Lustigt nog hade jag fått för mig att jag lyssnade på konserten från Washington 2 april. Tror det stod så nånstans. Och fick inte klart för mig att det var en konsert från 2 mars förrän nyss, när jag kollade på Bobdates.
Så där sprack i alla fall min teori att de tidigare konserterna inte var så bra. För den här gillade jag. Så nu får Anders och Pelle försöka övertyga mig om varför jag bör lyssna på Chicago 7/3 igen. Jag har faktiskt lyssnat på de två första låtarna igen, eftersom Pelle särskilt framhöll dem. Lyssnade på dem med ett par vänner och ingen av oss hörde något särskilt där. Så nu får ni förklara, vad är det jag missar?
Denna St. Louis öppnade med en sedvanligt härlig "Down along the cove". Härligt att höra hur Bob håller ut vokalerna. Och att höra Freddy förstås. Men över huvud taget så är Bobs röst väldigt stark och klar i nästan varje låt denna konsert. Fint att höra, onekligen.
Har fortfarande svårt att förstå vad han är ute efter när det gäller "Baby blue" 2003/04. Men denna var en av de bättre. Lite fantasifull frasering. Bättre BB har jag inte hört på ett tag.
Ja, så följer ett antal fina versioner. Inte mycket att säga, mer än att de är fina. Denna "Girl from the north country" är ju så speciell. Påminner om "In an English country garden", om någon minns den. Det är bara cembalon som saknas.
Andra krysset (första var "Cove") sätter jag för "High water". Knappast för första gången. Snyggt som fan. Solid rock, verkligen. Och dessa utdragna vokaler. "Things are baaaaaaaad out there. High water eve...ry...where".
Ett litet kryss får även "Watching the river flow". Bara för att den är så snygg och så härlig att lyssna på.
"Can't wait" har jag också ett gott öga till och även om detta inte är i klass med Berlin 03 så är det ändå starkt. Och sticket är fullkomligt livsfarligt. "Weeeeeeeeeeather...togeeeeeeeeether". Oj!
Ja, så går det på så. Fin version efter fin version. Var tvungen att gå upp och dansa lite till "Cat's in the well". "Kom igen katten, det svänger!", som det heter på julafton ;-)
Så är det fint att känna att det är en bra LARS-period just nu. För jag tycker att det går i perioder när det gäller denna låt. Ibland känns den som en relik, konsert efter konsert, och ibland, som nu, är den bara världens bästa låt. Det lilla breaket är ju genialt och verkar lyfta hela låten.
Så blir det ett sista kryss för Watchtower. Glödande stubin. Dynamit. Drama. Ja jävlar.
Så det var fint att höra denna konsert. Kändes för mig i ungefär samma klass som Philadelphia 30/3. Så hittills är det bara Chicago 7/3 som gjort mig besviken. Vad säger ni, Pelle och Anders? Och vad säger ni andra?
