LoveAndTheft.se
Diskussioner => Dylan => Ämnet startat av: 650918 skrivet 24 april, 2007, 17:13:49
-
Cate har gjort en manöver från alvöron till munspel:
http://images.google.se/imgres?imgurl=http://i.realone.com/assets/rn/img/6/4/4/7/11597446.jpg&imgrefurl=http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2006/09/12/on-the-set-of-the-new-bob-dylan-movie-blanchett-rocks-stephen-malkmus-covers-maggies-farm/&h=250&w=250&sz=64&hl=sv&start=67&um=1&tbnid=CvkiKtq0kkxjKM:&tbnh=111&tbnw=111&prev=/images%3Fq%3Dcate%2Bblanchett%26start%3D60%26ndsp%3D20%26svnum%3D10%26um%3D1%26hl%3Dsv%26rlz%3D1T4HPEB_sv___SE208%26sa%3DN
http://www.celebwarship.com/wp/?p=2424
-
Dang, I'm really looking forward to this one. Though I can't decide whether this is going to be a phenomenal success or a flop, just like the musical.
At any rate, thank you for the links... :d2:
-
Är det första april?
Nej, det är det ju inte.
Men Gere som Dylan.
Och Tony Garnier spelar in Bobcovers med Malkmus.
Och Cate Blanchett spelar Dylan ( det är väl kanon,va?? )
En öl till?? :d6:
-
Filmen skulle visas på Cannes-festivalen, som ju pågår just nu, men så blev det inte.
Från http://blogs.indiewire.com/eug/archives/013323.html
idle chatter: haynes' "i'm not there" not in cannes
The absence of Todd Haynes "I'm Not There from the Cannes Film Festival lineup was the big surprise early this morning as I surveyed the fest's official selection. Being so anxious to see the movie, I shuddered to think that it could have been rejected by Cannes. Well, as it turns out that's not the case.
I emailed someone very close to the movie today and was told that the film is simply not finished and wasn't even shown to Cannes festival brass. Instead, its a safe bet that "I'm Not There" will be on the fall festival circuit...
-
Lite av en besvikelse att "I'm Not There" inte fanns med i Cannes-programmet, tycker jag. Får trösta mej med att Anton Corbijns film "Control" om Joy Division i alla fall är med!
-
http://www.rollingstone.com/rockdaily/index.php/2006/08/31/thats-not-bob-dylan-thats-cate-blanchett-baby/
-
Hittade denna affisch & en bild på Cate Blanchett på bloggywood.
(http://bloggywood.se/wp-content/uploads/2007/06/imnothere.jpg)
(http://bloggywood.se/wp-content/uploads/2007/06/cate-blanchett-dylan.jpg)
-
Under en stunds planlöst surfande snubblade jag över en tvådelad text kallad "Like Dylan In The Movies - i väntan på "Im Not There"", skriven av en person som torde vara välbekant för de medlemmar här som var med på Yahoo-tiden (liksom för trogna SvD-läsare):
http://hynek-pallas.blogspot.com/2007/06/like-dylan-in-movies-i-vntan-p-im-not.html
och
http://hynek-pallas.blogspot.com/2007/06/like-dylan-in-movies-i-vntan-p-im-not_10.html
-
Bra att du länkar till Hyneks texter. Jag håller inte alltid med honom (men vem håller man alltid med?) och vi har haft heta diskussioner om både Bob och annat.
Men läsvärd är han nästan jämt.
Så ... läs!
-
Tack för länkarna Tobias. :party:
Det var väldigt bra, och intressant läsning.
... å, Tack Hynek :d2:
-
Jodå Hynek är värd att läsa nu som då, tack Tobias för länk*2
Anders G.
-
Från http://stonycurtismontreal.blogspot.com/2007/04/im-not-there-untitled-bob-dylan-film-to.html kommer en mycket tidig recension:
My good friend Marijose worked on the post-production (sky replacements, day-for-night replacements, a few effects shots) of this film at this Montreal Post-Production boite.
When they 'finished' the film, they showed the crew a really, really rough cut, with the archival footage missing (because of licensing not yet approved and paid for) and with the effects shots also missing, and she said that even in that state, the film was very moving, evocative, and powerful, and that it was going to open far and wide, becoming almost certainly a critical darling of a film.
More success for Made-in-Quebec films is always a great, great thing...
-
Sonic Youth gör tydligen filmens titellåt, en låt som nog inte är helt lätt att tolka. Den kan det bli intressant att få höra...
http://www.pitchforkmedia.com/article/news/43622-thurston-moore-talks-solo-album-idaydream-nationi
Pitchfork: I understand you're coming off a late night in the studio.
Thurston Moore: Yeah, we were recording an unreleased Bob Dylan song. Sonic Youth was doing it. We were gonna hand it over to Todd Haynes, who's doing that Bob Dylan meta-bio, and see if he wants to do anything with it. Todd is an old friend of ours, he's worked with us before, so he asked us if he wanted to cover this one unreleased tune which actually is the title of the film, I believe. "I'm Not There".
-
Kul! Jag ääälskar deras Dylan-covers.
-
Klart intressant film: http://www.youtube.com/watch?v=VyWgzUGOliw
-
Hm, ja, jag antar det ... ska verkligen bli intressant att se hur det kan bli en film av det här. En film som någon som inte är dylannörd har glädje av.
-
Ohh, jag vet inte riktigt... Lite jobbigt att titta på. Hoppas det blir bra till slut!
Klart intressant film: http://www.youtube.com/watch?v=VyWgzUGOliw
-
Soundtrackskivan släpps den 30 oktober och innehåller dessa låtar, enligt http://www.vinylfevertampa.com/ :
All Along The Watchtower --Eddie Vedder & The Million Dollar Bashers
As I Went Out One Morning--Mira Billotte
Ballad Of A Thin Man--Stephen Malkmus & The Million Dollar Bashers
Billy--Los Lobos
Can You Please Crawl Out Your Window--The Hold Steady
Can't Leave Her Behind--Stephen Malkmus & Lee Ranaldo
Cold Irons Bound--Tom Verlaine & The Million Dollar Bashers
Dark Eyes--Iron & Wine & Calexico
Fourth Time Around--Yo La Tengo
Goin' To Acapulco--Jim James & Calexico
Highway 61 Revisited--Karen O & The Million Dollar Bashers
I Wanna Be Your Lover--Yo La Tengo
I'm Not There--Bob Dylan
I'm Not There--Sonic Youth
Just Like A Woman--Charlotte Gainsbourg & Calexico
Just Like Tom Thumb's Blues--Ramblin' Jack Elliot
Knockin' On Heaven's Door--Antony & The Johnsons
The Lonesome Death Of Hattie Carroll--Mason Jennings
Maggie's Farm--Stephen Malkmus & The Million Dollar Bashers
Mama You've Been On My Mind--Jack Johnson
The Man In The Long Black Coat--Mark Lanegan
Moonshiner--Bob Forrest
One More Cup Of Coffee--Roger McGuinn & Calexico
Pressing On--John Doe
Ring Them Bells--Sufjan Stevens
Señor (Tales Of Yankee Power)--Willie Nelson & Calexico
Simple Twist Of Fate--Jeff Tweedy
Stuck Inside Of Mobile With Memphis Blues Again--Cat Power
The Times They Are A Changin'--Mason Jennings
Tombstone Blues--Richie Havens
When The Ship Comes In--Marcus Carl Franklin
Wicked Messenger--The Black Keys
You Ain't Goin 'Nowhere--Glen Hansard & Markéta Irglová
-
Känner mig ganska skeptiskt efter sett klippet... Gillar inte Cate om jag ska vara ärlig.
-
Känner mig ganska skeptiskt efter sett klippet... Gillar inte Cate om jag ska vara ärlig.
