Jag sitter och deklarerar. DEt går inte så bra. Det blr Basement Tapes på hög volym. Konstaterar att det var 40 år sedan den spelades in. 40 år åt andra hållet, då talar vi 1927. Jag tänkler så ibland. För perspektivets skull.
Och sen hur snart efter H61, Blond on blonde detta var... Är det inte helt fantastiskt? Men det är väl bl.a. därför vi sitter här och talar Dylan och söker svar på frågor som är svåra att formulera.
Och snart därefter kom JWH. Ja, herregud, vilka år det varit.
Nån gång, troligen67-69, läste jag en intervju med Dylan, var det i Rolling Stone? Han konstaterar, att han slutat röka cigg och därför numer låter som Caruso. Nån som känner igen detta, eller har jag drömt det?
bobi 
Den legendariske tidningsmogulen och groupien Jann Wenner, som 1967 var med om att grunda Rolling Stone, intervjuade den då mer än vanligt skygge Dylan sommaren 1969. Från den intervjun kommer det citat du tänker på:
I'm sure you read the reviews of "Nashville Skyline." Everybody remarks on the change of your singing style . . .
Well Jann, I'll tell you something. There's not too much of a change in my singing style, but I'll tell you something which is true ... I stopped smoking. When I stopped smoking, my voice changed ... so drastically, I couldn't believe it myself. That's true. I tell you. You stop smoking those cigarettes (laughter) . . . and you'll be able to sing like Caruso.
http://www.rollingstone.com/artists/bobdylan/articles/story/5940103/bob_dylanLiksom mycket annat Dylan sagt, ska det här tas med en nypa salt.
Den här intervjun var kanske inte den bästa som gjorts med Dylan, men den blev enormt känd, främst för att Rolling Stone då var en betydelsefull tidning och att Dylan vid denna tid knappast alls gav några längre intervjuer.
Jann Wenner var fö den som intervjuade Dylan för senaste Rolling Stone (se separat tråd).
Du nämner också 1967, som jag länge sett som Dylans kreativa topp, åtminstone om man ser till kvantiten klassiska låtar han då producerade.
1927 är fö ett inte helt betydelselöst år för Dylan. Det året tillkom många inspelningar han lär hålla högt. Carter Family och Jimmie Rodgers gjorde då sina första inspelningar och en mängd legendariska bluesinspelningar tillkom samma år. Bland dessa kan nämnas Blind Willie McTells fantastiska "Mama 'Taint Long 'Fo Day" och Blind Willie Johnsons minst lika fantastiska "Dark Was The Night".
EDIT: Fixade till fel i Rolling Stone-citatet.
