i mono) :d2:
Tack för länken, Tobias :party:
-
Things have changed Sun Fest Washington 2003 Jävlar villen sångare han är och Freddie Satan med Larry Även om dagens sättning är hur tighta som helst Freddie o Larry när dom fick till det Bob har inte haft nåt bättre!
-
Sun Fest var väl West Palm Beach, va? Tror scenen hette Washington stage däremot. Hursomhelst, grym konsert. Lyssna på hur han vrider varje droppe bitterhet ur Like a Rolling Stone, eller desperationen i sista versen av Señor. WPB är en av de verkligt STORA Bob-gigen för mig. Om det nu var den du menade, 2gruv?
-
Sun Fest var väl West Palm Beach, va? Tror scenen hette Washington stage däremot. Hursomhelst, grym konsert. Lyssna på hur han vrider varje droppe bitterhet ur Like a Rolling Stone, eller desperationen i sista versen av Señor. WPB är en av de verkligt STORA Bob-gigen för mig. Om det nu var den du menade, 2gruv?
yep, slarv. Sorry, krälar i stoftet
-
Jag är fullständigt fast i konserten London 6/10-00!! Helt överdådigt bra! Bob sjunger suveränt o musikerna kompar mer än bra! Vilken setlista-Song To Woody (unikt?)
Blind Willie,Things have changed,Standing in the doorway, If dogs run free m.m m.m!! Gitarren OCH munspelet i Girl from the North country gör mig salig. Herre Jävlar vad den mannen är kapabel till!
-
Jag är fullständigt fast i konserten London 6/10-00!! Helt överdådigt bra! Bob sjunger suveränt o musikerna kompar mer än bra! Vilken setlista-Song To Woody (unikt?)
Blind Willie,Things have changed,Standing in the doorway, If dogs run free m.m m.m!! Gitarren OCH munspelet i Girl from the North country gör mig salig. Herre Jävlar vad den mannen är kapabel till!
Jodå, både den konserten och konserten i samma lokal kvällen innan var riktigt bra. Jag räknar dem som två av de bästa Dylan-konserter jag varit på.
-
http://www.dylanvideo.com/apps/videos/videos/show/8520190-i-and-i-irving-plaza-new-york-8-12-97
I & I, Irving Plaza, NY, 8 dec, 1997.
´nough said.
-
Pretty Boy Floyd från "Folkways - A Vision Shared"
Tröttnar aldrig på denna. Helt fantastisk !
-
Bob Dylan’s greatest hits volume 3:
Nu har vi spelat den här CDn ett par månader - om och om igen har den gått. Det här är nog den enda skiva jag skulle behöva på en öde ö.
-
"Where do you get the idea that I want people to like my music?" ^_^
Love you, Bob!
-
Shake Sugaree (Now playing).
Boot: Soul
Date: 17 juni 1996. Berlin.
Oooooh.
-
Masters of war från Nashville 78 måste ju vara bland det tyngsta han spelat, knappt ens någon Watchtower som når dit, eller?
Jag hittade den på den här 4cd 78-samlingen http://tangledupintorrents.com/details.php?id=1312 ("Rock this joint 1978")
-
Jag lägger till en 78:a till här, men av en annan anledning. Herregud vad hes han är, och herregud vad fantastiskt detta är, ojoj!
Changing of the guards Los Angeles 15 november 1978! Det är kaos och kanoner här, verkligen mycket speciell, måste höras!
-
När man minst anar det, är som minst förberedd så tar Dylan som mest illa. Så har det alltid varit. Idag hade jag lagat mat till de mina och satte mig sedan ner och slängde på en slumpvis vald inspelning. Slumpen föll på en konsert från LA 19 december 1997. Medan jag satt och gjorde små mentala exkursioner sjöng Bob för mig i bakgrunden. Plötsligt hände det igen. Blixten slog ner igen. Klockorna stannade. Luften stod stilla. Can't Wait. Så bra den är. Speciellt här. Jag kastas tillbaka till 2002. Minns att jag lyssnade mycket på den då, både i den här versionen och i andra. Mental time travel. Jag gick igenom en ganska skitig separation då och på något sätt var just Can't Wait en låt jag hämtade styrka ifrån. Andra har gått igenom det här och kommit ut på andra sidan liksom. Every one of them words rang true.
Nu, in another lifetime, sitter jag här och låter Can't Wait transportera mig tillbaka till de där månaderna hösten 2002. Plötsligt avbryts mitt lyssnande av ljudet av min fyraåring som kommer springande. "Lyssnar du på Dylan?" -Mmmm, svarar jag, och kastas tillbaka till nutid. -Stackars dig, skrattar hon och springer därifrån. Inte alls, min vän, inte alls, tänker jag medan Bob och hans band går över i Silvio. Jag får väl ta itu med disken nu.
-
När man minst anar det, är som minst förberedd så tar Dylan som mest illa. Så har det alltid varit. Idag hade jag lagat mat till de mina och satte mig sedan ner och slängde på en slumpvis vald inspelning. Slumpen föll på en konsert från LA 19 december 1997. Medan jag satt och gjorde små mentala exkursioner sjöng Bob för mig i bakgrunden. Plötsligt hände det igen. Blixten slog ner igen. Klockorna stannade. Luften stod stilla. Can't Wait. Så bra den är. Speciellt här. Jag kastas tillbaka till 2002. Minns att jag lyssnade mycket på den då, både i den här versionen och i andra. Mental time travel. Jag gick igenom en ganska skitig separation då och på något sätt var just Can't Wait en låt jag hämtade styrka ifrån. Andra har gått igenom det här och kommit ut på andra sidan liksom. Every one of them words rang true.
Nu, in another lifetime, sitter jag här och låter Can't Wait transportera mig tillbaka till de där månaderna hösten 2002. Plötsligt avbryts mitt lyssnande av ljudet av min fyraåring som kommer springande. "Lyssnar du på Dylan?" -Mmmm, svarar jag, och kastas tillbaka till nutid. -Stackars dig, skrattar hon och springer därifrån. Inte alls, min vän, inte alls, tänker jag medan Bob och hans band går över i Silvio. Jag får väl ta itu med disken nu.
Tack Anders, känner igen det där. När man minst anar det, slår han till :party:
-
När man minst anar det, är som minst förberedd så tar Dylan som mest illa. Så har det alltid varit. Idag hade jag lagat mat till de mina och satte mig sedan ner och slängde på en slumpvis vald inspelning. Slumpen föll på en konsert från LA 19 december 1997. Medan jag satt och gjorde små mentala exkursioner sjöng Bob för mig i bakgrunden. Plötsligt hände det igen. Blixten slog ner igen. Klockorna stannade. Luften stod stilla. Can't Wait. Så bra den är. Speciellt här. Jag kastas tillbaka till 2002. Minns att jag lyssnade mycket på den då, både i den här versionen och i andra. Mental time travel. Jag gick igenom en ganska skitig separation då och på något sätt var just Can't Wait en låt jag hämtade styrka ifrån. Andra har gått igenom det här och kommit ut på andra sidan liksom. Every one of them words rang true.
Nu, in another lifetime, sitter jag här och låter Can't Wait transportera mig tillbaka till de där månaderna hösten 2002. Plötsligt avbryts mitt lyssnande av ljudet av min fyraåring som kommer springande. "Lyssnar du på Dylan?" -Mmmm, svarar jag, och kastas tillbaka till nutid. -Stackars dig, skrattar hon och springer därifrån. Inte alls, min vän, inte alls, tänker jag medan Bob och hans band går över i Silvio. Jag får väl ta itu med disken nu.
Tack för den Anders, det var fint skrivet.
-
http://www.youtube.com/watch?v=UtmEDbwYSh4&feature=related
Toy guns... :mellow: :mellow: :mellow:
-
Shake Sugaree (Now playing).
Boot: Soul
Date: 17 juni 1996. Berlin.
Oooooh.
Återlyssnade till "Soul" häromdagen. Vilken drömlikt bra setlista: drifter's escape, shake sugaree, watchtower, positively 4th street, watching the river flow, silvio...
-
http://www.youtube.com/watch?v=UtmEDbwYSh4&feature=related
Toy guns... :mellow: :mellow: :mellow:
Detta var ju enormt lustigt!
-
Lyssnar på Simple twist of fate från diverse konserter från senaste USA-svängen. Gillade den redan då jag var på London Feis i juni, den låter ännu bättre på augustispelningarna. Hoppas vi får höra den i Malmö och Stockholm.
-
Det behöver inte bara vara musik. Spana in dessa två bilder (klickbara till stor bild). Bilden i baren är störtskön! :d1: :d4:
-
Lyssnar på Simple twist of fate från diverse konserter från senaste USA-svängen. Gillade den redan då jag var på London Feis i juni, den låter ännu bättre på augustispelningarna. Hoppas vi får höra den i Malmö och Stockholm.
Instämmer, den är riktigt fin i det nuvarande arret :d5:
-
Det behöver inte bara vara musik. Spana in dessa två bilder (klickbara till stor bild). Bilden i baren är störtskön! :d1: :d4:
Ser inga bilder :huh:
-
http://www.youtube.com/watch?v=UtmEDbwYSh4&feature=related
Toy guns... :mellow: :mellow: :mellow:
Detta var ju enormt lustigt!
Jamen hela den här intervjun är ju helt galen ^_^
-
http://www.youtube.com/watch?v=UtmEDbwYSh4&feature=related
Toy guns... :mellow: :mellow: :mellow:
Detta var ju enormt lustigt!
Jamen hela den här intervjun är ju helt galen ^_^
Bröderna Marx nivå på Bobs kvickheter. Fullkomligt lysande. Hade den som länk på min facebook och fick inte en enda tummen upp. Det är då man ska radera alla ens facebookvänner antar jag?
-
http://www.youtube.com/watch?v=UtmEDbwYSh4&feature=related
Toy guns... :mellow: :mellow: :mellow:
Detta var ju enormt lustigt!
Jamen hela den här intervjun är ju helt galen ^_^
Bröderna Marx nivå på Bobs kvickheter. Fullkomligt lysande. Hade den som länk på min facebook och fick inte en enda tummen upp. Det är då man ska radera alla ens facebookvänner antar jag?
Tjena Ragge! Det var ett tag sen.
Minns att den här intervjun kördes på en träff på Two Dogs Pub i Oslo för ett antal år sen, och folk skrattade så de kiknade ^_^
-
Det behöver inte bara vara musik. Spana in dessa två bilder (klickbara till stor bild). Bilden i baren är störtskön! :d1: :d4:
Ser inga bilder :huh:
Oops... http://rogovoyreport.com/2011/09/06/bob-dylan-ken-regan-photos-music-and-more-concert-and-talk/
-
Det behöver inte bara vara musik. Spana in dessa två bilder (klickbara till stor bild). Bilden i baren är störtskön! :d1: :d4:
Ser inga bilder :huh:
Oops... http://rogovoyreport.com/2011/09/06/bob-dylan-ken-regan-photos-music-and-more-concert-and-talk/
Tack!
Ja, det vore fantastiskt roligt att få se hela utställningen -_-
-
Det behöver inte bara vara musik. Spana in dessa två bilder (klickbara till stor bild). Bilden i baren är störtskön! :d1: :d4:
Ser inga bilder :huh:
Oops... http://rogovoyreport.com/2011/09/06/bob-dylan-ken-regan-photos-music-and-more-concert-and-talk/
Tack!
Ja, det vore fantastiskt roligt att få se hela utställningen -_-
<<<
Eller ännu en fotobok...
-
http://www.youtube.com/watch?v=UtmEDbwYSh4&feature=related
Toy guns... :mellow: :mellow: :mellow:
Detta var ju enormt lustigt!
Jamen hela den här intervjun är ju helt galen ^_^
Bröderna Marx nivå på Bobs kvickheter. Fullkomligt lysande. Hade den som länk på min facebook och fick inte en enda tummen upp. Det är då man ska radera alla ens facebookvänner antar jag?
Tjena Ragge! Det var ett tag sen.
Minns att den här intervjun kördes på en träff på Two Dogs Pub i Oslo för ett antal år sen, och folk skrattade så de kiknade ^_^
Tja Jörgen. Träffar Larsa senare idag. Hörde att du snackat med honom. Låt oss styra upp en sammanstrålning:) Det vore inget annat än stort att få komma och njuta His Bobness i din närvaro igen......pm:ar dig sen, eller så lär Larsa slå dig en pling:)
-
Är det någon mer än jag som har drabbats av Spanish Boots från St Louis den 4 nov 1990? En och en halv minut in i låten händer det någonting! Bob hittar ett sätt att avsluta varje rad, hans röst blir allt skörare för varje slutord och det verkar till och med som om publiken uppfattar att "nu är det någonting särskilt vi får vara med om". När han sjunger "If you my love must think that way, I´m sure your mind is roaming, I´m sure your thoughts are not with me, but with the country to where you´re going", blir det nästan smärtsamt att höra. Gråter han? Jag vet inte, men ibland gråter jag när jag hör det. Ni som har konserten, plocka fram den och lyssna!
Porss
-
Är det någon mer än jag som har drabbats av Spanish Boots från St Louis den 4 nov 1990? En och en halv minut in i låten händer det någonting! Bob hittar ett sätt att avsluta varje rad, hans röst blir allt skörare för varje slutord och det verkar till och med som om publiken uppfattar att "nu är det någonting särskilt vi får vara med om". När han sjunger "If you my love must think that way, I´m sure your mind is roaming, I´m sure your thoughts are not with me, but with the country to where you´re going", blir det nästan smärtsamt att höra. Gråter han? Jag vet inte, men ibland gråter jag när jag hör det. Ni som har konserten, plocka fram den och lyssna!
Porss
Mhm. Mycket känsloladdat.
-
Är det någon mer än jag som har drabbats av Spanish Boots från St Louis den 4 nov 1990? En och en halv minut in i låten händer det någonting! Bob hittar ett sätt att avsluta varje rad, hans röst blir allt skörare för varje slutord och det verkar till och med som om publiken uppfattar att "nu är det någonting särskilt vi får vara med om". När han sjunger "If you my love must think that way, I´m sure your mind is roaming, I´m sure your thoughts are not with me, but with the country to where you´re going", blir det nästan smärtsamt att höra. Gråter han? Jag vet inte, men ibland gråter jag när jag hör det. Ni som har konserten, plocka fram den och lyssna!
Porss
Mhm. Mycket känsloladdat.
1990 är grymt bra! GE Smith på topp...och Bob med! Synd att alla mina band ligger på vinden...
-
Är det någon mer än jag som har drabbats av Spanish Boots från St Louis den 4 nov 1990? En och en halv minut in i låten händer det någonting! Bob hittar ett sätt att avsluta varje rad, hans röst blir allt skörare för varje slutord och det verkar till och med som om publiken uppfattar att "nu är det någonting särskilt vi får vara med om". När han sjunger "If you my love must think that way, I´m sure your mind is roaming, I´m sure your thoughts are not with me, but with the country to where you´re going", blir det nästan smärtsamt att höra. Gråter han? Jag vet inte, men ibland gråter jag när jag hör det. Ni som har konserten, plocka fram den och lyssna!
Porss
Mhm. Mycket känsloladdat.
Vill höra!
-
Än kan gubben... TUIB från i somras
http://www.youtube.com/watch?v=0OXVIfEPvtM&sns=em
-
Än kan gubben... TUIB från i somras
http://www.youtube.com/watch?v=0OXVIfEPvtM&sns=em
Hela Memphisspelningen är tillsammans med Tel Aviv och Odense de bästa spelningarna 2011 (än så länge) enligt min mening. Mississippi från Memphis har spelats om och om igen här hemma, jag älskar den versionen.
-
Haha! ^_^ Vad tycks om denna fining från 1995: http://www.youtube.com/watch?v=E9iugMEv6KY&feature=related
Vilken myskväll med Bob!
-
Ingen aning om det knäckte, men enligt Expecting Rain så fick Oberhausen turnéns första "Blind Willie McTell" med både Bob och Mark på scen :d6:.
-
"Ballad of a thin man" från Odense 2011. Kan inte riktigt säga vad det är med den men jag kan lyssna och se på den om och om igen. Riktigt knäckande bra. Och han ser så himla lurig ut med sina små leenden när han sjunger. Hoppas på en lika inspirerad "BOTM" i Globen nästa vecka -_-.
//Micke
-
Igår kväll satt jag i min ensamhet i lägenheten smuttandes på en whisky med Bob i bakgrunden. Sedan börjar Standing in the doorway spelas. Jag har har alltid haft ett gott öga åt denna låt och den har rullat många gånger här hemma. Men igår kväll hände något fantastiskt. Den talade till mig på ett helt annat sätt. Verkligheten försvann, jag försvann och tillsammans blev vi ett med låten. Jag kunde relatera till varje rad och stavelse. Jag kunde se de körsbärsröda stjärnorna, jag hörde kyrkklockorna och jag dansade med en främling. Sedan tonade låten ut och jag landade i min soffa igen med gåshud och tårar i ögononen och undrande vad som precis hänt.
-
Igår kväll satt jag i min ensamhet i lägenheten smuttandes på en whisky med Bob i bakgrunden. Sedan börjar Standing in the doorway spelas. Jag har har alltid haft ett gott öga åt denna låt och den har rullat många gånger här hemma. Men igår kväll hände något fantastiskt. Den talade till mig på ett helt annat sätt. Verkligheten försvann, jag försvann och tillsammans blev vi ett med låten. Jag kunde relatera till varje rad och stavelse. Jag kunde se de körsbärsröda stjärnorna, jag hörde kyrkklockorna och jag dansade med en främling. Sedan tonade låten ut och jag landade i min soffa igen med gåshud och tårar i ögononen och undrande vad som precis hänt.
Den whiskyn måste jag köpa, vad var det för märke? :mellow:
-
Såna där historier kan ju få en att börja dricka igen, jisses i min dager :mellow:
Är du f.ö. alldeles säker på att det inte blåste in nån form av medikamentativ rök via det med grannen gemensamma ventilationssystemet eller liknande? :party:
-
Ingen rök här inte och jag var bara inne på första glaset Laphroaig. Så summa summarum så är den drömfångande substansen Dylan :party:
-
Ingen rök här inte och jag var bara inne på första glaset Laphroaig. Så summa summarum så är den drömfångande substansen Dylan :party:
Ingen rök? Det är väl en jäkla massa rök i Laphroaig :party: :d4: :mellow:
-
Ingen rök här inte och jag var bara inne på första glaset Laphroaig. Så summa summarum så är den drömfångande substansen Dylan :party:
Ingen rök? Det är väl en jäkla massa rök i Laphroaig :party: :d4: :mellow:
Där fick du till det :d2:
-
Vet inte om de även kommer att visa Bobs show i Hamburg, men här verkar Marks konsert broadcastas Live :huh:
Om det knäcker ? Tja...
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587 (http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587)
-
Vet inte om de även kommer att visa Bobs show i Hamburg, men här verkar Marks konsert broadcastas Live :huh:
Om det knäcker ? Tja...
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587 (http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587)
Jodå, mest knäcker nog killen som streamar konserten genom sin mobil :wub:.
-
Vet inte om de även kommer att visa Bobs show i Hamburg, men här verkar Marks konsert broadcastas Live :huh:
Om det knäcker ? Tja...
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587 (http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587)
Jodå, mest knäcker nog killen som streamar konserten genom sin mobil :wub:.
Exakt,
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090740
-
So far...
Leopard-Skin Pill-Box Hat - (Bob on keyboard)
Boots Of Spanish Leather - (Bob on guitar)
Things Have Changed - (Bob center stage)
Man In The Long Black Coat - (Bob center stage)
The Levee’s Gonna Break - (Bob on keyboard)
Not Dark Yet - (Bob center stage)
Mark Knopfler på gitarr låt 1-5
-
Vet inte om de även kommer att visa Bobs show i Hamburg, men här verkar Marks konsert broadcastas Live :huh:
Om det knäcker ? Tja...
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587 (http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587)
Kan det här vara Bob live tro? Funkar inte så bra tyvärr.
Edit: Ja, tamekatten, det är Bob i direktsändning. Men iaf hos mig hackar det så mycket att det inte går att titta på. Tyvärr.
Ja, på den länk Anders lade ut alltså:
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090740
-
Vet inte om de även kommer att visa Bobs show i Hamburg, men här verkar Marks konsert broadcastas Live :huh:
Om det knäcker ? Tja...
http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587 (http://bambuser.com/channel/johnyqi/broadcast/2090587)
Kan det här vara Bob live tro? Funkar inte så bra tyvärr.
Skulle tro att det är live. Rent tidsmässigt skulle det kunna stämma i alla fall. Min tråd håller fortfarande hyggligt, men det är hackigare nu än när streamen startade. Ljudet har varit lika C-boot dåligt hela tiden.
-
Hur häftigt är inte detta, om än med hackig ledning här också.
-
Fungerar nästan perfekt för mig ! Otroligt ! :d2: :d3: :d1: :d4: :d5: :d6: :party:
-
Snacka om Live Set List. Inte bara info vilka låtar han spelar just nu, man får se och höra också. Framtiden är här. Nästa gång vill vi att mobilkillen sitter längre fram, så slipper vi köpa biljett till konserten och kan spara ca 800 pix. :party:
Micke, Göteborg
-
Snacka om Live Set List. Inte bara info vilka låtar han spelar just nu, man får se och höra också. Framtiden är här. Nästa gång vill vi att mobilkillen sitter längre fram, så slipper vi köpa biljett till konserten och kan spara ca 800 pix. :party:
Micke, Göteborg
Jo, gött. Känns som om det här med boots togs till en ny nivå ikväll ?...och nu får väl WebSheriffen mer hår att slita ? Om några år kanske man kan komma hem från arbetet, ta lilla träningsrundan, duscha, laga till något gott, hälla upp lite vin och se kvällens Bob-konsert på storbild, hemma ? Eller inte ?
Leopard-Skin Pill-Box Hat - (Bob on keyboard)
Boots Of Spanish Leather - (Bob on guitar)
Things Have Changed - (Bob center stage)
Man In The Long Black Coat - (Bob center stage)
The Levee’s Gonna Break - (Bob on keyboard)
Not Dark Yet - (Bob center stage)
Rollin’ And Tumblin’ - (Bob on keyboard)
A Hard Rain’s A-Gonna Fall - (Bob on keyboard)
Highway 61 Revisited - (Bob on keyboard)
Forgetful Heart - (Bob center stage)
Thunder On the Mountain - (Bob on keyboard)
Ballad Of A Thin Man – (Bob center stage)
All Along The Watchtower - (Bob on keyboard)
Like A Rolling Stone - (Bob on keyboard)
Mark Knopfler på gitarr låt 1-5
-
Äntligen ! :d2: :d3: :d1: :d4: :d5: :d6: :party: :-) Ähh jag tar allt en gång till NU ! :-)
-
Snacka om Live Set List. Inte bara info vilka låtar han spelar just nu, man får se och höra också. Framtiden är här. Nästa gång vill vi att mobilkillen sitter längre fram, så slipper vi köpa biljett till konserten och kan spara ca 800 pix. :party:
Micke, Göteborg
Jo, gött. Känns som om det här med boots togs till en ny nivå ikväll ?...och nu får väl WebSheriffen mer hår att slita ? Om några år kanske man kan komma hem från arbetet, ta lilla träningsrundan, duscha, laga till något gott, hälla upp lite vin och se kvällens Bob-konsert på storbild, hemma ? Eller inte ?
Leopard-Skin Pill-Box Hat - (Bob on keyboard)
Boots Of Spanish Leather - (Bob on guitar)
Things Have Changed - (Bob center stage)
Man In The Long Black Coat - (Bob center stage)
The Levee’s Gonna Break - (Bob on keyboard)
Not Dark Yet - (Bob center stage)
Rollin’ And Tumblin’ - (Bob on keyboard)
A Hard Rain’s A-Gonna Fall - (Bob on keyboard)
Highway 61 Revisited - (Bob on keyboard)
Forgetful Heart - (Bob center stage)
Thunder On the Mountain - (Bob on keyboard)
Ballad Of A Thin Man – (Bob center stage)
All Along The Watchtower - (Bob on keyboard)
Like A Rolling Stone - (Bob on keyboard)
Mark Knopfler på gitarr låt 1-5
1080p på storbild. Jag hade faktiskt aldrig tänkt på detta, att livestreama en Bobkonsert. Men det kan nog mycket väl hända många gånger i framtiden. Än så länge är ju bild- och ljudkvalitet svår att få upp till riktigt njutbara nivåer på det här sätter. Men om några år kan det vara annorlunda. Det har ju dock talats om att med hjälp av sensorer på arenor avaktiverea kameror på telefoner. Det kräver ju förstås att en sådan mottagare även finns på telefonerna och det finns inte ännu.
-
Tycker själv att munspel-solot på Tambourine Man från Leicester 1966 är otroligt vackert. Vet inte hur många gånger jag lyssnat på't. Ojojoj.
Edit: Glömde detta: http://www.youtube.com/watch?v=3sGXr7OCjJM
Vilken energi!
-
Den här minns jag som en fantastisk överraskning
Man Of Constant Sorrow (Globen 2002) (http://www.youtube.com/watch?v=pP3YxMDsBEw&feature=related)
Kul att se igen :party:
-
Den här minns jag som en fantastisk överraskning
Man Of Constant Sorrow (Globen 2002) (http://www.youtube.com/watch?v=pP3YxMDsBEw&feature=related)
Kul att se igen :party:
Tack för den. Ja, det var en fantastisk överraskning. Den och kanske ännu mer överraskande "Solid Rock", som han körde kort efter (eller om det var före). Konserten i övrigt var rätt svag, med alldeles för frikostigt med "up-singing", men dessa låtar (och Dylans generösa munspelande) gjorde kvällen svårförglömlig.
Till skillnad från vår pastor har jag aldrig helt kunnat omfamna "f**k the setlist"-principen, även om jag förstår och respekterar den. Själv har jag - på gott och ont - den här trainspotter-grejen i mig, som ger mig extra glädje när Dylan framför något oväntat eller något jag aldrig hört honom framföra förut. Den kvällen fick jag full utdelning vad gäller just den delen av konsertupplevelsen.
-
Finfina bilder! Många sidor dock...
http://www.flickr.com/photos/highw61/page1/
-
Finfina bilder! Många sidor dock...
http://www.flickr.com/photos/highw61/page1/
Ny hatt ! :party:
-
http://www.youtube.com/watch?v=zwdUwxhjnYY klockren Jokerman!
-
Skönt gospelgung från Martin Luther King Tribute i januari '86 (http://www.youtube.com/watch?v=mvuBUSd8V0Q).
Älskar den här versionen av I Shall Be Released.
För att citera Paul Williams: "new words, new arrangement - a marvelous throwaway, never to be heard again"
They say every man needs protection
They say that every man must fall
I swear I see my own reflection
Somewhere so high above this wall
I see my light come shinin'
I don't need no doctor or no priest
Any day now, any day now
I shall be released
It don't take much to be a criminal
One wrong move and they'll turn you into one
At first decay is just subliminal
To protect yourself and your forever on the run
I see my light come shinin'
I don't need no doctor or no priest
Any day now, any day now
I shall be released
He will find you where your stayin'
Even in the arms of somebody elses wife
Your laughin' now, you should be prayin'
To be in the midnight hour of your life
I see my light come shinin'
I don't need no doctor or no priest
Any day now, any day now
I shall be released
-
Skönt gospelgung från Martin Luther King Tribute i januari '86 (http://www.youtube.com/watch?v=mvuBUSd8V0Q).
Älskar den här versionen av I Shall Be Released.
Ahh, riktigt bra detta. Inte så tokig lineup på Blowin' som kommer efter, även om det får anses vara en bagatell i sammanhanget.
-
From A Buick 6 - Hollywood Bowl 1965
Trummorna, orgeln, sången... Det svänger!
-
Den här minns jag som en fantastisk överraskning
Man Of Constant Sorrow (Globen 2002) (http://www.youtube.com/watch?v=pP3YxMDsBEw&feature=related)
Kul att se igen :party:
Tack för den. Ja, det var en fantastisk överraskning. Den och kanske ännu mer överraskande "Solid Rock", som han körde kort efter (eller om det var före). Konserten i övrigt var rätt svag, med alldeles för frikostigt med "up-singing", men dessa låtar (och Dylans generösa munspelande) gjorde kvällen svårförglömlig.
Till skillnad från vår pastor har jag aldrig helt kunnat omfamna "f**k the setlist"-principen, även om jag förstår och respekterar den. Själv har jag - på gott och ont - den här trainspotter-grejen i mig, som ger mig extra glädje när Dylan framför något oväntat eller något jag aldrig hört honom framföra förut. Den kvällen fick jag full utdelning vad gäller just den delen av konsertupplevelsen.
Solid Rock från samma kväll finns på http://dylangospel.blogspot.com/ (http://dylangospel.blogspot.com/).
Vill passa på att meddela att jag håller på med en text om "transcendenta" upplevelser i samband med musiklyssnande och har använt exempel från diskussionen i denna tråd. Om någon är intresserad av att se den färdiga texten kan man kontakta mig.
Andreas
-
Standing in the doorway. Denna låt som jag har skrivit om förut. Det finns speciellt en textrad i sången som är extra laddad och som jag alltid funderar över.
Och det är;
Don't know if I saw you, if I would kiss you or kill you
It probably wouldn't matter to you anyhow
Det är en briljant beskrivning i få ord om olycklig kärlek, svek osv. Och jag har alltid tänk extra på "kill you" och efterföljande rad som ett förstärkande av dessa känslor. Det jag nu börjar undra är om det bara är det eller om det finns en annan mening. Jag menar, rent logiskt borde personen bry sig om om man huvudpersonen dödar personen ifråga. Om sista raden bara hade varit "It probably wouldn't matter anyhow" så hade jag inte brytt mig. Jag undrar om personen har ånger för det den gjort, har personen hamnat i depression vill den ha allting ogjort och därför känner att det inte hade spelat någon roll om denna dör?
Är det bara jag som flummar och överanalyserar såhär framåt småtimmarna eller vad säger ni?
-
Tack vare en assosiation jag fick i en annan tråd, plockade jag fram bootleg series, volym 6, med koncerten från -64. Häftigt. Det var ju ett tag sen, för Bob,för mig,för alla!
bobi :d5:
-
Det ligger en massa udda Bob-godis på YT nu! Tänk om han kunde plocka fram detta igen?
BOB DYLAN - Farewell To The Gold (The Miner's Song) (1992) http://www.youtube.com/watch?v=OZDfUMwRbCI&feature=related
BOB DYLAN - Pass Me Not, O' Gentle Saviour (1999) http://www.youtube.com/watch?v=81YBd25haMc&feature=related
BOB DYLAN - Jack-A-Roe (1993) http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=EWJ6bP7ZpRk
BOB DYLAN - Black Muddy River (1992) http://www.youtube.com/watch?v=ZE0TgXtl3_w&feature=related
Bob Dylan - Buckets Of Rain (Only live performance 1990.) http://www.youtube.com/watch?v=nuZqC4rpxDA&feature=related
BOB DYLAN - Hey Joe (1992) http://www.youtube.com/watch?v=__obEhNWtIc&feature=related
...och den här, spelad med en vettig hatt:
BOB DYLAN & NORAH JONES - I Shall Be Released (2005) http://www.youtube.com/watch?v=WZS3vLIr5gQ&feature=related
-
Offe, det är en intressant rad du tar upp. Min tolkning när jag lyssnade på låten när den kom ut 1997, var att han säger att han antar att hon är totalt likgiltig inför vad han tycker om henne, liksom att det är osannolikt att de någonsin möts igen. Eller kanske är det så att han antar att hans känslor inför honom är så negativa att en kyss vore ungefär lika önskvärd som att han skulle döda henne.
Vem vet. Det bästa och det vi gillar mest med Dylan är knappast övertydlighet. Lite kul i alla fall att han kom med den här refrängen drygt 30 år efter att han sjöng "don't stand in the doorway, don't block up the hall".
-
Standing in the doorway. Denna låt som jag har skrivit om förut. Det finns speciellt en textrad i sången som är extra laddad och som jag alltid funderar över.
Och det är;
Don't know if I saw you, if I would kiss you or kill you
It probably wouldn't matter to you anyhow
Det är en briljant beskrivning i få ord om olycklig kärlek, svek osv. Och jag har alltid tänk extra på "kill you" och efterföljande rad som ett förstärkande av dessa känslor. Det jag nu börjar undra är om det bara är det eller om det finns en annan mening. Jag menar, rent logiskt borde personen bry sig om om man huvudpersonen dödar personen ifråga. Om sista raden bara hade varit "It probably wouldn't matter anyhow" så hade jag inte brytt mig. Jag undrar om personen har ånger för det den gjort, har personen hamnat i depression vill den ha allting ogjort och därför känner att det inte hade spelat någon roll om denna dör?
Är det bara jag som flummar och överanalyserar såhär framåt småtimmarna eller vad säger ni?
Tobias var några minuter snabbare, och vi verkar vara inne på ungefär samma spår, men strunt samma... :mellow:
Nyckelraden är It probably wouldn't matter to you anyhow
Sångaren har absolut inget där att hämta längre. Det är helt slut, och den före detta kärleken bryr sig inte det minsta om vad sångaren funderar på att göra om de skulle träffas igen.
En annan tolkning kan vara att före detta kärleken hyser sån avsky till sångaren att en kyss av sångaren vore typ samma sak som att bli dödad.
