Författare Ämne: Together Through Life  (läst 165724 gånger)

Utloggad Hjorten

  • A Friend To The Poor
  • ***
  • Antal inlägg: 174
    • Visa profil
    • www.orjanhjorth.blogspot.se
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #405 skrivet: 30 april, 2009, 00:25:31 »
”Dragspel, fiol och mandolin hördes från krogen och i salen steg jag in…”
Ja jädrar, det finns enormt mycket att glädjas åt på ”Together through life”: det urläckra soundet, det  tunga, fräna, (och samtidigt) avslappnade (med mera) svänget, Dylans röst; närvarande, taggad och full i fan och ljuvligt bittra ”This dream of you” som just nu känns som plattans starkaste låt och mycket, mycket mer!
Sällar mig härmed med till hyllarna!  :d2:

Örjan

Utloggad Bengt

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 1950
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #406 skrivet: 30 april, 2009, 12:50:23 »
Sitter på jobbet och "bjuder" min arbetskamrat (och ickeBobfantast) Anders på en TTL-genomlyssning  :d4: .
Vi var nyss vid "This Dream Of You", och Anders konstaterade lugnt att "- Det låter som gamle Bob fått en släng av svininfluensan"  :party:.
Vad han menar är att dragspelet går igenom, det har inget med den "infekterade" rösten att göra  :d2:.

Utloggad mb650918

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 1819
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #407 skrivet: 30 april, 2009, 14:22:45 »
Hur många diskuterar cigarrökande rockstjärnor egentligen?  ^_^

Tillbaka till plattan: om man tittar på hans övriga 32 studioplattor så kan man även där hitta förändringar i musikalisk kurs. Vad sägs om BOB till JWH, eller Street Legal till Slow Train, eller DIT Groove till Oh Mercy? Då kan väl vår gamla hjälte få göra en bluesrockplatta om han så vill det! Han skiter väl i vad vi tycker. Jag tycker att plattan är skitkul å lyssna på, ÄVEN om H61 är bättre.
Micke B.

Utloggad Tobias

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6016
    • Visa profil
    • Last.fm
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #408 skrivet: 01 maj, 2009, 02:16:25 »
Men då är frågan fortfarande, finns det nån tanke bakom det faktum att en liknande bild fanns med på Street-legalomslaget?
Vem vet ...

Att han fortfarande röker och inte skäms för det?
"Trying is the first step towards failure."

-Homer Simpson

Utloggad 2gruv

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 2318
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #409 skrivet: 01 maj, 2009, 15:10:44 »
Hoho skrev:
Citera
31 maj... Innan dess borde väl min skiva komma, ja... Beställt från Megastore eftersom jag inte hittat skivan till rimligt pris någon annanstans. Hoppas den här helgen går fort. cool
Kanske kan det vara så att de TTL som säljs av Pet Sounds, Runt Runt o.a är europeiska pressningar, medan Megastores är amerikansk. Min (från Megastore) är amerikansk, medan en god väns inköpt på skivaffären i Linköping är pressad in das oj.
Vore kul att jämföra audiofilt, men eftersom det är en protools inspelning så kanske det inte spelar så stor roll  :rolleyes:
Lord, have mercy, mama. It sure is good to see you comin' today

Utloggad Leif

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 4238
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #410 skrivet: 01 maj, 2009, 23:08:48 »
Jag har länge trott mig veta mycket om Dylan, men jag kan faktiskt inte påminna mig att jag sett namnet Roy Silver tidigare.

Den här snubben, Roy Silver, har "stört" mig. Köpte deluxe-versionen och har sett intervjun en gång (inte mycket att skriva hem till mamma om... :rolleyes:). Innan jag såg den trodde jag nästan att det hela var något sorts skruvat skämt.
Men faktum är att denne Roy Silver är verklig! Jag hittade lite mer info ikväll,  i en av de där Dylan-in-between-häftena man får då man prenumererar på Isis-, hade glömt att läsa igenom just detta ex.
Bob skrev ett kontrakt med Silver 1961, ett 5-års-kontrakt (!) men, citat: "Although Dylan signed a five-year management agreement with Silver, he saw him more as a booking agent than a manager and he was
soon spending more time talking to, and confiding in, a larger than life figure from the West Coast. Enter the Bear (Albert Grossman)".

