Joni Mitchell - Måste jag välja en enda diskografi för en öde ö så blir det Jonis samlade. Inget räcker lika länge, ingen har så många så fina plattor (allt tom Mingus -79 är fantastiskt). Hejira, For the Roses, Hissing of Summer Lawns, Blue, Don Juans Reckless Daughter...
deLillos/Lars Lillo-Stenberg - Norsk naivistisk powerpop eller singer/songwritervisa med sparsmakade arr, vardagsangst, kjaerlighet och neilyounginfluens. Genialiska plattor i snygga konvolut i 20 år nu.
Grateful Dead - Både för deras jammande jazzbluegrass och de djupa folkrötterna i tradamericana. Keith Godchauxs era i första hand.
Sven-Bertil Taube/Evert Taube - Evert har ju låtarna men Sven-Bertil är en fantastisk scenberättare och har gjort så många klassikergrejer: Leo Ferré-plattan är höjdpunkt.
Anders F Rönnblom - En lång lång resa genom album efter album i 40 år snart. Blir bara yngre med åren och de vilda spelningarna har aldrig identiska setlistor eller låtversioner. Som Dylan live på 90-talet.
Jethro Tull - Var riktigt trista för det mesta under 80/90-talen. Men 70-talets skivor var så hållbara att det kompenserar. Thick as a Brick, Aqualung, Warchild, Minstrell in the Gallery... Brillianta texter från ett England på dekis, tvära elektriska kast v/s små akustiska vignetter.
Kinks - Alla hits på 60-talet. Men också de ännu bättre och helt felvärderade albumen Preservation#1, Preservation#2, Soap Opera, Muswell Hillbillies.
Crosby, Stills, Nash - Kombinationen av de tre, Crosbys fantastiska röst och rytmgitarrspel, Stills' Manassasdubbel. Young är så självklar så jag behöver ju inte nämna att On the Beach, Time Fades Away, Rust, Harvest mfl är guld.
Frank Sinatra - Capitolfemtiotalet först och främst. Artisternas artist, uttolkarnas uttolkare av eländig ensamhet i tomma barer.
...Velvet Underground, John Martyn, Linda Ronstadt, Genesis på Gabriels tid, Bowie på Hunky Dory-tiden och tidigare, Jeff Buckley, Van Dyke Parks, Serge Gainsbourg, Steve Harley, Ernst Rolf, Hank Williams, tidiga Bob Hund, the Who kring Quadrophenia, Led Zeppelin, Ryan Adams...
Jäklar jag glömde han den där Bob...