Kul med lite textanalys. Som Tobias säger, det bästa och det vi gillar mest med Dylan är knappast övertydlighet. :party:
-
Repris: http://www.youtube.com/watch?v=BzJUvx2yQPg
Men vilken repris!
-
Repris: http://www.youtube.com/watch?v=BzJUvx2yQPg
Men vilken repris!
Detta kan vara bland det mest modiga en artist nånsin har gjort i rockhistorien. Tänk på hur stor Bob var 1978 efter den stora världsturnén...och sen Slow Train Coming och Saved! Snacka om att gå genom skärselden.
-
http://www.youtube.com/watch?v=T1RXVc4TYkU&feature=related (http://www.youtube.com/watch?v=T1RXVc4TYkU&feature=related)
Jag instämmer med rubriken till videon, bästa versionen. Eller har jag missat någon?
-
Repris: http://www.youtube.com/watch?v=BzJUvx2yQPg
Men vilken repris!
Detta kan vara bland det mest modiga en artist nånsin har gjort i rockhistorien. Tänk på hur stor Bob var 1978 efter den stora världsturnén...och sen Slow Train Coming och Saved! Snacka om att gå genom skärselden.
Fast i så fall var det nog ännu modigare att gå emot alla trender i slutet av 60-talet, då han ändå var ljusår större än 1978. Att komma med "John Wesley Harding", "Nashville skyline" och "Self portrait". Och att samarbeta med Johnny Cash.
Sen tycker jag ju personligen att det han gjorde det första halvåret 1991 är höjden av mod. Inte för att han var "stor" då, men för att han startade helt från noll. Vet ingen artist av hans kaliber som gjort något sådant.
Men nu blir jag lite carried away.
"Gotta serve somebody" från Grammies 80 är helt makalös. Givetvis. -_-
-
Ska man snacka konstnärligt mod och Bob Dylan så har det väl präglat hela hans karriär. Kolla bara avhoppet från folkscenen, den som krävde budskapstexter, då gjorde han 'Another Side' för att i nästa skede året därpå gå över till rockband i kompet osv...mycket mod och lysande bra musik hela vägen..Däremot så har jag alltid haft lite svårt för artisters problem med sina relationer...'Idiot Wind' är en lysande låt musikaliskt som vanligt, men varför offentligt 'hänga ut' sin käraste som idiot så fort det äktenskapliga börjar knaka i fogarna...? Ni kan ju själva föreställa er om Rod Stewart skulle sysslat med dylikt...
-
Ska man snacka konstnärligt mod och Bob Dylan så har det väl präglat hela hans karriär. Kolla bara avhoppet från folkscenen, den som krävde budskapstexter, då gjorde han 'Another Side' för att i nästa skede året därpå gå över till rockband i kompet osv...mycket mod och lysande bra musik hela vägen..Däremot så har jag alltid haft lite svårt för artisters problem med sina relationer...'Idiot Wind' är en lysande låt musikaliskt som vanligt, men varför offentligt 'hänga ut' sin käraste som idiot så fort det äktenskapliga börjar knaka i fogarna...? Ni kan ju själva föreställa er om Rod Stewart skulle sysslat med dylikt...
Fast i Idiot Wind hänger han väl ut sig själv lika mycket..., jag tolkar det iaf som att han till största delen talar till sig själv. Men det är ju min tolkning :mellow:
-
Jag håller på din tolkning (min engelska tenderar att suga märkte jag inte minst efter att först ha läst Keith Richards 'Life' på Engelska och därefter på Svenska, jag hade missat i stort sett kontentan av boken)...
-
Ska man snacka konstnärligt mod och Bob Dylan så har det väl präglat hela hans karriär. Kolla bara avhoppet från folkscenen, den som krävde budskapstexter, då gjorde han 'Another Side' för att i nästa skede året därpå gå över till rockband i kompet osv...mycket mod och lysande bra musik hela vägen..Däremot så har jag alltid haft lite svårt för artisters problem med sina relationer...'Idiot Wind' är en lysande låt musikaliskt som vanligt, men varför offentligt 'hänga ut' sin käraste som idiot så fort det äktenskapliga börjar knaka i fogarna...? Ni kan ju själva föreställa er om Rod Stewart skulle sysslat med dylikt...
Fast i Idiot Wind hänger han väl ut sig själv lika mycket..., jag tolkar det iaf som att han till största delen talar till sig själv. Men det är ju min tolkning :mellow:
Så är det ju förstås. Det finns många, många, många bottnar i den låten, denna makalösa låt. Vi snackar inte Ballad in Plain D här :mellow:.
-
Återlyssnade denna ikväll -_-. Hade förmodligen vandrat hem alldeles totalknäckt om jag varit där, men det var jag inte.
Toad's Place
New Haven, Connecticut
12 January 1990
1. Walk A Mile In My Shoes (Joe South)
2. One More Cup Of Coffee (Valley Below)
3. Rainy Day Women # 12 & 35
4. Trouble No More (McKinley Morganfield)
5. I've Been All Around This World (trad.)
6. Political World
7. Where Teardrops Fall
8. Tears Of Rage (Bob Dylan & Richard Manuel)
9. I Dreamed I Saw St. Augustine
10. It Takes A Lot To Laugh, It Takes A Train To Cry
11. Everybody's Movin' (Glen Trout)
—
12. Watching The River Flow
13. What Was It You Wanted
14. Oh Baby It Ain't No Lie (Elizabeth Cotten)
15. Lenny Bruce
16. I Believe In You
17. Man Of Peace
18. Across The Borderline (Ry Cooder/John Hiatt/Jim Dickinson)
19. Leopard-Skin Pill-Box Hat
20. All Along The Watchtower
—
21. Tight Connection To My Heart (Has Anybody Seen My Love)
22. Political World
23. What Good Am I?
24. Wiggle Wiggle
25. Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
26. Pay The Price (Moon Martin)
27. Help Me Make It Through The Night (Kris Kristofferson)
28. Man In The Long Black Coat
29. Congratulations
30. Dancing In The Dark (Bruce Springsteen)
31. Lonesome Whistle Blues (Hank Williams-Jimmy Davies)
32. Confidential (Dolinda Morgan)
33. In The Garden
34. Everything Is Broken
—
35. So Long, Good Luck And Goodbye (Weldon Rogers)
36. Where Teardrops Fall
37. Political World
38. Pretty Peggy-O (trad. arr. Bob Dylan)
39. I'll Remember You
40. Key To The Highway (Charles Segar/Willie Broonzy)
41. Joey (Bob Dylan & Jacques Levy)
42. Lay Lady Lay
43. I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
44. When Did You Leave Heaven? (W. Bullock/R. Whiting)
45. Maggie's Farm
46. I've Been All Around This World (trad.)
47. In The Pines (Huddie "Leadbelly" Leadbetter)
48. Highway 61 Revisited
49. Precious Memories (arr. by Bob Dylan)
50. Like A Rolling Stone
Concert # 171 of The Never-Ending Tour. First concert of the 1990 Fastbreak Tour. 1990 concert # 1.
Concert # 93 with the second Never-Ending Tour band: Bob Dylan (vocal & guitar), G. E. Smith (guitar), Tony Garnier (bass), Christopher Parker (drums).
2, 23 Bob Dylan harmonica.
35, 47 G.E. Smith (back-up vocal).
47, 48 G.E. Smith (electric slide guitar).
Notes.
The show had four sets:
Set
songs
time
I
1-11
55
II
12-20
40
III
21-34
65
IV
35-50
80
1, 4-7, 14, 21, 30, 40 are all live debuts.
BobTalk:
Like I said, we're just working on the endings tonight, that's all we're doing. (before Political World).
Here's a request for... Every once in a while we do requests. (before Lenny Bruce).
People say this is one of my religious songs. I'm not really sure that's what it is though. We're gonna play it anyway. It's called "Sometimes Satan Comes as A Man of Peace".
All right, we're gonna take a request now. (before In The Garden).
OK, we're working on the song endings tonight. We're gonna do this song just to see if we can end it right. We're living in a political world everybody knows that. If you don't know that WHAT ARE YOU?
What song do you want to hear? A ballad song? I'll think of one ... Joey? Joey? Ha! Joey! OK, it'll take all night. You sing it You sing it! We'll play for you if you sing it. Joey... OK, Joey. Here's a song about ... sort of a hero story. God knows there's so few heroes left. We'll give it a bash and see if we can...
This is one of my few romantic songs. Romance does not really play that big a part in my life, but it used to. (before Lay Lady Lay)
Thank You! You've been very kind, 'cause we're just working on the song endings. You were very sympathetic!
(before Like A Rolling Stone).
-
De 2 första spåren på Tell Tale Signs - "Mississippi" följt av "Most Of The Time".
:d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6:
-
De 2 första spåren på Tell Tale Signs - "Mississippi" följt av "Most Of The Time".
:d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6:
Ja, det är verkligen helt makalöst! Hur bra som helst!
-
Madison, New Jersey 13 april 1996
"This Wheel's On Fire" framförs live för första gången och har nog aldrig framförts bättre. Inspelningen lämnar en en hel del övrigt att önska, men framförandet är lysande.
-
Madison, New Jersey 13 april 1996
"This Wheel's On Fire" framförs live för första gången och har nog aldrig framförts bättre. Inspelningen lämnar en en hel del övrigt att önska, men framförandet är lysande.
Jag har den på en samlingsskiva i bra kvalitet. Kan inte annat än instämma i hyllningen. Det är en rysarversion.
"we´re gonna try something new.... new for us anyway" ;)
-
Att en varm sommardag lägga på LP-skivan 'Nashville Skyline' och få höra det välkända introt till 'Girl from the north Country' inger alltid mig det största av inre frid och ren glädje.... detta kan vara mitt viktigaste album ur denna synpunkten...
-
En period med Pure Dylan. Kort period. Sen , nu, lite lustigt, med tanke på vad jag just läste ovan: TTS 1. I sanning top of the line.
bobi :d4: och om nightmare har ett förslag så plockar jag upp det. Na....skyline.. sure babe, ds
-
http://www.youtube.com/watch?v=6T6gsYmnQ3w&feature=share
-
Sitter och lyssnar på The Complete Supper Club Soundboards från 93, vilken underbar version av Tight Connection To My Heart (och en hel radda andra låtar).
-
'Ragged and Dirty' har jag nog aldrig hört...
-
'Ragged and Dirty' har jag nog aldrig hört...
World Gone Wrong!
-
Ha Ha, jag den är bra...har nog bara lyssnat igenom det albumet ett hundratal ggr... :party:
-
Ha Ha, jag den är bra...har nog bara lyssnat igenom det albumet ett hundratal ggr... :party:
Hade nog en viss aning om att fallet så var -_-
-
Just nu lyssnar jag igenom den nya remastern av Blackbushe 1978.
Det är nog 10 år sen jag hörde den senast.
Det ska det inte bli till nästa gång.
Helg på er!
-
Just nu lyssnar jag igenom den nya remastern av Blackbushe 1978.
Det är nog 10 år sen jag hörde den senast.
Det ska det inte bli till nästa gång.
Helg på er!
Ingemar. Tillbaka. Long time no see! Var har du hållit hus?
Du behöver inte svara :mellow:. Välkommen åter! Fint att du är med oss!
Blackbushe ja. Vilken remaster menar du?
-
Ikväll är det studio: Idiot Wind från BS 1-3. Än en gång drabbas jag av just denna version - av alla underbara där denna bara är en enda i mängden (nåja)
- som är så märkligt soft, texten till trots, som är allt annat än soft. Shape shifter in the works.
Hur kan man vrida och vända ut och in på låtarna som denne man gör!?
Det här var inga nyheter, jag vet, men det är skönt att bli drabbad igen. Om och om igen.
-
Just nu lyssnar jag igenom den nya remastern av Blackbushe 1978.
Det är nog 10 år sen jag hörde den senast.
Det ska det inte bli till nästa gång.
Helg på er!
Ingemar. Tillbaka. Long time no see! Var har du hållit hus?
Du behöver inte svara :mellow:. Välkommen åter! Fint att du är med oss!
Blackbushe ja. Vilken remaster menar du?
Jag har nog aldrig varit riktigt borta. Mer lite frånvarande kanske.
Arbetssökande igen, vilket tar all kraft. :/
http://www.hungercity.org/details.php?id=16000
-
Kanske har detta YouTube-klipp redan varit uppe här någonstans, har i så fall missat det.
http://www.youtube.com/watch?v=UblcT351-Sg
En Tom Thumb från Madrid 2008, hittade den på ER-forumet. Grejen här är ju själva upptagningen, wow!
2012-versionen från t ex Bonn har ju länkats till tidigare.
http://youtu.be/vOH9OP90mVQ
Två versioner som knäcker på olika sätt.
-
Kanske har detta YouTube-klipp redan varit uppe här någonstans, har i så fall missat det.
http://www.youtube.com/watch?v=UblcT351-Sg
En Tom Thumb från Madrid 2008, hittade den på ER-forumet. Grejen här är ju själva upptagningen, wow!
Jo, den har nämnts ett par gånger.
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=3639.0 (http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=3639.0)
en annan tråd http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=5356.0 (http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=5356.0)
Tack Leif, för en länk som fungerar :d2:
-
Det här är rätt mäktiga grejor, och på tal om Grande Piano:
http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related (http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related)
-
Det här är rätt mäktiga grejor, och på tal om Grande Piano:
http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related (http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related)
Den där tröttnar man aldrig på.
Hittade denna idag, riktigt bra: http://www.youtube.com/watch?v=t3siyi-CBTc&feature=plcp
Passar på att säga hej igen, om någon minns mig, har varit medlem förut. Hette "Mexican Painter" då. Började sakna sidan. ^_^
-
Det här är rätt mäktiga grejor, och på tal om Grande Piano:
http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related (http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related)
Den där tröttnar man aldrig på.
Hittade denna idag, riktigt bra: http://www.youtube.com/watch?v=t3siyi-CBTc&feature=plcp
Passar på att säga hej igen, om någon minns mig, har varit medlem förut. Hette "Mexican Painter" då. Började sakna sidan. ^_^
Hej och välkommen åter Homer (Mexican Painter). Tack för påminnelsen om den DR-versionen, den är väldigt fin.
Här är en version av One more cup of coffee, från 22 april 1976, Clearwater.
Den kanske har varit uppe här tidigare, jag minns inte nu, men det spelar ingen roll, den måste bara lyftas fram igen. Snacka om att knäcka!
http://www.youtube.com/watch?v=n32W7M93SyQ&feature=share
-
Det här är rätt mäktiga grejor, och på tal om Grande Piano:
http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related (http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related)
Den där tröttnar man aldrig på.
Hittade denna idag, riktigt bra: http://www.youtube.com/watch?v=t3siyi-CBTc&feature=plcp
Passar på att säga hej igen, om någon minns mig, har varit medlem förut. Hette "Mexican Painter" då. Började sakna sidan. ^_^
Hej och välkommen åter Homer (Mexican Painter). Tack för påminnelsen om den DR-versionen, den är väldigt fin.
Här är en version av One more cup of coffee, från 22 april 1976, Clearwater.
Den kanske har varit uppe här tidigare, jag minns inte nu, men det spelar ingen roll, den måste bara lyftas fram igen. Snacka om att knäcka!
http://www.youtube.com/watch?v=n32W7M93SyQ&feature=share
Och denna (One more cup of coffee) kommer från de där uppladdningarna som Homer nämner här: http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=5789.msg49655#new
-
När man minst anar det slår chefen till. I Fargo fick han feeling och bestämde sig för att köra en uppdaterad TUIB med text hämtad från NY-versionen. Some are masters of illusions, indeed.
https://fbcdn-video-a.akamaihd.net/cfs-ak-snc7/v/433760/524/372659542805765_29983.mp4?oh=da6c732d9acc8c6b22f1300d19154528&oe=5033EC9B&__gda__=1345579733_38c82239041ac8349ce2b52dc875f25e
-
Det här är rätt mäktiga grejor, och på tal om Grande Piano:
http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related (http://www.youtube.com/watch?v=nm12kGC3CMY&feature=related)
Den där tröttnar man aldrig på.
Hittade denna idag, riktigt bra: http://www.youtube.com/watch?v=t3siyi-CBTc&feature=plcp
Passar på att säga hej igen, om någon minns mig, har varit medlem förut. Hette "Mexican Painter" då. Började sakna sidan. ^_^
Från mexikansk målare till grekisk krönikör på så kort tid? Det var ett drastiskt karriärombyte -_-
-
När man minst anar det slår chefen till. I Fargo fick han feeling och bestämde sig för att köra en uppdaterad TUIB med text hämtad från NY-versionen. Some are masters of illusions, indeed.
https://fbcdn-video-a.akamaihd.net/cfs-ak-snc7/v/433760/524/372659542805765_29983.mp4?oh=da6c732d9acc8c6b22f1300d19154528&oe=5033EC9B&__gda__=1345579733_38c82239041ac8349ce2b52dc875f25e
Tack Anders, underbart! Även om det var lite snopet att the master of illusions försvann ur bild så snart :huh:
-
När jag tänker närmare på det så är det väl rader från 1984-versionen, väl? Måste kollas upp genast...
Edit: Ja det stämmer. Han plockar in rader från 1984-versionen. Lysande...
-
När man minst anar det slår chefen till. I Fargo fick han feeling och bestämde sig för att köra en uppdaterad TUIB med text hämtad från NY-versionen. Some are masters of illusions, indeed.
https://fbcdn-video-a.akamaihd.net/cfs-ak-snc7/v/433760/524/372659542805765_29983.mp4?oh=da6c732d9acc8c6b22f1300d19154528&oe=5033EC9B&__gda__=1345579733_38c82239041ac8349ce2b52dc875f25e
Tack Anders, underbart! Även om det var lite snopet att the master of illusions försvann ur bild så snart :huh:
He's tryin' to stay out of the joint, skulle jag tro.
-
När man minst anar det slår chefen till. I Fargo fick han feeling och bestämde sig för att köra en uppdaterad TUIB med text hämtad från NY-versionen. Some are masters of illusions, indeed.
https://fbcdn-video-a.akamaihd.net/cfs-ak-snc7/v/433760/524/372659542805765_29983.mp4?oh=da6c732d9acc8c6b22f1300d19154528&oe=5033EC9B&__gda__=1345579733_38c82239041ac8349ce2b52dc875f25e
Tack Anders, underbart! Även om det var lite snopet att the master of illusions försvann ur bild så snart :huh:
He's tryin' to stay out of the joint, skulle jag tro.
Ah! Ja, så är det förstås -_-
Och jag tänkte också på 84. Även om jag inte kan sätta fingret på enstaka rader. Skum text är det i alla fall frågan om här :mellow:
-
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=kn4BwraFQ9M
Man in the long black coat, 1995. Revisited.
Kan det bli bättre än så här?
-
Den här är kul, har jag missat helt, aldrig hört. Undrar om jag har den någonstans på hårddiskarna?? :rolleyes: :huh:
BOB DYLAN - Dancing In The Dark / Six Days On The Road (NOVEMBER 22, 1987) G. E. Smith audition
http://vimeo.com/49899190
-
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=kn4BwraFQ9M
Man in the long black coat, 1995. Revisited.
Kan det bli bättre än så här?
I pyamas? ^_^
-
Mer 95. Tangled Up In Blue från Brighton. En mästare i frasering.
http://soundcloud.com/rickcastronova/tangled-up-in-blue
-
Även om jag inte exakt håller med så gillade jag denna korta, men charmiga, kärleksförklaring till "Self portrait" som lagts ut på bobdylan.com (och även länkats till på Expecting Rain):
http://www.bobdylan.com/us/bobdylan101/bob-dylan-101-self-portrait
-
Även om jag inte exakt håller med så gillade jag denna korta, men charmiga, kärleksförklaring till "Self portrait" som lagts ut på bobdylan.com (och även länkats till på Expecting Rain):
http://www.bobdylan.com/us/bobdylan101/bob-dylan-101-self-portrait
Tack ! :-) "Bob Dylan and The Band show us just how dangerous country gentlemen can be when their backs are up against the wall."
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
Ja det var en oförglömlig kväll. Tack för länken :d5: :d6:
-
Satan, vad bra. Bra inspelning också. JAg har en jättekackig tejp från Göteborg, men det här lät ju toppen. Är det någon som har källan?
-
Satan, vad bra. Bra inspelning också. JAg har en jättekackig tejp från Göteborg, men det här lät ju toppen. Är det någon som har källan?
Fick båda av humlan häromdan, laddar upp tisdags-showen åt dig nu.
Kommer ta en bra stund dock.
-
Satan, vad bra. Bra inspelning också. JAg har en jättekackig tejp från Göteborg, men det här lät ju toppen. Är det någon som har källan?
Fick båda av humlan häromdan, laddar upp tisdags-showen åt dig nu.
Kommer ta en bra stund dock.
Verkar inte fungera tyvärr...
-
Tack det är tanken som räknas, eller hur? :d2:
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
:d5: Oh yeah! Helt makalöst!
Å jag var där! ^_^
-
http://www.youtube.com/watch?v=SeJ39EWTNxc
-
Frankie Lee, 2000. Han känns purung, gör han inte?
http://www.youtube.com/watch?v=ybt9ITaVyzM&playnext=1&list=PL6E88F3E2AAADDB62&feature=results_video
Edit: Ja, nästa låt gör ju inte direkt ont heller: http://www.youtube.com/watch?v=6MxYbjOB_HI&feature=autoplay&list=PL6E88F3E2AAADDB62&playnext=2
-
Mr Tambourine Man från Madison i måndags:
http://soundcloud.com/paul-zickler/12-m_t_m
:d5: Underbar, soft, knäckande!
-
Mr Tambourine Man från Madison i måndags:
http://soundcloud.com/paul-zickler/12-m_t_m
:d5: Underbar, soft, knäckande!
Ja, den satt fint. Det var väl ett tag sedan den var på tapeten? Fast den är väl från 2005?
-
Mr Tambourine Man från Madison i måndags:
http://soundcloud.com/paul-zickler/12-m_t_m
:d5: Underbar, soft, knäckande!
Ja, den satt fint. Det var väl ett tag sedan den var på tapeten? Fast den är väl från 2005?
Korrigering! Fel av mig. Denna är inte från Madison, i måndags. Jag misstog mig på en länk. Så glöm det hela. Fast glöm inte den här versionen, den är lika knäckande ändå! :rolleyes: ^_^
-
Mr Tambourine Man från Madison i måndags:
http://soundcloud.com/paul-zickler/12-m_t_m
:d5: Underbar, soft, knäckande!
Tack Leif, underbar version :d2:
MEN, den version du länkar till är från Seattle 7 mars 2005 (http://www.bjorner.com/DSN26830%20-%202005%20US%20Spring%20Tour.htm#DSN26830), och den ÄR väldigt fin.
Kan inte få nog av :party:
Har Mr Tambourine Man spelats i år??
-
Mr Tambourine Man från Madison i måndags:
http://soundcloud.com/paul-zickler/12-m_t_m
:d5: Underbar, soft, knäckande!
Tack Leif, underbar version :d2:
MEN, den version du länkar till är från Seattle 7 mars 2005 (http://www.bjorner.com/DSN26830%20-%202005%20US%20Spring%20Tour.htm#DSN26830), och den ÄR väldigt fin.
Kan inte få nog av :party:
Har Mr Tambourine Man spelats i år??
Ja, jag korrigerade mig själv här ovan. Slarvade, shame on me!
-
Mr. Tambourine Man spelades sist 2010 och då endast 5 gånger enl http://hisbobness.info/
21-Mar-10 Tokyo, Japan Zepp Tokyo
24-Mar-10 Tokyo, Japan Zepp Tokyo
07-Jun-10 Zagreb, Croatia Salata
11-Jun-10 Prague, Czech Republic O2 Arena
28-Jun-10 Carcassonne, France Theatre Jean Deschamps
-
Mr Tambourine Man från Madison i måndags:
http://soundcloud.com/paul-zickler/12-m_t_m
:d5: Underbar, soft, knäckande!
Tack Leif, underbar version :d2:
MEN, den version du länkar till är från Seattle 7 mars 2005 (http://www.bjorner.com/DSN26830%20-%202005%20US%20Spring%20Tour.htm#DSN26830), och den ÄR väldigt fin.
Kan inte få nog av :party:
Har Mr Tambourine Man spelats i år??
Ja, jag korrigerade mig själv här ovan. Slarvade, shame on me!
Det är lugnt, Leif :party:
Nu fick jag ju det stora nöjet att lyssna på en av mina favvo-versioner av Mr T, och det är gör man ju mer än gärna :d2:
-
http://www.youtube.com/watch?v=rkkA-iyOd3c
-
http://www.youtube.com/watch?v=rkkA-iyOd3c
Chimes of Freedom i original från Another side....ja här snackar vi verkligen något som knäcker på allvar....hade inte Bob släpat med så mycket vin till den här inspelningen så hade kanske någon galen producent fritt kunnat passera in i studion och lagt på några j-vla trummor och bas och steel-guitar på detta mästerverk.... :d5: :d2: :d1: :d4: :d3:
-
http://www.youtube.com/watch?v=h-AUJYLxCHA
-
Så bra... så bra...
http://www.youtube.com/watch?v=0hCiglH21_o
-
Kanske blivit postat redan flera gånger. Har ingen aning liksom.
Men "Going, Going, Gone", liverversion där han inkluderar "Diamonds And Rust". Vilket gör mig helt till mig.
http://youtu.be/ZZwvmRFt_CE
Just faktumet att han säger det lite i förbifarten, som för att legitimera vikten av deras relation utan att skriva det på näsan på någon ger låten och hans förmåga att höja tonerna exakt lagom för att jag ska resa mig från stolen är bara perfekt.
-
Har redan hyllat Things have changed ifrån St. Paul i år i en annan tråd. Men det tåls att tas upp igen. För mig är detta så sjukt bra att jag saknar ord att beskriva. Kalla mig löjlig eller vad ni vill, men jag har lyssnat på denna minst ett 50-tal gånger redan.
De som fattar, fattar :mellow:
http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE (http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE)
-
Har redan hyllat Things have changed ifrån St. Paul i år i en annan tråd. Men det tåls att tas upp igen. För mig är detta så sjukt bra att jag saknar ord att beskriva. Kalla mig löjlig eller vad ni vill, men jag har lyssnat på denna minst ett 50-tal gånger redan.
De som fattar, fattar :mellow:
http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE (http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE)
Detta är givetvis helt underbart. Fast om det är bättre än den gudomliga Globenversionen, det vete katten ...
Och ... är det bara hos mig som detta är rejält distorterat? Inte för att det inte går att lyssna på, men hos mig är det ordentligt överstyrt.
Men tack i alla fall Offe :d2:
-
Har redan hyllat Things have changed ifrån St. Paul i år i en annan tråd. Men det tåls att tas upp igen. För mig är detta så sjukt bra att jag saknar ord att beskriva. Kalla mig löjlig eller vad ni vill, men jag har lyssnat på denna minst ett 50-tal gånger redan.
De som fattar, fattar :mellow:
http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE (http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE)
Detta är givetvis helt underbart. Fast om det är bättre än den gudomliga Globenversionen, det vete katten ...
Och ... är det bara hos mig som detta är rejält distorterat? Inte för att det inte går att lyssna på, men hos mig är det ordentligt överstyrt.
Men tack i alla fall Offe :d2:
Globenversionen är också underbar, i stort sett de flesta THC de senaste åren är fantastiska. En annan favorit är ifrån Barolo iår.
Ja det är samma för mig, låter sådär. Konserten jag har nedladdad låter bättre.
-
Har redan hyllat Things have changed ifrån St. Paul i år i en annan tråd. Men det tåls att tas upp igen. För mig är detta så sjukt bra att jag saknar ord att beskriva. Kalla mig löjlig eller vad ni vill, men jag har lyssnat på denna minst ett 50-tal gånger redan.
De som fattar, fattar :mellow:
http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE (http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE)
Detta är givetvis helt underbart. Fast om det är bättre än den gudomliga Globenversionen, det vete katten ...
Och ... är det bara hos mig som detta är rejält distorterat? Inte för att det inte går att lyssna på, men hos mig är det ordentligt överstyrt.
Men tack i alla fall Offe :d2:
Globenversionen är också underbar, i stort sett de flesta THC de senaste åren är fantastiska. En annan favorit är ifrån Barolo iår.
Ja det är samma för mig, låter sådär. Konserten jag har nedladdad låter bättre.
Inte så bra ljud kanske nej, men vilken känsla att nästan sitta med där bland de goa skratten. Kan jag få boka plats nära dem vid nästa konserttillfälle, tack! Tack Offe. Ja, novemberversionerna jag hört är helt galet bra, den 7e kanske den jag njutit mest och definitivt flest gånger av. Den3e är kanon också. Och 2a. Lyssnade på den 27e, redan där lät den så annorlunda. helt annan känsla. Men också bra på sitt sätt. Men november som sagt, november...
Globen var ju år och dar sen, det får jag ta och kolla upp!
:d1:
-
Har redan hyllat Things have changed ifrån St. Paul i år i en annan tråd. Men det tåls att tas upp igen. För mig är detta så sjukt bra att jag saknar ord att beskriva. Kalla mig löjlig eller vad ni vill, men jag har lyssnat på denna minst ett 50-tal gånger redan.
De som fattar, fattar :mellow:
http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE (http://www.youtube.com/watch?v=budyQs0zQEE)
Ja jag blir ju golvad av Dylans tajming och frasering och goda humör...verkligen enastående... :d2:
-
Trots att jag inte direkt älskar hur han låter nuförtiden, to say the least, så fylls jag verkligen av lycka när han gör låtarna i nya versioner på det där sättet. Det där kunde jag verkligen njuta av. Tack för länken!
-
THC - finfint framförande! Flera olika kul tajmingprylar från Bob.
Bob som bättre & bäst är när han leker in såna aparta fraseringar/intonationer och vips så händer det något direkt: Sånt som lyfter bandet, sånt som lyfter publiken och sånt som i sin tur lyfter Bob själv. Energi!
-
Jag är sent på bollen här, men konserten från 7 november i St Paul var ju verkligen finfin. Han sjunger ju riktigt bra (nåja), men åtminstone med inlevelse och en underbar frasering. Bachs toppen inspelning är ju verkligen njutbar. Rekommenderas. Just nu knockas jag av LARS som han absolut inte bara coastar sig igenom, utan återigen gjuter liv i. Det här är bra, riktigt bra.
-
Jag är sent på bollen här, men konserten från 7 november i St Paul var ju verkligen finfin. Han sjunger ju riktigt bra (nåja), men åtminstone med inlevelse och en underbar frasering. Bachs toppen inspelning är ju verkligen njutbar. Rekommenderas. Just nu knockas jag av LARS som han absolut inte bara coastar sig igenom, utan återigen gjuter liv i. Det här är bra, riktigt bra.
:d2: :d1: :d5:
-
Vet inte om det räknas, men introt till "The Big Lebowski", när de bowlar och The Man in Me spelas. Fantastiskt :party:
-
http://www.mediafire.com/?u45yfmd111ew3yc
One of us must know, från 1997...
-
http://www.mediafire.com/?u45yfmd111ew3yc
One of us must know, från 1997...
Underbart!
-
Born in Time, 1997:
http://www.youtube.com/watch?v=oXEm9ML7yjM
-
Susan Tedeschi. Minns ni? Gästspelar på It takes a lot to laugh... och HW61. Newark, 1999.
Har de här varit uppe tidigare?
Great stuff!
http://www.dailymotion.com/video/xsa4h1_bob-dylan-with-s-tedeschi-it-takes-a-lot-to-laugh-it-takes-a-train-to-cry-november-20-1999_music#.UNyYoXdTNWl
http://www.youtube.com/watch?v=IjchWs81iTs&feature=youtu.be
-
en tjej i klänning som spelar el-gitarr... ^_^ ^_^ ^_^ festligt folkligt fullsatt som det brukar heta på bandy....
-
Här kommer det grejor som knäcker mej....Totalt....har aldrig hört denna förut....
http://www.youtube.com/watch?v=yMd_bgyilV0 (http://www.youtube.com/watch?v=yMd_bgyilV0)
-
Här kommer det grejor som knäcker mej....Totalt....har aldrig hört denna förut....
http://www.youtube.com/watch?v=yMd_bgyilV0 (http://www.youtube.com/watch?v=yMd_bgyilV0)
Ja, den är riktigt fin!
Enligt Olof (http://www.bjorner.com/91%201-6.htm#Bootleg) var den tänkt att ingå i den första BS. Hoppas den släpps officiellt snart :party:
-
Här kommer det grejor som knäcker mej....Totalt....har aldrig hört denna förut....
http://www.youtube.com/watch?v=yMd_bgyilV0 (http://www.youtube.com/watch?v=yMd_bgyilV0)
Ja, den är riktigt fin!
Enligt Olof (http://www.bjorner.com/91%201-6.htm#Bootleg) var den tänkt att ingå i den första BS. Hoppas den släpps officiellt snart :party:
Sannerligen, och då med stor försiktighet med att lyfta fram pianot...tyckte nästan det var perfekt nertonat.... :d2:
-
Fan, jag blir så förbannad när jag ser vilka grejer som inte kom med.. Positively 4th Street - alternate take, exempelvis.
-
Detta är ju bara helt otroligt, men ni gamla Dylanrävar har väl stenkoll på alla live-versioner av alla låtar..någonsin!