Filmen kan bli hur dålig som helst, eller riktigt bra. Det tycker jag är omöjligt att avgöra utifrån vad vi i dag har sett och vet. Kanske blir det en Twyla Tharp-kalkon av alltihopa, kanske blir det något betydligt mer spännande. Vi kan i alla fall vara säkra på att filmen kommer att vara rätt ordentligt udda och inte kommer att påminna mycket om de senaste biopic-succéerna ("Ray", "Walk The Line" m fl).
Jag tycker i alla fall att soundtrackskivorna verkar riktigt spännande med ett första officiellt släpp av "I'm Not There" och inte sällan oväntade val av Dylan-covers av spännande artister, unga och gamla, superstjärnor och kulthjältar.
-
Trailern finns på YouTube:
I'm Not There - Trailer (http://youtube.com/watch?v=nTKswiQVh8Y)
Ska bli väldigt spännande det här... :d2:
-
En länk till Daily Mail:
The six actors to play Dylan in new film (http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/showbiz/showbiznews.html?in_article_id=477761&in_page_id=1773)
-
Soundtracket känns faktiskt riktigt spännande! Massor av artister jag gillar, och kul samarbeten och lite udda låtval dessutom. Jack Johnson tycker jag inte passar in men det kan man väl leva med när det är så mycket annat intressant.
Håller med om filmen, kan bli hur pinsam som helst, eller både bra och originell.
Känner mig ganska skeptiskt efter sett klippet... Gillar inte Cate om jag ska vara ärlig.
Filmen kan bli hur dålig som helst, eller riktigt bra. Det tycker jag är omöjligt att avgöra utifrån vad vi i dag har sett och vet. Kanske blir det en Twyla Tharp-kalkon av alltihopa, kanske blir det något betydligt mer spännande. Vi kan i alla fall vara säkra på att filmen kommer att vara rätt ordentligt udda och inte kommer att påminna mycket om de senaste biopic-succéerna ("Ray", "Walk The Line" m fl).
Jag tycker i alla fall att soundtrackskivorna verkar riktigt spännande med ett första officiellt släpp av "I'm Not There" och inte sällan oväntade val av Dylan-covers av spännande artister, unga och gamla, superstjärnor och kulthjältar.
-
kul att de väljer en gömd juvel som I'm not there! En av de bästa outgivna låtarna med dylan, en riktig poppärla. Saknaden efter frun, kanske?
Cate brukar inte gå av för hackor heller, ska kolla trailern nu.
-
Flippad Dylan rulle enligt DN:, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=685823
Anders G.
-
Flippad och flippad; okonvensionell hade väl i sammanhanget passat bättre. För inte har väl Nicholas Wennö redan sett filmen?
-
I'm Not There visas två gånger i kväll i Venedig, ytterligare två gånger i morgon kväll och en gång onsdag förmiddag.
Det ska bli spännande att ta del av kritikernas dom....
-
I'm Not There visas två gånger i kväll i Venedig, ytterligare två gånger i morgon kväll och en gång onsdag förmiddag.
Det ska bli spännande att ta del av kritikernas dom....
Reaktionerna börjar komma. Flera av de två senaste dagarnas länkar på Expecting Rain behandlar filmen, som förutom i Venedig även har visats i Telluride, Colorado. Några länkar:
Uncut: "World exclusive review" (http://www.uncut.co.uk/blog/index.php?blog=8&p=453&more=1&c=1&tb=1&pb=1)
Reuters: "Dylan movie I'm Not There an oddball effort" (http://www.reuters.com/article/filmNews/idUSN0335723620070904)
Hollywood Reporter: "Inventive and very unusual account" (http://www.hollywoodreporter.com/hr/awards_festivals/fest_reviews/article_display.jsp?&rid=9720)
Film Blather: "Grade: D-" (http://www.filmblather.com/review.php?n=imnotthere)
-
Svenskan är rätt så positiv: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_17009544.asp (http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_17009544.asp)
Återstår att se hur det blir med svensk distribution nu då....
-
Här finns ytterligare ett klipp: im-not-there-clip-storyteller (http://theplaylist.blogspot.com/2007/09/im-not-there-clip-storyteller.html)
Cate regerar (http://www.dimeadozen.org/images/smilies/punk.gif)
-
Så här tyckte en god vän, som just sett filmen i Italien:
"I hadn't read many of the articles on the web beforehand, so I didn't have any idea what to expect, other than a strange movie, which turned out to be true.
I had seen a few brief clips on local TV, as it had been getting some coverage on Italian TV because it was showing at the venice film Festival....
Visually it is excellent!!! lots of recreations of well known images and photos from the 60's, and scenes from DLB and ETD and NDH, and a few in jokes for the hardcore fans....
A couple of laugh out loud moments which I won't spoil for you if they haven't been shown in clips already.
I'd read a few reviews commenting on Cate Blanchett, varying from 'wonderful, and she deserves an oscar' and more recently, that she was the worst thing in the movie and her performance was terrible. This latter reviewer obviously wasn't a dylan fan... her hand gestures and movements are captivating!!! you end up watching her hands in each scene, as she has captured Dylan perfectly.... spookily even!!! you'll see what I mean when you view the movie.
I didn't like some of the other artistes cover versions, with the exception of Antony singing 'Goin to Acapulco'.... one of my favourite moments in the movie actually. He had previously done a stunning version of 'Hallelujah' on the Leonard Cohen tribute documentary/Cd and has a brilliant voice.
I can't comment extensively on the dialogue, as they had dubbed the movie in Italian here, a common occurrence, rather than show the original with subtitles, and my Itlaian isn't fluent enough to grasp the whole text..
Even the poster has the title 'Io Non Sono Qui', which would translate as I am not here..... instead of there
Overall I enjoyed the first hour or more much more than the latter part of the movie.... for me, it tended to drag in the second half, but you may disagree.
So, a must see for any Dylan fans, but of little or no interest to anyone else I would think."
-
Tack Elston, det här blir bara mer och mer spännande :d2:
-
Ja, tack för den bulletinen!
Distributören Scanbox anger premiärdatum 8 februari på sin hemsida.
The waiting is the hardest part....
-
:d2:
(http://g-ec2.images-amazon.com/images/I/41YBA2hIQFL._SS500_.jpg)
-
Och jag som trodde det hela var ett skämt från början....
Men det är kul att ha fel i bland. Nu snackas det om Oscar för Blanchett....
Undrar om vi får se detta på bio ??
Bobi
:d6:
-
På YouTube (http://ie.youtube.com/watch?v=OYDP3Ry4ugc) finns ett intressant klipp från en presskonferens där Todd Haynes förklarar varför Cate Blanchett fick rollen, och varför det var givet att det skulle vara en kvinna som gestaltade Dylan anno '66.
Cate rules :d5:
Edit: Usch, vad jag upprepar mig... men jag ser verkligen fram emot den här filmen, och av det lilla jag sett så verkar det som Cate ror det hela i land.
-
Någon som vet när den kommer upp på bio i Sverige? Abstinensen börjar bli stor...
-
Jag såg en snutt med Blanchett i Filmkrönikan. Det såg lustigt ut, man hade spökat ut henne i filmen så hon liknade Bob i början/mitten av 60-talet.
Elmer
-
http://www.myspace.com/imnottheresoundtrack - fyra låtar från soundtracket!
-
Filmen får Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival som startar den 25 januari. Efter det går filmen på andra svenska biografer.
-
Bob Dylantemat kommer även att uppmärksammas i Festivaltältet där det blir stor Dylanfest i mitten av festivalveckan. Två scener, en elektrisk en akustisk, med husband och diverse gästartister, samt Dylan-dj:s.
Nice!
