Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Hibbitt

Sidor: 1 ... 110 111 [112]
1666
Dylan / SV: Bob Dylan och politiken - SvD och P1
« skrivet: 11 april, 2007, 09:21:33 »
Hörde inte radion men häpnade över tidningen igår... Vilken stolle denne Roland Poirier Martinsson, författare och filosof... Kollageklipper ihop 45 års dylanska påståenden och åsikter som passar SvD:s ledarsidor hyfsat.
Att Bob är FÖR vietnamkriget eller FÖR palestinska självmordbombare skulle förvåna oss alla. Att Bob däremot anser att politik och världens skeenden är för komplicerade att baka in i ETT tänkande är självklart.

"Att vänstern fortfarande försöker lägga beslag på Dylan är ideologiskt obegripligt och kan bara förklaras med att dess världsbild saknar fristäder från politiken."

Öh... Poirier Martinsson... Är det inte precis detta han försöker göra utifrån SINA åsikter?!  :rolleyes:
Tror Bob själv skulle reagera om han fick denna artikeln från en av våra trots allt mest respekterade svenska tidningar översatt.

1667
Andra artister / SV: Era fem (eller fler) favoritartister?
« skrivet: 04 april, 2007, 02:22:54 »
Joni Mitchell - Måste jag välja en enda diskografi för en öde ö så blir det Jonis samlade. Inget räcker lika länge, ingen har så många så fina plattor (allt tom Mingus -79 är fantastiskt). Hejira, For the Roses, Hissing of Summer Lawns, Blue, Don Juans Reckless Daughter...

deLillos/Lars Lillo-Stenberg - Norsk naivistisk powerpop eller singer/songwritervisa med sparsmakade arr, vardagsangst, kjaerlighet och neilyounginfluens. Genialiska plattor i snygga konvolut i 20 år nu.

Grateful Dead - Både för deras jammande jazzbluegrass och de djupa folkrötterna i tradamericana. Keith Godchauxs era i första hand.

Sven-Bertil Taube/Evert Taube - Evert har ju låtarna men Sven-Bertil är en fantastisk scenberättare och har gjort så många klassikergrejer: Leo Ferré-plattan är höjdpunkt.

Anders F Rönnblom - En lång lång resa genom album efter album i 40 år snart. Blir bara yngre med åren och de vilda spelningarna har aldrig identiska setlistor eller låtversioner. Som Dylan live på 90-talet.

Jethro Tull - Var riktigt trista för det mesta under 80/90-talen. Men 70-talets skivor var så hållbara att det kompenserar. Thick as a Brick, Aqualung, Warchild, Minstrell in the Gallery... Brillianta texter från ett England på dekis, tvära elektriska kast v/s små akustiska vignetter.

Kinks - Alla hits på 60-talet. Men också de ännu bättre och helt felvärderade albumen Preservation#1, Preservation#2, Soap Opera, Muswell Hillbillies.

Crosby, Stills, Nash - Kombinationen av de tre, Crosbys fantastiska röst och rytmgitarrspel, Stills' Manassasdubbel. Young är så självklar så jag behöver ju inte nämna att On the Beach, Time Fades Away, Rust, Harvest mfl är guld.

Frank Sinatra - Capitolfemtiotalet först och främst. Artisternas artist, uttolkarnas uttolkare av eländig ensamhet i tomma barer.

...Velvet Underground, John Martyn, Linda Ronstadt, Genesis på Gabriels tid, Bowie på Hunky Dory-tiden och tidigare, Jeff Buckley, Van Dyke Parks, Serge Gainsbourg, Steve Harley, Ernst Rolf, Hank Williams, tidiga Bob Hund, the Who kring Quadrophenia, Led Zeppelin, Ryan Adams...  -_- Jäklar jag glömde han den där Bob...

1668
Andra artister / Anders F Rönnblom
« skrivet: 03 april, 2007, 19:40:51 »
Får tipsa om Anders F - vår svenska motsvarighet till the Never Ending Tour Band. Aldrig en setlista lik den förra, nya versioner, jamartad attityd, fantastiska konserter. Och nu också med dagsfärskt plattsläpp och releasekonsert om en vecka på Fasching, Sthlm (och Ystad och Malmö.)  :d2:
Don't you dare miss it! :mellow:
http://www.andersf.com/indexpages/FSiteCenter.html

1669
Dylan / SV: Globen
« skrivet: 31 mars, 2007, 15:37:22 »
Citat från: Hibbitt skrivet 30 mars, 2007, 09:38:20
Oj vad det hyllas!
Är det bara jag som tyckte att det som vanligt var underbart att se och höra Bob Dylan men inte tyckte det var bättre än säg Lollipop 96 eller Globen 98 eller Trädgårdsföreningen 01?
Som ju var fantastiska spelningar.