Nåväl, en fantastisk version av Mississippi med Dylan/Knopfler från Berlin, 29/10 -11.
Mycket nöje!
-
Är det fler än jag som tycker att Visions of Johanna under 2012 har något av återuppstått efter ett par år med en ständigt upprepad (lite "fånig" och enerverande) melodislinga? I höst har Visions framförts mer "klassiskt" och i mina ögon mer "respektfullt". Lyssna till exempel på versionen från Toronto den 14 nov i en underbar ljudupptagning av Spot. Med skön rytm, snyggt pianospel och fullständigt fantastisk sång erbjuder Bob (och de andra) en drygt 6 minuter lång vistelse i en annan dimension av verkligheten än den vardagliga. :rolleyes:
Porss
-
http://www.youtube.com/watch?v=dxKIWcuLWHA
Om vi för en sekund bortser från att det är bra, så har jag lite tankar.
I slutet, när låten är klar så ger David Crosby bob en såndär, vänskaplig klapp på axeln, ni vet. När dylan ska göra en likadan tillbaka så tycker jag att det ser väldigt... jag vet inte... konstigt ut. Mer som ett skoj-slag, typ. Kan inte ni kolla och se om ni förstår vad ja menar. Jag vill verkligen inte håna honom på något sätt, jag är bara nyfiken, och dessutom såg det väldigt komiskt ut.
-
Jag tycker det bästa är att Dylan bär sina -65 googles för att understryka vem som skrev låten för tidpunkten till bandet vars stora lycka den blev....
Ja den var svårtolkad, den s.k. retur-klappen på Crosbys axel...Dylan tittar lite för länge för att få svar på sitt garv.....olika humor helt enkelt....Ronnie Wood hade varit med på noterna direkt....
-
Har alltid fascinerats av att dylan från 80-talet och framåt kan se så olika gammal, ut nästan samma tid, om ni förstår vad jag menar. På Infidels-omslaget t.ex, där skulle han ju kunna vara typ 27, men på Real Live-omslaget ser han ut som en äldre man.
Även på klippet ovan ser han mycket yngre ut än på andra klipp och bilder från samma år. Master of disguise :party:
-
Är det fler än jag som tycker att Visions of Johanna under 2012 har något av återuppstått efter ett par år med en ständigt upprepad (lite "fånig" och enerverande) melodislinga? I höst har Visions framförts mer "klassiskt" och i mina ögon mer "respektfullt". Lyssna till exempel på versionen från Toronto den 14 nov i en underbar ljudupptagning av Spot. Med skön rytm, snyggt pianospel och fullständigt fantastisk sång erbjuder Bob (och de andra) en drygt 6 minuter lång vistelse i en annan dimension av verkligheten än den vardagliga. :rolleyes:
Porss
Jo, 2012 har bjudit på riktigt smakfulla versioner av VoJ :d2:
Lyssnade på Seattle idag, och den är inte heller dum :party:
-
..
och här är länken jag glömde posta..
http://www.youtube.com/watch?v=z7r4067rN_E
-
Det här är det bästa Dylanklippet jag har sett.
Disease of Conceit på piano 1990.
http://www.youtube.com/watch?v=D_R8AroxFHo
Vilken låt följer på konserten?? Låter storslaget.
-
Det här är det bästa Dylanklippet jag har sett.
Disease of Conceit på piano 1990.
http://www.youtube.com/watch?v=D_R8AroxFHo
Vilken låt följer på konserten?? Låter storslaget.
Ja det är fascinerande att se hur han attackerar pianot :d5:
Låten efter är You're A Big Girl Now :d2:
http://www.bjorner.com/DSN10860%20-%201990%20Fastbreak%20Tour.htm#DSN11000 (http://www.bjorner.com/DSN10860%20-%201990%20Fastbreak%20Tour.htm#DSN11000)
-
och jag går i taket varje gång jag ser det här klippet....makalöst bra....
http://www.youtube.com/watch?v=WnC1NvNui9k (http://www.youtube.com/watch?v=WnC1NvNui9k)
-
och jag går i taket varje gång jag ser det här klippet....makalöst bra....
http://www.youtube.com/watch?v=WnC1NvNui9k (http://www.youtube.com/watch?v=WnC1NvNui9k)
Dylan är som bäst i hotellrum: http://www.youtube.com/watch?v=V-Q6Tttb4DY
-
och jag går i taket varje gång jag ser det här klippet....makalöst bra....
http://www.youtube.com/watch?v=WnC1NvNui9k (http://www.youtube.com/watch?v=WnC1NvNui9k)
Dylan är som bäst i hotellrum: http://www.youtube.com/watch?v=V-Q6Tttb4DY
Inte illa! Rentav sensationellt! Dylan har sin Super-66-look men börjar närma sig 'Nashville Skyline-rösten'! Det där har jag inte sett förut....bara att lyfta på hatten för det klippet... :d2:
-
Edit. kom ett dubbelslag på mitt svar så jag kan väl skriftligen tillägga att den dag jag får se videon med Dylan-Brian Jones och Robbie Robertson från ett hotellrum (den s.k. lost session-tapen), då är min lycka gjord....
-
Från Eat The Documentju, har du inte sett den? Den är ju förvisso rätt rörig, men ändå ett måste i varje samling. Den med bäst kvalitet finns här:
http://www.hungercity.org/details.php?id=8219
Go get!
-
Dylan är som bäst i hotellrum: http://www.youtube.com/watch?v=V-Q6Tttb4DY
Inte illa! Rentav sensationellt! Dylan har sin Super-66-look men börjar närma sig 'Nashville Skyline-rösten'! Det där har jag inte sett förut....bara att lyfta på hatten för det klippet... :d2:
Finns även på den officiella DVDn No Direction Home (http://www.discshop.se/filmer/dvd/no_direction_home_bob_dylan_a_martin_scorsese_picture_2_disc/P47977)
Om du inte har sett den har du 3 1/2 timmes Dylanjulafton framför dig :d5:
No Direction Home: Bob Dylan Trailer (2005) (http://www.youtube.com/watch?v=QOUtzHizr9A)
(http://s2.discshop.se/img/front_large/47977/no_direction_home_bob_dylan_a_martin_scorsese_picture_2_disc.jpg)
-
Versionen på NDH är dock inte komplett. På bootleggen "A Nightly Ritual" finns ett elva minuter långt spår, med omtagningar, snack osv. Från samma kväll på hotellet. Ska ladda upp.
EDIT: Så, lyssna och njut: http://www.mediafire.com/?jr4i3iue73og26d
-
Tack Tackar Tack allesammans. Menar ni med detta svar att filmen 'No Direction Home' innehåller sekvenser från spelträffen Dylan-Brian Jones-Robbie Robertson som lär ha ägt rum på ett hotel-rum i NY under ett långt strömavbrott?
Jag har sett filmen vid ett par tillfällen men minns inte just detta.
Eftersom jag inte är medlem i någonting inte ens facebook så har jag svårt att se vissa länkar som kräver nedladdningar, men jag tackar för bidragen som jag säkert kommer att kunna se på något sätt. :d2:
-
FInns i dvdns extramaterial.
-
Versionen på NDH är dock inte komplett. På bootleggen "A Nightly Ritual" finns ett elva minuter långt spår, med omtagningar, snack osv. Från samma kväll på hotellet. Ska ladda upp.
EDIT: Så, lyssna och njut: http://www.mediafire.com/?jr4i3iue73og26d
Tack!
-
Pancho & Lefty med Willie på hans 60-årsjubileum 1993, jag gillar detta skarpt! Spola in i videon, Ray är först. Hard times spelade han också men är inte med i detta klipp.
http://www.youtube.com/watch?v=qkRud_BC2IU
-
Pancho & Lefty med Willie på hans 60-årsjubileum 1993, jag gillar detta skarpt! Spola in i videon, Ray är först. Hard times spelade han också men är inte med i detta klipp.
http://www.youtube.com/watch?v=qkRud_BC2IU
Tack :-) :d2:
-
Tack Tackar Tack allesammans. Menar ni med detta svar att filmen 'No Direction Home' innehåller sekvenser från spelträffen Dylan-Brian Jones-Robbie Robertson som lär ha ägt rum på ett hotel-rum i NY under ett långt strömavbrott?
Jag har sett filmen vid ett par tillfällen men minns inte just detta.
Eftersom jag inte är medlem i någonting inte ens facebook så har jag svårt att se vissa länkar som kräver nedladdningar, men jag tackar för bidragen som jag säkert kommer att kunna se på något sätt. :d2:
Vet inte vad som finns på denna "A nightly ritual", ETD-material antar jag, men något material från strömavbrottet med Brian Jones i NYC existerar inte, Nightmare.
-
Tack Tackar Tack allesammans. Menar ni med detta svar att filmen 'No Direction Home' innehåller sekvenser från spelträffen Dylan-Brian Jones-Robbie Robertson som lär ha ägt rum på ett hotel-rum i NY under ett långt strömavbrott?
Jag har sett filmen vid ett par tillfällen men minns inte just detta.
Eftersom jag inte är medlem i någonting inte ens facebook så har jag svårt att se vissa länkar som kräver nedladdningar, men jag tackar för bidragen som jag säkert kommer att kunna se på något sätt. :d2:
Vet inte vad som finns på denna "A nightly ritual", ETD-material antar jag, men något material från strömavbrottet med Brian Jones i NYC existerar inte, Nightmare.
A Nightly Ritual (http://www.bobsboots.com/CDs/cd-g13D.html) är en av skivorna i Scorpios 1966-box.
Eat The Document innehåller också klipp från samma hotellrum när han och Robertson spelar "What Kind of Friend Is This"
Sen finns ju inspelningar från något hotell i Denver också, när han kör Sad Eyed Lady, Just Like A Woman, Don't Tell Him, If You Want My Love och Positively Van Gogh. Ska leta upp och ladda upp.
-
Lite Hotell-godis med bobby. Från något Hotell i Denver, Colorado, 1966:
What Kind Of Friend Is This: http://www.mediafire.com/?a3iswnvauhx8h65 (Från Glasgow)
Don't Tell Him: http://www.mediafire.com/?fbqb11owmwatuwf
If You Want My Love: http://www.mediafire.com/?njsffnjl46q6dg7
Positively Van Gogh: http://www.mediafire.com/?9m0b5bas7s2swvs
Just Like A Woman: http://www.mediafire.com/?olar8js974or1km
Sad Eyed Lady Of The Lowlands: http://www.mediafire.com/?dxqbrxtbre4pyp6
-
Lite Hotell-godis med bobby. Från något Hotell i Denver, Colorado, 1966:
What Kind Of Friend Is This: http://www.mediafire.com/?a3iswnvauhx8h65 (Från Glasgow)
Don't Tell Him: http://www.mediafire.com/?fbqb11owmwatuwf
If You Want My Love: http://www.mediafire.com/?njsffnjl46q6dg7
Positively Van Gogh: http://www.mediafire.com/?9m0b5bas7s2swvs
Just Like A Woman: http://www.mediafire.com/?olar8js974or1km
Sad Eyed Lady Of The Lowlands: http://www.mediafire.com/?dxqbrxtbre4pyp6
Hm, rätt blandat godis, detta.
Och lite märkliga titlar.
Men somligt är från ETD, som sagt. UK 1966.
Just like a woman och Van Gogh spelades in av Robert Shelton i Denver, som sagt. Har inte datum just nu. Sad Eyed lady hör väl också dit.
Dock ingen Brian Jones, Nightmare.
-
Misstänkte att det vore lite för bra för att vara sant Elston...är det strömlöst så är det...
-
Lite Hotell-godis med bobby. Från något Hotell i Denver, Colorado, 1966:
What Kind Of Friend Is This: http://www.mediafire.com/?a3iswnvauhx8h65 (Från Glasgow)
Don't Tell Him: http://www.mediafire.com/?fbqb11owmwatuwf
If You Want My Love: http://www.mediafire.com/?njsffnjl46q6dg7
Positively Van Gogh: http://www.mediafire.com/?9m0b5bas7s2swvs
Just Like A Woman: http://www.mediafire.com/?olar8js974or1km
Sad Eyed Lady Of The Lowlands: http://www.mediafire.com/?dxqbrxtbre4pyp6
Hm, rätt blandat godis, detta.
Och lite märkliga titlar.
Men somligt är från ETD, som sagt. UK 1966.
Just like a woman och Van Gogh spelades in av Robert Shelton i Denver, som sagt. Har inte datum just nu. Sad Eyed lady hör väl också dit.
Dock ingen Brian Jones, Nightmare.
Titlarna är med all säkerhet bara gissningar från fans. Van Gogh-låten kallas ibland "Most Likely Not Van Gogh".
-
Hela denna konsert verkar ju fantastisk!
WHen I Paint my masterpiece, Milano 22/6-11
http://www.youtube.com/watch?v=BOPVK6wNZGM
-
Ytterligare en knäckare 1996 i Utrecht:
http://www.youtube.com/watch?v=TU9VQDHW12o (http://www.youtube.com/watch?v=TU9VQDHW12o)
Bob tuggar sig fram med akustiska gitarren...snyggt...
Varning! Låten är Cutted efter bara 4:21 men ändock, ett smakprov sas..
-
Tell Tale Signs, igen.
Marchin' To The City på Disc 1 av 3 = :d6: :d6: :d6: :d6: :d6:
-
Inget dåligt betyg...5 ölsvepare minsann... :d3:
-
Cross The Green Mountain (long version) (http://vimeo.com/61080148) :d6:
Underbar låt som jag aldrig vill ska ta slut :d2:
-
Cross The Green Mountain (long version) (http://vimeo.com/61080148) :d6:
Underbar låt som jag aldrig vill ska ta slut :d2:
[/quot ^_^ Videon klarlägger hur som helst den skumma frisyren som figurerat med Bob på Google Bilder sedan -02....Låten i sig är ju också toppen...
-
Don't Think Twice, It's All Right :d2: :d5:
(backed by the Wynton Marsalis Septet) Jazz At Lincoln Center Benefit Concert, Apollo Theatre, New York, NY, USA, June 7, 2004
Rochester [Crystal Cat CC 752-753]
-
Don't Think Twice, It's All Right :d2: :d5:
(backed by the Wynton Marsalis Septet) Jazz At Lincoln Center Benefit Concert, Apollo Theatre, New York, NY, USA, June 7, 2004
Rochester [Crystal Cat CC 752-753]
Ja. Den är galen :mellow:
-
Don't Think Twice, It's All Right :d2: :d5:
(backed by the Wynton Marsalis Septet) Jazz At Lincoln Center Benefit Concert, Apollo Theatre, New York, NY, USA, June 7, 2004
Rochester [Crystal Cat CC 752-753]
Ja. Den är galen :mellow:
Underbart galen härlig den kan man loopa in i oändligheten :d4: Please Bobby make a trippel :-) jazzy album soon :party:
It Takes A Lot To Laugh, It Takes A Train To Cry från samma tillfälle och album :d2: :party:
-
Här är en skönt rivig Desolation Row från Toronto 2004. http://www.youtube.com/watch?v=lL8Vq-0k138
Men ge mig gärna mer, mer och mer!
-
Och en trasigt skön Make you feel my love: http://www.youtube.com/watch?v=hXBjzUkG8x4
-
Och en trasigt skön Make you feel my love: http://www.youtube.com/watch?v=hXBjzUkG8x4
:d2:
-
Och en trasigt skön Make you feel my love: http://www.youtube.com/watch?v=hXBjzUkG8x4
Grymt. När är den ifrån? Det är ju inte 2013 direkt. :-)
-
Och en trasigt skön Make you feel my love: http://www.youtube.com/watch?v=hXBjzUkG8x4
Grymt. När är den ifrån? Det är ju inte 2013 direkt. :-)
Tror det är den här:
Make You Feel My Love - Pauley Pavilion, UCLA, Los Angeles, CA, 21 May 1998 som var bonusspår på Things Have Changed-singeln.
-
Och en trasigt skön Make you feel my love: http://www.youtube.com/watch?v=hXBjzUkG8x4
Grymt. När är den ifrån? Det är ju inte 2013 direkt. :-)
Tror det är den här:
Make You Feel My Love - Pauley Pavilion, UCLA, Los Angeles, CA, 21 May 1998 som var bonusspår på Things Have Changed-singeln.
Tack, kan det vara, låter inte som en vanlig publikinspelning, mer soundboard. Jag har den singeln och borde känt igen den men jag lyssnade faktiskt bara genom telefonen (ej lurar). Ett så kallat big no no men jag låg ju i sängen, då är jag förlåten.
-
Kör lite Highlands live från 1999. Lär har postats tidigare men vad gör det, så bra! Fint filmat dessutom. Höj volymen! :-)
https://www.youtube.com/watch?v=91S_8c4Bu_A
-
Visions från Liverpool 2001 går att lyssna och titta på också, om man säger så. Underbart filmat med mycket närbilder! Snackar vi nästan karriärhöjdpunkt?
https://www.youtube.com/watch?v=zaVWmjDaYQw
-
Världens bästa Dylansolo 3:41 Desolation 2001 Liverpool. Att döda för, som man kan säga. ^_^
https://www.youtube.com/watch?v=158Zi0_MgJw
-
Han är för skön.
http://www.youtube.com/watch?v=Ls7ie-pAGoY
Cry a while, 2012?
-
:party: :d5: x4 :d2: man blir underbart upplivad härligt ja visst är Bobby en skön lirare :-) Nag champa & Orval !
-
http://www.youtube.com/watch?v=kqNJxb82_cw (http://www.youtube.com/watch?v=kqNJxb82_cw)
...och George Harrison knäcker också lite :d6:
-
http://www.youtube.com/watch?v=kqNJxb82_cw (http://www.youtube.com/watch?v=kqNJxb82_cw)
...och George Harrison knäcker också lite :d6:
Festligt...men inte så välrepeterat....detta var väl innan den s.k. Wilbury-eran?...
-
It ain't me babe tillhör inte mina favoriter, men vissa version live kan vara riktigt fina, låten får en lite annan mening på något sätt. Den här från 1999 är dessutom filmad och det är halva poängen, särskilt andra delen av låten när munspelet kommer fram. Rekommenderas!
http://www.youtube.com/watch?v=5RLh6Yc7CVU&list=PLCF5880A4D1255F2E
-
Wiggle från 91. Rocks! :d5:
http://www.youtube.com/watch?v=8uNqwveKtm8&list=PLCF5880A4D1255F2E
-
Wiggle från 91. Rocks! :d5:
http://www.youtube.com/watch?v=8uNqwveKtm8&list=PLCF5880A4D1255F2E
Underbart. Förstås :mellow:
Och med den fantastiske John Jackson på gitarr -_-
-
:d2: Knäckande :d2:
-
Kör lite Highlands live från 1999. Lär har postats tidigare men vad gör det, så bra! Fint filmat dessutom. Höj volymen! :-)
https://www.youtube.com/watch?v=91S_8c4Bu_A
En fråga till den som är intresserad: Är Highlands föraktfull, förnedrande eller diskriminerande? Jag vet inte.
-
Queen Jane i Scandinavium 2003.
Plockade fram min Watchtower Remix ikväll.
Nog knäcker detta, inte ungefärligen, absolut !
:d6: :d6: :d6: :d6: :d6:
-
To be alone with you
Boston 15 april 2005
http://www.n-b-u.de/show_boston.htm#Boston%20200515
Verkar vara en riktig höjdarkonsert!
-
Rörande framträdanden båda två. Fin inlevelse på pianot.
Under the red sky med Koella
https://www.youtube.com/watch?v=1kjxvJeMq_Y
Har rain med Koella på ak
https://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=sotU5XGHtsM
-
Och så en skön Jokerman, med en lätt förvirrad Bob i början. Den här får han gärna spela på Waterfront.
https://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=EqiNZUrcbV0
-
Har inte sett den här bilden förut. Från 1984, så mycket är klart. Eller???
Läcker, tycker jag.
-
Har inte sett den här bilden förut. Från 1984, så mycket är klart. Eller???
Läcker, tycker jag.
Har inte heller sett den förut. Varför är det klart att den är från 1984? Just asking...följandes upp på ditt "Eller?" :mellow:
-
Har inte sett den här bilden förut. Från 1984, så mycket är klart. Eller???
Läcker, tycker jag.
Har inte heller sett den förut. Varför är det klart att den är från 1984? Just asking...följandes upp på ditt "Eller?" :mellow:
Frisyren. Klädseln. Den stora publiken. Allt. Sent 84, måste det vara.
Eller så har jag fel och ska aldrig någonsin mer delta i någon quiz ...
-
Har inte sett den här bilden förut. Från 1984, så mycket är klart. Eller???
Läcker, tycker jag.
Har inte heller sett den förut. Varför är det klart att den är från 1984? Just asking...följandes upp på ditt "Eller?" :mellow:
Frisyren. Klädseln. Den stora publiken. Allt. Sent 84, måste det vara.
Eller så har jag fel och ska aldrig någonsin mer delta i någon quiz ...
Definitivt 1984. Möjligen Newcastle eller Wembley, baserat på klädsel.
Foto från Wembley: http://dylanstubs.com/pictures/1984/070784_London_3.html
-
Har inte sett den här bilden förut. Från 1984, så mycket är klart. Eller???
Läcker, tycker jag.
Har inte heller sett den förut. Varför är det klart att den är från 1984? Just asking...följandes upp på ditt "Eller?" :mellow:
Frisyren. Klädseln. Den stora publiken. Allt. Sent 84, måste det vara.
Eller så har jag fel och ska aldrig någonsin mer delta i någon quiz ...
Definitivt 1984. Möjligen Newcastle eller Wembley, baserat på klädsel.
Foto från Wembley: http://dylanstubs.com/pictures/1984/070784_London_3.html
Och just i Wembley var ju MTV, eller hur? Och filmade från scenen. Så det är nog Wembley. Och nåt av de där blurriga ansiktena kan tillhöra mig :mellow: -_-
-
Nej, inte Wembley, har jag nu fått veta. Milano, San Siro. Snygg som sjutton i alla fall -_-
-
Nej, inte Wembley, har jag nu fått veta. Milano, San Siro. Snygg som sjutton i alla fall -_-
Njae verkligen ? Här har han en vit skjorta ju och en mic saknas... http://www.flickr.com/photos/highw61/5596060562/in/photostream/
På bilden har han den där skjortan med mörka ränder som han om bilden stämmer också använder på Wembley brukade han byta skjorta ofta 1984 ?
-
Med ledning av Eyolfs uppställning över Dylans gitarrer http://dylanchords.info/professors/dylans_guitars.htm känner jag mig rätt säker på att det handlar om 1984. Washburngitarrens huvud är ganska karaktäristiskt även bakifrån. Dessutom ser jag att han har Hohners munspelsställning (HH 154 ser det ut som) på sig. En större modell än de två Eltonhållare han oftast hade på 60-talet, 70-talet och, med ett undantag, även 1980-88. Elton original 1961-66 och Elton.2 med bakåtvinklad övertråd (patent July 25, 1967, No. 3.332.310) från och med 1969 (Isle of Wight).
Hohnervarianten fick göra tjänst 1984 och 1989-sommaren 92. Hösten 1992 bytte han till en Lee Oskarställning som jag tror att han använt sedan dess tills han började köra utan ställning. Ja, nu har jag väl med råge kvalificerat mig till Värdelöst vetande-avdelningen. Men en viss nördighet accepteras väl i våra kretsar? Klädgalgevarianten från Riverside Church har jag aldrig sett bild på.
-
Det är Wembley :-)
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/american-singer-songwriter-bob-dylan-performs-at-wembley-news-photo/85998751
Några fler från samma serie (tyvärr med ful Getty-stämpel):
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/bob-dylan-performs-on-stage-wembley-london-july-1984-news-photo/109368453
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/bob-dylan-performs-on-stage-with-carlos-santana-wembley-news-photo/109368407
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/bob-dylan-performs-on-stage-wembley-london-july-1984-news-photo/109368411
-
Det är Wembley :-)
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/american-singer-songwriter-bob-dylan-performs-at-wembley-news-photo/85998751
Några fler från samma serie (tyvärr med ful Getty-stämpel):
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/bob-dylan-performs-on-stage-wembley-london-july-1984-news-photo/109368453
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/bob-dylan-performs-on-stage-with-carlos-santana-wembley-news-photo/109368407
http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/bob-dylan-performs-on-stage-wembley-london-july-1984-news-photo/109368411
:-) :d2:
-
Portland, Oregon 1999 är kanske min favoritkonsert någonsin med Dylan. Här är Masters of war.
https://www.youtube.com/watch?v=6zRECbjQNN0&list=PL8NPWU2QAuAKpfhJCPzg6fSOb02_DwnC1
-
Och här är Don´t think Twice från Globen 2007. Länkad på ER.
Sweet memories!
Gud, vilken underbar version det var, det är, med en rejäl felsjungning (texten) och allt. Och bara lyssna in avslutningen!!
Vilken soft, elektrisk, struttande, plickande och plockande version! Jag sitter här med ett enda stort leende och förundras ad infinitum!
:d5: ^_^ :d6:
http://www.youtube.com/watch?v=x04uI-t_nTo
-
Många av er har redan sett detta många gånger, men det är ändå värt att visa för nytillkomna:
https://www.youtube.com/watch?v=TQJbwCL6jvk
Bob Dylan och en japansk symfoniorkester.
-
Och här är Don´t think Twice från Globen 2007. Länkad på ER.
Sweet memories!
Gud, vilken underbar version det var, det är, med en rejäl felsjungning (texten) och allt. Och bara lyssna in avslutningen!!
Vilken soft, elektrisk, struttande, plickande och plockande version! Jag sitter här med ett enda stort leende och förundras ad infinitum!
:d5: ^_^ :d6:
http://www.youtube.com/watch?v=x04uI-t_nTo
Wow Härligt :d6: Snart snart 2x Waterfront :d4: :d2: :party:
-
Många av er har redan sett detta många gånger, men det är ändå värt att visa för nytillkomna:
https://www.youtube.com/watch?v=TQJbwCL6jvk
Bob Dylan och en japansk symfoniorkester.
:d5: :party: Joni :-)
-
http://www.youtube.com/watch?v=tgkQ2yP_ZKs :d2: :d6: :party:
-
http://www.youtube.com/watch?v=tgkQ2yP_ZKs :d2: :d6: :party:
Oh yeah!! :d5:
Och han fortsätter att sjunga som en gud... :d5:
-
http://www.youtube.com/watch?v=tgkQ2yP_ZKs :d2: :d6: :party:
Oh yeah!! :d5:
Och han fortsätter att sjunga som en gud... :d5:
Ja :d5: Orval !
-
http://www.youtube.com/watch?v=tgkQ2yP_ZKs :d2: :d6: :party:
Oh yeah!! :d5:
Och han fortsätter att sjunga som en gud... :d5:
Ja :d5: Orval !
Om mindre än en månad ser jag honom i Hoboken och sedan på två ställen till. Plötsligt känns detta som en stor bonus efter alla Europadatum. Det ska bli mycket skoj.
-
Om mindre än en månad ser jag honom i Hoboken och sedan på två ställen till. Plötsligt känns detta som en stor bonus efter alla Europadatum. Det ska bli mycket skoj.
Kan inte påstå att jag inte avundas er detta. Det enda jag beklagar är att ni inte får se Richard Thompson (som medverkar vid många tidigare spelningar på turnén, men inte där stannar till).
-
http://www.youtube.com/watch?v=tgkQ2yP_ZKs :d2: :d6: :party:
Oh yeah!! :d5:
Och han fortsätter att sjunga som en gud... :d5:
Ja :d5: Orval !
Om mindre än en månad ser jag honom i Hoboken och sedan på två ställen till. Plötsligt känns detta som en stor bonus efter alla Europadatum. Det ska bli mycket skoj.
:d2: :d5: :party:
-
Trying to get to heaven
Lille, 2011
Mycket munspel och scengång och annat härligt.
http://www.youtube.com/watch?v=PGwbQffTvX8
-
Trying to get to heaven
Lille, 2011
Mycket munspel och scengång och annat härligt.
http://www.youtube.com/watch?v=PGwbQffTvX8
Underbart! Så ska en sång- och dansman uppträda!
Elmer
-
Mr Tambourine man
Portland, OR, 1999
En av mina favoriter någonsin med den här mannen, när jag hörde den här för första gången hade jag inte hört något liknande, hur kunde den här låten (jag hade bara i stort sett hört albumversionen), hur kunde den låta så här, så här annorlunda och fantastisk? Jag var fast. Hooked. Ingen återvändo. Och här är den filmad, jag får gåshud när han plockar fram munspelet på slutet. Verkar så enkelt, hela låten, det är så underbart.
http://www.youtube.com/watch?v=Y1iP-LiCqtk
-
Den här fina versionen av Can't Wait från Milano 2011 knäcker mig varje gång. Här sitter jag och jobbar med en rapport som ska vara klar imorgon. I bakgrunden sjunger Bob. Det är den tjugofemårige Bob som löser av den fyrtioårige. Billy Cross och GE Smith slåss om att få sola. Gospelkören wailar ikapp med de tidiga 2000-talets countrystämmor. Allt är fint. En perfekt bakgrund till ett ganska trist jobb.
Så händer det något. Jag hör en virvel, någon plockar på gitarren. En basgång som får fokus att flyttas från den torra texten till musiken. I can't WAIT, skrockar Bob, ett lätt astmaanfall i munspelet därefter tar han i för kung och fosterland. Publiken jublar och Bob sporras att ta ut svängarna. Det hela stegras för varje strof. Andra gången han kommer fram till versens pay-off far den heliga anden (eller fan själv) i honom. I don't know, I don't know, I don't know, I don't know how much longer I can't Waaait. Publiken eldar på ännu mer och frenesin byggs upp till orgiastiska höjder innan låten tar slut. Jag kan se framför mig hur Bob ler blygt och drar i håret sådär som han brukar göra när han inte riktigt vet var han ska bli av. Jag vet precis var jag ska bli av. Jag ska sträcka mig mot datorn och trycka på repeat.
http://soundcloud.com/bobdylanliverare/cant-wait
-
Den här fina versionen av Can't Wait från Milano 2011 knäcker mig varje gång. Här sitter jag och jobbar med en rapport som ska vara klar imorgon. I bakgrunden sjunger Bob. Det är den tjugofemårige Bob som löser av den fyrtioårige. Billy Cross och GE Smith slåss om att få sola. Gospelkören wailar ikapp med de tidiga 2000-talets countrystämmor. Allt är fint. En perfekt bakgrund till ett ganska trist jobb.
Så händer det något. Jag hör en virvel, någon plockar på gitarren. En basgång som får fokus att flyttas från den torra texten till musiken. I can't WAIT, skrockar Bob, ett lätt astmaanfall i munspelet därefter tar han i för kung och fosterland. Publiken jublar och Bob sporras att ta ut svängarna. Det hela stegras för varje strof. Andra gången han kommer fram till versens pay-off far den heliga anden (eller fan själv) i honom. I don't know, I don't know, I don't know, I don't know how much longer I can't Waaait. Publiken eldar på ännu mer och frenesin byggs upp till orgiastiska höjder innan låten tar slut. Jag kan se framför mig hur Bob ler blygt och drar i håret sådär som han brukar göra när han inte riktigt vet var han ska bli av. Jag vet precis var jag ska bli av. Jag ska sträcka mig mot datorn och trycka på repeat.
http://soundcloud.com/bobdylanliverare/cant-wait
Ja, denna är verkligen makalös. Bland det bästa någonsin kanske. Interaktionen med publiken gör det hela ännu bättre. Finns ju på youtube filmat också men här är det mycket mycket bättre ljud. Tack!
-
Inspirerad av Fajersson och efter lite klickande hittade jag denna. In the Summertime från St Paul 2002. Lysande! Yeah, in the summertime. Lyssna!
https://soundcloud.com/bobdylanliverare/in-the-summertime-st-paul-2002?in=rb007a8430/sets/dylan
-
Den här fina versionen av Can't Wait från Milano 2011 knäcker mig varje gång. Här sitter jag och jobbar med en rapport som ska vara klar imorgon. I bakgrunden sjunger Bob. Det är den tjugofemårige Bob som löser av den fyrtioårige. Billy Cross och GE Smith slåss om att få sola. Gospelkören wailar ikapp med de tidiga 2000-talets countrystämmor. Allt är fint. En perfekt bakgrund till ett ganska trist jobb.
Så händer det något. Jag hör en virvel, någon plockar på gitarren. En basgång som får fokus att flyttas från den torra texten till musiken. I can't WAIT, skrockar Bob, ett lätt astmaanfall i munspelet därefter tar han i för kung och fosterland. Publiken jublar och Bob sporras att ta ut svängarna. Det hela stegras för varje strof. Andra gången han kommer fram till versens pay-off far den heliga anden (eller fan själv) i honom. I don't know, I don't know, I don't know, I don't know how much longer I can't Waaait. Publiken eldar på ännu mer och frenesin byggs upp till orgiastiska höjder innan låten tar slut. Jag kan se framför mig hur Bob ler blygt och drar i håret sådär som han brukar göra när han inte riktigt vet var han ska bli av. Jag vet precis var jag ska bli av. Jag ska sträcka mig mot datorn och trycka på repeat.
http://soundcloud.com/bobdylanliverare/cant-wait
Ja, denna är verkligen makalös. Bland det bästa någonsin kanske. Interaktionen med publiken gör det hela ännu bättre. Finns ju på youtube filmat också men här är det mycket mycket bättre ljud. Tack!