-
Filmen havde premiere i Danmark 23. november og kan ses i 5 biografer,
http://www.scope.dk/film.php?id=5332&fil=3
Jeg så den i går. Det er en god film som enhvert BobHead skal se. Meningerne vil være delte: Puristerne, som kun anerkender the real thing, vil se den én gang og sige: Nå!! (eller kanske hade den?). Folk med en mere nuanceret anskuelse vil fascineres af det kludetæppe (patchwork) der udfolder sig på lærredet (og i højttalerne) og beskriver de mange sider af fænomenet Bob Dylan.
Mvh Per (ikke purist)
-
Idag ger den finska rocktidningen Rumba en gratisföreställning på filmen i Helsingfors! Jag hinner ju tyvärr inte ner dit, den börjar klockan 16.30 finsk tid.
14.12 börjar filmen distribueras på de finska biograferna, men jag vet ännu inte hur många kopior det blir eller var den kommer att visas heller...
Mingela
-
Filmen får Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival som startar den 25 januari. Efter det går filmen på andra svenska biografer.
Idag ger den finska rocktidningen Rumba en gratisföreställning på filmen i Helsingfors! Jag hinner ju tyvärr inte ner dit, den börjar klockan 16.30 finsk tid.
14.12 börjar filmen distribueras på de finska biograferna, men jag vet ännu inte hur många kopior det blir eller var den kommer att visas heller...
Mingela
Filmen havde premiere i Danmark 23. november og kan ses i 5 biografer,
http://www.scope.dk/film.php?id=5332&fil=3
Jeg så den i går. Det er en god film som enhvert BobHead skal se. Meningerne vil være delte: Puristerne, som kun anerkender the real thing, vil se den én gang og sige: Nå!! (eller kanske hade den?). Folk med en mere nuanceret anskuelse vil fascineres af det kludetæppe (patchwork) der udfolder sig på lærredet (og i højttalerne) og beskriver de mange sider af fænomenet Bob Dylan.
Mvh Per (ikke purist)
Sverige, Sverige, Fosterland
-
Sverige, Sverige, Fosterland
Det känns som att det här är en sådan situation där man ska kräva att någon avgår. Frågan är bara vem.
-
Sverige, Sverige, Fosterland
Det känns som att det här är en sådan situation där man ska kräva att någon avgår. Frågan är bara vem.
^_^ :mellow: Det måste ju vara Lena Adelsohn Liljeroth. Hon har inte hajat mycket...kulturminister och allt...
-
Det känns som att det här är en sådan situation där man ska kräva att någon avgår. Frågan är bara vem.
http://sv.wikipedia.org/wiki/AB_SF_Bio (http://sv.wikipedia.org/wiki/AB_SF_Bio)
Hälsningar Lennart
-
Från dagens Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nojesliv/kronikorer/fredrikvirtanen/article1423281.ab
:huh: Förhandsvisning i Stockholm igår
Anders G.
-
Från dagens , 14/12, DN, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2453&a=724123 Karolina Ramqvist
Anders G.
-
:huh: Förhandsvisning i Stockholm igår
Anders G.
suck
-
En liten snabbrecension: Efter att sett filmen två gånger måste jag säga att jag är positivt överraskad. Todd Haynes kan verkligen sin Dylan och har skapat ett kongenialt mästerverk där sanning och myt bildar grunden för en schizofrenisk resa mellan tid och rum. Genom hela resan ljuder Dylans låter som ett självklart soundtrack, i hans egna och andras tolkningar. På sätt och vis är det musiken som är den egentliga berättarrösten, något som känns fullständigt naturligt. Ta till exempel hur Cold Irons Bounds inledningsrader får gestalta kaoset kring Dylangestalten kring ´65-´66. Oväntat och briljant!
Extra roligt är det förstås att se denna rulle med Dylanmytologin klar för sig. Det finns en mängd mer eller mindre dolda referenser och tidsmarkörer. Tydligast framträder dessa kanske i Riddle, Missouri, där Billy the Kid (Richard Gere) rör sig under Halloween. Här får vi bland annat möta Homer och hunden Henry. Det är också i denna subhistoria som vi för höra den kanske vackraste covern Goin´ to Acapulco av Jim James och Calexico.
Annars är det förstås Cate Blanchett som stjäl showen med sin Jude Quinn (a la Dylan ´65-´66). Det är något med den släpiga rösten och de lite lätt osynkroniserade handrörelserna som stämmer på pricken! Synnerligen underhållande är bland mycket annat också mötet med Mr. Jones (BBC-journalisten spelat av utmärkte Bruce Greenwood) där Quinn ovilja att göra det förväntade tydligt kommer fram.
Det förstås mycket mer att säga men dessa osorterade intryck får räcka för nu. Jag kan bara rekommendera alla som läsa dessa sidor att gå och se denna film. Den liknar inte mycket som går på bio nu. Den är genomtänkt och tar sig friheter med myten Dylan som jag fann uppfriskande. Kanske vad det just det som fick Dylan själv att ge sitt tillstånd utifrån det korta synopsis av Haynes som han läst?
-
Stort tack, lundell, för utmärkt och aptitväckande recension!
Var har du sett filmen, om man får fråga? Och ... två gånger!
"kongenialt mästerverk" ... oj då ...... :rolleyes:
-
Ja den ligger väl ute på allsköns bit torrentsajter, skulle jag tro i alla fall. :rolleyes:
-
Stort tack, lundell, för utmärkt och aptitväckande recension!
Var har du sett filmen, om man får fråga? Och ... två gånger!
"kongenialt mästerverk" ... oj då ...... :rolleyes:
Du har pm
-
Göteborgs filmfestival: Todd Haynes fiktiva biografi om Bob Dylan, I'm Not There, har utsetts till festivalens mittfilm, en höjdpunkt som firas med en stor Bob Dylanfest i Festivaltältet, tisdagen den 29 januari.
-
Det blir två visningar under Göteborgs filmfestival. Tisdagen 29 januari klockan 20.00, och dagen därpå klockan 14.30. Båda föreställningarna är i den stora biografen Draken vid Järntorget.
Förutom biljett måste man också ha ett festivalpass. Jag rekommenderar intresserade att skaffa detta i god tid eftersom filmen om Bob tillhör de mest omtalade under veckan. Biljetter släpps redan nu på lördag, den 12 januari.
Efter premiären på tisdagkvällen börjar en Dylanfest klockan 22.00 i festivaltältet (som också ligger vid Järntorget). Husbandet heter The Bob pch består bland andra av Sator-Kent och Dan Viktor. Det blir tydligen även en del gästartister som ska uppträda.
Enligt förhandsinformationen arrangeras också en Dylanquiz.
Elmer
-
hej alla,
har inte vart härinne på länge nu....
Jag lyckades missa biljettsläppet i lördags på gbg filmfestival,
så jag fick inga biljetter till tisdagen som jag ville ha.
Köpte därför biljetter till onsdagens visning.
Nu visar det sig att jag inte kan komma från jobbet den dagen. GAH!
Finns det nån som vill byta sina tisdagsbiljetter (helst 2 st) mot mina onsdagsbiljetter så säg till.
jag får börja glo på blocket.
hoppas det är bra med er alla därute.
är spänd på filmen och har mot alla odds lyckats hålla mig från att ladda ner den.
-
Var på bio igår (Woody Allen's Cassandra's Dream-helt ok) och då visades en snutt av I'm Not There , svensk premiär 8/2
Anders G.
-
Cate Blanchett fick i natt en Golden Globe för bästa Kvinnliga biroll. (http://www.expressen.se/noje/1.1003568/golden-globe-utan-tacktal) Coolt :d2:
-
Cate Blanchett fick i natt en Golden Globe för bästa Kvinnliga biroll. (http://www.expressen.se/noje/1.1003568/golden-globe-utan-tacktal) Coolt :d2:
Och hon är ju också helt klart den som bär upp filmen och den rollfigur som får mest plats. I allt från scener från intervjuer i bilar och på flygplatser, på scen och på ett "siinnesvidgande" party ÄR hon Dylan.