Ja vi får väl jämföra när taperna/plattorna sorterats in bredvid ovannämnda klassiker... Vi har ju alla olika dylanianska preferenser men för mig sätter sig knappast årets Glob mer än kring mittposition av bobupplevelser. Hade han sjungit en låt i Globen '07 så som han sjöng Mr Tambourine Man på Lollipop tex hade vi dylanianer väl dött av subterranean kosmisk masseufori #47 eller ölarmbåge eller något.
   Bobfebern har ju medialt varit extrem - bara jämförbar med Ullevi '84 - och jag vill inte såga karln alls. Det var helt ok. Skitkul att gitarren var tillbaka iallafall lite, visst. Undrar bara om vi inte febrat till oss lite väl och höjer jubelskålarna med samma rutin som Bob orglar sig igenom ännu en LARS?  :d2:

1670
Dylan / SV: Globen
« skrivet: 30 mars, 2007, 09:38:20 »
Oj vad det hyllas!
Är det bara jag som tyckte att det som vanligt var underbart att se och höra Bob Dylan men inte tyckte det var bättre än säg Lollipop 96 eller Globen 98 eller Trädgårdsföreningen 01?
Som ju var fantastiska spelningar.
Tyckte inte han sjöng märkbart bättre. Klart mindre up- och downsinging. Dvs ett jämnare growl. Vilket inte nödvändigtvis låter intressantare. Inte dåligt alls förstås - Bob är alltid intressant att lysssna till numera - men inte klart bättre.
Gitarr på fem låtar! Höjdpunkten. Att se honom stå där och knäa och svaja igen! Och höra dessa underbara aviga riff och licks och melodiinpass! Bandet lät så levande plötsligt. Lycklig var man här!
Orgeln överdoseras man på efter ett tag. Gick hem och såg Amazon juli -05 sedan och kom på att de kubistiska pianoattackerna är att föredra framför tivoliinpassen. I längden.
Men helt ok. Honest With Me lät bättre än någonsin vilket inte säger mycket. Men lite bättre med några lite lugnare passager för att få lite dynamik i den och så ett slutdrag som nästan svängde åt Summer Days-håll.
Summer days gick inte loss som man är van vid - sämre än väntad.
Fantastisk Girl From the North Country i det nya arret.
Nettie Moore en höjdpunkt - lät som på plattan.
Watching the River Flow - bra version.
Cat's in the Well - jodå. Snygg öppning.
It's alright Ma - inte mitt arr alls...
TUIB - alltid kul att höra - helt ok version.
LARS - så onödig och uttjatad.
Watchtower - tja.
Då väntar vi bara på akustisk gitarr!
Bandet sköter sig. Rytmsektionen och Bob alltid intressanta. Donnie Herron är viktig och användbar på allt men är i mina öron inte en Bucky Baxter. Det två gitaristerna är de opersonligaste som passerat genom ett NET-band.
Ris och ros och med detta sagt längtar jag oerhört efter att se honom igen. Oslo! Göteborg! Och här sitter man i Stockholm...

1671
Dylan / SV: Globen
« skrivet: 29 mars, 2007, 12:19:19 »
Om jag får smolka lite i euforibägaren (jodå det var helt ok i år också men aldrig så vasst som åren 93-96) så kan man ju lätt gnälla på denna konstanta motvilja att spela låtar från 75% av karlns karriär. ALLA setlistor de senaste 10-15 åren har varit överfulla av låtar från de 5 första (upp till -68 typ) respektive de 5 senaste åren. Dvs 30 år av skivutgivning existerar inte som jämbördiga alternativ när setlistorna knåpas ihop. Förutom en TUIB eller en Senor eller nåt nångång. Trist. Räkna in hur många låtar från 70-talet, 80-talet och tom 90-talet som spelades i Stockholm... Eller var som helst vilket NET-leg som helst...

Sidor: 1 ... 110 111 [112]