Här är filmklippet. Märkligt hur han springer och gömmer sig i mörkret bakom keyboarden direkt efter låtens slut. Men sådan är han ju, vår Bob
http://youtu.be/cjNbsaqDwKg
-
Det här klippet kan ha varit uppe förut. Nåja, det är värt att se igen :party:
Dylan duetterar med en kvinna som tagit sig upp från publiken :d5:
The Times They Are A-Changin' - Eindhoven '93 (http://www.youtube.com/watch?v=s59eubEfLag)
-
Det här klippet kan ha varit uppe förut. Nåja, det är värt att se igen :party:
Dylan duetterar med en kvinna som tagit sig upp från publiken :d5:
The Times They Are A-Changin' - Eindhoven '93 (http://www.youtube.com/watch?v=s59eubEfLag)
Ja det där tacklade han ju med bravur unmittelbar som man säger i Bayern.....Bravo Bob! :party:
-
Juno Awards 1986, glittersvid , svarta handskar
http://www.youtube.com/watch?v=-AKz23pbOFg
-
Från Johanna's Visions, Til I fell in love with you, filmat. Han kommer igång skönt med gitarren och bugar fler gånger än japanen efteråt. Den här konserten skulle jag gärna varit på, verkar liten och intim.
http://johannasvisions.com/bob-dylan-til-i-fell-in-love-with-you-irving-plaza-nyc-8-december-1997-video/
Wikipedia
http://en.wikipedia.org/wiki/Irving_Plaza
Capacity: 1025!
-
Jösses vilket 'Gubb-Rocks-Mecka'! Borde mao passa mig perfekt vilket det också gjorde... :d6:
-
"Bob knäcker Taylor Goldsmith"! Något av det bästa jag läst om Dylan!
He stands up at the mic. He doesn’t say anything. He doesn’t smile. It’s a very intentional experience that he gives the audience, a very conscious one, and it starts to make you rethink lyrics. There’s a lyric on his newest album that goes “The more I take, the more I give/The more I die, the more I live.” When he says “The more I give,” he could easily be speaking to that aspect of his character. When he says, “The more I die, the more I live,” it’s an even heavier thing, because it’s so applicable to the Bob Dylan experience at this point. It’s not who he is onstage and then who he is at the after-party. There’s no other side of him. There’s no offstage guy. That full commitment, that full immersion into the artist, has allowed him to become a mythical creature, something that goes far beyond how we see our favorite songwriters. He lives Bob Dylan.
I feel like some songwriters are born there, you know? When I think about Kurt Cobain or Townes Van Zandt, it’s very much like their heads are in the clouds and they can’t cope with how the real world works. With Dylan, he’s an anomaly, because I feel like he’s very aware of how the world works—and he rejects it. He cultivates that head-in-the-clouds mentality, but in a very aware and enlightened way. When you see a Bruce Springsteen or Tom Petty or Jackson Browne show, the impression you get is that you’d love to have a beer with them. That’s the image they project. With Dylan, it goes beyond that. All of a sudden, this isn’t a man we’re dealing with—this is an example of what happens when a man gives himself to his art, when there’s no longer a line between the two anymore. I love the idea of having a beer with a lot of the musicians I admire. But then there’s a whole other side of things where this is something I’m witnessing, you know? This isn’t a communion between the artist and me. I’m witnessing what he is.
http://www.esquire.com/blogs/culture/dawes-road-with-dylan
Porss
-
"Bob knäcker Taylor Goldsmith"! Något av det bästa jag läst om Dylan!
He stands up at the mic. He doesn’t say anything. He doesn’t smile. It’s a very intentional experience that he gives the audience, a very conscious one, and it starts to make you rethink lyrics. There’s a lyric on his newest album that goes “The more I take, the more I give/The more I die, the more I live.” When he says “The more I give,” he could easily be speaking to that aspect of his character. When he says, “The more I die, the more I live,” it’s an even heavier thing, because it’s so applicable to the Bob Dylan experience at this point. It’s not who he is onstage and then who he is at the after-party. There’s no other side of him. There’s no offstage guy. That full commitment, that full immersion into the artist, has allowed him to become a mythical creature, something that goes far beyond how we see our favorite songwriters. He lives Bob Dylan.
I feel like some songwriters are born there, you know? When I think about Kurt Cobain or Townes Van Zandt, it’s very much like their heads are in the clouds and they can’t cope with how the real world works. With Dylan, he’s an anomaly, because I feel like he’s very aware of how the world works—and he rejects it. He cultivates that head-in-the-clouds mentality, but in a very aware and enlightened way. When you see a Bruce Springsteen or Tom Petty or Jackson Browne show, the impression you get is that you’d love to have a beer with them. That’s the image they project. With Dylan, it goes beyond that. All of a sudden, this isn’t a man we’re dealing with—this is an example of what happens when a man gives himself to his art, when there’s no longer a line between the two anymore. I love the idea of having a beer with a lot of the musicians I admire. But then there’s a whole other side of things where this is something I’m witnessing, you know? This isn’t a communion between the artist and me. I’m witnessing what he is.
http://www.esquire.com/blogs/culture/dawes-road-with-dylan
Porss
:d2: :d4:
-
Det här klippet kan ha varit uppe förut. Nåja, det är värt att se igen :party:
Dylan duetterar med en kvinna som tagit sig upp från publiken :d5:
The Times They Are A-Changin' - Eindhoven '93 (http://www.youtube.com/watch?v=s59eubEfLag)
Tack för den!!!
Nu kommer jag gå omkring med jordens flin hela dagen.
Vilket underbart klipp...fullkomligt makalöst.
-
Love Sick. Det här klippet verkar vara ifrån 28 juli 2013, från Camden nära Philadelphia, en av spelningarna jag var på nyligen. Det är väldigt bra kvalitet på den här publikinspelade filmen, så nära. Konserten var min 31:a Dylanspelning och helt klart en av de bästa, jag var i ett stort rus under hela spelningen. Ljudet var fantastiskt och stämningen underbar, Bob och bandet var mycket på under hela kvällen.
Kolla bara axelryckningen exakt 3:00. Det är helt grymt och man vill se det igen och igen.
https://www.youtube.com/watch?v=2hD7zIvx15I
-
Love Sick. Det här klippet verkar vara ifrån 28 juli 2013, från Camden nära Philadelphia, en av spelningarna jag var på nyligen. Det är väldigt bra kvalitet på den här publikinspelade filmen, så nära. Konserten var min 31:a Dylanspelning och helt klart en av de bästa, jag var i ett stort rus under hela spelningen. Ljudet var fantastiskt och stämningen underbar, Bob och bandet var mycket på under hela kvällen.
Kolla bara axelryckningen exakt 3:00. Det är helt grymt och man vill se det igen och igen.
https://www.youtube.com/watch?v=2hD7zIvx15I
:huh: OK...
-
Love Sick. Det här klippet verkar vara ifrån 28 juli 2013, från Camden nära Philadelphia, en av spelningarna jag var på nyligen. Det är väldigt bra kvalitet på den här publikinspelade filmen, så nära. Konserten var min 31:a Dylanspelning och helt klart en av de bästa, jag var i ett stort rus under hela spelningen. Ljudet var fantastiskt och stämningen underbar, Bob och bandet var mycket på under hela kvällen.
Kolla bara axelryckningen exakt 3:00. Det är helt grymt och man vill se det igen och igen.
https://www.youtube.com/watch?v=2hD7zIvx15I
Tack Joakim!
Vad skön han är, och vilken underbar version :d2:
Det här gör mig bara mer och mer sugen på Waterfront :d6:
-
The Bootleg Series, Vol. 7- No Direction Home, The Soundtrack Disc 2
:d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6: :d6:
-
Highway 61 Revisited, Portsmouth 2000.
http://www.youtube.com/watch?v=VOEcCG6iH_0&list=PLsegyNR2xnxlRJxhxGznl_jMzQzknNQtn&index=14
Fantastiskt klipp, låten far fram som ett godståg, Bobs stämma är skarp och hård. Vem är gitarristen som spelar ett fantastiskt solo från ungefär 02:15 och framåt? Charlie? Larry?
-
Kanske har tipsats om tidigare..
Can't Wait Milano 2011
http://youtu.be/cjNbsaqDwKg
-
Highway 61 Revisited, Portsmouth 2000.
http://www.youtube.com/watch?v=VOEcCG6iH_0&list=PLsegyNR2xnxlRJxhxGznl_jMzQzknNQtn&index=14
Fantastiskt klipp, låten far fram som ett godståg, Bobs stämma är skarp och hård. Vem är gitarristen som spelar ett fantastiskt solo från ungefär 02:15 och framåt? Charlie? Larry?
Charlie Sexton.
-
Tack!
-
Både Charlie och Larry kunde leverera alldeles magiska grejer, inspirerade av varandra. Cold irons bound Oslo 2000 är något att jubla över! Har ingen länk tyvärr.
-
Shooting Star för någon vecka sedan. Fantastiskt bra.
https://soundcloud.com/dyln61/shooting-star
Under samma länk följer hela konserten, höjdpunkterna är Highwater och Things Have Changed.
Edit: Hmmm. Jag begriper faktiskt inte hur soundcloud funkar, en jäkla massa länkar med olika framträdanden. Det är dock den versionen som följer Shooting Star om man inte klickar på något alls som jag menar. Teknik är ett jäkla gissel ibland.
Edit igen: Alltså den versionen av THC.
-
Charlie Sextons gitarrspel på Like a Rolling Stone i Malmö 2011. Fantastiskt fantasifullt och snyggt! Jag missade tyvärr den konserten, men finns det någon här som var på plats och upplevde det som alldeles speciellt?
Porss
-
https://www.youtube.com/watch?v=DLEkrS0CWK8
Bob Dylan & Patti Smith - Dark Eyes (1995) Live N.Y.
:-)
-
http://www.youtube.com/watch?v=6rZbTS89EO0
Shake (Live at Farm Aid, 1985) - Bob Dylan
:d2: :d5:
-
Kul med bilder, men det borde säkert vara bättre med ljud också :huh:
-
http://www.youtube.com/watch?v=6rZbTS89EO0
Shake (Live at Farm Aid, 1985) - Bob Dylan
:d2: :d5:
Jösses det här klippet är ju blytungt....Dylan med glimten i ögat och fortfarande korrrekt 'rock-klädd'... :d2:
-
http://www.youtube.com/watch?v=6rZbTS89EO0
Shake (Live at Farm Aid, 1985) - Bob Dylan
:d2: :d5:
Jösses det här klippet är ju blytungt....Dylan med glimten i ögat och fortfarande korrrekt 'rock-klädd'... :d2:
:d2: :d4:
-
Kul med bilder, men det borde säkert vara bättre med ljud också :huh:
Nu funkar ljudet! :mellow:
-
Kul med bilder, men det borde säkert vara bättre med ljud också :huh:
Nu funkar ljudet! :mellow:
:d1:
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QbunAzcQf9k
Wow! Oh Ah Åh!
(Den kanske varit uppe tidigare i tråden, minns inte nu, men skit samma, den tål att uppreraps om och om igen).
Åh!
:d5:
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QbunAzcQf9k
Wow! Oh Ah Åh!
(Den kanske varit uppe tidigare i tråden, minns inte nu, men skit samma, den tål att uppreraps om och om igen).
Åh!
:d5:
:d2: :d1: :d4: :d5: :party: :d6: :d1: :d2:
-
Nu är nog grannarna mindre glada snart ?
Kör en gammal fantastisk DylanTree-platta från Barcelona '84 på halvvriden volymknapp :d6:
Kanske sjunger de med i Enough Is Enough snart ?
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QbunAzcQf9k
Wow! Oh Ah Åh!
(Den kanske varit uppe tidigare i tråden, minns inte nu, men skit samma, den tål att uppreraps om och om igen).
Åh!
:d5:
FORMIDABLE! som Francosen sa.... :d5:
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QbunAzcQf9k
Wow! Oh Ah Åh!
(Den kanske varit uppe tidigare i tråden, minns inte nu, men skit samma, den tål att uppreraps om och om igen).
Åh!
:d5:
Den dyker upp då och då i olika sammanhang och ja, den är fantastisk. Fast jag egentligen inte gillar den låten särskilt mycket. Jörgen var där den kvällen. Hela den konserten (8 februari 1990) räknar jag som en av de bästa Never Ending Tour-konserter jag hört.
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QbunAzcQf9k
Wow! Oh Ah Åh!
(Den kanske varit uppe tidigare i tråden, minns inte nu, men skit samma, den tål att uppreraps om och om igen).
Åh!
:d5:
Den dyker upp då och då i olika sammanhang och ja, den är fantastisk. Fast jag egentligen inte gillar den låten särskilt mycket. Jörgen var där den kvällen. Hela den konserten (8 februari 1990) räknar jag som en av de bästa Never Ending Tour-konserter jag hört.
:d2: Jösses nu dök "Staying Here With You" Wanted Man plötsligt upp på min dator Härligt :d2:
-
Sent i natten fick jag för mig att plocka fram en gammal bootleg, ingen torrent eller så, utan en "hederlig" cd-skiva. Mina händer styrdes till A bird´s nest in your hair (Rattlesnake) . Inspelning från Earls Court, 29 juni, 1981. Hört den?
Go listen. Det här är högspänning. Transformatorerna vibrerar på bristningsgränsen.
Finns det någon videoupptagning på denna?
Jag skulle dö nu för att få se LARS - inte bara höra - i denna enorma, enorma version!
Wow!
:d5:
-
Sent i natten fick jag för mig att plocka fram en gammal bootleg, ingen torrent eller så, utan en "hederlig" cd-skiva. Mina händer styrdes till A bird´s nest in your hair (Rattlesnake) . Inspelning från Earls Court, 29 juni, 1981. Hört den?
Jo. Fantastisk. Måste lyssna på den igen i morgon efter denna påminnelse. Dessutom bra ljud. En av de ljudmässigt bästa publikinspelningar jag hört från denna tid.
-
Sent i natten fick jag för mig att plocka fram en gammal bootleg, ingen torrent eller så, utan en "hederlig" cd-skiva. Mina händer styrdes till A bird´s nest in your hair (Rattlesnake) . Inspelning från Earls Court, 29 juni, 1981. Hört den?
Jo. Fantastisk. Måste lyssna på den igen i morgon efter denna påminnelse. Dessutom bra ljud. En av de ljudmässigt bästa publikinspelningar jag hört från denna tid.
Ja, ojojoj, det är en av mina topp tre favoriter. Spelar du Tambourine man från den och högt så finns det ingen gräns för hur mina nerver senor blodkärl reagerar, starkt, makalöst, det smäller och briljerar, bultar och exploderar. Blunda och känn, sen kan du vila och minnas, gråta ut, din morgondag kommer aldrig bli som du en gång trodde att den skulle bli.
-
Jag går igenom några konsertår och fastnar på en 2003:a, Hammersmith Apollo London 24 november. Vilken kraft! Det här är bra. Klart annorlunda mot hur han låter idag, tio år senare. Annorlunda, det är bra, mer annorlunda här i livet, det vill vi ha!
-
Jag går igenom några konsertår och fastnar på en 2003:a, Hammersmith Apollo London 24 november. Vilken kraft! Det här är bra. Klart annorlunda mot hur han låter idag, tio år senare. Annorlunda, det är bra, mer annorlunda här i livet, det vill vi ha!
Ja mera av udda och annorlunda :d2: :d1: :party:
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QbunAzcQf9k
Wow! Oh Ah Åh!
(Den kanske varit uppe tidigare i tråden, minns inte nu, men skit samma, den tål att uppreraps om och om igen).
Åh!
:d5:
Den dyker upp då och då i olika sammanhang och ja, den är fantastisk. Fast jag egentligen inte gillar den låten särskilt mycket. Jörgen var där den kvällen. Hela den konserten (8 februari 1990) räknar jag som en av de bästa Never Ending Tour-konserter jag hört.
Finns att få här http://www.dimeadozen.org/torrents-details.php?id=468693 för den som är intresserad
-
Jag vet inte om någon har hört Berlin 5 juli -90 det tillhör en av mina favoriter.Lyssna bara på Song to Woody och Its alright Ma.Innan han börjar på song to woody säger han om någon som han kände en gång.Jag tror det är enda gången han har sagt något på scen om sin stora läromästare men Jörgen vet nog om det har hänt flera ggr.
-
Funderar lite på en sak. Apropå hur svårt vi har att sätta ord på det vi upplevde, i det här fallet, i söndags. Och okej då, i lördags ...
Och kanske hamnar i fel tråd. Igen!
Men alltså ... okej ... byter tråd ... :rolleyes:
Är jag i rätt tråd nu?
Vete tusan.
Men bara funderade på hur det var förr i tiden, långt innan vi omgavs av detta mediebrus. När folk satt runt lägereldar och förtrollades av en berättare. Eller på Globe i London och förtrollades av en Shakespeare-pjäs. Eller ... ja, det är ju så annorlunda nu. Vi överfalles av intryck överallt. Inte minst musikaliska. Och så sätter vi oss i en jäkla konferenslokal, Bob kommer in på scenen, och så sker magi.
Mitt i detta eviga brus.
Och detta är bara min uppfattning, förstås, men hur mycket skön musik jag än upplever, på olika scener, och det gör jag ju, så upplevde jag själv förra helgen, och läser att fler upplevde, något som berörde, minst sagt. Nåt som trängde igenom bruset. Och som lever kvar hos många av oss.
Ja, inte något nytt från Elston, kanske. Mer än att han verkligen inte är ensam om att ha upplevt något stort den här gången.
Och då var det nån sorts vind från andra tider, andra världar, som kom blåsande ... tider där på något sätt Bob kanske mer hade hört hemma, eller kanske inte .
Ja, alltså. Konst som berör. En artist som är äkta. Då spelar det ingen roll om det är tyst runtomkring eller om det brusar. Är vi mottagliga så mottager vi. Och förra helgen verkar vi ha varit väldigt många mottagliga :wub:
Något som påminner mig om en av "11 Outlined Epitaphs", från mycket länge sedan. Ett stycke som avslutas med de här raderna, rader som jag berördes av redan för bortåt 40 år sen, och som jag nu åter påmindes om:
yes it is I
who is poundin' at your door
if it is you inside
who hears the noise
Verkar som om det var många som hörde "the noise" förra helgen.
-
Funderar lite på en sak. Apropå hur svårt vi har att sätta ord på det vi upplevde, i det här fallet, i söndags. Och okej då, i lördags ...
Och kanske hamnar i fel tråd. Igen!
Men alltså ... okej ... byter tråd ... :rolleyes:
Är jag i rätt tråd nu?
Vete tusan.
Men bara funderade på hur det var förr i tiden, långt innan vi omgavs av detta mediebrus. När folk satt runt lägereldar och förtrollades av en berättare. Eller på Globe i London och förtrollades av en Shakespeare-pjäs. Eller ... ja, det är ju så annorlunda nu. Vi överfalles av intryck överallt. Inte minst musikaliska. Och så sätter vi oss i en jäkla konferenslokal, Bob kommer in på scenen, och så sker magi.
Mitt i detta eviga brus.
Och detta är bara min uppfattning, förstås, men hur mycket skön musik jag än upplever, på olika scener, och det gör jag ju, så upplevde jag själv förra helgen, och läser att fler upplevde, något som berörde, minst sagt. Nåt som trängde igenom bruset. Och som lever kvar hos många av oss.
Ja, inte något nytt från Elston, kanske. Mer än att han verkligen inte är ensam om att ha upplevt något stort den här gången.
Och då var det nån sorts vind från andra tider, andra världar, som kom blåsande ... tider där på något sätt Bob kanske mer hade hört hemma, eller kanske inte .
Ja, alltså. Konst som berör. En artist som är äkta. Då spelar det ingen roll om det är tyst runtomkring eller om det brusar. Är vi mottagliga så mottager vi. Och förra helgen verkar vi ha varit väldigt många mottagliga :wub:
Något som påminner mig om en av "11 Outlined Epitaphs", från mycket länge sedan. Ett stycke som avslutas med de här raderna, rader som jag berördes av redan för bortåt 40 år sen, och som jag nu åter påmindes om:
yes it is I
who is poundin' at your door
if it is you inside
who hears the noise
Verkar som om det var många som hörde "the noise" förra helgen.
Väldigt svårt att sätt ord på upplevelsen ja. Jag är nog i fel tråd jag också :rolleyes:. Borde kanske skriva under Hamburg 20 oktober?
Men den är ju "historia" nu... :mellow: Jag kan inte skriva något vettigt ännu idag, några dagar senare om den konserten. Under pausen funderade jag på om jag skulle gå därifrån, jag hade fått allt redan, i hela kanonaden av rakt igenom underbara versioner av låt efter låt. Hur pallar jag mer?
Självklart stannade jag, för att få höra mer "noise". Inget alls försvagades efter pausen, ingen död punkt, bara än mer uppåt och än mer inåt.
När Bob ger allt vad han har, som nu 2013 och man är mottaglig, ja, vad mer finns det att göra här på jorden?
Svar: Åka till Berlin imorgon. :d5:
-
"Än mer uppåt och än mer inåt".
-_- :mellow:
-
Jag hoppas att du skriver ngt om hur konsertna var i Berlin Leif
-
Rom 6 november 2013.
Upplevelse-rapport kommer i morgon (= senare idag). var inte där, men det var Joakim och Ulrika.
Ni måste också säga mer om vad ni upplevde där.
Jag och Humlan satt och lyssnade igenom en inspelning förra helgen. Alltså, det här är stora saker som händer.
Ikväll lyssnade jag på soomlos inspelning från samma kväll, en så mycket bättre inspelning! Åhh, så ska det låta!!!
Och det som hände den kvällen är i tight symbios med den statiska setlisten. Mer om detta , i ett inlägg senare som sagt. Bob the piano virtuoso!
(Och jag har inte ens hört Under The Red Sky - eller de andra låtarna - från kvällen efter ännu, har inte hört den 7:e ännu. Det blir senare, mycket senare idag. Rapport kommer.)
Men knäcker, det gör det. :d5: Statisk setlist eller Rom-eskapader, helt makalöst! :d5:
-
Stora ögonblick Bob knäcker ? 3:-)
-
Så här på dagen 20 år senare måste jag säga att sista supper club-spelningen är helt galet bra! Trion, Anybody seen my love, weeping willow och Delia följs upp av en helt osannolikt bra Jim Jones. Resten av konserten fortsätter i samma anda, lyssna och njut!!
-
Nu när Silvio nämner Supper Club måste jag nämna en annan 93-inspelning som är fruktansvärt bra faktiskt min egen favorit Vienna 930908 the real sound.Lyssna och njut om ni har den.
-
Det här är från Expectingrain-nyheterna idag, ber om ursäkt för det, men detta klipp måste alla se. Just nu bland det bästa jag sett med Dylan. Och om han behöver en ny gitarrist i framtiden så är saken redan klar! Helt underbart.
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry från 1999 med Susan Tedeschi på gitarr. Vem är hon? Hon gör Bob glad i alla fall. Jag blir också glad!
http://www.youtube.com/watch?v=8etmrCmR3Co
-
Det här är från Expectingrain-nyheterna idag, ber om ursäkt för det, men detta klipp måste alla se. Just nu bland det bästa jag sett med Dylan. Och om han behöver en ny gitarrist i framtiden så är saken redan klar! Helt underbart.
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry från 1999 med Susan Tedeschi på gitarr. Vem är hon? Hon gör Bob glad i alla fall. Jag blir också glad!
http://www.youtube.com/watch?v=8etmrCmR3Co
http://expectingrain.com/dok/who/t/tedeschisusan.html
:-)
-
Det här är från Expectingrain-nyheterna idag, ber om ursäkt för det, men detta klipp måste alla se. Just nu bland det bästa jag sett med Dylan. Och om han behöver en ny gitarrist i framtiden så är saken redan klar! Helt underbart.
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry från 1999 med Susan Tedeschi på gitarr. Vem är hon? Hon gör Bob glad i alla fall. Jag blir också glad!
http://www.youtube.com/watch?v=8etmrCmR3Co
http://expectingrain.com/dok/who/t/tedeschisusan.html
:-)
Eftersom den här var uppe för en revisit på ER i tisdags, så kör vi en repeat här också. Helt underbart! :d5: ^_^ ^_^
Bob och Susan knäcker!
-
Det här är från Expectingrain-nyheterna idag, ber om ursäkt för det, men detta klipp måste alla se. Just nu bland det bästa jag sett med Dylan. Och om han behöver en ny gitarrist i framtiden så är saken redan klar! Helt underbart.
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry från 1999 med Susan Tedeschi på gitarr. Vem är hon? Hon gör Bob glad i alla fall. Jag blir också glad!
http://www.youtube.com/watch?v=8etmrCmR3Co
http://expectingrain.com/dok/who/t/tedeschisusan.html
:-)
Eftersom den här var uppe för en revisit på ER i tisdags, så kör vi en repeat här också. Helt underbart! :d5: ^_^ ^_^
Bob och Susan knäcker!
:d2: så sant :-) Men precis nu i denna stund transformerades denna unga Susankvinna till Sophie Hunger inför mina förbluffade inre ögon borta är nu Susan märkligt...
-
Det här är från Expectingrain-nyheterna idag, ber om ursäkt för det, men detta klipp måste alla se. Just nu bland det bästa jag sett med Dylan. Och om han behöver en ny gitarrist i framtiden så är saken redan klar! Helt underbart.
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry från 1999 med Susan Tedeschi på gitarr. Vem är hon? Hon gör Bob glad i alla fall. Jag blir också glad!
http://www.youtube.com/watch?v=8etmrCmR3Co
http://expectingrain.com/dok/who/t/tedeschisusan.html
:-)
Eftersom den här var uppe för en revisit på ER i tisdags, så kör vi en repeat här också. Helt underbart! :d5: ^_^ ^_^
Bob och Susan knäcker!
:d2: så sant :-) Men precis nu i denna stund transformerades denna unga Susankvinna till Sophie Hunger inför mina förbluffade inre ögon borta är nu Susan märkligt...
Humlan min vän, jag tror att du behöver söka hjälp. :d2:
-
Det här är från Expectingrain-nyheterna idag, ber om ursäkt för det, men detta klipp måste alla se. Just nu bland det bästa jag sett med Dylan. Och om han behöver en ny gitarrist i framtiden så är saken redan klar! Helt underbart.
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry från 1999 med Susan Tedeschi på gitarr. Vem är hon? Hon gör Bob glad i alla fall. Jag blir också glad!
http://www.youtube.com/watch?v=8etmrCmR3Co
http://expectingrain.com/dok/who/t/tedeschisusan.html
:-)
Eftersom den här var uppe för en revisit på ER i tisdags, så kör vi en repeat här också. Helt underbart! :d5: ^_^ ^_^
Bob och Susan knäcker!
:d2: så sant :-) Men precis nu i denna stund transformerades denna unga Susankvinna till Sophie Hunger inför mina förbluffade inre ögon borta är nu Susan märkligt...
Humlan min vän, jag tror att du behöver söka hjälp. :d2:
Mot kreativt tänkande finns det inget bot om sundhet är det som eftersträvas :-)
-
Two Soldiers och Jack-a-Roe på World Gone Wrong.
2 spår efter varandra, båda stora ögonblick och Bob... han knäcker :d6:
-
Får säga att Bob är på gång igen, han är långt bättre nu än för två år sedan :party:
Härligt klipp, med fint snack i början. "Suzie Baby": http://www.youtube.com/watch?v=G_lx7yqgesM
-
I Oh Mercy-omröstningens anda:
Ring them Bells, video, från Supper Club.
Oh have mercy!!
http://njnnetwork.com/2010/03/ring-them-bells-bob-dylan/
-
Jag hakar mej altid på ngt annat än var borde,jag menar ngt från Bobs bästa år typ 93 eller 95.Ibland så hör man ngt som går rakt in i själen.89 var kanske inte ett bra år om är Dylan fantast Glasgow 6 juni tillhör nog undantaget,vilken Just Like A woman med betoning på "Woman" har jag aldrig hört dylan sjunga.Den här en känslig låt eller mjuk låt men här är det en hård låt kan man säga med mkt frensi och ilska.Det är nästan så att skäler ut kvinnan.Förövrigt finns det andra som är bra låtar som Mr Tambourine man och Ballad of thin man
-
Sitter å lyssnar på soundboarden från 02 arena london 2009
En fantastisk spelning med denna bästa, things have changed han har gjort :party:
-
Dylan & The Dead, Shelter from the storm! Jag har missat massor av det här materialet, men det här är fantastiskt bra!
(Audio) http://www.youtube.com/watch?v=wdj1iiQf-_8
-
Så här på söndag morgon finns det väl inget bättre att höra Anaheim Late show från 000310.Det är mkt njutbart som att höra My Back Pages och Deselation Row.Ha nu en bra söndag
-
Dear Mrs Roosevelt.
Performed by Bob Dylan and The Band at the Woody Guthrie tribute concert, Carnegie Hall, NY, Jan 20, 1968.
http://www.youtube.com/watch?v=9tXhb--FFBQ
-
Sitter här hör på en boot från 97-som heter Bathed in a stram of Pure Heat inspelningar från våren -97.Helt underbart att höra Love minus zero/no Limit,Wicked Messenger,Pretty Peggy-o.Lyssna på den om ni får tillfälle enormt bra.
-
Så här på söndag morgon finns det väl inget bättre att höra Anaheim Late show från 000310.Det är mkt njutbart som att höra My Back Pages och Deselation Row.Ha nu en bra söndag
Ikväll, när jag bläddrade bland mina CDR:er, på jakt efter Trädgårdsföreningen 2001, flimrade Anaheim förbi och jag stannade upp och kom ihåg dels ditt inlägg härovan och att ja, Anaheim Late show, var en höjdare, en rejäl sådan! Så den åkte fram ikväll, CDR:en, ligger här och väntar. (Men kanske har jag en bättre version på hårddiskarna??). Get a life, man...viskar jag stilla till mig själv... ^_^ :mellow: :d5:
-
Sitter här hör på en boot från 97-som heter Bathed in a stram of Pure Heat inspelningar från våren -97.Helt underbart att höra Love minus zero/no Limit,Wicked Messenger,Pretty Peggy-o.Lyssna på den om ni får tillfälle enormt bra.
Ja, just denna boot Bathed in a stream... är helt magnifik och brukar ofta omnämnas som en sällsynt lyckad s k Compilation av låtar från olika konserter.
I sanning en ljuvlig samling versioner av låtar från 1997-turnén. :d5:
-
Ja, just denna boot Bathed in a stream... är helt magnifik och brukar ofta omnämnas som en sällsynt lyckad s k Compilation av låtar från olika konserter.
I sanning en ljuvlig samling versioner av låtar från 1997-turnén. :d5:
Ja, den är sällsynt fin. Jag köpte den för dyra pengar när den kom, efter att ha läst en synnerligen positiv recension i "Deep Beneath the Waves", ett slags nyhetsbrev om bootlegs som Expecting Rain gjorde tillgängligt vid den tiden (90-talet).
Våren 1997 är kanske inte ihågkommen som någon av de bästa perioderna under den eviga turnén och i efterhand kom den att överskuggas av hjärtproblem och "Time Out Of Mind" senare samma år, men den här samlingen ger fina glimtar av denna turné. Dessutom fungerar den bra som sammanhållen enhet, trots att den är tagen från många olika spelningar och inspelningskvaliteten varierar. Åtminstone bättre än några andra samlingar vi hört vid den tiden (1997-98).
-
Lyssnar på Blonde on blonde med 5-6 öl i kroppen. Underbart!
-
Lyssnar på Blonde on blonde med 5-6 öl i kroppen. Underbart!
Det du! :d5: Och det kanske är rätta medicinen efter att ha hört Plura, Micke Persbrandt, Titiyo m fl (halvt dyngraka) massakrera I shall be released nyss, på TV3. :rolleyes:
-
Lyssnar på Blonde on blonde med 5-6 öl i kroppen. Underbart!
Det du! :d5: Och det kanske är rätta medicinen efter att ha hört Plura, Micke Persbrandt, Titiyo m fl (halvt dyngraka) massakrera I shall be released nyss, på TV3. :rolleyes:
Dom säger ju att man ska röka gräs och lyssna på Blonde on blonde för att uppnå maximal njutning . Men jag nöjer mig med öl :d2:
-
Jag knäckte mig med mina 3 favoriter från Basement Tapes igår eftermiddag...Tears of Rage-Too much of nothing och I shall be released...man frågar sig vad Dylan spelat in som är bättre...1967 alltså... :d5:
-
Nu är jag kanske inte rätt person att fråga Nightmaran.Men det bästa jag vet av Bob är Senor från Street Legal.
-
För egen del är jag svag för "New Danville Girl" och "Caribbean Wind" från Genuine Bootleg Series. Det är verkligen två av många stora ögonblick för Bob!
-
Nu är jag kanske inte rätt person att fråga Nightmaran.Men det bästa jag vet av Bob är Senor från Street Legal.
Det är klart att du är rätt person både att fråga och att ifrågasätta...Senor är en låt av yppersta klass från herr Dylan..Yppersta klass... :d2:
Frågar man mig så har jag min favoritperiod från 1965 med Bob...allt andas nyskapande rock'n'roll..fortfarande oöverträffat punken inräknat... :d1:
-
M:o Nightmare
Så är det nog. Man kommer inte undan den speciella situationen. Just när den infaller/anfaller.