Anders G.
-
För den som inte sett något av filmen ännu visas här en trailer, http://www.svd.se/nyheter/webbtv/filmtrailers/ , plus trailers från ett gäng andra filmer.
Anders G.
-
Fattar inte hyllningarna och förväntningarna på I´m Not There. Jag fixade inte ens att se klart den, tyckte den var lika urkass som alla andra saker Todd Haynes gjort.
Ska man se en bra film i musikgenren nu ska man se Control. Anton Corbijn vet vad han håller på med. Till skillnad från pajasen Haynes.
-
Fattar inte hyllningarna och förväntningarna på I´m Not There. Jag fixade inte ens att se klart den, tyckte den var lika urkass som alla andra saker Todd Haynes gjort.
Ska man se en bra film i musikgenren nu ska man se Control. Anton Corbijn vet vad han håller på med. Till skillnad från pajasen Haynes.
Du preciserar väldigt bra varför den är dålig.
-
Heath Ledger är död.
http://www.guardian.co.uk/news/story/0,,2245358,00.html (http://www.guardian.co.uk/news/story/0,,2245358,00.html)
R.I.P.
-
Fattar inte hyllningarna och förväntningarna på I´m Not There. Jag fixade inte ens att se klart den, tyckte den var lika urkass som alla andra saker Todd Haynes gjort.
Ska man se en bra film i musikgenren nu ska man se Control. Anton Corbijn vet vad han håller på med. Till skillnad från pajasen Haynes.
Du preciserar väldigt bra varför den är dålig.
Tack:)
För en saklig totalsågning tycker jag recensenten skall bemöda sig att se hela verket.
Det tvekar jag på att jag fixar :mellow:
-
Det känns som det har hypats lite väl mkt för den här filmen. Det är bra att Swamprat har sågat den. Fast det återstår och se... Gbgs filmfestival nästa vecka för mig!
Vilken härlig aggressiv cover av Sunshine-tysken: http://www.youtube.com/watch?v=syArgreOF0k
-
Om det ändå hade handlat om åttiotalet... Ljuva tanke! :d2:
-
Lite av varje från SF Bio, http://www.sf.se/filmer/film?filmid=11008743 , trailer, bilder, extramaterial och annat.
Anders G.
-
Var och såg den på förhandsvisningen.
Man måste kunna en del om Dylan för att uppskata den, och framförallt vara ett Dylan fan.
-
kort varsel!
2 biljetter till i´m not there imorgon på draken 14.30 säljes billigt.
-
Här kommer några intryck från Sverigepremiären:
Filmen är mycket fantasifull, och greppet med olika skådisar fungerar. Här finns mycket att hämta för den specialintresserade, referenser och associationer står som spön i backen.
Handlingen hoppar mellan olika skeden i Bobs liv, och det är säkert ingen tillfällighet. Vissa av hans låtar har ju också den speciella kvaliteten att texten rör sig fritt i tiden.
De första 45 minuterna är briljanta. Men sedan tycker jag att filmen tappar i skärpa. Till exempel får jag inte ut mycket att Richard Geres gestaltning av Bob.
När det gäller Cate Blanchett är jag kluven. Hon är fenomenal i rollen och allt beröm hon fått känns välförtjänt. Men samtidigt blir innehållet inte lika spännande när hon tar över. Den bild hon ger av vår hjälte är redan väldokumenterad, för att inte säga överexploaterad.
Konflikten med Mr Jones får ganska stor plats, på gott och ont. Det positiva är att han problematiseras och inte enbart framställs som en idiot. De frågor journalisten ställer är ibland relevanta och många fans har säkert funderat över samma spörsmål.
Den lille svarte killen är ett fynd! Det är underbart när han lirar med Richie Havens på en veranda, eller när han framför When the ship comes in för en vit medelklassfamilj som räddat honom ur en knipa. Men allra bäst är det när han besöker Woody Guthrie på sjukhuset. Det är knäckande starkt och jag rekommenderar att ni tar med er näsdukar...
Några av de viktigaste personerna i Dylans liv passerar revy och kommenterar. Det är inte originalen och man använder inte heller de riktiga namnen. Här finns en porträttlik Joan Baez som säger saker som sångerskan inte skulle uttrycka i verkligheten. Hennes bitterhet får fritt utlopp och hon kallar Bob exempelvis "den lille fjanten". Det är riktigt roligt - men inte på det sättet att publiken sitter och gapskrattar.
Äktenskapet med Sara blir en parallell till Vietnamkriget eftersom de sammanfaller i tiden. De blir ihop när konflikten trappas upp, och Sara inser att förhållandet är över samtidigt som hon ser freden proklameras på TV. Av någon anledning har barnen i filmen blivit flickor i stället för pojkar.
För övrigt får vi inte se särskilt mycket av den notoriske kvinnojägaren Dylan. Det antyds här och där, men i det avseendet är nog berättelsen tämligen överslätande.
Men annars är detta verkligen inte en film som enbart stryker medhårs. Tvärtom, vi får se elakhet, egoism och manschauvinism. Dessa avigsidor är naturligtvis nödvändiga för att filmen ska bli sevärd.
Detta är en rulle som man måste se flera gånger för att hinna uppfatta alla subtila detaljer. Det tror jag gäller även den mest förhärdade Dyanolog. Jag är säker på att medlemmarna i detta forum kommer att ha massor av tankar och när de vandrar ut från biograferna. Ni kommer att gilla detta bättre än premiärbesökarna i Draken i Göteborg. Under festivalen applåderar publiken efter filmen, men här blev det inga stormande ovationer.
Elmer
-
Är relativt nyss hemkommen efter onsdagens visning av "I'm Not There" på GIFF. Stort beröm till Elmer och hans recesion, som jag i stort sett skriver under på i sin helhet!
För egen del uppskattar jag f.a. komplexiteten i hur filmen är uppbyggd, vilket gör att man kan (rentav måste) se filmen flera gånger för att få fullt utbyte av den. Precis som Elmer skriver känns första halvan av filmen mer fokuserad, men det kanske också beror lite på att man själv inte orkar vara koncentrerad fullt ut i 135 minuter. Efter vad jag förstått fick Todd Haynes rätt fria händer av Jeff Rosen att göra som han ville, och den här anti-biopicen passar Dylan som en handske!
Hälsningar
Lennart
-
Tack Elmer och Lennart :d2:
Ser verkligen fram emot att se filmen, flera gånger... :party:
-
Tack Elmer och Lennart :d2:
Ser verkligen fram emot att se filmen, flera gånger... :party:
Menar du verkligen att du inte har tjuvtittat något ännu?? :mellow:
Anders G.
-
Tack Elmer och Lennart :d2:
Ser verkligen fram emot att se filmen, flera gånger... :party:
Menar du verkligen att du inte har tjuvtittat något ännu?? :mellow:
Anders G.
Jodå, fast bara på de klipp som dykt upp på nätet. Tänkte faktiskt hålla mig den här gången, och se den i sin helhet på bioduken :party:
och sen, om den faller mig i smaken, blir det väl till att skaffa DVD'n och leta detaljer... :d2:
-
Om jag förstod saken rätt så kan vi snart förvänta oss en understreckare om filmen i SvD signerad förre L&T-medlemmen Hynek Pallas. Hynek som är doktorand i filmvetenskap är för övrigt nybliven tvillingpappa fick jag höra i går från en annan av SvD:s filmskribenter.
-
Biobiljetter till än så länge endast Sergel i Stockholm finns nu att boka, premiär fredag 8/2
Anders G.
-
Det är så trångt på biograferna just nu under denna filmintensiva period efter att en del av Astoria Cinemas biografer försvann att jag kan tänka mig att den här i Stockholm bara kommer att visas på Sergel (en riktig skitbiograf) till en början. Låt oss hoppas på god bupliktillströmning så den dyker upp på trevligare visningsställen.
