Nu har stones släppt LA Friday 75 i sitt archive:
http://www.stonesarchive.com/bootleg_years/1975/
Det var min första bootleg med dom när det begav sig och den var i riktigt bra ljud för att vara publikinspelad.
Men nu finns denna konsert alltså möjlig att ladda ned i perfekt ljudkvalitet.
Frågan är om inte denna konsert är den bästa jag har hört med stones.
När man nu hör detaljerna märker man dessutom att Keith spelar sagolikt bra genom hela konserten.
Det här var ju i en tidsperiod då de även med Keiths mått mätt var mer påverkade av olika kemiska substanser än vanligt.
På den tiden lät ju bandet riktigt farligt och levererade sina låtar med en oerhörd kraft samtidigt som de framförde de lugnare låtarna som Angie och Wild horses var så obeskrivligt vackert.
Jag har grunnat så många gånger på hur det hela skulle låta i perfekt skick och till slut fick man höra det.
Det är verkligen en ouppnåelig dröm som plötsligt blivit sann.
Det roliga är att jag även idag kan tycka att det är fantastiskt.
Det är inte bara material från en bortglömd tonårsidol som plötsligt dykt upp.
Janne K.
Jag svarar på mitt eget gamla inlägg.
Jag kan inte låta bli efter att ha sett stones LA75 på DVD.
Det här är så oerhört bra och jag förstår varför jag vid den här tiden blev så fast i stones.
Konserten har alltså nu släppts på DVD och samtidigt har dom släppt Hampton81.
Hampton81 finns även på Bluray och den har liksom LA75 ett fullständigt fantastiskt 5.1spår där folk som förstår sig på musik gjort jobbet.
Gitarrerna ligger distinkt och tydligt i de två främre kanalerna.
Stereospåret är liksom tunnare av nån anledning.
Jag hoppas fortfarande på att konserten kommer på Bluray just för att ljudet var så mycket mer imponerande på Hampton81.
Stonesdiggarna delas i två läger när det gäller dessa två konserter.
På Hampton81 hade bandet börjat närma sig mer det superproffsiga band som sen 1989 turnerat emellanåt.
1975 var bandet mer oregerligt och inte ens Mick är så där ordentlig som han blivit senare utan han tar sig också gärna en klunk av whiskyflaskan på scenen.
Hade de fortsatt på det här sättet kan man vara säker på att en eller flera i bandet inte hade levt idag.
Men som konsert måste det varit helt ofattbart att få uppleva det här bandet som känns nästan lite hotfulla.
Och jag föredrar absolut den hårt arbetande Keith 1975 som mest tittar ned i golvet eller vänder sig mot Charlie, jämfört med den glade personen som springer runt på scenen och poserar 1981.
Han var helt säkert i ett betydligt sämre skick rent fysiskt men han fokuserade enbart på musiken under konserterna.
LA75 har olika konserter på DVDn och CDn. Det får man se som en bonus tycker jag.
Janne K.