Ja, så the landlord tog ju över ganska snart och Roy Silver försvann ut i periferin. Ganska märkligt ändå att vi hört så lite om den mannen. Han nämns tydligen i Shelton´s och Sounes biografier (har läst båda men kommer inte ihåg just detta)
men inte hos t ex Heylin.

Nåväl, det om det, jag ska inte grubbla mer över Roy Silver, ville bara få ut honom ur "systemet". Nu lyssnar vi istället....
The man in me will hide sometimes to keep from bein seen.
But that's just because he doesn't want to turn into some machine.

Utloggad Tobias

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6016
    • Visa profil
    • Last.fm
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #411 skrivet: 02 maj, 2009, 00:19:19 »
Jag har länge trott mig veta mycket om Dylan, men jag kan faktiskt inte påminna mig att jag sett namnet Roy Silver tidigare.

Den här snubben, Roy Silver, har "stört" mig. Köpte deluxe-versionen och har sett intervjun en gång (inte mycket att skriva hem till mamma om... :rolleyes:). Innan jag såg den trodde jag nästan att det hela var något sorts skruvat skämt.
Men faktum är att denne Roy Silver är verklig! Jag hittade lite mer info ikväll,  i en av de där Dylan-in-between-häftena man får då man prenumererar på Isis-, hade glömt att läsa igenom just detta ex.
Bob skrev ett kontrakt med Silver 1961, ett 5-års-kontrakt (!) men, citat: "Although Dylan signed a five-year management agreement with Silver, he saw him more as a booking agent than a manager and he was
soon spending more time talking to, and confiding in, a larger than life figure from the West Coast. Enter the Bear (Albert Grossman)".

Ja, så the landlord tog ju över ganska snart och Roy Silver försvann ut i periferin. Ganska märkligt ändå att vi hört så lite om den mannen. Han nämns tydligen i Shelton´s och Sounes biografier (har läst båda men kommer inte ihåg just detta)
men inte hos t ex Heylin.

Nåväl, det om det, jag ska inte grubbla mer över Roy Silver, ville bara få ut honom ur "systemet". Nu lyssnar vi istället....

Även jag har köpt deluxe-varianten och tyckte Roy Silver-intervjun var av begränsat intresse. Mer intressant tyckte jag Theme Time-skivan var, men jag måste verkligen fråga varför de valde att presentera den som en enda stor, timslång fil och inte delade upp den i flera spår? Klisterdekalen och den så kallade "affischen" gavs utrymme i reklamen för skivan, men kan det finnas många som passerat Pokemon-åldern som är intresserade av så mediokra souvenirer?
Deluxe-utgåvan är hyfsat snygg, men när det gäller innehåll tycker jag den är en besvikelse.
"Trying is the first step towards failure."

-Homer Simpson

Utloggad Leif

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 4238
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #412 skrivet: 02 maj, 2009, 00:22:27 »
This Dream of You. Den låten satt från början, men SOM den har växt! Växer! Smärtsamt vacker och "ragged". En låt som för mig kommer att parkera högt däruppe.

Och för att då raskt bryta denna dröm, ska vi ta en liten titt på grammatiken i Jolene, mer specifikt "refrängen": Baby I am the king and you´re the queen. Den strofen återkommer 4 gånger, med en liten skillnad
i andra versen, då sjunger Bob:  Baby I am the king and you IS the queen.

"You is" är ju som vi alla vet grammatiskt fel. Men inte fel på gatan, i livet. Colloquial, heter det så?

Varför "you IS" i en strof men inte i de andra? Jag är inte ute efter några uppsatser i ämnet men feel free... :rolleyes: :mellow:. Någon som har någon tanke, ide´? Cipher_pipe kanske?
The man in me will hide sometimes to keep from bein seen.
But that's just because he doesn't want to turn into some machine.

Utloggad Tobias

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6016
    • Visa profil
    • Last.fm
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #413 skrivet: 02 maj, 2009, 00:31:44 »
This Dream of You. Den låten satt från början, men SOM den har växt! Växer! Smärtsamt vacker och "ragged". En låt som för mig kommer att parkera högt däruppe.