-
Sitter och lyssnar på Amsterdam 30/10-13.En helt otrolig Forgetful Heart.Låten smyger fram och munspelet ovan på det.Det kan knappast bli bättre.
-
Visions... från Portsmouth 2000...revisited.
Se, hör, njut, bli knäckt.
http://www.youtube.com/watch?v=i8z7KzB16Ik
Shelter...från MSG, New York, 1998.
Samma där.
http://www.youtube.com/watch?v=1cT1qogcKO0
-
Vilket guldkorn!
Can´t Wait från Milano 2011:
http://www.youtube.com/watch?v=cjNbsaqDwKg
-
Vilket guldkorn!
Can´t Wait från Milano 2011:
http://www.youtube.com/watch?v=cjNbsaqDwKg
:d2:
-
Jag vet inte om detta klipp varit på tapeten, men fint jobb av videomakaren, och givetvis av Bob:
https://www.youtube.com/watch?v=gj3rGSBQb1s
Micke, Göteborg
-
Jag vet inte om detta klipp varit på tapeten, men fint jobb av videomakaren, och givetvis av Bob:
https://www.youtube.com/watch?v=gj3rGSBQb1s
Micke, Göteborg
Tack Micke! Fin! :d2:
"Harry Canes" version -> https://www.youtube.com/watch?v=GQKKhDxN0LY
5stringbass 4 months ago
That guitar player closest to Mr Dylan was my running buddy way back in 1980-1982 at south plains college in Levelland Texas< fun times and played a lot of music together, his real name is don utter, great picker.
Charlie Sexton = Don Utter ? :d3:
-
Vilket guldkorn!
Can´t Wait från Milano 2011:
http://www.youtube.com/watch?v=cjNbsaqDwKg
Ja. Yes. Yeah. Den förstås. Kommer att skrivas in i historieböckerna. Här snackar vi knäckande i ordets och denna tråds rätta bemärkelse.
Jag tar mig friheten att citera Fajersson från ett tidigare inlägg om den här versionen:
Den här fina versionen av Can't Wait från Milano 2011 knäcker mig varje gång. Här sitter jag och jobbar med en rapport som ska vara klar imorgon. I bakgrunden sjunger Bob. Det är den tjugofemårige Bob som löser av den fyrtioårige. Billy Cross och GE Smith slåss om att få sola. Gospelkören wailar ikapp med de tidiga 2000-talets countrystämmor. Allt är fint. En perfekt bakgrund till ett ganska trist jobb.
Så händer det något. Jag hör en virvel, någon plockar på gitarren. En basgång som får fokus att flyttas från den torra texten till musiken. I can't WAIT, skrockar Bob, ett lätt astmaanfall i munspelet därefter tar han i för kung och fosterland. Publiken jublar och Bob sporras att ta ut svängarna. Det hela stegras för varje strof. Andra gången han kommer fram till versens pay-off far den heliga anden (eller fan själv) i honom. I don't know, I don't know, I don't know, I don't know how much longer I can't Waaait. Publiken eldar på ännu mer och frenesin byggs upp till orgiastiska höjder innan låten tar slut. Jag kan se framför mig hur Bob ler blygt och drar i håret sådär som han brukar göra när han inte riktigt vet var han ska bli av. Jag vet precis var jag ska bli av. Jag ska sträcka mig mot datorn och trycka på repeat.
:d5:
-
Ja, den här har väl varit uppe ett antal gånger, här och där, men jag lägger upp den en gång till, nu när jag ramlade på den ikväll:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=tmoRqsu-pWM
Willie & Bob. Pancho & Lefty.
Yes. :d5:
Ja, Willie fyller ju 81 idag. Grattis och Hats off, Willie! :party:
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=0ZKIbKEqOII
Pepsi Arena
Albany, New York
July 20, 1999
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=lCNNTUv6nnY
Meadows Music Theater
Hartford, Connecticut
24 July 1999
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=UzA0F1V30N4
Zepp DiverCity
Tokyo, Japan
April 5, 2014
Alltså, människor, vänner.
Blowin´ in the wind. 52 år senare.
Fuck the setlist och buga och var lycklig. Så oerhört lycklig att få vara med.
-
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=UzA0F1V30N4
Zepp DiverCity
Tokyo, Japan
April 5, 2014
Alltså, människor, vänner.
Blowin´ in the wind. 52 år senare.
Fuck the setlist och buga och var lycklig. Så oerhört lycklig att få vara med.
:-) :d2:
-
52 år senare. Och nu denna rysar-blowin´.... i sanning otroligt./bobi :d2:
-
Simple Twist of Fate från Honolulu. Fantastiskt!! Är det kanske den bästa Simple Twist från 2013-2014?
-
Lite Youtube igen, denna gång från Hamburg 2011, ståendes framme i mitten, inte dumt inte dumt!
I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
https://www.youtube.com/watch?v=S_hekgN2euc
-
Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!
https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg
-
Mycket vackert! Det här var precis vad jag behövde. Jag noterar med igenkännande hur han håller ena handen mot örat när han testar munspelet innan han vill spela i mikrofonen.
Och - fiol och munspel är vackert tillsammans! :d5:
-
Lite Youtube igen, denna gång från Hamburg 2011, ståendes framme i mitten, inte dumt inte dumt!
I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
https://www.youtube.com/watch?v=S_hekgN2euc
För er som ser och lyssnar på detta och tänker att det där var väl inget speciellt. Titta igen. Han kanske inte sjunger som på den nya "Frank Sinatra-låten". Han bräker till och med, kanske som en get. Men följ hans rörelser. Följ hans händer. Hans sätt att sjunga som är helt unikt. Hans charmiga nonchalans, som lika gärna kan upplevas som somrig glädje en kväll i Tyskland, det beror på hur man ser på saken. Men framför allt, jag ber er, titta och lyssna noga på hur han sjunger It's easily done, just pick anyone 3:38 minuter in i låten. Värt att se om och om igen. -_-
-
Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!
https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg
Ja, den där är fantastiskt fin. Det verkar inte framgå av någon beskrivning på YouTube, men det där måste väl vara versionen från Utica i New York i april 1997? Den var avslutningsspår på den smått klassiska bootlegen "Bathed in a Stream of Pure Heat", som jag nästan lyssnade sönder strax efter att den kom (sent 1997, tidigt 1998?). Hade inte sett de rörliga bilderna förut och de gjorde inte framförandet sämre.
-
Detta är fantastiskt bra-i min Dylanvärld. Visar vilken bra gitarrist han är. Och det är fint när vår käre basist vänder sig om för att se vad Bob hittar på. Ungefär: "Va fan, tänker han gå och pissa-NU!- nå, ok, bara hämta munspelet. Det är lugnt"
Detta är sååå bra. Alla måste kolla och lyssna!!/bobi -_-
-
Detta har kanske varit med tidigare men hyllningen av Martin Scorsese från2012 där Bob sjunger Blind W.Mctell är enorm.Munspel solo lite här och där,fraseringen allt till sist är man helt mållös.
-
The Man in The Long Black Coat, Manchester, UK, 2005.
https://www.youtube.com/watch?v=1S38-pc5xzs#t=30
-
The Man in The Long Black Coat, Manchester, UK, 2005.
https://www.youtube.com/watch?v=1S38-pc5xzs#t=30
:d2: :d5: :d6:
-
Har ni hört dubmixen av I and I? Jäkligt bra. Det är helt enkelt ett makalöst bra ljud och låten lyfter ännu mer än på Infidels, vågar jag nästan påstå. :d2:
(http://images.plixid.com/imager/w_500/h_/2f990bb32d5c518b8080cefd46550b08.jpg)
-
Full moon and empty arms - från kommande Sinatratribute. Knäckande bra, tycker jag. Missa inte de höga tonerna i raden "start a dreeeaaam..."
http://www.youtube.com/watch?v=MNy4CPyFbIs
-
En visa i midsommartid (och för alla andra tider också), postad i fredags av SirDogg i Norge : http://videosift.com/video/Bob-Dylan-Just-Like-a-Woman-Live-1966
En njutning för den som vill ha munspelet HÖGT i mixen! :d5:
-
Den här videon var länkad på Expecting Rain idag, och jag har aldrig sett den! Tomorrow Night från 1994 med Trisha Yearwood på bakgrundsång. Väldigt fint! Jag älskar den här låten från Good As I Been To You-skivan. Läs gärna texten under videon också, mycket bra skrivet.
http://www.examiner.com/article/vids-from-the-vault-dylan-yearwood-tomorrow-night-march-1994
-
Det är knäckande att uppleva att Dylan och bandet har höjt den nuvarande setlisten ytterligare ett snäpp. Jag trodde inte det var möjligt efter höstens spelningar. De två konserterna i New Zealand är i mina öron makalöst bra. Ljudet i inspelningarna är kanske inte det bästa, men Dylans sång är desto bättre. Den intensitet och kraft i rösten som man hör t ex i High Water får mig att tänka på hösten 2003. En annan sak som lyfter musiken är att Sexton får spela mer och hans små utsmyckningar ger rysningar. Jag upplever att han är lika "fri" i sitt gitarrspel som Dylan är i sin sång, om ni förstår vad jag menar. Nu skall det bli intressant att se vad som händer i en eventuell turnésväng i USA under hösten. Vi vet ju alla att Dylan ofta är som bäst under hösten. Går det att göra den här fantastiska setlisten ännu bättre?
-
Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!
https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg
Ja, den där är fantastiskt fin. Det verkar inte framgå av någon beskrivning på YouTube, men det där måste väl vara versionen från Utica i New York i april 1997? Den var avslutningsspår på den smått klassiska bootlegen "Bathed in a Stream of Pure Heat", som jag nästan lyssnade sönder strax efter att den kom (sent 1997, tidigt 1998?). Hade inte sett de rörliga bilderna förut och de gjorde inte framförandet sämre.
Och här är en annan version som inte är fy skam heller, från -96.
https://www.youtube.com/watch?v=_VFTjaG1NDY
-
Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!
https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg
Ja, den där är fantastiskt fin. Det verkar inte framgå av någon beskrivning på YouTube, men det där måste väl vara versionen från Utica i New York i april 1997? Den var avslutningsspår på den smått klassiska bootlegen "Bathed in a Stream of Pure Heat", som jag nästan lyssnade sönder strax efter att den kom (sent 1997, tidigt 1998?). Hade inte sett de rörliga bilderna förut och de gjorde inte framförandet sämre.
Och här är en annan version som inte är fy skam heller, från -96.
https://www.youtube.com/watch?v=_VFTjaG1NDY
Lysande!
Elmer
edit: fixade citering - admin!
-
Lite Youtube igen, denna gång från Hamburg 2011, ståendes framme i mitten, inte dumt inte dumt!
I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
https://www.youtube.com/watch?v=S_hekgN2euc
För er som ser och lyssnar på detta och tänker att det där var väl inget speciellt. Titta igen. Han kanske inte sjunger som på den nya "Frank Sinatra-låten". Han bräker till och med, kanske som en get. Men följ hans rörelser. Följ hans händer. Hans sätt att sjunga som är helt unikt. Hans charmiga nonchalans, som lika gärna kan upplevas som somrig glädje en kväll i Tyskland, det beror på hur man ser på saken. Men framför allt, jag ber er, titta och lyssna noga på hur han sjunger It's easily done, just pick anyone 3:38 minuter in i låten. Värt att se om och om igen. -_-
Sent omsider: lyfter fram den här nu, den som Joakim skrev om. I don´t believe you. Lägg märke til varenda ord som Joakim skriver här. Och lägg märke till vad Bob gör, rakt igenom den här låten. Det är en sann fröjd att skåda. Och så är det ju en sådan sanslöst skön låt. I alla sina inkarnationer.
Alltså: det här är bara just exakt knäckande ljuvligt bra. Titta igen som sagt.
-
Har suttit och rensat i gamla lådor med diverse cd-r och dvd-r och what have you.
Man har ju så mycket digitalt numera så...lyssnar man eller?...Jag börjar om...
Jag har ju så mycket digitalt numera...lyssnar jag? Eller låter jag allt samla damm?
Svaret är givet: jag lyssnar, jag tittar och jag låter saker och ting samla damm.
Hittade ett par gamla DVD:er med diverse spridda live-framträdanden av Bob. Konserter, tributes, videos, Bob-doing-covers, allt. Från då till nu.
T ex Through the Years eller Covered by Dylan (mer info på t ex DVDylan). (Allt detta finns säkert i "remastrade" och förbättrade versioner idag).
Och varenda gång slår det mig hur knäckande, knäckande uppkäftigt no-pussy-footin, knäckande bra han är då han kör loss
på David Letterman 1984. Med det korta samarbetet då, med Plugz. Bob och bandet rockar röven av Don´t start me talking och de strippar ner Jokerman till ett par strängar, cymbaler och ett munspel. Så småningom. Osv.
Bob in action. Totalt orädd. Precis som idag, men med några år till under hatten. På nacken.
^_^
Yeah!
-
Somebody saw you at the break of day
Dining and dancing at the cabaret
He was long and tall, had plenty of cash
He had a red cadillac and a black moustache
Red Cadillac and a Black Moustache (https://www.youtube.com/watch?v=hpat4YUfdKg) :party:
-
Det här blev jag glad över att se. Inte Bobs bästa låt, inte ens bästa arret av den här låten, men vilken inlevelse, vilka danssteg och vilket härligt astmaanfall på slutet.
-
Åh, glömde visst länka. Tack, Leif!
http://youtu.be/7x0aQCj1gGY
-
Åh, glömde visst länka. Tack, Leif!
http://youtu.be/7x0aQCj1gGY
^_^ ^_^ ^_^
Ja, vilka moves!! Helkul att se! :d5:
-
Den här har säkert varit uppe tidigare, men skit samma. Den är så j__la bra :party: :d6:
Mr. Tambourine Man - Towson 19/11-2000 (https://www.youtube.com/watch?v=frOfxB4-c28) :d1:
-
Den här har säkert varit uppe tidigare, men skit samma. Den är så j__la bra :party: :d6:
Mr. Tambourine Man - Towson 19/11-2000 (https://www.youtube.com/watch?v=frOfxB4-c28) :d1:
Ja, många gånger, minns inte i alla sammanhang, men just nu ikväll sitter den ju helt jäkla perfekt denna helt utflippat sköna Towson 2000-version!! Yeah!! ^_^ :d5:
-
Ni har väl hört Tryin´ to Get to Heaven från Brisbane i år.
Så här skriver en som var där:
"It is the master's voice being used to optimal effect to convey, present,
deliver his music - vintage.
There were some songs that approached perfection. The voice conspired,
(breathed with), each instrumentalist, the music and us - a benison. The
heart, soul and essence of that experience was that astonishing magical
voice."
Det är bara att hålla med! Dörren kommer säkerligen att stå öppen för denna makalösa sångare! (If indeed there ever is a door)
Porss
-
Ni har väl hört Tryin´ to Get to Heaven från Brisbane i år.
Så här skriver en som var där:
"It is the master's voice being used to optimal effect to convey, present,
deliver his music - vintage.
There were some songs that approached perfection. The voice conspired,
(breathed with), each instrumentalist, the music and us - a benison. The
heart, soul and essence of that experience was that astonishing magical
voice."
Det är bara att hålla med! Dörren kommer säkerligen att stå öppen för denna makalösa sångare! (If indeed there ever is a door)
Porss
:party: :party: :party: :party: :party:
-
"Tryin´ to Get to Heaven" - från Brisbane 2014 (http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/)
edit: förtydligade länken till nämnda låt
-
Tack för den. Utsökt ( och jag noterar, att tråden ringlat sig sen -04, då Mattias så diskret startade den-och nu har vi sett 49 sidors inlägg. Stort i min bok)/ bobi :d5:
-
Ni har väl hört Tryin´ to Get to Heaven från Brisbane i år.
Så här skriver en som var där:
"It is the master's voice being used to optimal effect to convey, present,
deliver his music - vintage.
There were some songs that approached perfection. The voice conspired,
(breathed with), each instrumentalist, the music and us - a benison. The
heart, soul and essence of that experience was that astonishing magical
voice."
Det är bara att hålla med! Dörren kommer säkerligen att stå öppen för denna makalösa sångare! (If indeed there ever is a door)
Porss
Ja herregud ja; det här är så sublimt vackert det kan bli!
^_^ :d5:
-
Ni har väl hört Tryin´ to Get to Heaven från Brisbane i år.
Så här skriver en som var där:
"It is the master's voice being used to optimal effect to convey, present,
deliver his music - vintage.
There were some songs that approached perfection. The voice conspired,
(breathed with), each instrumentalist, the music and us - a benison. The
heart, soul and essence of that experience was that astonishing magical
voice."
Det är bara att hålla med! Dörren kommer säkerligen att stå öppen för denna makalösa sångare! (If indeed there ever is a door)
Porss
Ja herregud ja; det här är så sublimt vackert det kan bli!
^_^ :d5:
Jag håller givetvis med. Det här är en låt som betyder enormt mycket för mig. Jag älskar hur bandet inte riktigt verkar veta hur dom ska spela, det hela känns väldigt spontant och improviserande, känner sig fram, trevar, vet inte riktigt, men lyckas nå den där speciella nerven som är a och o i det som kallas musik. Och så sången, han sjunger ganska fint. -_-
-
Edit: det blev dubbelt.
Vi har ju dels Time Out of Mind-versionen, sedan 2000-versionen, den helt omstöpta, och detta är en variant av den senare, men ännu långsammare och mer ute i det blå.
-
Håller naturligtvis med om ovanstående hyllningar. Tänk att vi fortfarande kan skriva detta om Dylan hösten 2014:) Knäckande vackert...
-
"Tryin´ to Get to Heaven" - från Brisbane 2014 (http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/)
edit: förtydligade länken till nämnda låt
http://www.youtube.com/watch?v=k0zMq7trvKE
"Trying to get to Heaven - AUDIO, THE TIVOLI, Brisbane, Australia - 27th August 2014"
http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/
:-)
-
"Tryin´ to Get to Heaven" - från Brisbane 2014 (http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/)
edit: förtydligade länken till nämnda låt
http://www.youtube.com/watch?v=k0zMq7trvKE
"Trying to get to Heaven - AUDIO, THE TIVOLI, Brisbane, Australia - 27th August 2014"
http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/
:-)
Tack Humlan :d2:
Letade febrilt efter en inspelning på min HD igår kväll (utan att hitta någon) och missade din länk i farten, sorry :d1:
Nu väntar vi på en komplett inspelning från Brisbane :party:
-
"Tryin´ to Get to Heaven" - från Brisbane 2014 (http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/)
edit: förtydligade länken till nämnda låt
http://www.youtube.com/watch?v=k0zMq7trvKE
"Trying to get to Heaven - AUDIO, THE TIVOLI, Brisbane, Australia - 27th August 2014"
http://www.daysofthecrazy-wild.com/audio-bob-dylan-sings-lonesome-day-blues-trying-get-heaven-tivoli-brisbane-australia-aug-27-2014/
:-)
Tack Humlan :d2:
Letade febrilt efter en inspelning på min HD igår kväll (utan att hitta någon) och missade din länk i farten, sorry :d1:
Nu väntar vi på en komplett inspelning från Brisbane :party:
:party: Jag var lite otydligare än jag brukar? möjligen när jag inte gav direkt länken men kände att källan inkl länkarna var minst lika viktig och att vänta är som väntan ofta är... Hur var det med den där motorcykeln nu igen Vincent?
-
Tittade på en gammal episod av Kommissarie Morse för en tid sen. I ett samtal med en troende person får han frågan om han själv tror på en gud. Morse svarar dröjande "Kanske i musiken". Jo, det var känslan jag fick när jag hörde detta. Ja, det var väl inte första gången, varken i Dylan- eller bluessammanhang, men extra träffande den här gången. Tack Porss, för tipset, och Humlan för länken. -_-
-
Tittade på en gammal episod av Kommissarie Morse för en tid sen. I ett samtal med en troende person får han frågan om han själv tror på en gud. Morse svarar dröjande "Kanske i musiken". Jo, det var känslan jag fick när jag hörde detta. Ja, det var väl inte första gången, varken i Dylan- eller bluessammanhang, men extra träffande den här gången. Tack Porss, för tipset, och Humlan för länken. -_-
Haha Jösses :-) Låt oss (jag har varit inne på det tidigare) Helgon förklara och höjaupp vår vän till gudsröst här nere på vårt pyttelilla nästan... osynliga lilla gruskorn i universum för mig får han gärna bli nästa... Påve :party: :party: :party: :party: :party:
-
Tittade på en gammal episod av Kommissarie Morse för en tid sen. I ett samtal med en troende person får han frågan om han själv tror på en gud. Morse svarar dröjande "Kanske i musiken". Jo, det var känslan jag fick när jag hörde detta. Ja, det var väl inte första gången, varken i Dylan- eller bluessammanhang, men extra träffande den här gången. Tack Porss, för tipset, och Humlan för länken. -_-
Haha Jösses :-) Låt oss (jag har varit inne på det tidigare) Helgon förklara och höjaupp vår vän till gudsröst här nere på vårt pyttelilla nästan... osynliga lilla gruskorn i universum för mig får han gärna bli nästa... Påve :party: :party: :party: :party: :party:
Påve, javisst! Och så Nobelpriset förstås. Som Frank Kornfeldt (och Ulf Lundell?) förespråkar. :d5:
Årets Svensk kan väl också bli? "I happen to be..." :party:
-
Tittade på en gammal episod av Kommissarie Morse för en tid sen. I ett samtal med en troende person får han frågan om han själv tror på en gud. Morse svarar dröjande "Kanske i musiken". Jo, det var känslan jag fick när jag hörde detta. Ja, det var väl inte första gången, varken i Dylan- eller bluessammanhang, men extra träffande den här gången. Tack Porss, för tipset, och Humlan för länken. -_-
Haha Jösses :-) Låt oss (jag har varit inne på det tidigare) Helgon förklara och höjaupp vår vän till gudsröst här nere på vårt pyttelilla nästan... osynliga lilla gruskorn i universum för mig får han gärna bli nästa... Påve :party: :party: :party: :party: :party:
Påve, javisst! Och så Nobelpriset förstås. Som Frank Kornfeldt (och Ulf Lundell?) förespråkar. :d5:
Årets Svensk kan väl också bli? "I happen to be..." :party:
Humm... Bob är cool han följer med i the flow om det leder honom till en påve stol följer han säkert med en bit påvägen och hoppas innerligt att det finns en korsning och flera val uteftervägen... :-)
-
Dylan prövar den nya kompositionen "Abandoned Love" under ett oannonserat framträdande på klubben The Bitter End 1975:
https://www.youtube.com/watch?v=D_b9jdjmoNE
Någon råkade ha en bandspelare med sig, vilket jag tycker vi kan vara tacksamma för.
-
Dylan prövar den nya kompositionen "Abandoned Love" under ett oannonserat framträdande på klubben The Bitter End 1975:
https://www.youtube.com/watch?v=D_b9jdjmoNE
Någon råkade ha en bandspelare med sig, vilket jag tycker vi kan vara tacksamma för.
Ja leve friheten när girigheten inte når ända fram och livskraften i oss alla visar oss dess sin styrka utom all kontroll :party: :party: :party: :party: :party:
Här är en tråd... en drömars tråd vävd av kärlek :party:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=1718.0
-
Dylan prövar den nya kompositionen "Abandoned Love" under ett oannonserat framträdande på klubben The Bitter End 1975:
https://www.youtube.com/watch?v=D_b9jdjmoNE
Någon råkade ha en bandspelare med sig, vilket jag tycker vi kan vara tacksamma för.
Ja leve friheten när girigheten inte når ända fram och livskraften i oss alla visar oss dess sin styrka utom all kontroll :party: :party: :party: :party: :party:
Här är en tråd... en drömars tråd vävd av kärlek :party:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=1718.0
Vad vet vi och har Bob sagt nått?
http://www.expectingrain.com/dok/books/encounters.html
"At that moment, everyone in the room was in a trance; it's not every day one gets to hear an impromptu Bob Dylan performance in a tiny club. After a couple of lines, we realized he was performing a new song, with each line getting even better than the last. The song was "Abandoned Love," and it still is the most powerful performance I've ever heard."
http://dylanchords.info/28_biograph/abandoned_love.htm
Nått mer vi vet?
-
Dylan prövar den nya kompositionen "Abandoned Love" under ett oannonserat framträdande på klubben The Bitter End 1975:
https://www.youtube.com/watch?v=D_b9jdjmoNE
Någon råkade ha en bandspelare med sig, vilket jag tycker vi kan vara tacksamma för.
Läckert!
Och en fin video dessutom...
Elmer
-
Har suttit och lyssnat på PJ och lite annat tidigare.
Har nu senaste timmen lyssnat på CCs inspelning av Rom 6 nov 2013. 1:a cdn.
Är jag i himlen eller var är jag?
-
2013-2014.
Det verkar inte spela någon roll vilka låtar han och bandet väljer att jonglera med.
Det blir high quality stuff hela vägen. Hear.
Just nu Rom 2013.
-
Jag tänker just nu på detta märkliga magiska som händer då jag hör Bob anno 2013 framföra Tom Thumb´s Blues den 6:e november 2013, i Rom.
Herregud vad många knäckande framföranden vi har hört genom åren. Den här versionen är inte den som jag kommer att ta med mig i graven, det finns nog många andra genom åren, bakåt, som jag har glömt. Den här versionen är bara helt enkelt bra. Jäkligt bra.
Det jag tänker på när jag hör den nu är att den finns INGEN annan på denna jord som kan låta så här.
Förstås kan ingen låta som Bob Dylan mer än Bob Dylan. Nobody sings Dylan like Dylan.
Det är självklart. Men det är också det där totalt unika som alltid kommer att finnas där, då han lirar, i vilken ålder han än befinner sig i. Bandet finns där också.
De vet vad det handlar om. Just nu ser vi och hör vi, ett sagolikt flyt. Det där soundet. Thin, wild mercury sound. Det är Bob Dylan. Då och nu. Det där obeskrivliga. Ni vet.
Mer än någonsin nu, tror jag, efter 2013-turnen och det jag hört av 2014, träder han fram i ett...ja, vadå... vad kan jag säga.... Han träder fram.
Lyssna t ex på Ain´t Talkin från 6 november.
Det är inte Modern Times längre. Det är mer än så. Eller kanske just det, Modern Times.
Han tar den till andra nivåer. On a whole other level. Det är jazz nu.
Ruggig version, riktigt riktigt ruggig version. Masterpiece.
(Tillåt mig låta mig själv knäckas).
-
2013-2014.
Det verkar inte spela någon roll vilka låtar han och bandet väljer att jonglera med.
Det blir high quality stuff hela vägen. Hear.
Just nu Rom 2013.
Ja precis det är allt lite pirrigt nu inför 2015... kan man känna om man känner så...
-
http://www.youtube.com/watch?v=FcGWgygkDPc (http://www.youtube.com/watch?v=FcGWgygkDPc)
Älskar Huck’s Tune, och den här versionen från Tokyo 8/4-2014 är riktigt fin :party: :d2: :d5:
Lite trevande start, men låten sätter sig snart! :d6:
-
Har just idag fått en ny DvD som heter Bob Dylan How does it feel 50 years on the road.Alla tv-framträdande som som Bob gjort från 63-2012.Innehåller 4dvd.Detta har säkert skrivit tidigare men jag måste bara skriva hur bra det är när han uppträder med Spingsteen -95.Man blir helt målös när man hör All along the watchtower.Man blir stolt att man gillar Dylan när manhör detta.
-
(http://3.bp.blogspot.com/-0XC3DvNZJTY/UisC5Pb2wwI/AAAAAAAAE1Y/fK8Dfg0s2f0/s1600/dylan_with_flower01.jpg)
-
(http://3.bp.blogspot.com/-0XC3DvNZJTY/UisC5Pb2wwI/AAAAAAAAE1Y/fK8Dfg0s2f0/s1600/dylan_with_flower01.jpg)
Sitter och läser en blänkare här: http://www.seattleweekly.com/music/954945-129/a-world-without-dylan via Expectingrain.
Jag är tvungen att citera:
When he finally descends his throne, there will be one less figure capable of reminding us of the value of being original, engaging with art, and not being defined by any of it. Other rock musicians have followed Dylan’s lead, but none changed the world. By being fearless regardless of what critics and fans might say, Dylan has retained his mystique, a quality that keeps everyone coming back for another look.
In today’s culture of oversharing, there are few pop stars with any mystery left. It used to be just record sleeves and Rolling Stone that armed us with info about our favorite bands. MTV brought pop stars into our living room, and the Internet put their every thought into our pocket. Compared to the likes of Miley and Kanye, Dylan’s approach is downright revolutionary.
The times they are a changin’, but the manifesto Dylan offered when he plugged in his Stratocaster at the 1965 Newport Folk Festival still rings true. “I try my best/To be just like I am,” he wails on the final verse of “Maggie’s Farm,” “But everybody wants you/To be just like them/They sing while you slave/And I just get bored.”
That was nearly 40 years ago, yet instead of slowly aging into a dinosaur, Dylan is now something of an alien. When he’s gone, he’s gone, and when that happens we will accept that he is an aberration whose magic can’t be copied. There might be another like him someday, but for the moment, all we have is him.
Det är inte ens möjligt att tänka tanken att never-ending någonsin ska kunna ta slut.
https://www.youtube.com/watch?v=D_b9jdjmoNE
-
(http://3.bp.blogspot.com/-0XC3DvNZJTY/UisC5Pb2wwI/AAAAAAAAE1Y/fK8Dfg0s2f0/s1600/dylan_with_flower01.jpg)
Sitter och läser en blänkare här: http://www.seattleweekly.com/music/954945-129/a-world-without-dylan via Expectingrain.
Jag är tvungen att citera:
When he finally descends his throne, there will be one less figure capable of reminding us of the value of being original, engaging with art, and not being defined by any of it. Other rock musicians have followed Dylan’s lead, but none changed the world. By being fearless regardless of what critics and fans might say, Dylan has retained his mystique, a quality that keeps everyone coming back for another look.
In today’s culture of oversharing, there are few pop stars with any mystery left. It used to be just record sleeves and Rolling Stone that armed us with info about our favorite bands. MTV brought pop stars into our living room, and the Internet put their every thought into our pocket. Compared to the likes of Miley and Kanye, Dylan’s approach is downright revolutionary.
The times they are a changin’, but the manifesto Dylan offered when he plugged in his Stratocaster at the 1965 Newport Folk Festival still rings true. “I try my best/To be just like I am,” he wails on the final verse of “Maggie’s Farm,” “But everybody wants you/To be just like them/They sing while you slave/And I just get bored.”
That was nearly 40 years ago, yet instead of slowly aging into a dinosaur, Dylan is now something of an alien. When he’s gone, he’s gone, and when that happens we will accept that he is an aberration whose magic can’t be copied. There might be another like him someday, but for the moment, all we have is him.
Det är inte ens möjligt att tänka tanken att never-ending någonsin ska kunna ta slut.
https://www.youtube.com/watch?v=D_b9jdjmoNE
:-) Fint av Maria tycker jag <3
Maria Noélia Francisco 5 months ago
Only stupidity and ignorance compares Dylan originals to covers of his songs by other (even certainly excelent artists). It's the same as to compare original paintings from Da Vinci, Rembrant or Picasso with copies you can buy every where for a couple of bucks. I admire G Harrison as an artist and the man he was, for me he was by far the best of the "Fab Four" and of course the Beatles were undeniably an important and talented band. Personally I don't give any credit to Dylan´s covers of other artists. But Dylan´s voice is the only one able of really express the true dimension of his poetry. He is THE ARTIST that represents the last century and with a bit of luck and Gemini resilience and sense of transformation and survival, he will still produce many more gems in many more years to come!
R.I.P G. Harrison, you have our respect, gratitude and will be in our hearts.
Live long B. Dylan, fore your body of work is XXth century Art and Social History for the posterity!
https://www.youtube.com/watch?v=Ml7hzqdT4vk
-
-_- :mellow:
-
-_- :mellow:
:-)
-
Bob och Bill Murray: Take it.
https://www.youtube.com/watch?v=Dgz88voETRM
-
Bob och Bill Murray: Take it.
https://www.youtube.com/watch?v=Dgz88voETRM
Respekt :-)
(http://3.bp.blogspot.com/-0XC3DvNZJTY/UisC5Pb2wwI/AAAAAAAAE1Y/fK8Dfg0s2f0/s1600/dylan_with_flower01.jpg)
-
Om man backar några sidor här, så antar jag att den här finns där någonstans:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=k0zMq7trvKE
Repeat. Oh yes.
Via en ny länk på ER, dök den upp igen och varför inte. Trying to get to heaven...
Bra version? Talkin to me?
Jazzing Bob, crooning, softly swinging.
Den där sköna Trying-melodin omstöpt med lätt hand, a master´s touch. Så annorlunda och så vacker.
-
Pressing On från Santa Monica, 18 november 1979. Hittade den här konserten för några dagar sedan på Expecting Rain. Förvisso bara mp3:or, men oförskämt bra ljud med tanke på att den är 35 år gammal. Konserten håller musikaliskt hög kvalitet, men den riktiga pärlan är den avslutande Pressing On. Lawd have mejcy, vilken version. Inledningsvis är den väldigt nedtonad, men byggs sakta upp och det avslutande crescendot går utanpå alla versioner jag har hört av den tidigare. Körtjejerna wailar och vrålar om Jesus, Lord och what have you. Publiken, bestående av Bobs församling vittnar och jublar. Bandet rullar på med allt större kraft. Jag sitter på t-banan på dagen 35 år senare och vill bara sträcka armarna mot skyn och vråla Praise the lord!