-
Om jag förstod saken rätt så kan vi snart förvänta oss en understreckare om filmen i SvD signerad förre L&T-medlemmen Hynek Pallas. Hynek som är doktorand i filmvetenskap är för övrigt nybliven tvillingpappa fick jag höra i går från en annan av SvD:s filmskribenter.
Nybliven och nybliven ... de är väl ett år vid det här laget, småknoddarna.
-
Jaså, där ser man
-
Det är så trångt på biograferna just nu under denna filmintensiva period efter att en del av Astoria Cinemas biografer försvann att jag kan tänka mig att den här i Stockholm bara kommer att visas på Sergel (en riktig skitbiograf) till en början. Låt oss hoppas på god bupliktillströmning så den dyker upp på trevligare visningsställen.
Filmen kommer även att gå upp på några biografer till i Sthlm till att börja med , Filmstaden Söder bland annat.
Mvh
Anders G.
-
Japp, kollade nyss på SF:s hemsida som uppdateras på onsdagar. Den kommer att gå på Filmstaden Sergel, Filmstaden Söder, Sture, Filmstaden Kista och Filmstaden Heron.
-
http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_843881.svd
Det kan inte vara lätt att vara ett medelstort namn i Hollywood. Mellan raderna kan man skönja ett kompromissande utan dess like.
De där finansiärerna vill ju ha en Dylan som publiken känner igen. Det har publiken fått. De som kan lite om Dylan vill säga. I'm not there, nja Dylan är visst där.
Den här filmen är biografi om den vedertagna Dylan. Den enda som sticker ut är den Richard Gere.
Men å andra sidan så är det många citat och sångtexter som regissören gör om och tolkar om.. Där gäller det att vara på helspänd för att hänga med vad som är verkligt och vad som är påhittat.
"Några av de viktigaste personerna i Dylans liv passerar revy och kommenterar. Det är inte originalen och man använder inte heller de riktiga namnen. Här finns en porträttlik Joan Baez som säger saker som sångerskan inte skulle uttrycka i verkligheten. Hennes bitterhet får fritt utlopp och hon kallar Bob exempelvis "den lille fjanten". Det är riktigt roligt - men inte på det sättet att publiken sitter och gapskrattar" Håller med fullständigt. Det där är en jätte miss. Baez är inte bitter what so ever!!
Men jag tycker fortfarande att den är bra! Jag har inställningen i livet att allt som är annorlunda är kul. Filmen är annorlunda och häftig. Som Dylannörd sitter man på helspänd för att se varenda referens och association. De står verkligen som spön i backen!
Den svarta killen är häftig. Han är riktigt grym på att sjunga.
Cate Blanchett är en underbar skådis. Om du vill se en ännu bättre insats, titta på Elizabeth-filmerna.
Gillar väldigt mkt Ben Wishaw som filmens poet
När jag satt där o tittade så började jag tycka synd om Dylan. Det kan inte vara lätt att vara kändis. Min flickvän som skriver en del sa att det där med Mr. Jones förhållandet är inte enkelt. Om man skriver något så är man nästan schizofren funderade hon. Det går inte att förklara konst, det bara finns där. Om Dylan läser sina gamla texter så är jag övertygad om han inte kommer att känna igen sig.
Detta är förstås ingen hemlighet, men det var något jag funderade på efter filmen
Publiken i Gbg filmfestival applåderade mest, tror jag, för att det var en folkfest, billig biljett och för att det är kul att applådera... :rolleyes:
Jag tycker det är svårt att säga något om filmen för det var så mkt intryck...
-
Några recensioner
http://www.gp.se (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=187&a=400083)
http://www.corren.se (http://www.corren.se/archive/2008/2/7/jkvjeesvaefqrk7.xml)
http://sydsvenskan.se (http://sydsvenskan.se/nojen/filmrecensioner/article299539.ece)
http://www.cine.se (http://www.cine.se/filmsida.php?film=im_not_there)
-
Från dagens DN,
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=740952
Anders G.
-
Från den lokala tidningen här i nejden:
http://www.untfredag.se/avd/1,1786,MC=15-cat=246-AV_ID=720420,00.html
-
Många välvilliga och positiva recensioner iaf i svensk press, vågar vi tro att INT går några veckor på våra biografer?
Anders G.
-
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/recensioner/article1790034.ab
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=740952
http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_849619.svd
Aftonbladet - 5/5
DN - 5/5
SVD 6/6
-
http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.1037541/i-m-not-there
-
City (http://noje.stockholm.city.se/art/1009/brder_i_msint_skildring/) (scrolla ned en bit)
Helsinborgs Dagblad (http://hd.se/kultur/film/2008/02/08/fysisk-dylanfraanvaro-2/)
Metro (http://www.metro.se/se/article/2008/02/07/20/5854-45/index.xml)
-
Efter att äntligen ha sett filmen måste jag säga: underbar! Jag gillade den verkligen och ju mer den sjunker in desto bättre blir den. Cate var verkligen strålande och måste verkligen få Oscar för rollen.
-
Såg den på Sergel idag och fick uppleva att delar av publiken applåderade efter föreställningens slut vilket ju inte är så vanligt.
Några snabba reflektioner:
Det är självklart en helt annan upplevelse att se INT på stor duk än på nedladdad kopia, det som jag fastnade mest för nu var bland annat hur filmen löper i linje med tidsaktuella samhällshändelser i USA och det återkommande Vietnam kriget. Skådespeleriet som är så utsökt förutom stjärnan Cate B är den unge "Woody Guthrie" spelad av Magnus Carl Franklin en personlig favorit. Användandet av Dylan texter i dialogen görs subtilt och underfundigt och fungerar ju även i scenen med de unga Beatles, "get back".
Stor tyngd läggs på dels Dylan goes electric händelsen med Pete Seeger som försöker hugga av den strömförande kabeln och hamnar i brottningsmatch med Grossman och Judas turnén i Storbritannien med The Hawks som medmusiker. Jag är inte helt övertygad om att det är nödvändigt att ägna så stor del av Englands delen till beskrivningen och filmatiseringen av den förmodade Mr. Jones journalisten som likt en bläckfisk försöker få Dylan att svara på allehanda frågor om när-var-hur-varför men det är skickligt gjort med Dylan som ord ekvilibrist.
Greppet att flyta mellan tidsperioderna fungerar alldeles utmärkt om än aningen absurt, den unge Guthrie springer samma väg till till godståget som Billy The Kid gör åtskilliga år senare när han rymt från fängelset. Just BTK delen är aningen svår att ta till sig , BTH i staden Riddle där han möter den unge Guthrie nu förklädd tii Chaplin. Staden Riddle som har en Basement Tapes - Man In The Long Balck Coat stämning över sig.
Jag trodde ett tag att den inledande speaker rösten var Dylan själv men den visade sig tillhöra Kris Kristofferson vilket var en överraskning för mig.
Richie Havens är ljuvlig i Tombstone Bliues liksom "Woody" i When The Ship Comes In, samma Woody som får bråttom att ge sig iväg ut på vägarna igen när efterlysningen från en ungdomsskola gått ut.
Den numer närmast legendariska motorcykelhändelsen finns ju också med i slutet av filmen, omkullåkningen som räddade honom från ännu 88 spelningar på det tuffa turné schemat.
Som sagt , mycket att se och mycket att ta in och fundera över oavsett om man lider av Dylan missbruk eller är normal intresserad av den stora lilla mannen från Minnesota.
Anders G.
-
Jag tänkte på Billy The Kid-delen idag. Har gjort det med jämna mellanrum sedan jag såg filmen. Visst är det mycket Basement Tapes/Invisible Republic över den delen, men är det bara jag som ser "den nya" Dylan i den delen också? En man lever isolerad som en "has been" men som "suddenly shifting gears" och tar sig ut på marknaden igen.
