Aint Talkin i New York igår, den 20:e...
Alltså, om han pinkar in den så här rejält, nailar den så här lysande redan i första vädringen, ja, vad ska det månde inte bliva av
den här låten då han kört den ett par gånger?
Herregud, så ruggigt bra version! Och jag menar RUGGIG! Den här versionen kommer att skrämma s-n ur er...
Bob, da man!
Roligt att du använder uttrycket "pinkar in"
På den inspelning jag har förekommer nämligen en incident just i början av den låten. Exakt hur det går till fattar jag inte, men tydligen lyckas en dam i närheten av tejparen just ... pinka, och tydligen så till den grad att hon blöter ner jackan på en närstående person!
Jag har aldrig varit med om maken, och hade lite svårt att koncentrera mig på låten, då jag istället försökte föreställa mig situationen ifråga
Men ... huvudsaken är att det här är en helhärlig konsert som helhet, och nog tycker jag att jag riktigt
känner hur lycklig och nöjd Bob är med sin turné. Och att avsluta på en teater i New York bidrar säkert också.
Så det är inte bara Ain't talkin' som är njutbar, här finns så mycket annat. Och, som sagt, jag fick en känsla av "celebration", och stooor musikglädje. Kolla, bara för att ta ett exempel, fraseringen i Tangled up in blue.
Och mycket mer.
Vet inte om konserten är "bättre" än de tidigare jag hört från turnén (alla har varit fina), men den har, tycker jag, det där "lilla extra" som gör den helt omistlig i min samling