Det är ju precis vad Bob gör inte bara mot sina egna verk utan även andras, alldeles oavsett om de har status som "poeter" eller ej.
Att framföra rockmusik och recitera poesi är två helt olika saker, t o m när rockmusiken innehåller ord av Dylan. Tranströmer-liknelsen är lite märklig.
Det är väl lite av det som är min poäng - SÅ himla olika är det väl inte? Varför ska "rockmusik" behöva acceptera mer skit är vad "poesi" ska göra? Det har jag svårt att förstå, speciellt när det som i detta fall enbart (så tror jag i alla fall) handlar om slarv/bekvämlighet från uttolkarnas sida. Tolkningar i sig är ju inget problem, Wiehe har ju t o m översatt Dylan - som jag gillar. Men det är ju som sagt något annat än att bara inte ha bemödat sig att sätta sig in i det man ska tolka.
Och, måste jag erkänna - även om jag blottar strupen, jag har större acceptans för att Bob Dylan byter ut en fras i en exempelvis en Greatful Dead-låt, än att Elin Sigvardsson byter ut en fras i en Bob Dylan låt...
Och du får gärna utveckla vad det är som är så märkligt med Tranströmer-liknelsen.
Per
Min poäng är att ett framförande av ett framförande av en rocklåt och en poesiuppläsning är två helt olika saker. Under en poesiuppläsning ska texten stå i centrum. Det kan den aldrig göra under ett rockframförande. Möjligen på skiva, men inte på scen. Texten är då helt underordnad musiken och den mer allmänna upplevelsen. Därmed är det dock inte ursäktat att slarva med texter under framföranden.
Det är också lite vanskligt om man börjar jämställa rocklyrik med vad man traditionellt kallar poesi. Poesi ska kunna stå för sig själv på en boksida och fungera utan t ex musikaliskt sammanhang. Det är ytterst få låttexter som klarar detta. Inte ens Dylan har presterat särskilt mycket som klarar denna prövning. Texterna är beroende av sitt sammanhang. Därmed inte sagt att texterna saknar litterära kvaliteter. Kvaliteterna ligger bara på ett lite annat plan.
Att lansera Dylan som poet och kräva att han ges samma status av litteraturvetare och -kritiker som de ger en Tranströmer, det vore nog att göra en otjänst mot Dylan och hans verk.