-
https://www.youtube.com/watch?v=2U59G_oO7yI
Hello darkness, my old friend
World Arena
Colorado Springs, Colorado, USA
June 6, 1999
-
Pressing On från Santa Monica, 18 november 1979. Hittade den här konserten för några dagar sedan på Expecting Rain. Förvisso bara mp3:or, men oförskämt bra ljud med tanke på att den är 35 år gammal. Konserten håller musikaliskt hög kvalitet, men den riktiga pärlan är den avslutande Pressing On. Lawd have mejcy, vilken version. Inledningsvis är den väldigt nedtonad, men byggs sakta upp och det avslutande crescendot går utanpå alla versioner jag har hört av den tidigare. Körtjejerna wailar och vrålar om Jesus, Lord och what have you. Publiken, bestående av Bobs församling vittnar och jublar. Bandet rullar på med allt större kraft. Jag sitter på t-banan på dagen 35 år senare och vill bara sträcka armarna mot skyn och vråla Praise the lord!
:d2:
Ja, Pressing On är magisk under den där perioden :party:
-
Detta är kanske gammal skåpmat men jag skriva ngt om den nya Bootarna från Los Angeles 78-06-03 -780607.Ljudet är magnefikt på båda insp.jag har haft svårt att hitta någon från 78 som jag har varit speciellt nöjd med men det finns kanske.Killen som har tejpat dessa heter Mike Millard och spelade in hel -70 talet mesta dels Led Zeppelin och nästan alltid ifrån samma ställe Universal Amphitheatre Los Angeles.Dessa tejper låg i en låda på en vind tills det var någon som hittade dom efter 23 år.Jag skulle egentligen lyssnat på Boot 11 men det har blivit dessa istället.Tyvärr tog Mike Millard livet av sej 1990 efter en depression.Jörgen vet kanske mer om honom.
-
Detta är kanske gammal skåpmat men jag skriva ngt om den nya Bootarna från Los Angeles 78-06-03 -780607.Ljudet är magnefikt på båda insp.jag har haft svårt att hitta någon från 78 som jag har varit speciellt nöjd med men det finns kanske.Killen som har tejpat dessa heter Mike Millard och spelade in hel -70 talet mesta dels Led Zeppelin och nästan alltid ifrån samma ställe Universal Amphitheatre Los Angeles.Dessa tejper låg i en låda på en vind tills det var någon som hittade dom efter 23 år.Jag skulle egentligen lyssnat på Boot 11 men det har blivit dessa istället.Tyvärr tog Mike Millard livet av sej 1990 efter en depression.Jörgen vet kanske mer om honom.
Vet tyvärr inget om Mike Millard. Men de där LA-konserterna var bland det första jag hörde från 78 då när det begav sig. Men när inspelningar från Nürnberg, Charlotte etcetera, för att inte tala om Göteborg, dök upp kändes ändå LA-konserterna lite avslagna. Nu har jag inte hört dem på länge, så jag vet inte vad jag skulle tycka nu. Minns just att de var ljudmässigt mycket fina. Fast just de inspelningar du skriver om här fanns förstås inte då.
-
En sak som man kanske inte tänker så mkt på hur oehörd viktig Steve Douglas är på saxofone.Ta bara en sådan låt som One More Cup of Coffee utan Steve Douglas hade låten inte fått de lyft som den fick.
-
En sak som man kanske inte tänker så mkt på hur oehörd viktig Steve Douglas är på saxofone.Ta bara en sådan låt som One More Cup of Coffee utan Steve Douglas hade låten inte fått de lyft som den fick.
Oooohhh ... han var viktig på många låtar med Bob 1978. "Masters of war" till exempel. Och självklart "Señor". När hans sax kommer in där mot slutet får man ju ståpäls.
Steve Douglas var en av de stora, och inte bara med Bob. Blev bara 54. Tragiskt.
-
Håller fullständigt med Jörgen.Jörgen när man pratar med andra så är ju del folk som jnte gillar -78.Dom säger att de är tradigt (skånska).Jag håller inte alls med varför tror du att det så Jörgen.
-
Eller ni andra ber om ursäkt
-
Håller fullständigt med Jörgen.Jörgen när man pratar med andra så är ju del folk som jnte gillar -78.Dom säger att de är tradigt (skånska).Jag håller inte alls med varför tror du att det så Jörgen.
Jag vet inte, men folk tycker ju olika. 78-turnén är ju lite speciell med det stora bandet och lite "showformat". Tror somliga tycker det är lite för Elvis/Neil Diamond-glittrigt. Och att en del av arren är lite såsiga, kanske, vad vet jag?
Men de tre delarna är ju rätt olika. Australien/Japan, Europa och USA/Canada. Nog måste väl alla hitta nåt som passar?
-
Vet tyvärr inget om Mike Millard.
Mike Millard var en speciell typ. Han spelade in hundratals och åter hundratals konserter i LA-området på 70-talet och lyckades på något sätt i allmänhet få bättre publikinspelningar än någon annan lyckades få vid denna tid.
Tyvärr ville han ogärna dela sina inspelningar. Varje gång han kopierade en inspelning gav han den några "fingeravtryck" så han skulle veta vem som hade läckt till bootleggers.
Mike Millard dog för runt 20 år sedan och brände innan dess alla sina originalinspelningar, varav de flesta aldrig cirkulerat.
På Led Zeppelins officiella dvd-box (utgiven 2003) används en Mike Millard-inspelning.
-
Vet tyvärr inget om Mike Millard.
Mike Millard var en speciell typ. Han spelade in hundratals och åter hundratals konserter i LA-området på 70-talet och lyckades på något sätt i allmänhet få bättre publikinspelningar än någon annan lyckades få vid denna tid.
Tyvärr ville han ogärna dela sina inspelningar. Varje gång han kopierade en inspelning gav han den några "fingeravtryck" så han skulle veta vem som hade läckt till bootleggers.
Mike Millard dog för runt 20 år sedan och brände innan dess alla sina originalinspelningar, varav de flesta aldrig cirkulerat.
På Led Zeppelins officiella dvd-box (utgiven 2003) används en Mike Millard-inspelning.
Intressant tack Tobias jag tänker verkligen "bränna" alla hans upptagningar som jag sparat på ska bli skönt att rensa ut lite skräp :wacko:
-
Nu är jag knäckt igen! Sätt på Workingman´s Blues från den första New York-spelningen och lyssna på sista versen:
The battle is over,
up on the hills,
and the mist is setting in.
Look at me with all my spoils,
what did I ever win?
I got a brand new suit,
I got a brand new wife,
I can live on rice and beans.
Some people never work a day in their life,
they don´t know what work even means.
Det är fullständigt makalöst, bland det bästa jag någonsin hört! Det känner man visserligen ofta när det gäller Bob, men det här är i min upplevelse någonting alldeles speciellt. Jag hoppas att någon håller med mig!
Porss
-
Ett litet tillägg: Lyssna alldeles särskilt på det lilla "skrattet" han lägger in efter "Look at me with all my spoils". I det ryms ett helt livs erfarenheter!
-
Jag upptäckte att jag har citerat fel. Det skall självklart vara:
"And the mist is closing in"
-
Ett litet tillägg: Lyssna alldeles särskilt på det lilla "skrattet" han lägger in efter "Look at me with all my spoils". I det ryms ett helt livs erfarenheter!
Ja visst är det lilla "skrattet" fint :d5: det där "skrattet" finns med ibland fint att det gör det Tack Bob :d6:
-
Jag var ute på lunch och nynnande på When I Paint My Masterpiece, halkade lite på isen men hittade till slut tillbaka till min stol här på kontoret. Sökte upp låten på Spotify och valde till slut versionen på The Bands "Live at the Academy of Music" från 1971. Herregud som han sjunger! Länken mellan New Morning och Before the Flood. Thanks Bob!
(http://static.qobuz.com/images/jaquettes/0060/0060253742741_600.jpg)
-
Att Charlie Sexton är en alldeles speciell gitarrist håller väl de flesta här med om. Under den här hans andra period med Dylan har man fått höra massor av fina saker från honom. Ofta så där lite i bakgrunden. "Traditionella" gitarrsolon har väl nästan inte alls förekommit under de senaste åren. Egentligen inte sedan Denny Freeman slutade. I High Water från den sista Sydney-spelningen i höstas (8 september) kan man höra tre små fina "solon" av Sexton. Lyssna särskilt på det tredje, med orientalisk klang! Läckert! Det är inte bara Bob som "knäcker"! -_-
-
Har fått en ny Boot,ny och ny den är ifrån 79-11-29 Santa Monicka.Lyssnar på I Believe in you och When he returns .Musiken ligger som en dyna under Dylans sång.Då och då hör man Fred Tacketts gitarr dra igenom.Körtjejerna går in på hel rätt ställe och allt stämmer.Bob sjunger starkt och orden är självklara och man mår ganska bra på en sådan fredagskväll.Tänker lite på Joakim när jag skriver men jag kommer aldrig upp i hans kaliber.Nu skall vi ut och äta med jobbet hoppas att fredagskvällen fortsätter som den har börjat.
-
Har fått en ny Boot,ny och ny den är ifrån 79-11-29 Santa Monicka.Lyssnar på I Believe in you och When he returns .Musiken ligger som en dyna under Dylans sång.Då och då hör man Fred Tacketts gitarr dra igenom.Körtjejerna går in på hel rätt ställe och allt stämmer.Bob sjunger starkt och orden är självklara och man mår ganska bra på en sådan fredagskväll.Tänker lite på Joakim när jag skriver men jag kommer aldrig upp i hans kaliber.Nu skall vi ut och äta med jobbet hoppas att fredagskvällen fortsätter som den har börjat.
-_-
Jag måste höra mer av 1979-konserterna!
Sitter på puben nu och det spelas Like a rolling stone och Positively 4th street. Bob knäcker!
-
Lång diskussion om Dylan, deltagare bl a Sid Griffin och Barb Jungr. Och om ni orkar sitta så länge eller helt enkelt scrollar en timme in i programmet så får ni veta varför åtminstone jag tycker att detta platsar under rubriken Bob knäcker. :party:
http://laxman.hipcast.com/deluge/laxman-20150207030220.mp
-
Jag blir i alla fall knockad av det här framförandet. Drivet, de små astmaanfallen mitt i verserna under andra halvan, stegen, gesterna, Bob i sin Sunday best. Kanske har de länkats tidigare men om inte så håll till godo. http://youtu.be/N8QtQcXGZ8E
-
Jag blir i alla fall knockad av det här framförandet. Drivet, de små astmaanfallen mitt i verserna under andra halvan, stegen, gesterna, Bob i sin Sunday best. Kanske har de länkats tidigare men om inte så håll till godo. http://youtu.be/N8QtQcXGZ8E
Den hade jag inte sett, väldigt skoj att se! Tut tut tut. ^_^
-
Jag blir i alla fall knockad av det här framförandet. Drivet, de små astmaanfallen mitt i verserna under andra halvan, stegen, gesterna, Bob i sin Sunday best. Kanske har de länkats tidigare men om inte så håll till godo. http://youtu.be/N8QtQcXGZ8E
Den hade jag inte sett, väldigt skoj att se! Tut tut tut. ^_^
Inte jag heller. Helt underbar! Tack Fajersson! :d5: ^_^
-
Jag blir i alla fall knockad av det här framförandet. Drivet, de små astmaanfallen mitt i verserna under andra halvan, stegen, gesterna, Bob i sin Sunday best. Kanske har de länkats tidigare men om inte så håll till godo. http://youtu.be/N8QtQcXGZ8E
Den hade jag inte sett, väldigt skoj att se! Tut tut tut. ^_^
Inte jag heller. Helt underbar! Tack Fajersson! :d5: ^_^
Fler tips behövs! Gärna med länkar så att vi kan ta del av det direkt. Det här klippet inspirerade.
-
Den här är det väl typ bara jag här på forumet som inte hörde live, men även för er som var där kan ju knappast denna spelas sönder.
https://www.youtube.com/watch?v=1sbJl1snrW8&index=72&list=PLsegyNR2xnxlRJxhxGznl_jMzQzknNQtn
Ballad of a thin man, Stockholm 2011.
Själv såg jag honom i Malmö då, hade tid att åka upp till Stockholm den gången, vilket jag tycker är surt.
-
Den här är det väl typ bara jag här på forumet som inte hörde live, men även för er som var där kan ju knappast denna spelas sönder.
https://www.youtube.com/watch?v=1sbJl1snrW8&index=72&list=PLsegyNR2xnxlRJxhxGznl_jMzQzknNQtn
Ballad of a thin man, Stockholm 2011.
Själv såg jag honom i Malmö då, hade tid att åka upp till Stockholm den gången, vilket jag tycker är surt.
-
Den här är det väl typ bara jag här på forumet som inte hörde live, men även för er som var där kan ju knappast denna spelas sönder.
https://www.youtube.com/watch?v=1sbJl1snrW8&index=72&list=PLsegyNR2xnxlRJxhxGznl_jMzQzknNQtn
Ballad of a thin man, Stockholm 2011.
-
Den här är det väl typ bara jag här på forumet som inte hörde live, men även för er som var där kan ju knappast denna spelas sönder.
https://www.youtube.com/watch?v=1sbJl1snrW8&index=72&list=PLsegyNR2xnxlRJxhxGznl_jMzQzknNQtn
Ballad of a thin man, Stockholm 2011.
Ja, Stockholm var en seg konsert, men sedan kom "Thin Man" och Dylan visade att han levde.
-
Autumn Leaves från Nashville i måndags: http://yourlisten.com/shotofbob/autumn-leaves
Rösten, sången. Vilket decennium befinner vi oss i egentligen? Vad håller han på med?
Oh yeah.
-
Jag blir i alla fall knockad av det här framförandet. Drivet, de små astmaanfallen mitt i verserna under andra halvan, stegen, gesterna, Bob i sin Sunday best. Kanske har de länkats tidigare men om inte så håll till godo. http://youtu.be/N8QtQcXGZ8E
Den hade jag inte sett, väldigt skoj att se! Tut tut tut. ^_^
Inte jag heller. Helt underbar! Tack Fajersson! :d5: ^_^
:party: :d4: Slår vad om att Bob tyckte att det där var helkul :d2: Tack för länken !
-
Autumn Leaves från Nashville i måndags: http://yourlisten.com/shotofbob/autumn-leaves
Rösten, sången. Vilket decennium befinner vi oss i egentligen? Vad håller han på med?
Oh yeah.
Ja, underbart. Helt ljuvligt ...
Men New Orleans verkar det vara. Från igår.
-
Autumn Leaves från Nashville i måndags: http://yourlisten.com/shotofbob/autumn-leaves
Rösten, sången. Vilket decennium befinner vi oss i egentligen? Vad håller han på med?
Oh yeah.
Ja, underbart. Helt ljuvligt ...
Men New Orleans verkar det vara. Från igår.
Aha, NO? Nåväl, jag är bara glad att få höra det var än på jorden det kommer ifrån. :d5: ^_^
Det knäcker bra fortfarande...
-
Autumn Leaves från Nashville i måndags: http://yourlisten.com/shotofbob/autumn-leaves
Rösten, sången. Vilket decennium befinner vi oss i egentligen? Vad håller han på med?
Oh yeah.
Ja, underbart. Helt ljuvligt ...
Men New Orleans verkar det vara. Från igår.
Aha, NO? Nåväl, jag är bara glad att få höra det var än på jorden det kommer ifrån. :d5: ^_^
Det knäcker bra fortfarande...
Ja, och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att knäcka när vi sitter på nedre läktaren på Waterfront i oktober .....
-
Ja, och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att knäcka när vi sitter på nedre läktaren på Waterfront i oktober .....
Om nu inte Dylan tycker att det är lite för uppenbart med en låt om höstlöv under den årstid då det faktiskt finns sådana och skippar den låten i höst ... Fast då ersätts den förhoppningsvis med en lika eller nästan lika underbar låt.
-
Ja, och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att knäcka när vi sitter på nedre läktaren på Waterfront i oktober .....
Om nu inte Dylan tycker att det är lite för uppenbart med en låt om höstlöv under den årstid då det faktiskt finns sådana och skippar den låten i höst ... Fast då ersätts den förhoppningsvis med en lika eller nästan lika underbar låt.
T ex That Lucky Old Sun a la Shadows In The Night.
-
T ex That Lucky Old Sun a la Shadows In The Night.
Ja, det vore något! Frågan är om den passar bäst där efter "Long & Wasted Years" eller som sista extranummer, den plats som nu hålls av "Stay With Me"?
-
T ex That Lucky Old Sun a la Shadows In The Night.
Ja, det vore något! Frågan är om den passar bäst där efter "Long & Wasted Years" eller som sista extranummer, den plats som nu hålls av "Stay With Me"?
:d2: :d6:
-
Ni är rätt knasiga, allihop. Och tack för det...../bobi :d5:
-
Bob knäcker ju, most of the time. BennyBoy (aka Hungryhoss ) gör samma sak, ibland, som här i ett inlägg på ER-forumet, ang The Set:
It's the Strolling Thunder Revue, a theatrical way for him to live out his leading man fantasies without putting himself out of joint. It doesn't have to change, and yet its always changing on every level, as every live art performance does.
More to the point, he's got to be increasingly conscious of the approaching darkness, and his idea must be to let the NET ease into its end game with some dignity. So reduce the chance of it going tits up by controlling the variables. Quite right too. These are deeply rewarding shows and there are enough people out there who won't have seen this set before who will love it.
It begins with "I'm a worried man with a worried mind, nothing in front of me and no one behind" and it ends with, well, you know how it ends. That seems pretty pitch perfect to me.
-
Den där THC från Barolo är så sanslöst fin. Så fick jag gråta i dag med. Och i går fick jag se mitt första barnbarn. Så nu ska jag köpa barnbok-gissa vilken....../bobi :d1:
-
Den där THC från Barolo är så sanslöst fin. Så fick jag gråta i dag med. Och i går fick jag se mitt första barnbarn. Så nu ska jag köpa barnbok-gissa vilken....../bobi :d1:
Härligt Bobi stort grattis!! Jo jag vet vilken :d5: :d6:
-
Den där THC från Barolo är så sanslöst fin. Så fick jag gråta i dag med. Och i går fick jag se mitt första barnbarn. Så nu ska jag köpa barnbok-gissa vilken....../bobi :d1:
:d2:
-
Bob knäcker ju, most of the time. BennyBoy (aka Hungryhoss ) gör samma sak, ibland, som här i ett inlägg på ER-forumet, ang The Set:
It's the Strolling Thunder Revue, a theatrical way for him to live out his leading man fantasies without putting himself out of joint. It doesn't have to change, and yet its always changing on every level, as every live art performance does.
More to the point, he's got to be increasingly conscious of the approaching darkness, and his idea must be to let the NET ease into its end game with some dignity. So reduce the chance of it going tits up by controlling the variables. Quite right too. These are deeply rewarding shows and there are enough people out there who won't have seen this set before who will love it.
It begins with "I'm a worried man with a worried mind, nothing in front of me and no one behind" and it ends with, well, you know how it ends. That seems pretty pitch perfect to me.
Hear, hear ! :d2:
-
Möjligen är detta fel tråd, men ändå... Jag har återvänt till "Tempest" och är nu klar på, vilket mästerverk det är. Jag ska inte trötta er, men öppningen med Duqusne wistle, After midnight, och, och.... Det här är riktigt stor konst- det måste alla musiklyssnare förstå, även utanför Dylansfären. Och Bobi gråter igen-jag vet inte för vilken dag i ordningen.../bobi
-
...och på nått sätt försöker jag nu bygga en motorväg bakåt-att ersätta en välutvecklad stig. Time out of mind hade jag problem med- den var för stark i sina mollackord- men nu... oj. och negationen i "Can`t Wait." Min fru säger att nobelpriset blir postumt, men jag bryr mig inte.....Den här musiken är snart 20 år gammal- jeesus../..Bobi ...
-
Revisited:
Queen Jane från Supper Club 1993.
Alltså...vad är det här...vilken värld befinner vi oss i här...?
https://www.youtube.com/watch?v=R2JbasiXSzQ
-
Lyssnar på Helsingfors 00-05-16 och kan nästan inte förstå att det är 15år sedan idag.Men det är det ju man får luta sig tillbaka och lyssna på Masters of War.
-
Vet inte var jag ska länka denna visdom.
Var först inne på att lägga den på Valentina-länken, eftersom det är detta stycke jag ska se henne spela i oktober.
Men nu hamnar den här. Vet att det är fel. Men ... om ni lyssnar på vad hon säger ... om att stå på scen. Detta som det innebär. För artisten. För en artist som Bob Dylan.
Har sällan hört det sägas så starkt och så sant som här.
Men visst, moderatorer, flytta detta nånstans. Vart det ska flyttas vet jag inte ...
https://www.youtube.com/watch?v=9a7XiHRjTGI
-
Million Miles, London 23 november 2003, vid pianot, han sjunger ju helt fantastiskt, och Koellas gitarr hörs lite lätt rakt igenom och på slutet får han ett långt styltigt underbart solo. Väldigt njutbart!
https://www.youtube.com/watch?v=u_hKJ1f2quA
-
Million Miles, London 23 november 2003, vid pianot, han sjunger ju helt fantastiskt, och Koellas gitarr hörs lite lätt rakt igenom och på slutet får han ett långt styltigt underbart solo. Väldigt njutbart!
https://www.youtube.com/watch?v=u_hKJ1f2quA
Tack :d2: Härligt :d6:
-
Promenaden han tar 3:30 på den här (Most likely, samma London-konsert som ovan) är inte tråkig att titta på! :d3:
https://www.youtube.com/watch?v=IR2YWOg8984
-
Promenaden han tar 3:30 på den här (Most likely, samma London-konsert som ovan) är inte tråkig att titta på! :d3:
https://www.youtube.com/watch?v=IR2YWOg8984
Härligt, det finns bara en människa på jorden som kan ta en sån där "promenad". Hehe. ^_^
-
Det här är "truly" knäckande: Bob Dylan´s Dream.
En alternate take här.
https://www.youtube.com/watch?v=Ow4LBkkNaXw
I was young when I left home och denna, de bildar ett oslagbart par.
Får mig ner på knä, anytime.
-
Promenaden han tar 3:30 på den här (Most likely, samma London-konsert som ovan) är inte tråkig att titta på! :d3:
https://www.youtube.com/watch?v=IR2YWOg8984
Härligt, det finns bara en människa på jorden som kan ta en sån där "promenad". Hehe. ^_^
https://www.youtube.com/watch?v=gILYTdqqCo0
2:56 dags för en liten promenad... :d2:
-
Det här är "truly" knäckande: Bob Dylan´s Dream.
En alternate take här.
https://www.youtube.com/watch?v=Ow4LBkkNaXw
I was young when I left home och denna, de bildar ett oslagbart par.
Får mig ner på knä, anytime.
I like. :d5:
-
En liten countrybagatell från 1999, You're gonna quit me baby. En sån där låt man vill spela igen. Tredje gången för mig nu. -_-
http://www.mediafire.com/listen/2e6a1apg38j6yv6/02+You%27re+Gonna+Quit+Me.mp3
-
Mama, you been on my mind från Porto 1999.
https://www.youtube.com/watch?v=kagDoopf4tw
-
Oh Mercy.
-
För er som har Facebook, Andrea Orlandi har delat en Trying to Get to Heaven (video) från Glasgow 2011.
Jag lyckas inte hitta den på YouTube, finns nog inte där men om någon lyckas hitta någon version någonstans lägg upp den här.
Kanske har jag den som audio på någon av hårddiskarna, men hursomhelst, vilken enastående, makalöst vacker ut i tåspetsarna rysar-gåshud-version
det här är och det smärtar mig att jag inte kan lägga upp någon länk här. Just nu.
Mer än en FB-länk då, som jag hoppas funkar:
https://www.facebook.com/ao.orlandi1/videos/10205512128034408/?pnref=story
Osannolikt bra. He´s da man.
-
Shelby Lynne över till CD3 på BS Vol 8.
Det är eufori, det är bliss. Pure bliss. Det är inte ens möjligt att göra sån här musik. Det går inte...
För att parafrasera egoben/Joakim.
(Och det utklassar Sir Paul)
-
För er som har Facebook, Andrea Orlandi har delat en Trying to Get to Heaven (video) från Glasgow 2011.
Jag lyckas inte hitta den på YouTube, finns nog inte där men om någon lyckas hitta någon version någonstans lägg upp den här.
Kanske har jag den som audio på någon av hårddiskarna, men hursomhelst, vilken enastående, makalöst vacker ut i tåspetsarna rysar-gåshud-version
det här är och det smärtar mig att jag inte kan lägga upp någon länk här. Just nu.
Mer än en FB-länk då, som jag hoppas funkar:
https://www.facebook.com/ao.orlandi1/videos/10205512128034408/?pnref=story
Osannolikt bra. He´s da man.
Oerhörd version. Helt knäckande. Om än lite galet filmad :mellow:
-
En liten countrybagatell från 1999, You're gonna quit me baby. En sån där låt man vill spela igen. Tredje gången för mig nu. -_-
http://www.mediafire.com/listen/2e6a1apg38j6yv6/02+You%27re+Gonna+Quit+Me.mp3
Härligt att bli påmind om denna bagatell. Vill gärna lyssna på Good as I've been to you nu.
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
:d5: Oh yeah! Helt makalöst!
Å jag var där! ^_^
Revisit på Is Your Love in Vain/Göteborg 1978.
https://www.youtube.com/watch?t=32&v=lynEmyYrBvQ
Debatt här ^_^:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=297.0
-
Den här minns jag inte om jag sett tidigare, en livepromoinspelning för Most Of The Time. Oh Mercy-soundet fast live, inklusive massiv reverb på trummorna. Och en råsjungande Bob, snyggt klädd. Väldigt bra tycker jag!
https://www.facebook.com/NOTHINGbutDYLAN/videos/516982735073312/
-
Den här minns jag inte om jag sett tidigare, en livepromoinspelning för Most Of The Time. Oh Mercy-soundet fast live, inklusive massiv reverb på trummorna. Och en råsjungande Bob, snyggt klädd. Väldigt bra tycker jag!
https://www.facebook.com/NOTHINGbutDYLAN/videos/516982735073312/
Har du inte sett denna? Visade jag inte den när du gick på kurs hos mig??? Den är ju döläcker :mellow:
(Du ska f ö inte glömma att hämta ditt diplom från nämnda kurs när vi ses på lördag ...)
-
Den här minns jag inte om jag sett tidigare, en livepromoinspelning för Most Of The Time. Oh Mercy-soundet fast live, inklusive massiv reverb på trummorna. Och en råsjungande Bob, snyggt klädd. Väldigt bra tycker jag!
https://www.facebook.com/NOTHINGbutDYLAN/videos/516982735073312/
Har du inte sett denna? Visade jag inte den när du gick på kurs hos mig??? Den är ju döläcker :mellow:
(Du ska f ö inte glömma att hämta ditt diplom från nämnda kurs när vi ses på lördag ...)
Jo jag måste ha sett den hos dig, det känns faktiskt så, men jag kan inte minnas det bara. Hehe, diplom vill jag ha! -_-
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
:d5: Oh yeah! Helt makalöst!
Å jag var där! ^_^
Revisit på Is Your Love in Vain/Göteborg 1978.
https://www.youtube.com/watch?t=32&v=lynEmyYrBvQ
Debatt här ^_^:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=297.0
Härlig debatt! :d2: Kul att få den uppgrävd. Långt före min aktiva tid.
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
:d5: Oh yeah! Helt makalöst!
Å jag var där! ^_^
Revisit på Is Your Love in Vain/Göteborg 1978.
https://www.youtube.com/watch?t=32&v=lynEmyYrBvQ
Debatt här ^_^:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=297.0
Härlig debatt! :d2: Kul att få den uppgrävd. Långt före min aktiva tid.
Absolut. Kul att läsa. Och även om jag personligen fortfarande inte vill avkräva Bob ansvar för varje rad som nån sorts politisk och personlig "statement" så har jag fortfarande en liiiiiiten smula svårt för en del 78-texter. Och även för en hel del han sa på scen det året. Om en av back-upsångerskorna, vid flera konserter: "She's got a great future and a wonderful behind".
Det var mycket sånt då. Och detta givetvis efter skilsmässan från Sara. En sargad Bob. Men ändå. Lite väl mycket av detta blev det kanske.
Eller ska vi ge Hynek (snart 40-åring, för övrigt) rätt i hans fina sammanfattning:
"I is your love in vain-debatten så håller jag med nästan alla falanger."
-_-
-
To bobi (among others) :d2: :ph34r:
Bob Dylan - Is Your Love In Vain? (Göteborg 1978) (http://www.youtube.com/watch?v=YhaFJ4Hgrqc)
Jösses, som han sjunger. Åhhh, jag avundas alla ni som var där då :party: :d2: :d5: :d3:
:d5: Oh yeah! Helt makalöst!
Å jag var där! ^_^
Revisit på Is Your Love in Vain/Göteborg 1978.
https://www.youtube.com/watch?t=32&v=lynEmyYrBvQ
Debatt här ^_^:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=297.0
Härlig debatt! :d2: Kul att få den uppgrävd. Långt före min aktiva tid.
Absolut. Kul att läsa. Och även om jag personligen fortfarande inte vill avkräva Bob ansvar för varje rad som nån sorts politisk och personlig "statement" så har jag fortfarande en liiiiiiten smula svårt för en del 78-texter. Och även för en hel del han sa på scen det året. Om en av back-upsångerskorna, vid flera konserter: "She's got a great future and a wonderful behind".
Det var mycket sånt då. Och detta givetvis efter skilsmässan från Sara. En sargad Bob. Men ändå. Lite väl mycket av detta blev det kanske.
Eller ska vi ge Hynek (snart 40-åring, för övrigt) rätt i hans fina sammanfattning:
"I is your love in vain-debatten så håller jag med nästan alla falanger."
-_-
Mm... Håller med... Och håller med Hyneks citat också... Svårt...
Benade ut lite av vad jag tyckte om Street Legal när vi röstade om låtar på den:
http://loveandtheft.se/smf/index.php?topic=6409.msg57694#msg57694
Men vissa versioner kan ju storknäcka även om jag inte knäcks av albumet. :d2:
-
Var lite trött när jag kom hem ifrån jobbet vet inte riktigt var iden kom ifrån men jag lyssnade på Love Sick ifrån 1 okt -97 Bournemouth.Detta var första gången Bob sjunger den live men vilket framförande och en otrolig känsla ibland är det nästan att rösten viskar fram orden.Jag inbillar mig att ibland är det bättre första gången som Bob sjunger en låt för då kom äktheten fram i låten.Det är inte så stramt i själva låten.
-
Var lite trött när jag kom hem ifrån jobbet vet inte riktigt var iden kom ifrån men jag lyssnade på Love Sick ifrån 1 okt -97 Bournemouth.Detta var första gången Bob sjunger den live men vilket framförande och en otrolig känsla ibland är det nästan att rösten viskar fram orden.Jag inbillar mig att ibland är det bättre första gången som Bob sjunger en låt för då kom äktheten fram i låten.Det är inte så stramt i själva låten.
Har du någon länk till det?
-
Nej tyvärr Pirke.Avot
-
https://www.youtube.com/watch?v=Abbu5hcH0kk&feature=youtu.be
:d6:
-
https://www.youtube.com/watch?v=6RN6DTcNr2Q
You Ain't Goin' Nowhere, Bournemouth 01.10.1997
:d1:
-
Tack så mkt Humlan det är som vanligt jag och data går ibland inte riktigt ihop
-
Tack så mkt Humlan det är som vanligt jag och data går ibland inte riktigt ihop
Love Sick är fin men jag lyckades inte hitta rätt version den du talade om tyvärr
-
https://www.youtube.com/watch?v=PpRKstHl7Y0
Sweetheart Like You
:d1:
-
Heart of Mine. Always.
https://www.youtube.com/watch?v=srCYqa6erlE&feature=share
Avignon, 1981.
-
Sitter o slösurfar och så dyker hela Supper Club upp på FB. Jag har ju förstås den på cd och på hårddiskar men just nu ikväll är det bara så jäkla klick-bekvämt
att få höra Supper Club strömma ut i högtalarna utan att behöva lyfta på häcken. (Ja ja vet...)
Oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooohhhhhhhh, så så så så ljuvligt obeskrivligt enormt osv....
-
Supper Club: Första delen, ta och lyssna på inledningen till Forever Young, där på slutet. Lyssna noga.
Det är skönhet och skörhet i skön union. Hör hur trevande, letande Forever Young börjar men ändå är det inte trevande, inte osäkert, det är bara skört skönt vackert.
-
Supper Club :d2: :d5: :d6:
-
Tell me that it isn´t true. 2004, St Louis.
https://www.youtube.com/watch?v=WlyC6zL1ZMI&feature=em-share_video_user
Ojoj.
-
Tell me that it isn´t true. 2004, St Louis.
https://www.youtube.com/watch?v=WlyC6zL1ZMI&feature=em-share_video_user
Ojoj.
