Hej alla,
den senaste veckan har jag läst en oerhörd bok av gamle Clinton Heylin: "Bootleg! The Rise&Fall of the secret recording industry". Kanske har andra härinne läst den? Jag måste ändå få rekommendera den, massor av Dylan i den (förstås) och snygga ordvändningar av Heylin, i stil med "Studio tapes are dubbed by engineers, musicians or girlfriends...played to impress friends and influence uncles".