Och för att då raskt bryta denna dröm, ska vi ta en liten titt på grammatiken i Jolene, mer specifikt "refrängen": Baby I am the king and you´re the queen. Den strofen återkommer 4 gånger, med en liten skillnad
i andra versen, då sjunger Bob:  Baby I am the king and you IS the queen.

"You is" är ju som vi alla vet grammatiskt fel. Men inte fel på gatan, i livet. Colloquial, heter det så?

Varför "you IS" i en strof men inte i de andra? Jag är inte ute efter några uppsatser i ämnet men feel free... :rolleyes: :mellow:. Någon som har någon tanke, ide´? Cipher_pipe kanske?

Robert Johnson sjunger i "Little Queen of Spades" från 1937:  "I am the king and you IS a queen"..
"Trying is the first step towards failure."

-Homer Simpson

Utloggad Leif

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 4238
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #414 skrivet: 02 maj, 2009, 00:40:03 »
This Dream of You. Den låten satt från början, men SOM den har växt! Växer! Smärtsamt vacker och "ragged". En låt som för mig kommer att parkera högt däruppe.

Och för att då raskt bryta denna dröm, ska vi ta en liten titt på grammatiken i Jolene, mer specifikt "refrängen": Baby I am the king and you´re the queen. Den strofen återkommer 4 gånger, med en liten skillnad
i andra versen, då sjunger Bob:  Baby I am the king and you IS the queen.

"You is" är ju som vi alla vet grammatiskt fel. Men inte fel på gatan, i livet. Colloquial, heter det så?

Varför "you IS" i en strof men inte i de andra? Jag är inte ute efter några uppsatser i ämnet men feel free... :rolleyes: :mellow:. Någon som har någon tanke, ide´? Cipher_pipe kanske?

Robert Johnson sjunger i "Little Queen of Spades" från 1937:  "I am the king and you IS a queen"..

Ah! Det kanske är så enkelt! En blinkning, en referens till en av hans influenser, hjältar. Tack för snabb kommentar, Tobias. Makes sense.
The man in me will hide sometimes to keep from bein seen.
But that's just because he doesn't want to turn into some machine.

Utloggad cipher_pipe

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 267
    • MSN Messenger - cipher_pipe@hotmail.com
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #415 skrivet: 02 maj, 2009, 01:01:10 »
Indeed, as Tobias writes, it seems to be more of an inspiration from Robert Johnson than a conscious inclusion.

As for why the phrase is used in the first place, essays could be written on that. As you note Leif, it is not grammatically correct but commonly used nonetheless as a colloquialism (funny word, that). If not originating from then it was certainly made popular in rural parts of America. It does evoke a certain mood; the image of a simple man from Dylan's oh-so-favourite "simple America", possessive of his woman; his thoughts, language and his life all equally simple and honest. You're not going to hear "you is the queen" from a scholar or the city elite. It's a grammatical error reserved for those tried by the hardships of life. Hence its popularity in blues.

The song is full of this "grammatical imagery", not only "you is the queen" but also "highway that don't ever end" and "gonna make you mine". All part of the typical vocabulary of the man/men Dylan is singing as. Funny how a little switch from "are" to "is" can create an entire image of a person and all they stand for.  

Regarding the reason for why it's sung in one verse only... your guess is as good as anyone's. Most likely because he felt like singing it that way at that given point. These things are sung be feeling, rather than by pre-contemplation. Another take might have had all verses with "you are" or, vice-versa, "you is".

Funny though, thinking of Bob as a simpleton farmer with a bust-up guitar growling the blues... Sort of like John Lennon, the spiritual communist.
"For it is the mad that survive in the end" - I said that

Utloggad Leif

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 4238
    • Visa profil
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #416 skrivet: 02 maj, 2009, 01:54:57 »
Indeed, as Tobias writes, it seems to be more of an inspiration from Robert Johnson than a conscious inclusion.

As for why the phrase is used in the first place, essays could be written on that. As you note Leif, it is not grammatically correct but commonly used nonetheless as a colloquialism (funny word, that). If not originating from then it was certainly made popular in rural parts of America. It does evoke a certain mood; the image of a simple man from Dylan's oh-so-favourite "simple America", possessive of his woman; his thoughts, language and his life all equally simple and honest. You're not going to hear "you is the queen" from a scholar or the city elite. It's a grammatical error reserved for those tried by the hardships of life. Hence its popularity in blues.