-
Jag såg filmen i går. Kändes bra att se den helt själv. Jag gillar Richard Gere och den delen också. Surrealistisk men med ett märkligt lugn över sig. Kan inte säga mer just nu. Jag gillade precis som Fajersson även Woody Guthrie-pojken. Ingen bryr sig nog om mina åsikter kanske, men allra bäst i filmen var inte helt oväntat Dylans egen musik. Lite som en musikvideo. Lät otroligt bra. Blanchett ligger hela tiden och pendlar mellan jobbigt överspel (man skruvar sig i stolen) och något som faktiskt funkar helt okej. Så jag är inte lika förtjust i henne som alla andra verkar vara. Jag gillar inte så mycket när de överdriver situationer extremt mycket och gör det märkvärdigare än vad det säkert var. En kul film, jag kommer gå och se den igen.
-
Jag såg filmen i går. Kändes bra att se den helt själv. Jag gillar Richard Gere och den delen också. Surrealistisk men med ett märkligt lugn över sig. Kan inte säga mer just nu. Jag gillade precis som Fajersson även Woody Guthrie-pojken. Ingen bryr sig nog om mina åsikter kanske, men allra bäst i filmen var inte helt oväntat Dylans egen musik. Lite som en musikvideo. Lät otroligt bra. Blanchett ligger hela tiden och pendlar mellan jobbigt överspel (man skruvar sig i stolen) och något som faktiskt funkar helt okej. Så jag är inte lika förtjust i henne som alla andra verkar vara. Jag gillar inte så mycket när de överdriver situationer extremt mycket och gör det märkvärdigare än vad det säkert var. En kul film, jag kommer gå och se den igen.
Jag har nu sett filmen två gånger och märker hur svårt det är att förhålla sig till den. Jag skulle vilja se den med oskuldens ögon. Inte ha en aning om vem Bob Dylan är.
Å andra sidan, varför det? Just det att jag vet en aningens lite, inte om vem han är, he´s not there, will never be, men om historier, uppfattningar, episoder ur en mans liv,,
gör att jag sugs in och njuter av framförallt MUSIKEN. Just det, Joakim. MUSIKEN. Någonting åt det hållet, Joakim. Jag bryr mig om dina åsikter. Det var det första jag tänkte på, trots all detta never-ending injicerande av hans musik, i alla dess former, genom alla dessa år, så var det, simpelt nog, MUSIKEN, som än en gång drabbade mig. Nu i ett annat sammanhang.
Jag tycker att det är en mycket bra film. Pga musiken. :mellow: Men det är en bra film ändå. Bara för att den tar ett annorlunda grepp. Inget A-Ö. Hyneks recension i SvD var ganska klockren, för mig.
Richard Gere-delen drabbade mig starkast. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att den - för mig - kändes minst övertydlig, minst pekande, påpekande. Vi är ju alla så injicerade av Dylanologi så det kan vara jobbigt bara därför att se och höra alla dessa referenser, på gott och ont. Visst gör Cate B en stark insats, det är inget snack om det, men liksom Joakim så kommer jag också på mig med att skruva mig i stolen emellanåt. Varför vet jag inte riktigt, ärligt talat. Beatles-slapstick-episoden t ex, ska man skratta eller gråta?
Kan inte skriva någon vettig recension, det här är bara känslor rakt igenom. Ojämnt, ojämnt. Men ändå, det är en riktigt intressant film, drabbar mig på många plan. Skratt, gråt, likgiltighet, tötthet, gäspning, eufori, aha-upplevelser, småleenden, what-have-you. Och snart ska jag se den på stor duk, det blir tredje gången. Vi får se...
Återigen, MUSIKEN. Det bestående intrycket. What else is new... :mellow:
-
Blanchett är inte lika förtjust i henne som alla andra verkar vara.
Jag har nu sett filmen två gånger
Jag tycker att det är en mycket bra film. Och snart ska jag se den på stor duk, det blir tredje gången.
Tack för lånet av era ord :mellow:
-
Hynek har en understreckare om Dylan och film i onsdagens (13/2) SvD. Lär dyka upp på svd.se inom kort.
-
Hynek har en understreckare om Dylan och film i onsdagens (13/2) SvD. Lär dyka upp på svd.se inom kort.
Och här är länken till "understeckaren",
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_866333.svd
Anders G.
-
Well, it was a good one, saw it twice and had the pleasure to get two perspectives. Mine, as a casual Dylan fan ("casual" being used loosely here - only 100 or so bootlegs) and my darling girlfriend's one - obsessed with every single sound the man has ever produced (I bet she has a Cd lying around somewhere with the man playing Blowin' In The Wind with his armpit). Furthermore, the lady is quite a film-buff, so I got an art review with it as a bonus.
She thought it was the best thing ever put on film. A screening worth the man that is Bob Dylan. As a film, it was apparently an artistic masterpiece. Nearly every shot was a reference, nearly every word that was said formed Dylan at some point in his life. For a Dylan fan, it was a kaleidoscopic puzzle, a piñata of tidbits one only vaguely catches in his words and the words said about him. For a film fan, it was a creative trip in form of an art film which rarely sees such wide distribution. Daring, bold, inciting... overall impressive.
Then there's the other side...
It was good; I must say I truly enjoyed it. But... it didn't surprise me in any way. Perhaps I was spoiled by everything that was said about it, but I would've liked to take things further. How? I can't say and that is the very reason why I'm not a film director. Blanchett was what we expected her to be, a very entertaining performance, as was everyone else's. As for a personal favourite, Gere. For some reason, I savoured every second of his sequences. Maybe it's just my sick little mind though. Overall: good. It was tasteful, adequate, it represented Dylan as we came to know him and the performances were all very good, acting-wise as well as music-wise. One has to remember that it is not a portrait of Dylan, it is the portrait of the idea of Dylan (referring to someone's objections to Blanchett's acting). It was a hidden treasure chest, a Dylan-themed crossword puzzle, if you will, and that is perhaps the impression which stays with one the longest. A pioneering project and I hope it will get recognised at the Oscars, if only to widen the audience.
Oh, and as for the Beatles part, to me the jumping bit seemed to refer to a very similar little sequence in Help, the movie, which went on to be reproduced in the Anthology with similarly ridiculous music.
-
First of all, good to have you back, cipher pipe! Hi!
Sedan vill jag säga att alla som uppskattar I'm not there-filmen inte ska ta illa upp.
Men...
Näääää.
Såg filmen i tisdags. Och jag gillade den inte. Okej att den var lite experimentell eller vad den var. Och kanske snyggt gjord och så. Men som nåt sorts porträtt av Dylan? Nä, där är jag inte med.
Min huvudinvändning är att filmen, och dess karaktärer, är så totalt humorbefriade! Och hur kan man porträttera en så slagfärdig, spirituell och humoristisk artist som Bob utan humor?
Tycker de flesta karaktärer i filmen framstår som cyniska, griniga och ack så plågade.
Samt som nån sorts offer. Och är det nåt annat jag upplever med Dylan är att han har haft sån kontroll över sitt eget konstnärskap.
Jag ska inte spilla så mycket ord på detta. Ni som gillar filmen ska fortsätta med det. Själv har jag inte minsta lust att se denna (för mig personligen) trista och deprimerande soppa en gång till.
Och obs igen! detta var endast min personliga uppfattning.
-
Intressanta synvinklingar Elston.
It's just a movie kids!
-
Ah, hehe, thank you Mr Elston, always a pleasure.
Interesting review, I can definitely see where you're coming from. I suppose the best one can do is simply not to see it as any kind of portrait of Dylan. Just a film based on his life. It's still not an easy watch though.
