OK, det har gått ett par dagar nu och setlistan blev ganska snarlik den här ovan. Några ändringar.
Jag är mycket nöjd, stundtals var det helt majestätiskt bra. En låt som Jubilee Street från senaste plattan är ju en modern klassiker, en rysare.
Det var ovanligt mycket piano-Nick om jag jämför med den gången jag såg honom senast, i Annexet för ett antal år sedan (2009).
Det var väldigt befriande att Nick gick upp bland oss i publiken - efter någon halvtimme - och hämtade ner oss till scenen. Han vill ju ha den där närkontakten, inte en sittande publik, det är inte Nick Cave. Och där stod vi resten av konserten, nära scen, energin påtaglig.
Jag ger mig inte in på någon recension, jag bara konstaterar lugnt och stilla, Nick Cave och hans band (inte Bad Seeds denna gång) bjöd på en härlig show.
Jag upptäckte honom runt 2000, därefter släpper jag inte taget, må det vara Bad Seeds, Grinderman eller andra konstellationer och utvikningar.
Och om ni inte har sett filmen
20,000 Days on Earth ännu, se då till att göra det.
Där finns bland mycket annat en version av Jubilee Street, to die for.