:d2: :d1: :d4: :d5: :d6: :mellow:
-
Jag träffade en vän härom dan. Han hade i ett inspirerat ögonblick hittat en "Chimes of freedom" han till sin förvåning inte hört förut. En duett med hon-ja, vad hon nu heter. Jag måste nu-med utgångspunkt i detta- hänfört rekommendera Chimes of Freedom på No Direction home: the soundtrack. Och Tambourine låten innan och It´s all over....efter. Mycket, mycket djupt där i 60-tal.Länge sen vi lyssnade på detta? Gör det. Sinatraskivan är så kort så man hinner med mer i kväll..../bobi :d5:
-
Jag träffade en vän härom dan. Han hade i ett inspirerat ögonblick hittat en "Chimes of freedom" han till sin förvåning inte hört förut. En duett med hon-ja, vad hon nu heter. Jag måste nu-med utgångspunkt i detta- hänfört rekommendera Chimes of Freedom på No Direction home: the soundtrack. Och Tambourine låten innan och It´s all over....efter. Mycket, mycket djupt där i 60-tal.Länge sen vi lyssnade på detta? Gör det. Sinatraskivan är så kort så man hinner med mer i kväll..../bobi :d5:
Denna, med Joan Osborne och Al Kooper, inspelad 1999:
https://www.youtube.com/watch?v=6WYdXschBfc
Själv är jag tveksam, men denna version av "What Can I Do For You?" får mig att smälta:
https://www.youtube.com/watch?v=dJbddZjbDTM
-
Things Have Changed.
Den här är från Cardiff, 23:e september 2000, alltså nästan exakt 15 år sedan. År 2000 var ett gott år.
Det blir inte bättre än så här. Herregud hur han sjöng då. Också. Jag bugar.
http://alldylan.com/bob-dylan-things-have-changed-cardiff-2000-video/
(scrolla ner lite och kicka igång videon)
-
Shelter from the storm i sin allra senaste inkarnation:
Vacker, så vacker...?
Jag kämpar fortfarande med att hitta något i den här låååååååååångsamma versionen som jag gillar.
Har inte hittat det hittills. Fuck the setlist.
På något sätt, ja jag är ju inte död ännu, kan jag halvt om halvt halv-gilla versionen. Det är allt.
Jag måste nog säga att ALLA andra versioner av Shelter som hittills har fångats på tape, eller digitalt, är långt mycket bättre än den här slöa lååångsamma versionen som inte ger mig så mycket. Långsamt är inte alltid bäst. Den här versionen känns...överbearbetad...
Fuck the setlist.
Trodde aldrig att jag skulle säga det här om denna version av Shelter, men nu gör jag det. Kommentarer please.
-
Shelter from the storm i sin allra senaste inkarnation:
Vacker, så vacker...?
Jag kämpar fortfarande med att hitta något i den här låååååååååångsamma versionen som jag gillar.
Har inte hittat det hittills. Fuck the setlist.
På något sätt, jag jag är ju inte död ännu, kan jag halvt om halvt halv-gilla versionen. Det är allt.
Jag måste nog säga att ALLA andra versioner av Shelter som hittills har fångats på tape, eller digitalt, är långt mycket bättre än den här slöa lååångsamma versionen som inte ger mig någonting alls. Långsamt är inte alltid bäst. Den här versionen känns...överbearbetad...
Fuck the setlist.
Trodde aldrig att jag skulle säga det här om denna version av Shelter, men nu gör jag det. Kommentarer please.
Jag såg och hörde den extremt långsamma versionen i somras. Jag gillade och njöt av den, men jag hade nog föredragit något i stil med arrangemanget i Lund 2000.
I Lörrach hade jag två amerikaner framför mig som båda arbetade vid universitet i Basel. Under det instrumentala introt till "Shelter" frågade en av dem den andre "what song is this?". Den andre svarade tvärsäkert "With God On Our Side"!
-
Shelter from the storm i sin allra senaste inkarnation:
Vacker, så vacker...?
Jag kämpar fortfarande med att hitta något i den här låååååååååångsamma versionen som jag gillar.
Har inte hittat det hittills. Fuck the setlist.
På något sätt, jag jag är ju inte död ännu, kan jag halvt om halvt halv-gilla versionen. Det är allt.
Jag måste nog säga att ALLA andra versioner av Shelter som hittills har fångats på tape, eller digitalt, är långt mycket bättre än den här slöa lååångsamma versionen som inte ger mig någonting alls. Långsamt är inte alltid bäst. Den här versionen känns...överbearbetad...
Fuck the setlist.
Trodde aldrig att jag skulle säga det här om denna version av Shelter, men nu gör jag det. Kommentarer please.
Jag såg och hörde den extremt långsamma versionen i somras. Jag gillade och njöt av den, men jag hade nog föredragit något i stil med arrangemanget i Lund 2000.
I Lörrach hade jag två amerikaner framför mig som båda arbetade vid universitet i Basel. Under det instrumentala introt till "Shelter" frågade en av dem den andre "what song is this?". Den andre svarade tvärsäkert "With God On Our Side"!
Ja, t ex Lund 2000. Eller vilken som helst. Det finns några få låtar som liksom är up-in-my-face därför att när jag först hörde dom, fastnade dom. For a reason.
Forever. Vad det än berodde på, de fastnade; vi snackar inte de ""stora låtarna""", Visions, Desolation etc. Där är det inget snack. Shut up and move on :-).
Det var de där andra låtarna: The Man In Me, Heart of Mine, Stökiga, bökiga, bröliga, passionerade.
Shelter klassade in där på något sätt, inte minst med Hard Rain-versionen.
Jag vill höra min Shelter a la Hard Rain, eller Lund, eller andra otaliga versioner från NET.
Bara inte versionen anno 2015. Lämna det stuket åt SITN-låtarna, vilket är helt fantastiskt.
Nåt sånt...
-
En annan klassisk "Shelter", Prag 1995: https://www.youtube.com/watch?v=ROZUVmqF_yU
-
En annan klassisk "Shelter", Prag 1995: https://www.youtube.com/watch?v=ROZUVmqF_yU
Ja den ja. Gåshud. Makalös. SÅÅÅ ska den tas.
-
Så sant. Långsamt och stort är inte alltid bäst.
Bäst är kanske Shelter from the Storm från 9 maj 1992. San Jose. Sprudlande porlande bluegrassigt och attack i gitarrerna och Bob bara seglar på och klättrar in texten på olika våningar in och ut på breakneckspeed. Bara seglar vidare mer och mer och mer; lovely luftigt fritt.
-
I don´t believe you...
https://www.youtube.com/watch?v=YWcqsfRvX5U
https://www.youtube.com/watch?v=tcD-rRAAN4Y
https://www.youtube.com/watch?v=9g67mPN5iBU
https://www.youtube.com/watch?v=dVbjN5KTMjk
https://www.youtube.com/watch?v=RNWhugMLnZo
https://www.youtube.com/watch?v=Gj7lwKL0iiY
-
I believe in you.
https://www.youtube.com/watch?v=g_N-_Fc-cGY
https://www.youtube.com/watch?v=318ZDSy3zn4
-
Det är inte bara Bob som knäcker, det gör Swizz Liz också:
https://www.youtube.com/watch?v=s59eubEfLag
-
I believe in you. En så bra sång från gospeltiden. Och Miss O`Connors (?) gör den ju strålande på RAH, 1999. Sorry- OT- men jag är förlåten-så här dan före dan..../bobi :d2:
-
Det är inte bara Bob som knäcker, det gör Swizz Liz också:
https://www.youtube.com/watch?v=s59eubEfLag
:d5: Jag känner också starkt för de som händer och blir berörd :d1:
-
Nu får det vara nog. Alltför länge sedan vi såg något i den här tråden.
Därför ska ni nu få något som knäcker det mesta som går att knäcka. En alldeles obeskrivligt underbar version - på alla möjliga tänkbara sätt - av Simple Twist of Fate, från Bonn, Tyskland 2012. Med Bob på elgitarr!! Jag hade helt glömt att han plockade upp den då, 2012, det var ju nästan igår!
https://www.youtube.com/watch?v=EDIqLnsLkSg&feature=share
Alltså det här är bara helt osannolikt bra. Jag säger inget mer... -_-
-
Tycker också det är länge sedan det skrevs ngt i denna tråden som Leif skriver.Kanon vilket framförande av Bob,har faktiskt inte sett detta tidigare.Tack Leif
-
Bonn, det var ju bara dagar efter Berlin 2012. Minns ni Leif och Bobi?
-
https://www.youtube.com/watch?v=N7wFpAb85no
:d2:
-
Bonn, det var ju bara dagar efter Berlin 2012. Minns ni Leif och Bobi?
Oh yes! ^_^ :d5:
-
Låten som knäcker mig i vilken skepnad den än kommer, The Man in Me.
(Här från Rundown rehearsals)
https://www.youtube.com/watch?v=e8DdlPem1i8
-
https://www.youtube.com/watch?v=N7wFpAb85no
:d2:
Förstås! ^_^ My goodness! :d5:
-
https://www.youtube.com/watch?v=N7wFpAb85no
:d2:
Förstås! ^_^ My goodness! :d5:
https://www.youtube.com/watch?v=3szCYnw5wQ0
:d6:
-
Ok, rätt tråd? Bob Dylan på Waterfront. CC. Är knäckt.
-
https://vimeo.com/155165839
We better talk this over. 2000.
Men var och när 2000? Någon som vet? Fångade upp den här på FB nyss (Stephen Vallely lade ut den) och har ställt frågan där också.
Svaret kommer väl här eller där, men jag ville i alla fall dela den vidare här också.
:d5:
(Jag lade upp fel länk i första läget, har nu korrigerat det, någon minut senare)
-
Anaheim den 10 mars.
-
... Och jag som undrade om det här var så sent som år 2000. Rösten lät mer som 80-tal, trodde jag.
-
Anaheim den 10 mars.
Yep, den var det, ja. Tack! ^_^ :d5:
-
Tweeter and the Monkey Man (https://www.youtube.com/watch?v=lEJOekbg2lE) :d5:
-
Tweeter and the Monkey Man (https://www.youtube.com/watch?v=lEJOekbg2lE) :d5:
:d5: :d6:
-
Efter en usel helg finns det bara en sak som hjälper.Sitter och lyssnar på Master Of War från Köbenhamn Den grå hallen Christiania 96-07-23.Helt underbart Bob sjunger verkligen igenom och rösten är klar.Har ni den booten är det verkligen ett förslag som kan lyssna på.Han var där också kvällen efteråt också.
-
Efter en usel helg finns det bara en sak som hjälper.Sitter och lyssnar på Master Of War från Köbenhamn Den grå hallen Christiania 96-07-23.Helt underbart Bob sjunger verkligen igenom och rösten är klar.Har ni den booten är det verkligen ett förslag som kan lyssna på.Han var där också kvällen efteråt också.
Den här konserten har jag nog aldrig i hört i sin helhet. Får bli ändring på det!
-
In ceremonies of the horsemen, even the pawn must hold a grudge...
https://www.youtube.com/watch?v=4k2lzV8Vd_M
:d2:
-
Tack Humlan .Vilket framförande oerhört bra man blir nästan helt rörd.
-
Tack Humlan .Vilket framförande oerhört bra man blir nästan helt rörd.
http://www.n-b-u.de/show_st_louis.htm#St. Louis 200403
-
In ceremonies of the horsemen, even the pawn must hold a grudge...
https://www.youtube.com/watch?v=4k2lzV8Vd_M
:d2:
Helt rörd blir man -_-. Yeah.
-
Jo. Strålande./bobi :d5:
-
In ceremonies of the horsemen, even the pawn must hold a grudge...
https://www.youtube.com/watch?v=4k2lzV8Vd_M
:d2:
Helt rörd blir man -_-. Yeah.
Ja verkligen :d2:
-
Jo. Strålande./bobi :d5:
:d1: :party:
-
Normalt sett skriver man bara en gång men det här är ngt alldeles extra.Man blir verkligen glad när man hör och ser ngt som detta,jag måste erkänna att jag har tittat mer än man borde kanske men det är ju därför man gillar Bob.Tack ännu en gång humlan.nu skall jag inte trada mer om detta.
-
Normalt sett skriver man bara en gång men det här är ngt alldeles extra.Man blir verkligen glad när man hör och ser ngt som detta,jag måste erkänna att jag har tittat mer än man borde kanske men det är ju därför man gillar Bob.Tack ännu en gång humlan.nu skall jag inte trada mer om detta.
Jag är tillbaka igen på sthlm cc waterfront box med Bob och vännerna härligt :d2: :d5: :d4: :d6: :party:
-
Normalt sett skriver man bara en gång men det här är ngt alldeles extra.Man blir verkligen glad när man hör och ser ngt som detta,jag måste erkänna att jag har tittat mer än man borde kanske men det är ju därför man gillar Bob.Tack ännu en gång humlan.nu skall jag inte trada mer om detta.
Mer än du borde? Man tittar så mycket som behövs helt enkelt. -_-
Mycket bra! En av mina favoritlåtar, kul när den är speciellt bra framförd. 3 mars 2004, Koella syns på slutet så det måste ha varit precis innan han slutade.
-
Rock me, mama. Mamma.
Pat Garrett-sessions.
https://www.youtube.com/watch?v=VNTsYfjBcuQ
Yes.
-
Mata på, Leif. Härligt. Jag måste nog se om filmen också. Hur gör man då?/bobi :d6:
-
Förstås. Yes.
https://www.youtube.com/watch?v=JKD4y1cmu_w
-
Something.
https://www.youtube.com/watch?v=nG76YQN8Ehc
-
Förstås. Yes.
https://www.youtube.com/watch?v=JKD4y1cmu_w
Makalöst vackert :d2:
-
Something.
https://www.youtube.com/watch?v=nG76YQN8Ehc
:d6: :d2:
-
Boots...Oh Yeah...
https://www.youtube.com/watch?v=32G4wn13LxU&app=desktop
-
Och den här är till bobi. Wow! Eller VoJ...
https://www.youtube.com/watch?v=i8z7KzB16Ik
Portsmouth, 2000
-
Boots...Oh Yeah...
https://www.youtube.com/watch?v=32G4wn13LxU&app=desktop
Edit, ny länk:
https://www.youtube.com/watch?v=32G4wn13LxU&app
-
Tack, Leif. Mycket omtänksamt och uppskattat, särskilt i dessa dystra dagar-med Frankie Boy och gud vet vad....../bobi :d5:
-
Såg en blänkare på ER nyss om You´re a big girl now, vilket fick mig att lyssna på New York-versionen (som finns på Biograph bl a).
Vissa speciella tillfällen är just den låten och just den versionen det allra vackraste och smärtsammaste som någonsin framförts på denna jord.
Ikväll är en sån stund. Oh Oh...
-
Håller på att ladda upp inför tisdagen. Fallen Angels behandlar vi i en separat tråd så här blir det inga ord om den från min sida. :wub: ^_^ :d5:
Håller just nu på att lyssna igenom Pathway To The Stars, den gamla goda "samlings-boot:en" från 2000. Läs här: http://www.bobsboots.com/CDs/cd-p40.html.
Där finns mycket och massor och mycket igen. Helt enorm samlings-bootleg. Och den har med sig Mr Tambourine Man från Towson 2000. Ni vet. Den där helgalet, vrickade, sköna, makalöst fraserade versionen. Den ska spelas på tisdag, förstås.
Och Desolation Row Karlstad 2003.
-
Någon som kommer ihåg det här? Från 2004, någon dryg vecka innan sommar-turnén i Europa började.
https://www.youtube.com/watch?v=nhu8wncTHqo&feature=share
:d5: ^_^
-
Eller den här?
https://www.youtube.com/watch?v=hpat4YUfdKg
-
Javisst. Bob Dylan. Say no more. Mannen,musiken,mystiken. Oj/bobi :d5:
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
Det var ju då han spelade Highlands, den rätt svängiga versionen, visst? Slutet av '99 var han i sitt esse. :d1: :d5:
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
Det var ju då han spelade Highlands, den rätt svängiga versionen, visst? Slutet av '99 var han i sitt esse. :d1: :d5:
Precis exakt just så.
-
Visst bryr man säg Leif.I alla fall jag gör det håller med detta är otroligt bra.Får också tacka Tobias för tippset.
-
:d2:
-
Idag har den här samlingen spelats hemma hos oss. Fina låtar till tröst i en orolig tid!
Keep Humming: 1999 - 2002
Hymns & Ballads
Hallelujah, I'm Ready To Go (09-23-00)
Roving Blade (03-17-00, Late)
Oh Babe, It Ain't No Lie (07-26-99)
Satisfied Mind (11-09-99)
This World Can't Stand Long (11-03-01)
I Am The Man, Thomas (02-09-02)
White Dove (04-03-00)
Lucky Old Sun (06-29-00)
Wait For The Light To Shine (11-19-01)
Pass Me Not, O' Gentle Savior (03-21-00)
Roving Gambler (03-10-00, Early)
Long Black Veil (07-01-00)
You're Gonna Quit Me (04-08-99)
Searching For A Soldier's Grave (11-19-01)
Somebody Touched Me (06-16-00)
Rock Of Ages (03-16-00)
Duncan & Brady (09-29-00)
Rank Strangers To Me (06-16-00)
Hummingbird (11-03-01)
Stone Walls & Steel Bars (06-21-00)
Delia (09-19-00)
A Voice From On High (10-05-02)
-
Från ER igår, Soon After Midnight, 2 år sedan i Sydney, Australia. Lyssna på Bobs piano-lir. Det är inte helt fel, om man säger så.
Ljuvlig version. :d5:
https://www.youtube.com/watch?v=OjmZTTWg18E
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
Det var ju då han spelade Highlands, den rätt svängiga versionen, visst? Slutet av '99 var han i sitt esse. :d1: :d5:
Precis exakt just så.
Hösten 99 var väldigt stark. Här en annan bra konsert från Baltimore 8/11
https://www.youtube.com/watch?v=RbhL0jRgfQI
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
Det var ju då han spelade Highlands, den rätt svängiga versionen, visst? Slutet av '99 var han i sitt esse. :d1: :d5:
Precis exakt just så.
Hösten 1999 var mycket stark. Här en annan bra konsert med en utsökt I want you bland annat:
https://www.youtube.com/watch?v=ZlX6C3o1JlU
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
Det var ju då han spelade Highlands, den rätt svängiga versionen, visst? Slutet av '99 var han i sitt esse. :d1: :d5:
Precis exakt just så.
Hösten 99 var väldigt stark. Här en annan bra konsert från Baltimore 8/11
https://www.youtube.com/watch?v=RbhL0jRgfQI
Minst sagt ja. Men bra räcker ju förstås inte som adjektiv här. Man måste använda andra ord, antingen ord som inte finns eller de där uttjatade varianterna. Översinnligt bra. Ni vet.
En sån där konsert då man bara sitter och gapar, hur är det möjligt...Ring Them Bells ... Snälla någon...Please Go Listen.
Hösten 99 ja. Vilket leg! (Dags för en ny tråd...? :mellow: :rolleyes: ^_^ :d3:)
-
Den som orkar läsa det här kräver jag bara en sak av, gå in på YouTube och titta och lyssna på hela konserten från 99-11-14.
https://www.youtube.com/watch?v=KveKjOAKITI
Starta det hela genom att hoppa fram och kör igenom hela Hard Rain, den börjar cirka 15:35. Det är värt det, det är mycket värt det.
Kolla in hans moves, speciellt där på slutet. Det är värt det...
Sedan är det bara att backa till början och köra igenom alltihopa. Det är SÅ värt det.
Vet inte om det är så många här som bryr sig längre, men det är ett stilla tips.
Tack Tobias som visade på den här konserten på YouTube. Det finns en från 99-11-15 också, har inte kollat in den än, coming up next...
(Man kan leta på 99 11 14 och 99 11 15, uppladdad av en BDM).
Det var ju då han spelade Highlands, den rätt svängiga versionen, visst? Slutet av '99 var han i sitt esse. :d1: :d5:
Precis exakt just så.
Hösten 1999 var mycket stark. Här en annan bra konsert med en utsökt I want you bland annat:
https://www.youtube.com/watch?v=ZlX6C3o1JlU
Den här återkommer jag till. ^_^ :d5:
-
OK. Jag är rejält ringrostig, vad kan jag säga?
Någon lade nyligen upp den här Shelter-versionen: https://www.youtube.com/watch?v=Quk63tzMXi8&feature=share
När och Var frågar jag? Hur kan ingen svara på.
:mellow:
-
Någon lade nyligen upp den här Shelter-versionen: https://www.youtube.com/watch?v=Quk63tzMXi8&feature=share
När och Var frågar jag? Hur kan ingen svara på.
Känner igen den. Jag tror att det kan vara versionen från Roseland Ballroom i NYC 19 oktober 1994, men kan inte svära på det.
-
Någon lade nyligen upp den här Shelter-versionen: https://www.youtube.com/watch?v=Quk63tzMXi8&feature=share
När och Var frågar jag? Hur kan ingen svara på.
Känner igen den. Jag tror att det kan vara versionen från Roseland Ballroom i NYC 19 oktober 1994, men kan inte svära på det.
Tack Tobias. Kanske det. Roseland 1994 har jag ju någonstans ^_^. Kollar upp det hela senare.
-
Stämmer, har lyssnat och jämfört :ph34r:
Det är Roseland Ballroom 19/10-94 :party:
94 var (också) ett fint år :d2:
-
Stämmer, har lyssnat och jämfört :ph34r:
Det är Roseland Ballroom 19/10-94 :party:
94 var (också) ett fint år :d2:
Det kan man lugnt säga! Härlig version, måste ha hört denna tidigare, men minns inte, så tack för länken!
-
Yes! Tack vänner! You Rock! ^_^ :d5:
-
Någon lade nyligen upp den här Shelter-versionen: https://www.youtube.com/watch?v=Quk63tzMXi8&feature=share
När och Var frågar jag? Hur kan ingen svara på.
Känner igen den. Jag tror att det kan vara versionen från Roseland Ballroom i NYC 19 oktober 1994, men kan inte svära på det.
Tack Tobias. Kanske det. Roseland 1994 har jag ju någonstans ^_^. Kollar upp det hela senare.
Visst är det Roseland. Jag var där :d5: :d6:
-
https://youtu.be/Bsn1xi8EuQY
Alternativ version av Meet me in the morning. Som han sjöng de där september-dagarna i studion 1974... För oss som väntar på Blood on the tracks-boxen. :d5:
-
Något har hänt. Hel konsert från 14 oktober i år.
https://m.youtube.com/watch?v=zcxq__YCVCE
-
Något har hänt. Hel konsert från 14 oktober i år.
https://m.youtube.com/watch?v=zcxq__YCVCE
:d5:
-
Det finns några klipp från den konserten med bra bildkvalité. Som sagt, something is happening.... gott humör!
https://m.youtube.com/watch?v=PeJbJLoWREQ
-
https://www.youtube.com/watch?v=XO5exlVYF2s
TUNG LOVE SICK!
-
https://www.youtube.com/watch?v=XO5exlVYF2s
TUNG LOVE SICK!
:d2:
-
Det har kommit en del material på You Tube på sistone, tex detta:
https://m.youtube.com/watch?v=0IOGdmYimIk
Här är det verkligen tal om stora ögonblick och att knäcka... Är det någon som vet var den här filmen kommer i från?
-
Kan det ha ngt att göra med Eat the Document att göra
-
https://youtu.be/Bsn1xi8EuQY
Alternativ version av Meet me in the morning. Som han sjöng de där september-dagarna i studion 1974... För oss som väntar på Blood on the tracks-boxen. :d5:
Det är sånt´ och sådant här:
https://www.youtube.com/watch?v=XO5exlVYF2s
TUNG LOVE SICK!
...och detta...
Det finns några klipp från den konserten med bra bildkvalité. Som sagt, something is happening.... gott humör!
https://m.youtube.com/watch?v=PeJbJLoWREQ
...man ska ägna sig åt. I radioskuggan. Skit i alla jävla artiklar.
Lyssna och bli knäckt istället. :d5: -_-
-
Bob :d2:
-
Bob :d2:
Simple Twist of Fate Las Vegas 10-13-16
https://www.youtube.com/watch?v=c8PD3TfB7As
Bob picks up the guitar halfway through Simple Twist of Fate at The Chelsea at The Cosmopolitan in Las Vegas 10-13-2016. This is the first time Bob's played guitar on stage since 2012. This show took place on the day of the announcement that Bob had won the Nobel Prize for Literature 2016.
:d4:
-
To fall in Love with you, från inspelningen av soundtracket till Hearts of fire, augusti 1986. Men färdig blev den väl aldrig.
https://youtu.be/ZlsLg7kQcL4
Visst var det väl något stort på gång här?
-
Visst var det väl något stort på gång här?
Ja, onekligen. Helt klart höjdpunkten från de annars väldigt oinspirerade Hearts of Fire-sessionerna. Detta låtskelett borde ha fått chans att utvecklas, men Dylan prioriterade istället att få till en perfekt tagning av "Had a Dream About You Baby".
Dylan hade väldigt många idéer under 80-talet, men saknade ofta vad som krävdes för att fullfölja dem. Det finns ganska många liknande exempel på lovande låtar som aldrig fullföljdes, som "Almost Done" från repetitionerna inför 84-turnén och det mesta på den relativt nyligen släppta bootlegen "After the Empire".
-
Pay In Blood Huntsville 29-10-2016 :rolleyes: :d2:
-
Idiot Wind.
3 May 1976 - New Orleans, Louisiana - The Warehouse.
http://www.dailymotion.com/video/x512hm3
-
Idiot Wind.
3 May 1976 - New Orleans, Louisiana - The Warehouse.
http://www.dailymotion.com/video/x512hm3
:d2: :d1: :d5:
-
Baton Rouge Louisiana 26 Okt -16 Love Sick Knäckande bra-oj oj oj
-
Baton Rouge Louisiana 26 Okt -16 Love Sick Knäckande bra-oj oj oj
:d2:
-
Desolation Row i Wembley Arena i London den 6 oktober 2000:
https://youtu.be/Rn-INOhBQR4
Någonstans där framför scenen stod jag och njöt. Kanske kan man skymta mitt huvud på filmen.
Under de två kvällarna på Wembley var det ståplats på parkett, men området närmast scenen var avspärrat och dit kom man bara om man godkändes av Dylans vaktchef Barron. Första kvällen kom jag inte in, trots att jag förklarade att jag kommit hela vägen från Sverige. Andra kvällen (framförandet ovan är från andra kvällen) fick jag det armband man behövde för att komma närmast scenen.
(Om jag minns rätt lyckades forumets egen Dignity komma in bakom avspärrningen utan armband första kvällen.)
-
Desolation Row i Wembley Arena i London den 6 oktober 2000:
https://youtu.be/Rn-INOhBQR4
Någonstans där framför scenen stod jag och njöt. Kanske kan man skymta mitt huvud på filmen.
Under de två kvällarna på Wembley var det ståplats på parkett, men området närmast scenen var avspärrat och dit kom man bara om man godkändes av Dylans vaktchef Barron. Första kvällen kom jag inte in, trots att jag förklarade att jag kommit hela vägen från Sverige. Andra kvällen (framförandet ovan är från andra kvällen) fick jag det armband man behövde för att komma närmast scenen.
(Om jag minns rätt lyckades forumets egen Dignity komma in bakom avspärrningen utan armband första kvällen.)
Minns inte om det var under första eller andra kvällen jag kom in bakom avspärrningen Tobias, tack vare Pers unge son, i kaoset före start. Men Barron skickade ut mej under första extranumret när han upptäckte att jag inte hade armband eller vad det nu var! Hade hur som helst lite kul med cirkeln runt omkring, bland annat en viss Ron Wood (som inte skickades ut). Jag kan tänka mej att du också halkade in med hjälp av Pers son eftersom du inte heller var tonåring då!
-
Så var det nog, Benke.
Ett tack förtjänar min pappa, som ordnade parkettbiljetter åt både mig och dig båda kvällarna.
-
Så var det nog, Benke.
Ett tack förtjänar min pappa, som ordnade parkettbiljetter åt både mig och dig båda kvällarna.
Han har ett stort tack! Minns du puben vi sågs på före första spelningen? Jack Demseys (eller vad det nu var boxaren hette) i Wembley. Inte så långt från arenan.
-
Han har ett stort tack! Minns du puben vi sågs på före första spelningen? Jack Demseys (eller vad det nu var boxaren hette) i Wembley. Inte så långt från arenan.
Just det, minns det att vi hade svårt att välja bland alla ölsorter dé hade.
-
Desolation Row, Birmingham, 24 juni, 1998.
https://www.youtube.com/watch?v=vGuSz34PIBw
-
Tell me that it isn´t true. Anaheim, California, 10 mars, 2000.
https://soundcloud.com/elstongunn-1/tmtiit-2000-03-10
-
Visions of Johanna.
To bobi.
Portsmouth, 24 september, 2000.
https://www.youtube.com/watch?v=i8z7KzB16Ik
-
Visions of Johanna.
To bobi.
Portsmouth, 24 september, 2000.
https://www.youtube.com/watch?v=i8z7KzB16Ik
Lysande. En annan version jag tycker vår kanske största Visions-älskare bobi ska höra är den från Portland, Maine 25 februari 1999. Tyvärr hittar jag den inte på YouTube och var min cd-r där den fanns har jag ingen aning om, men jag minns den som alldeles särskilt underbar.
-
Like a Rolling Stone.
Måste också vara från 2000. Hjälp mig att placera den exakt.
https://www.youtube.com/watch?v=UBCvZZcr6XU
-
Tell me that it isn´t true. Anaheim, California, 10 mars, 2000.
https://soundcloud.com/elstongunn-1/tmtiit-2000-03-10
Båda Anaheim-showerna det datumet är underbara. Denna "Tell Me That It Isn't True" är från eftermiddagsshowen och det är faktiskt första gången någonsin Dylan framför den live inför betalande publik.
Anaheim-konserterna inledde något av en ny era, då de kort efter att de hände var tillgängliga på nätet i mp3-format. Jag minns att jag åkte runt med cd-r-skivor med Anaheim-spelningarna som soundtrack till tågresorna i samband med Dylans konserter i Lund och Göteborg i maj 2000.
-
The Man in Me.
Rundown rehearsals, Santa Monica, California, 30 januari, 1978.
https://www.youtube.com/watch?v=e8DdlPem1i8
-
The Man in Me.
Rundown rehearsals, Santa Monica, California, 30 januari, 1978.
https://www.youtube.com/watch?v=e8DdlPem1i8
Lyssna på versionerna från Paris 1978. De är fenomenala! Göteborgsversionerna är också bra.
-
PÅ tal om Anaheim late show sjöng han We Better Talk This Over första gången sedan -78.Han har inte gjort de senare heller utan endast denna ena gång.Jag har alltid gillat den låten från Anaheim.
-
PÅ tal om Anaheim late show sjöng han We Better Talk This Over första gången sedan -78.Han har inte gjort de senare heller utan endast denna ena gång.Jag har alltid gillat den låten från Anaheim.
Just det. Tyvärr var han lite ringrostig och mindes inte riktigt texten. Han borde ha prövat den igen vid någon av de efterföljande konserterna, men det blev aldrig av. Den hade kunnat bli riktigt bra. Fast den version han körde, med glömd text, var fin ändå.
-
Såg den här idag. Just Like A Woman från 98. Golvad. Så jäkla bra. Allt ifrån det inledande astmaanfallet till den charmerande lilla bugningen på slutet är ren, skär klass. https://youtu.be/07K1oaQJHho
-
Desolation Row i Wembley Arena i London den 6 oktober 2000:
https://youtu.be/Rn-INOhBQR4
Någonstans där framför scenen stod jag och njöt. Kanske kan man skymta mitt huvud på filmen.
Under de två kvällarna på Wembley var det ståplats på parkett, men området närmast scenen var avspärrat och dit kom man bara om man godkändes av Dylans vaktchef Barron. Första kvällen kom jag inte in, trots att jag förklarade att jag kommit hela vägen från Sverige. Andra kvällen (framförandet ovan är från andra kvällen) fick jag det armband man behövde för att komma närmast scenen.
(Om jag minns rätt lyckades forumets egen Dignity komma in bakom avspärrningen utan armband första kvällen.)
Och bli utkastad av Barron strax före extranumren!
-
Såg den här idag. Just Like A Woman från 98. Golvad. Så jäkla bra. Allt ifrån det inledande astmaanfallet till den charmerande lilla bugningen på slutet är ren, skär klass. https://youtu.be/07K1oaQJHho
Jag bugar också.
^_^
-
Supper Club.
Aldrig fel.
Åh så bra. Så så så bra.
Soundcloud: https://soundcloud.com/bob-dylan-supperclub-1/bob-dylan-complete-supper-club
-
"....When I was in Missouri....
https://www.youtube.com/watch?v=rQ4Pt-AxYzc
-
"....When I was in Missouri....
https://www.youtube.com/watch?v=rQ4Pt-AxYzc
Stor underhållning!
Elmer
-
Från den 9 augusti 2014 till den 17 maj 2015 följer Simple Twist of Fate efter High Water, i alla konserter utom en! Det betyder 79 gånger av 80. Den 80:e får vi Girl From the North Country, och det är i Brisbane den 27 augusti 2014. Här får vi en gåva av Dylan som knäcker mig totalt. Den är fullständigt hjärtslitande vacker. Man undrar varför han gör så här. Det är precis som om han vid vissa tillfällen vill ge oss något extra, något som vi bara förtjänar ibland. Lyssna!!