The song is full of this "grammatical imagery", not only "you is the queen" but also "highway that don't ever end" and "gonna make you mine". All part of the typical vocabulary of the man/men Dylan is singing as. Funny how a little switch from "are" to "is" can create an entire image of a person and all they stand for.  

Regarding the reason for why it's sung in one verse only... your guess is as good as anyone's. Most likely because he felt like singing it that way at that given point. These things are sung be feeling, rather than by pre-contemplation. Another take might have had all verses with "you are" or, vice-versa, "you is".

Funny though, thinking of Bob as a simpleton farmer with a bust-up guitar growling the blues... Sort of like John Lennon, the spiritual communist.

"It's a grammatical error reserved for those tried by the hardships of life. Hence its popularity in blues." Aye, there´s the rub!
Och allt det du skriver här ovan är nog precis vad det handlar om; just detta med att det kommer från "gatan", från "the simple man".
Bob kommer därifrån, han är en levande legend, men han känner sina rötter. Han gräver där han alltid har stått. Och vandrar vidare. Och gräver.

Tack för det inlägget cipher_pipe! Tack.



The man in me will hide sometimes to keep from bein seen.
But that's just because he doesn't want to turn into some machine.

Utloggad RidingIntoOmaha

  • Hobo
  • *
  • Antal inlägg: 95
    • Visa profil
SV: Together Through Life
« Svar #417 skrivet: 02 maj, 2009, 14:53:42 »
Oj, den här landar helt rätt hos mig från början. Jag tycker den känns mer europeisk än tidigare bluesskivor, dragspel och kuriosastilen får mig att tänka på Jaques Brel. Är det någon som känt något liknande? Överraskande jämn skiva, jag gillar allt jag hör. Sångmässigt låter det bra - kan det vara sången till skivan som ligger bakom Bobs förbättrade stämma på konserter i år? Hör bara första raden på I feel a change comin' on t.ex. Werewolf upsinging på allra bästa sätt.

Utloggad Elston

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6925
    • MSN Messenger - elstongunnn@hotmail.com
    • Visa profil
    • Myspace
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #418 skrivet: 02 maj, 2009, 18:53:54 »
This dream of you.
Ja, det är låten som, i alla fall än så länge, framför allt för mig bort. Eller om det är hem.

"Låter det inte lite som Evert Taube?", frågade min fru när jag spelade skivan för henne.
Hm, ja, faktiskt påminner den mig en smula om Everts "Fragancia". Både harmonimässigt och rytmiskt, kanske t o m stämningsmässigt.
Givetvis helt och hållet en tillfällighet, men får mig ändå att tänka på Everts argentisnka influenser, och det sydamerikanska/mexikanska som finns på TTL emellanåt.
Alltid spännande att låta sig associera fritt, tycker jag, man vet aldrig var man hamnar.
Beyond the horizon, the sky is so blue
I've got more than a lifetime to live loving you

Utloggad Elston

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6925
    • MSN Messenger - elstongunnn@hotmail.com
    • Visa profil
    • Myspace
    • E-post
SV: Together Through Life
« Svar #419 skrivet: 02 maj, 2009, 18:57:32 »
This dream of you.
Ja, det är låten som, i alla fall än så länge, framför allt för mig bort. Eller om det är hem.

"Låter det inte lite som Evert Taube?", frågade min fru när jag spelade skivan för henne.
Hm, ja, faktiskt påminner den mig en smula om Everts "Fragancia". Både harmonimässigt och rytmiskt, kanske t o m stämningsmässigt.
Givetvis helt och hållet en tillfällighet, men får mig ändå att tänka på Everts argentisnka influenser, och det sydamerikanska/mexikanska som finns på TTL emellanåt.
Alltid spännande att låta sig associera fritt, tycker jag, man vet aldrig var man hamnar.

Kanske ska förtydliga att jag då tänker på Sven-Bertils version. Andra har gjort den på annat sätt, och Evert spelade väl aldrig in den själv, såvitt jag vet.
Beyond the horizon, the sky is so blue
I've got more than a lifetime to live loving you