Reminds me of how the Across The Universe film divided Beatles fans: half of them can't even hear the words without cringing, half of them absolutely love it.
-
Det blev ingen Oscar för Cate Blanchets insats i "I'm Not There" (statyetten gick till Tilda Swinton).
-
Hade ju varit kul att Dylan uppmärksammats men ärligt talat tycker i alla fall inte jag att hon är värd en Oscar för det där. Lektion 1a: agera naturligt, tycks ha glömts. Tilda Swinton är de gånger jag sett henne mycket bra, kul för henne!
Det blev ingen Oscar för Cate Blanchets insats i "I'm Not There" (statyetten gick till Tilda Swinton).
-
Att du inte skulle uppskatta filmen förvånar mig verkligen inte Jörgen. Jag håller med dig på alla punkter, men jag tycker kanske filmen hade några poänger i alla fall.
First of all, good to have you back, cipher pipe! Hi!
Sedan vill jag säga att alla som uppskattar I'm not there-filmen inte ska ta illa upp.
Men...
Näääää.
Såg filmen i tisdags. Och jag gillade den inte. Okej att den var lite experimentell eller vad den var. Och kanske snyggt gjord och så. Men som nåt sorts porträtt av Dylan? Nä, där är jag inte med.
Min huvudinvändning är att filmen, och dess karaktärer, är så totalt humorbefriade! Och hur kan man porträttera en så slagfärdig, spirituell och humoristisk artist som Bob utan humor?
Tycker de flesta karaktärer i filmen framstår som cyniska, griniga och ack så plågade.
Samt som nån sorts offer. Och är det nåt annat jag upplever med Dylan är att han har haft sån kontroll över sitt eget konstnärskap.
Jag ska inte spilla så mycket ord på detta. Ni som gillar filmen ska fortsätta med det. Själv har jag inte minsta lust att se denna (för mig personligen) trista och deprimerande soppa en gång till.
Och obs igen! detta var endast min personliga uppfattning.
-
Hade ju varit kul att Dylan uppmärksammats men ärligt talat tycker i alla fall inte jag att hon är värd en Oscar för det där. Lektion 1a: agera naturligt, tycks ha glömts. Tilda Swinton är de gånger jag sett henne mycket bra, kul för henne!
Michael Clayton, där Swinton gör birollen hon belönades för, är dessutom en mycket bra film!
-
I kväll har filmen premiär i Norrköping. Bokade just biljett o såg att hela nio biljetter sålts. Det känns ungefär som när man gick o såg Elvis-filmer på sextiotalet :mellow:
-
Filmen punkteras i och med sin Jörgen-Oscar, som vi alla vet med oss icke existerar... :d4:
Jaha, snart är det Spanien-dags! Hoho, väl mött!
-
Hm, väntar fortf på INT här i Gävle. Däremot såg jag Corbijns "Control" i går om Ian Curtis.
Sorgligt vackert i svartvitt, precis som hans bästa bilder. Oundvikligt slut (som vi alla vet) kändes det som. Historien fick sin förklaring på ett "bra" sätt via filmen.
intressant film tycker jag. Fin hyllning till en lysande sångare i ett lysande band. Mina tonår kom tillbaka under två timmar. VILKET SOUND DE HADE! :d3:
Få se om INT ger mig lika mkt...
-
Kom slutligen iväg till bion idag.
Oj, vad bra. Jag hade inte höga förväntningar efter att ha sett en trailer tidigare men filmen kom verkligen till sin rätt tyckte jag. Det var väl kanske en eller annan scen från westernmiljön som kunde ha tagits bort, och jag har alltid haft svårt för skådisen Christian Bale. Scenen med de två Woody Guthrie är helt obetalbar - men det fanns mer också, dialogen och varje låt som spelades kändes genomtänkt. Det var en bit högre kvalitet än de dylanfilmer jag vant mig vid (Masked m.m).
-
Kom slutligen iväg till bion idag.
Oj, vad bra. Jag hade inte höga förväntningar efter att ha sett en trailer tidigare men filmen kom verkligen till sin rätt tyckte jag. Det var väl kanske en eller annan scen från westernmiljön som kunde ha tagits bort, och jag har alltid haft svårt för skådisen Christian Bale. Scenen med de två Woody Guthrie är helt obetalbar - men det fanns mer också, dialogen och varje låt som spelades kändes genomtänkt. Det var en bit högre kvalitet än de dylanfilmer jag vant mig vid (Masked m.m).
Jag har personligen svårt att förstå det resonemanget. Inte att man gillar "I'm not there", för det gör tydligen många.
Men att kalla den för en "Dylanfilm" och att jämföra den med "Masked and anonymous".
Visst, M&A är regisserad av Larry Charles, men det är ändå väldigt mycket en "Dylanfilm".
"Renaldo and Clara" är definitivt en Dylanfilm. Liksom "Eat the document".
"I'm not there" är en Haynesfilm.
Och för mig personligen är Dylanfilmerna rätt mycket mer intressanta än Haynesfilmerna.
-
Med Dylanfilm menas nog en film som har med Bob Dylan att göra.
-
Såg filmen i samband med ett Stockholmsbesök för några veckor sen (den gick opp i Helsingfors redan före jul men har aldrig dykt upp i Åbo..). Gillade den definitivt och skulle ha sett den på nytt om jag hade haft en chans. Som så många andra så tyckte j om Richard Gere/Riddle Mo/Basement tapes- sekvenserna, andra höjdpunkter var när Woody sjöng "When the ship comes in" för tanterna och farbröderna och vars dagar är räknade, och inte minst gospelsekvensen - gärna mer gospel och mindre skilmässogräl (som var den del j gillade minst). - Såg filmen tillsammans med min fru och en god vän, som ingendera är det minsta intresserade av Dylan, och båda hade samma reaktion: dom tyckte det var en bra film, men förstod inte vad hade den med Dylan att göra. Så kan man oxo se det..
-
Med Dylanfilm menas nog en film som har med Bob Dylan att göra.
Jo, jag förstår väl det.
Men menar ändå att det är en avgrund mellan en film som den här, gjord helt utan Dylans medverkan, och en film som Dylan gjort själv.
Även om han, som i fallet M&A, haft medarbetare.
Den filmen är trots detta, liksom de övriga filmerna jag nämnde, Dylans egen konstnärliga skapelse.
Enligt Haynes har Dylan inte ens varit intresserad av att se "I'm not there".
Så, vad man än tycker om respektive filmer så kan man, tycker jag, inte jämföra äpplen och päron. Eller clementiner och plommon. Eller ... ja, ni fattar ...
-
I filmen I'm not there sitter "Dylan" på en presskonferens och snackar. Han säger bland annat ungefär:
"I didn't come out of a cereal box". "Jag kommer inte ur något flingpaket" på svenska...
Vartifrån kommer detta citat? Är det hämtat från en "riktigt" Dylan-intervju eller vad tror ni? Vad menas egentligen med det?
Jag har försökt lyssna i genom San Fransisco 1965 Press Conf, men ej lyckats höra att det skulle vara från den.
Tacksam för mera info, då jag lyckats haka upp mig på detta...
/Mattias
-
Det behöver väl inte vara hämtat från verkligheten. Men jag vet inte. Han sa mycket konstiga saker.
-
Enligt en tråd på www.allalongthewatchtower.dk (http://www.allalongthewatchtower.dk/phorum/read.php?1,362233) kommer den släppas på DVD 9:e juni i år
-
Enligt en tråd på www.allalongthewatchtower.dk (http://www.allalongthewatchtower.dk/phorum/read.php?1,362233) kommer den släppas på DVD 9:e juni i år
På min födelsedag ^_^
Undra vad man ska önska sig i present :wub:
-
Såg filmen igår, valde nämligen att vänta tills den kom till en salong i närheten istället för att ta en tripp till större stad eller förvärva den på annat sätt.