-
Den här konserten i Brisbane innehåller ytterligare ett "märkligt" inslag. Från den 18 november 2012 fram till idag, har Trying To Get To Heaven endast framförts en gång. Och det är just den här kvällen. En fantastisk version som också den ger mig rysningar! Hur skall vi förstå detta?
-
Den här konserten i Brisbane innehåller ytterligare ett "märkligt" inslag. Från den 18 november 2012 fram till idag, har Trying To Get To Heaven endast framförts en gång. Och det är just den här kvällen. En fantastisk version som också den ger mig rysningar! Hur skall vi förstå detta?
Med Livet och Bob finns det många unika stunder och vägen är underbar för den som har tid att vandra med öppna sinnen så förstår jag det... (ibland är jag förhindrad sinnena grumlas ur fokus diffus men försöker ändå det är livet värt) Tack Bob :d2:
-
Angelina http://dai.ly/xyhpr0 :d6:
-
https://www.youtube.com/watch?v=RsHTOI5NaAw&index=5&list=RDATGDwOVWetg
-
Brukar roa mig med att sätta ihop egna spellistor med favoritlåtar.
Här är en som jag kommer spela i väntan på "Triplicate" :d5:
"The Songs He Didn't Write": 2001 - 2016
01 A Change Is Gonna Come (Sam Cooke) [the TV special Apollo At 70 - Hot Night In Harlem, June 2004]
02 You Win Again (Hank Williams) [Willie Nelson And Friends - Outlaws And Angels, May 2004]
03 Once Upon A Time (Charles Strouse and Lee Adams) [Tony Bennett Celebrates 90, Dec 2016]
04 I'm a Fool to Want You (Frank Sinatra, Jack Wolf and Joel Herron) [Shadows in the Night, Feb 2015]
05 On a Little Street in Singapore (Peter DeRose and Billy Hill) [Fallen Angels, May 2016]
06 I Can't Get You Off Of My Mind (Hank Williams) [Hank Williams tribute album Timeless, Sep 2001]
07 Dixie (Daniel Decatur Emmett) [Masked And Anonymous, July 2003]
08 Do Re Mi (Woody Guthrie) [The People Speak, Dec 2009]
09 That Lucky Old Sun (Beasley Smith and Haven Gillespie) [Shadows in the Night, Feb 2015]
10 All the Way (Jimmy Van Heusen and Sammy Cahn) [Fallen Angels, May 2016]
11 Red Cadillac And A Black Moustache (W.B. Thompson/L. May) [Sun Records tribute album Good Rockin' Tonight, Oct 2001]
12 Diamond Joe (traditional) [Masked And Anonymous, July 2003]
13 Return To Me (Danny Di Minno/Carmen Lombardo) [The Sopranos - The Complete Third Season, Aug 2002]
14 The Love That Faded (Hank Williams/Bob Dylan) [The Lost Notebooks Of Hank Williams, 2011]
15 Melancholy Mood (Vick R. Knight, Sr. and Walter Schumann) [Fallen Angels, May 2016]
16 Autumn Leaves (Joseph Kosma, Johnny Mercer and Jacques Prévert) [Shadows in the Night, Feb 2015]
-
Jösses vilken konsert jag lyssnar på nu. Alltså jösses. Ibland är livet gott.
Alabama Theater
Birmingham, Alabama
18 October 1995
1. Drifter's Escape
2. Man In The Long Black Coat
3. All Along The Watchtower
4. Shooting Star
5. I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
6. Silvio (Bob Dylan & Robert Hunter)
7. Tangled Up In Blue
8. Masters Of War
9. One Too Many Mornings
10. Jokerman
11. I Shall Be Released
12. Seeing The Real You At Last
—
13. Alabama Getaway (Robert Hunter/Jerry Garcia)
14. My Back Pages
15. Rainy Day Women # 12 & 35
Concert # 731 of The Never-Ending Tour. Concert # 17 of the 1995 Fall Classics Tour. Concert # 91 in 1995.
Concert # 275 with the 9th Never-Ending Tour Band: Bob Dylan (vocal & guitar), Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar), John Jackson (guitar), Tony Garnier (bass), Winston Watson (drums & percussion).
7–9, 14 acoustic with the band.
7, 14 Bob Dylan harmonica.
13 John Jackson backup vocal.
Note. During Alabama Getaway security allowed 30 to 40 people to get on stage and dance.
8 new songs (53%) compared to previous concert. 2 new songs for this tour.
Stereo audience recording, 115 minutes.
-
Brukar roa mig med att sätta ihop egna spellistor med favoritlåtar.
Här är en som jag kommer spela i väntan på "Triplicate" :d5:
"The Songs He Didn't Write": 2001 - 2016
01 A Change Is Gonna Come (Sam Cooke) [the TV special Apollo At 70 - Hot Night In Harlem, June 2004]
02 You Win Again (Hank Williams) [Willie Nelson And Friends - Outlaws And Angels, May 2004]
03 Once Upon A Time (Charles Strouse and Lee Adams) [Tony Bennett Celebrates 90, Dec 2016]
04 I'm a Fool to Want You (Frank Sinatra, Jack Wolf and Joel Herron) [Shadows in the Night, Feb 2015]
05 On a Little Street in Singapore (Peter DeRose and Billy Hill) [Fallen Angels, May 2016]
06 I Can't Get You Off Of My Mind (Hank Williams) [Hank Williams tribute album Timeless, Sep 2001]
07 Dixie (Daniel Decatur Emmett) [Masked And Anonymous, July 2003]
08 Do Re Mi (Woody Guthrie) [The People Speak, Dec 2009]
09 That Lucky Old Sun (Beasley Smith and Haven Gillespie) [Shadows in the Night, Feb 2015]
10 All the Way (Jimmy Van Heusen and Sammy Cahn) [Fallen Angels, May 2016]
11 Red Cadillac And A Black Moustache (W.B. Thompson/L. May) [Sun Records tribute album Good Rockin' Tonight, Oct 2001]
12 Diamond Joe (traditional) [Masked And Anonymous, July 2003]
13 Return To Me (Danny Di Minno/Carmen Lombardo) [The Sopranos - The Complete Third Season, Aug 2002]
14 The Love That Faded (Hank Williams/Bob Dylan) [The Lost Notebooks Of Hank Williams, 2011]
15 Melancholy Mood (Vick R. Knight, Sr. and Walter Schumann) [Fallen Angels, May 2016]
16 Autumn Leaves (Joseph Kosma, Johnny Mercer and Jacques Prévert) [Shadows in the Night, Feb 2015]
Tackar för den listan. Return To Me var något jag missat. Rullar på endless repeat här för tillfället. Utsökt liten sak :party:
-
:d2: Thunder On The Mountain :d1:
https://www.youtube.com/watch?v=0RPkJeziNyI
-
All Along the Watchtower :rolleyes: :d5:
https://www.youtube.com/watch?v=PZNehWKoXhw
-
En annan spellista, Best of BS 10-12 som knäcker, att avnjuta i väntan på BS 13 :party:
01 Thirsty Boots - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
02 Spanish is the Loving Tongue - The Bootleg Series, Vol. 11: The Basement Tapes Complete
03 Pretty Saro - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
04 I Want You [Take 1 (3-10-1966)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
05 Alberta #3 - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
06 A Satisfied Mind - The Bootleg Series, Vol. 11: The Basement Tapes Complete
07 Visions Of Johanna [Take 5 (11-30-1965)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
08 900 Miles from My Home - The Bootleg Series, Vol. 11: The Basement Tapes Complete
09 One Of Us Must Know (Sooner Or Later) [Take 15 (1-25-1966)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
10 If Dogs Run Free [Alternate Version] - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
11 Railroad Bill - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
12 On The Road Again [Take 2 (1-14-1965)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
13 Mary Lou, I Love You Too - The Bootleg Series, Vol. 11: The Basement Tapes Complete
14 Annie's Going to Sing Her Song - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
15 Leopard-Skin Pill-Box Hat [Take 3 (2-14-1966)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
16 Time Passes Slowly #1 [Alternate Version] - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
17 Pledging My Time [Take 1 (3-08-1966)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
18 This Wheels on Fire - The Bootleg Series, Vol. 11: The Basement Tapes Complete
19 Only a Hobo - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
20 Just Like A Woman [Take 4 (3-08-1966)] - The Bootleg Series, Vol. 12: The Cutting Edge 1965 – 1966 Collector's Edition
21 I Shall be Released (Take 2) - The Bootleg Series, Vol. 11: The Basement Tapes Complete
22 Spanish Is the Loving Tongue - The Bootleg Series, Vol. 10: Another Self Portrait (1969-1971)
-
https://youtu.be/CPPHoJHZe-Q
Det här var ju otroligt bra!!
-
:rolleyes: http://www.etc.se/kultur-noje/biller-om-den-ultimata-gubbrocken
-
Make you feel my love från Globen 2011. Herregud, det är ju helt briljant!
Nää det är väl inte 2011 såklart! Larry och Charlie och så spelar han gitarr. 2002!!!
https://www.youtube.com/watch?v=EF4VYU_bmdo
-
Om nu någon skulle missat alternativa tagningar av MTV Unplugged så finns dessa låtar samlade i ett långt Youtube-klipp här.
https://www.youtube.com/watch?v=EAUG8WU4lyg&feature=youtu.be
I want you är till exempel helt makalös. Och versionen av Desolation row som inte kom med tycker jag är bättre!
-
Make you feel my love från Globen 2011. Herregud, det är ju helt briljant!
Nää det är väl inte 2011 såklart! Larry och Charlie och så spelar han gitarr. 2002!!!
https://www.youtube.com/watch?v=EF4VYU_bmdo
SMHI lovar gråväder möjligheter för regn i helgen här i byn... :rolleyes: En något för kall upptagning för mig jag skulle önska en varmare ljudbild (som på Stockholm Waterfront) obehagligt i dessa mörka tider av rädsla och hat mot oliktänkande vilken sida står ni på?
-
Om nu någon skulle missat alternativa tagningar av MTV Unplugged så finns dessa låtar samlade i ett långt Youtube-klipp här.
https://www.youtube.com/watch?v=EAUG8WU4lyg&feature=youtu.be
I want you är till exempel helt makalös. Och versionen av Desolation row som inte kom med tycker jag är bättre!
Absolutely sweet Marie drar igång efter cirka 36.40. Det är rock'n'roll! Den som kan sitta still behöver söka hjälp...
Elmer
-
Vi går 21 år tillbaka i tiden, till en konsert i Liverpool den 27 juni 1996. Då sjöng Dylan om när han ska måla sitt mästerverk. Jag vet inte om han gjort det vid det här laget eller om han ännu har det någonstans djupt inom sig. Vad jag vet är att han framförde den låten väldigt bra den där kvällen i Liverpool.
https://youtu.be/NjjYGkgBpaE
-
Vi går 21 år tillbaka i tiden, till en konsert i Liverpool den 27 juni 1996. Då sjöng Dylan om när han ska måla sitt mästerverk. Jag vet inte om han gjort det vid det här laget eller om han ännu har det någonstans djupt inom sig. Vad jag vet är att han framförde den låten väldigt bra den där kvällen i Liverpool.
https://youtu.be/NjjYGkgBpaE
Ja herregud. Som jag skrev där ute på FB (i Dylanbunkern): Det är vid sådana här tillfällen man håller käft och bara bugar djupt...
-
Vi går 21 år tillbaka i tiden, till en konsert i Liverpool den 27 juni 1996. Då sjöng Dylan om när han ska måla sitt mästerverk. Jag vet inte om han gjort det vid det här laget eller om han ännu har det någonstans djupt inom sig. Vad jag vet är att han framförde den låten väldigt bra den där kvällen i Liverpool.
https://youtu.be/NjjYGkgBpaE
:d2:
-
:rolleyes: http://www.etc.se/kultur-noje/biller-om-den-ultimata-gubbrocken
Glad Påsk :d1: The Traveling Wilburys :d1:
https://play.spotify.com/artist/2hO4YtXUFJiUYS2uYFvHNK
:d2: :rolleyes:
-
Just Like a Woman i Dublin 1966: https://vimeo.com/96283683
-
Flyttade det här från Joakims The 1995 Project-tråden:
(Efter att ha lyssnat på Bloomington 1995 - Joakims senaste - fick jag ett inre driv att köra Madrid 1995)
Efter Bloomington kände jag en inre kraft som drog mig till tidigare Madrid 1995, 19 juli. Se Joakims magi härovan.
I Madrid fanns/finns ett annat skönt par: Love Minus Zero/No Limit och She Belongs To Me.
LMZ mer eller mindre akustisk, plickar och plockar sig fram i den där omisskännliga -95-feelingen. 95-groovet.
Stillsamt skön och jäkligt intensiv version, ackompanjerad av spanjorerna.
Och sen har vi då SBTM...elektrisk.
En version som är precis allt vad jag behöver. Här i samma anda som ja, Heart of Mine eller The Man in Me. Hur ska jag beskriva det?
Genom några snabba anteckningar, stödord under lyssningen....
stökig bökig knökig
spretig plockig
drar iväg åt alla tänkbara håll
melodi, slinga, catch phrase, upprepning, igen och igen
och gitarrer, gitarrer
skört bräckligt allt kan rasa ihop vilken sekund som helst
Det är ju så jävla bra.
((Men jag inser just att jag ska flytta det här inlägget till Stora ögonblick...så att den här tråden inte drar iväg i oväntad riktning :rolleyes:))
-
Såg just att Ola Holmgren lade upp denna Visions (från 2001) på FB:
https://www.youtube.com/watch?v=yJniHU_LrWs&feature=share
Eftersom allas vår bobi inte är ute så mycket på FB, tänkte jag att det är läge att för hans skull lägga upp den här också.
Bobi, den här dedikerar jag till dig å Bobs vägnar ^_^.
Det är en fantastisk version. "Elston Gunn", han som lade upp den på YouTube, skriver träffande:
I love everything about this performance...it's so fractured. everything seems to be going wrong, he's agitated. even the hair poking out just adds to the scene...when he missed the mona lisa line and looks as if to say "nah fk it...it's gone" i thought , thats it he's gonna flip...but no he soldiers on and it's compelling viewing and ultimately the whole thing is brilliant. because it's so flawed, so real AND SO RAW...it could only work because it's Bob Dylan...and no one has a flaming clue why....SIMPLY FANTASTIC.
-
Tack för den,Leif,tack för den o.fr.a. omtanken. Är nån timme vid en fungerande dator. Måste få slag på det här med Facebook. Kom in på nått sätt häromdan på min sk smartphone, men det dök bara upp nåra vänner och mindrevänner som undrade om vi skulle vara vänner....jag säger: Vet dom inte det? Nåväl: Tråden, ja.....hittade igår mitt ex av Biograph som låg där den inte skulle ligga och det blev "2an" förstås, i bilen. Denna Biograph- en av mina Dylanfavos alla kategorier. Som tur är, ska jag mkt snart köra bil igen. ^_^
-
Jag tror att vi var ganska många som var tacksamma då Summer Days "arkiverades" (när det nu var...) och gav plats för annat. Nu när jag hör den nya versionen (från några av sommarens gigs, här är den från Kingston) längtar jag efter att få uppleva den live. Bring it on, Bob!
https://www.youtube.com/watch?v=6Owc1_FEWNY
-
Halabaloo, Wow Wow Wow! Vilken version! Dök upp i mitt FB-flöde idag via Trev Gibb. It Ain´t Me Babe. Den här versionen har jag missat helt, kanske har jag den på någon HD men kan inte erinra mig den nu. Vet inte just nu vilken konsert eller vilket år det är men runt 2003/2004 kanske. Undersökning pågår... ^_^
https://www.youtube.com/watch?v=fkQeVyLKvRs
-
Halabaloo, Wow Wow Wow! Vilken version! Dök upp i mitt FB-flöde idag via Trev Gibb. It Ain´t Me Babe. Den här versionen har jag missat helt, kanske har jag den på någon HD men kan inte erinra mig den nu. Vet inte just nu vilken konsert eller vilket år det är men runt 2003/2004 kanske. Undersökning pågår... ^_^
https://www.youtube.com/watch?v=fkQeVyLKvRs
Versionen är från Detroit den 16 mars eller från Toronto den 20 mars 2004, enligt Anders (Porss). Tack, Anders! :d5:
-
Åh, denna låt, 5 knäckande versioner av The Man in Me:
http://alldylan.com/bob-dylan-5-great-live-versions-of-the-man-in-me/
:d5:
-
Åh, denna låt, 5 knäckande versioner av The Man in Me:
http://alldylan.com/bob-dylan-5-great-live-versions-of-the-man-in-me/
:d5:
Den där 91-versionen, ja, från Dublin...vad kan man säga, det är sanslöst bra! ^_^
-
Ja, det pratas för lite överlag om vinterturnén 1991.
15 år tidigare erbjöd Dylan sin publik denna version av Mr. Tambourine Man:
https://www.youtube.com/watch?v=RUnllRTfpfo
-
https://www.youtube.com/watch?v=kjCC8nqNytQ
Och så säger de att detta är perioden för Dylans nadir...
-
Åh, denna låt, 5 knäckande versioner av The Man in Me:
http://alldylan.com/bob-dylan-5-great-live-versions-of-the-man-in-me/
:d5:
Den där 91-versionen, ja, från Dublin...vad kan man säga, det är sanslöst bra! ^_^
:d2: :d5: :d4:
-
Ja, du, Tobias, -91 vinter är inte så mkt sagt om. Ditt klipp ovan av mr t-man är ju helt magiskt. :d5:
-
Ja, du, Tobias, -91 vinter är inte så mkt sagt om. Ditt klipp ovan av mr t-man är ju helt magiskt. :d5:
Det klippet är från den "alternativa" Hard Rain-specialen 1976, liksom t ex denna version av ISIS:
https://www.youtube.com/watch?v=Ojyk0g0bijM
Vad gäller januari-februari 1991 är de spelningarna ofta minst lika oslipade som de beryktade sommarspelningarna, men båda turnéerna rymmer en del guldkorn. I vinterturnéns fall t ex den version av The Man In Me Leif postade ovan.
-
Tack Bob!
Let´s learn to live and love again, 1990
https://www.youtube.com/watch?v=nbM_OFgTemE
-
https://www.youtube.com/watch?v=kjCC8nqNytQ
Och så säger de att detta är perioden för Dylans nadir...
Som Mattias skrev tidigare i tråden om denna oavslutade skapelse: Visst var det väl något stort på gång här?
Ja, det var ju det! Tony Attwood skriver intressant och insiktsfullt om To Fall In Love With You här:
http://bob-dylan.org.uk/archives/2809
Och så förstås Eyolf:
https://dylanchords.info/00_misc/to_fall_in_love_with_you.htm
-
https://www.youtube.com/watch?v=QwnjslP2eqk
Närbild, suddigt, halvtaskigt ljud, men herregud...!!! ^_^ :d6:
-
Kan inte få nog av den här :party:
Bob Dylan & Clydie King - Abraham, Martin And John (From The Trouble No More DVD) (https://www.youtube.com/watch?v=PbveLDvePDQ)
Troligen från 16 oktober 1980 då, enligt Clinton Heylin (Trouble In Mind), även Jesus Met The Woman At The Well (https://www.youtube.com/watch?v=sxyPwa-SO0E) filmades.
Rise Again filmades också, men på BS 13 finns den bara i audio.
Enligt Heylin filmades även Mary From The Wild Moor och I Believe In You vid samma tillfälle :d5:
-
Kan inte få nog av den här :party:
Bob Dylan & Clydie King - Abraham, Martin And John (From The Trouble No More DVD) (https://www.youtube.com/watch?v=PbveLDvePDQ)
Troligen från 16 oktober 1980 då, enligt Clinton Heylin (Trouble In Mind), även Jesus Met The Woman At The Well (https://www.youtube.com/watch?v=sxyPwa-SO0E) filmades.
Rise Again filmades också, men på BS 13 finns den bara i audio.
Enligt Heylin filmades även Mary From The Wild Moor och I Believe In You vid samma tillfälle :d5:
Förstår dig fullkomligt, Anders. Kan heller inte få nog. Repeat i all oändlighet. -_-
Har Heylins bok liggande i högarna, inte läst den ännu, men snart. :d5:
-
https://www.youtube.com/watch?v=QwnjslP2eqk
Närbild, suddigt, halvtaskigt ljud, men herregud...!!! ^_^ :d6:
Orval! :d5:
-
Mr Tambourine Man i Birmingham, 2:a april, 1995.
https://www.youtube.com/watch?time_continue=48&v=3A9dZ8Syb_k
-
Från "Quest", TV-program från Canada, februari 1964:
https://www.youtube.com/watch?v=5Ta5Wp-aH5A
-
Hard Rain. Finns det någon gång då Bob misslyckas med den låten? Hög nivå 99 gånger av 100. Den här versionen från Holmdel, New Jersey, 9 augusti 2003 är en version "too die for". A la Nara Japan 1994.
Börjar 42 minuter in. (Från ett gig med Bob och Tom Petty & The Heartbreakers).
Det här är helt makalöst. Buga.
https://www.youtube.com/watch?time_continue=2867&v=BpJUSAgKzzI
Johnny Borgan skriver bra om denna version och det finns en länk även där, i slutet av hans text.
https://johnnyborgan.blog/2017/12/26/where-have-you-been-my-blue-eyed-son-the-singer-and-the-song-about-the-performing-artist-bob-dylan/
-
Jo. Jag bugar. Det är en makalös Hard Rain. Måste lyssnas av alla!/bobi
-
Som sagt, ge mig den här låten i vilken krackelerad version som helst och jag ropar Halleluja.
Han och bandet får göra vad fan dom vill med låten, jag är med hela vägen, anytime, all the way.
You´re A Big Girl Now
https://www.youtube.com/watch?v=pc3zcWv8A0A&feature=share
-
Danbury-konserten 7/12 1995. Finns på YouTube i två olika inspelningar/upptagningar, samlade i ett ljudklipp, därför är det ett långt klipp, och det är ju inte fel, dubbelt upp :-)
Hursomhelst: Plocka nu upp den här länken här nere och innan ni lyssnar igenom hela konserten, hoppa fram till 5:40 cirka, i inledningen, då "If You See Her, Say Hello" börjar.
Om ni inte hört den här versionen tidigare, spänn fast säkerhetsbältet. Beautiful beyond words. Eller som Joakim skrev om den i sin odyssé genom alla 95-konserter:
We had a falling out, like lovers sometimes do. Han sjunger det annorlunda. And though our separation! Han trycker till på varje ord. Hårt. Varje ord ska höras. Left me to the bones! Ja han sjunger så, han skriker ut orden så att ljudteknikern säkert måste dra ner känsligheten på hans mikrofon. Det är helt hjärtskärande, helt och totalt. Även om inte hjärtat är det. She still lives inside of me. Sedan hör jag inte vad han sjunger, jag frågar Ulrika. Remember the unknown hör jag, hon skriver we’ve never been alone. Hon letar i arkiven på internet står det att han sjunger I’ve never been alone. Men jag är inte så säker. Det går inte vara säker med Bob Dylan och det är så det ska vara. Det är därför jag tycker så mycket om honom.
https://www.youtube.com/watch?v=oHVOhlrpQPE&feature=youtu.be
-
Danbury-konserten 7/12 1995. Finns på YouTube i två olika inspelningar/upptagningar, samlade i ett ljudklipp, därför är det ett långt klipp, och det är ju inte fel, dubbelt upp :-)
Hursomhelst: Plocka nu upp den här länken här nere och innan ni lyssnar igenom hela konserten, hoppa fram till 5:40 cirka, i inledningen, då "If You See Her, Say Hello" börjar.
Om ni inte hört den här versionen tidigare, spänn fast säkerhetsbältet. Beautiful beyond words. Eller som Joakim skrev om den i sin odyssé genom alla 95-konserter:
We had a falling out, like lovers sometimes do. Han sjunger det annorlunda. And though our separation! Han trycker till på varje ord. Hårt. Varje ord ska höras. Left me to the bones! Ja han sjunger så, han skriker ut orden så att ljudteknikern säkert måste dra ner känsligheten på hans mikrofon. Det är helt hjärtskärande, helt och totalt. Även om inte hjärtat är det. She still lives inside of me. Sedan hör jag inte vad han sjunger, jag frågar Ulrika. Remember the unknown hör jag, hon skriver we’ve never been alone. Hon letar i arkiven på internet står det att han sjunger I’ve never been alone. Men jag är inte så säker. Det går inte vara säker med Bob Dylan och det är så det ska vara. Det är därför jag tycker så mycket om honom.
https://www.youtube.com/watch?v=oHVOhlrpQPE&feature=youtu.be
Tack för det fina tipset. Hjärtskärande var ordet!
Elmer
-
Lyssnade av någon konstig anledning på konserten från globen 2009 The Stockholm Box (crystal cat).Har aldrig varit större fan av Highway 61 men det blev jag igår kväll vilken låt.Vilken låt otroligt bra vilket ös,frasering alltid på en gång.Det mest konstiga är att jag var där då varför upptäckte man inte de då men så är det väl ofta med Bob rätt som de är fattar man tycke för vilken låt som helst från förgången tid.Konserten var faktiskt riktigt bra i Globen då där är fler låtar som är en riktig höjdare.
-
Jaha, det har alltså gått fem år sedan jag loggade in här... Läste igenom gamla inlägg och noterade att jag polemiserat en hel del (minst sagt...) med några av er kring huruvida Bob fortfarande är bra live - runt 2011/2012 tyckte jag verkligen inte att han var det. Så glad jag blir då, fem år senare, när han är bättre än på länge ju! Både live och på skiva. Det hade jag verkligen inte trott!
https://www.youtube.com/watch?v=YRYoQPUeWKY
Glad vår på er!
-
Välkommen tillbaka, Homer!
-
Frankie o Judas.
https://www.youtube.com/watch?v=CrXCInARGpA
-
Frankie o Judas är litet underskattad, eller i varje fall sällan nämnd i JWH-klubben. Detta är ju så fantastiskt bra. Och sen ska vi inte glömma spela Roll On John ibland. Inte för att knyta säcken, nejnej, utan för att öppna den. :mellow:
-
Frankie o Judas.
https://www.youtube.com/watch?v=CrXCInARGpA
Häftigt!
Elmer
-
It Ain´t Me, Babe.
https://www.youtube.com/watch?v=TbIbLm4pb5k&feature=player_embedded
-
It Ain´t Me, Babe.
https://www.youtube.com/watch?v=TbIbLm4pb5k&feature=player_embedded
Champaign, Illinois 27/10 1999? Ni vet väl att Dylan och Carl Perkins skrev en låt om just den staden?
-
Lite påskmys :ph34r:
Shepherds Bush Empire Theatre - 23rd November 2003 [Full Concert, Crystal Cat]
https://www.youtube.com/watch?v=WoIhP1FsS2M (https://www.youtube.com/watch?v=WoIhP1FsS2M)
Låtlista med tider finns om du följer länken :party:
-
Mer påskmys :d2:
Hammersmith Apollo - 24th November 2003 [Full Concert, Crystal Cat]
https://www.youtube.com/watch?v=onJ-z5ucohg (https://www.youtube.com/watch?v=onJ-z5ucohg)
Låtlista med tider finns om du följer länken :d4:
-
Ännu mer påskmys :d3:
Brixton Academy - 25th November 2003 [Full Concert, Crystal Cat]
https://www.youtube.com/watch?v=7GY3ng8eApU (https://www.youtube.com/watch?v=7GY3ng8eApU)
Låtlista med tider finns om du följer länken :d1:
-
Ännu mer påskmys :d3:
Brixton Academy - 25th November 2003 [Full Concert, Crystal Cat]
https://www.youtube.com/watch?v=7GY3ng8eApU (https://www.youtube.com/watch?v=7GY3ng8eApU)
Låtlista med tider finns om du följer länken :d1:
Missa inte "A Hard Rain's A-Gonna Fall" som börjar efter 1:04 :party:
Knäckande version :ph34r:
Lyssna framförallt på sista versen där sångaren "lyfts" av publiken jubel :d2:
-
Minns hur nästan olidligt lång väntan var, när jag strax efter att de ägt rum var utlovad inspelningar av de där London 03-konserterna med de fantastiska låtlistorna från en Bill i England och vilken högtidsstund det var när paketet med cdr-skivor fanns i brevinkastet och man äntligen kunde lyssna. Det var nog i den absoluta sluttampen av epoken då man i stor skala bytte och skickade cdr-skivor (och innan dess kassetter) med posten.
-
Jag tycker att Woodstock ’94-spelningen har stått sig rätt väl. Den finns också i helt ok kvalitet på YouTube.
https://youtu.be/XX52JMfGqiE
-
Not Dark Yet.
https://www.youtube.com/watch?v=VShIUphW4rM&feature=share
-
Ny klassiker i modern tid: Versionen av Visions of Johanna i Sydney, 19/8, 2018.
https://www.youtube.com/watch?v=HSoNj7kGITg&feature=share
Underbar sång, underbar frasering, underbart piano. Fullständigt genomljuvlig version. ^_^
-
Skööön blues :d2: :d4:
It Takes a Lot to Laugh, It Takes a Train to Cry från Christchurch, 28 August 2018 :party:
https://www.youtube.com/watch?v=iE0EN9B5Vbw (https://www.youtube.com/watch?v=iE0EN9B5Vbw)
-
Båda Visions och Train är härliga, roligt att han alltjämt experimenterar!
-
Kan inte få nog av den här :party:
Bob Dylan & Clydie King - Abraham, Martin And John (From The Trouble No More DVD) (https://www.youtube.com/watch?v=PbveLDvePDQ)
Troligen från 16 oktober 1980 då, enligt Clinton Heylin (Trouble In Mind), även Jesus Met The Woman At The Well (https://www.youtube.com/watch?v=sxyPwa-SO0E) filmades.
Rise Again filmades också, men på BS 13 finns den bara i audio.
Enligt Heylin filmades även Mary From The Wild Moor och I Believe In You vid samma tillfälle :d5:
Om ni har missat det, avled tyvärr Clydie King den 7 januari.
Som körsångerska (och i viss mån även som soloartist) hade Clydie King en rätt imponerande meritlista redan innan hon 1980 började sjunga med och bakom den "pånyttfödde" Dylan. I häftet till "Biograph" nämner Dylan en outgiven skiva han troligen 1982 ska ha spelat in med King: ‘I’ve also got a record with just me and Clydie King singing together and it’s great, but it doesn’t fall into any category that the record company knows how to deal with.’
-
Kan inte få nog av den här :party:
Bob Dylan & Clydie King - Abraham, Martin And John (From The Trouble No More DVD) (https://www.youtube.com/watch?v=PbveLDvePDQ)
Troligen från 16 oktober 1980 då, enligt Clinton Heylin (Trouble In Mind), även Jesus Met The Woman At The Well (https://www.youtube.com/watch?v=sxyPwa-SO0E) filmades.
Rise Again filmades också, men på BS 13 finns den bara i audio.
Enligt Heylin filmades även Mary From The Wild Moor och I Believe In You vid samma tillfälle :d5:
Om ni har missat det, avled tyvärr Clydie King den 7 januari.
Som körsångerska (och i viss mån även som soloartist) hade Clydie King en rätt imponerande meritlista redan innan hon 1980 började sjunga med och bakom den "pånyttfödde" Dylan. I häftet till "Biograph" nämner Dylan en outgiven skiva han troligen 1982 ska ha spelat in med King: ‘I’ve also got a record with just me and Clydie King singing together and it’s great, but it doesn’t fall into any category that the record company knows how to deal with.’
Sorgligt :-(
Jag tittar fortfarande då och då på videon "Abraham, Martin and John". Tycker den är makalöst bra :d5:
-
Clydie King är inte den enda person i Dylan-sfären som hunnit dö efter nyår. Den 3 januari dog Steve Ripley, gitarrist i Dylans band 1981. Både King och Ripley var alltså i Dylans band samtidigt. Båda nämns i denna text (med den förmodligen avsiktligt provokativa titeln "1981: The Last Really Great Dylan Tour?") av Peter Stone Brown:
https://blog.peterstonebrown.com/2016/07/31/1981-the-last-really-great-dylan-tour-2/
Undrar om jag har den där Meadowlands-konserten någonstans bland alla hårddiskar och cdr-er?
-
Clydie King är inte den enda person i Dylan-sfären som hunnit dö efter nyår. Den 3 januari dog Steve Ripley, gitarrist i Dylans band 1981. Både King och Ripley var alltså i Dylans band samtidigt. Båda nämns i denna text (med den förmodligen avsiktligt provokativa titeln "1981: The Last Really Great Dylan Tour?") av Peter Stone Brown:
https://blog.peterstonebrown.com/2016/07/31/1981-the-last-really-great-dylan-tour-2/
Undrar om jag har den där Meadowlands-konserten någonstans bland alla hårddiskar och cdr-er?
Om inte, så finns den att ladda ned här: https://expectingrain.com/discussions/viewtopic.php?f=9&t=96425&hilit=East+Rutherford+1981 (https://expectingrain.com/discussions/viewtopic.php?f=9&t=96425&hilit=East+Rutherford+1981) :d6:
Jag passar på att uppgradera min sunkiga version :mellow: :d2: