Alltså, jag är fortfarande helt knäckt över den här låten. Den är så förbaskat bra; melodin, texten och framförallt sången.
Åhhh, saknar egentligen ord.
Det jag först drabbades av var helt klart melodin, som är så storslagen, vacker och hypnotisk.
Och nånstans fanns det nåt lite vagt bekant med den som jag inte kunde sätta fingret på, då.
Men, så häromdan när jag hörde (den gamla slagdängan)
Canon in D major föll så bitarna på plats.
Så här skriver man på Wikipedia:
It was written in or around 1680, during the Baroque period, as a piece of chamber music for three violins and basso continuo, but has since been arranged for a wide variety of ensembles. The Canon was originally paired with a gigue in the same key, although this composition is rarely performed or recorded today. It is well known for its chord progression which has become one of the most used in popular music.
Det finns även ett par oggfiler (stråkversionen är bäst) att lyssna på om man följer länken ovan och scrollar längst ned.
Där kan man även läsa vilka artister som har lånat ackordföljden, och... ja, Dylan står med
Så, det verkar ju inte vara nån nyhet direkt, men för mig var det här iallafall en härlig "upptäckt". Har kört Johann Pachelbels gamla kanon på repeat ett bra tag nu. Vilken underbart vacker melodi
1680, snacka om "Modern Times"