Jag hade verkligen stora förhoppningar efter att ha läst goda recensioner både i tidningar och på forum, men oj, vilket platt fall det blev!
När jag hade genomlidit de dryga två timmarna av taffliga låtreferenser, jobbig och uppenbar symbolik, hemska "presskonferenser" och överspelande skådisar var jag väldigt besviken och undrande, varför kändes det här bara som ett försök att göra en "seriös" parodi på Dylan? Det var skådespelare som såg ut som Dylan, sjöng som Dylan, "agerade" som Dylan, men som aldrig kändes Dylan. Det kändes mest pinsamt. Det enda jag fick ut av mitt tittande igår var att min bild och Todd Haynes bild av Bob Dylan är som natt och dag.
-
Så då är vi i alla fall några "motvalls käringar" här, om uttrycket tillåts.
Välkommen till klubben, Hurricane :d2: :d2: :d2:
-
Så då är vi i alla fall några "motvalls käringar" här, om uttrycket tillåts.
Välkommen till klubben, Hurricane :d2: :d2: :d2:
I det här fallet titulerar jag mig mer än gärna "motvalls käring" ^_^
Vi borde ha ett klubbmöte, alla som blir lätt illamående av att höra Cate Blanchett säga: "It's chaos, it's clocks, it's watermelons, it's everything." är välkomna.
-
'Vi borde ha ett klubbmöte, alla som blir lätt illamående av att höra Cate Blanchett säga: "It's chaos, it's clocks, it's watermelons, it's everything." är välkomna.'
:wub: och :d2:, Hurricane! :mellow:
-
Verkar som den släpps i en 2DVD-version den 6 maj i USA, enligt den här sidan (http://www.dvdbeaver.com/film2/DVDReviews37/im_not_there.htm)
Edition Details:
• Commentary by Todd Haynes
• Song Selection accessibility
• Ability to view film with onscreen lyrics
Disc 2
• Trailer Gallery (3) - From the Edit Room
• Audition Tapes (2)
• Deleted Scenes (2)
• Alternate Extended Scenes (4)
• Outtakes (Gag Reel)
• Tribute to Heath Ledger - A Look Back
• The Red Carpet Premiere (2:40)
• Making the Soundtrack (21:03)
• A Conversation With Todd Haynes (42:30)
• Dylanography (8:00)
DVD Release Date: May 6th, 2008
Just when I thought I had seen all the great films from 2007 - along comes I'm Not There (on DVD) in the mailbox. What a cornucopia mosaic of art, music and influence. This was just too good and I'm not even a Dylan fan (a weakness I hope will not prompt excessive complaints about the following review).
The DVD image looks pristine - intentional cinematographic techniques are easily discernable with occasional tints, graininess (see examples below) and lens distortions. Dual-layered, progressive, anamorphic in the film's original 2.35:1 aspect ratio, the transfer is coded for region 1 in the NTSC standard. Colors are bright and true - detail (when infrequently used in close-ups) holds up well and contrast, especially in the black and white sequences, appears defined and adept. In fact there are no complaints with this transfer at all - even the sparse (by today's standards) 2.0 Dolby Digital audio track supports the music and dialogue very well. I'm certain it could only give a superior presentation in high-definition and even then it might not be an extravagant difference. A wonderful option to access the songs and play the lyrics is included as well as optional English (CC) or Spanish subtitles during the feature. The supplements are rife and extended to a second disc. First off, on disc one, we have a commentary from director Haynes. He is always great to listen to and this is no exception - he's laid back - mentions many era influences from 1968's Petulia to Performance (1970) to Fellini's 8 1/2 and any number of other looks and styles that were emphasized in certain sequences incorporating the language of 60's cinema. Haynes is honest (not afraid to swear - 'F*ck', 'P*ssy' etc.) and relates key information about filming specific scenes and the performers reactions to conditions etc. Very much worth listening to especially if you enjoyed the film. He can talk at quite a pace so it may be worth spinning twice to catch it all. One can begin to appreciate the Herculean effort and passion taken in this production.
Disc 2 has a never ending list of shortish tidbits starting with 3 trailers. Under the subheading From the Edit Room we are exposed to 2 auditions tapes (Ben Whishaw and Marcus Carl Franklin), 2 deleted scenes ('Silver Club Bathroom' and 'Mrs. Baker'), 4 alternate/extended scenes, a 4 minute humorous outtakes gag reel and finally a tribute to the late Heath Ledger. A Look Back has 2007's Red Carpet Premiere, a 20 minute featurette; Making the Soundtrack (with input from musicians and Haynes again) and an excellent 40 minute Conversation With Director Haynes taken in various venues and detailing some excellent information. Finally a Dylanography with eight sub-sections.
Great DVD and amazing film - although only 2 back-to-back viewings it may easy eek into my top films from 2007. Haynes is wonderful to take such a big part of the DVD supplements and this is an essential DVD package. Strongly recommended!
Men den svenska versionen kommer (enligt Discshop (http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=67135&lang=se&subsite=movies&&ref=) och cdon (http://www.cdon.com/main.phtml?navroot=902)) först den 30 juli, och (vad det verkar) endast som enkel-DVD :angry:
-
Extrascenerna och "making the soundtrack" låter ju lockande, det får bli USA varianten.
Och jag ska till USA i slutet av maj så det passar ju bra då -_-
Anders G.
-
Hej!
För dom som inte ska åka till det stora landet i väst de närmaste dagarna eller inte vill vänta till den "svenska" dvd-versionen släpps så har jag två tips:
Antingen beställa via badlands.se. En väldigt bra sida med mycket importdvds. Eller göra som jag gjorde. Traska in på Folk och Rock i Malmö och köpa dubbeldvdn. Mycket bra extramaterial där det inte minst framgår att den älskvärde regissören Todd Haynes utan vidare kan sorteras in bland Dylannördarna. Bland oss andra alltså. Han pratar mycket, initierat och underhållande om sitt tossiga projekt. Det ingår också en hel del essäer att läsa på tv-skärmen. Och annat godis som ju nämnts i tidigare inlägg. Jag blir nästan sugen på att se filmen igen (då har jag redan sett den två gånger på bio och en gång hemma med Haynes kommentarspår).
Nåväl. Det finns säkert flera andra sätt att få tag i IM NOT THERE TWO COLLECTORS EDITION men detta var åtminstone två som jag bjöd på. En fantastisk filmupplevelse är det i alla fall enligt moi.
Nu ska jag lförresten yssna vidare på gospelsalvan Saved. Pretty amazing stuff där med. Trevlig helg!
-
Hej!
För dom som inte ska åka till det stora landet i väst de närmaste dagarna eller inte vill vänta till den "svenska" dvd-versionen släpps så har jag två tips:
Antingen beställa via badlands.se. En väldigt bra sida med mycket importdvds. Eller göra som jag gjorde. Traska in på Folk och Rock i Malmö och köpa dubbeldvdn. Mycket bra extramaterial där det inte minst framgår att den älskvärde regissören Todd Haynes utan vidare kan sorteras in bland Dylannördarna. Bland oss andra alltså. Han pratar mycket, initierat och underhållande om sitt tossiga projekt. Det ingår också en hel del essäer att läsa på tv-skärmen. Och annat godis som ju nämnts i tidigare inlägg. Jag blir nästan sugen på att se filmen igen (då har jag redan sett den två gånger på bio och en gång hemma med Haynes kommentarspår).
Nåväl. Det finns säkert flera andra sätt att få tag i IM NOT THERE TWO COLLECTORS EDITION men detta var åtminstone två som jag bjöd på. En fantastisk filmupplevelse är det i alla fall enligt moi.
Nu ska jag lförresten yssna vidare på gospelsalvan Saved. Pretty amazing stuff där med. Trevlig helg!
Tack, hade glömt Badlands! :party: