LoveAndTheft.se
Diskussioner => Non Dylan Content => Andra artister => Ämnet startat av: Björn skrivet 28 april, 2004, 23:00:07
-
Så, vad tycker folk? Själv är jag inte helt knockad... känns tyvärr som ytterligare en i en lång rad av skivor som kunde blivit fantastisk med lite hårdare självkritik, men inte riktigt håller i 63 minuter. En del riktigt riktigt bra låtar - "Radio Baghdad", "Cartwheels", "Trespasses", "Gandhi" - som kunde gjort det här till lätt hennes bästa platta sedan comebacken, men tyvärr även några rätt ointressanta dussinlåtar. Politiskt är det, tyvärr känns det ibland som om hon låter sina goda föresatser komma i vägen för musiken... mycket "come on people" blir det.
Men vafan, så länge hon gör låtar som "Radio Baghdad" förlåter jag henne bottennappen. Cirkus here I come.
-
Min ovana trogen ligger jag lågt med nya plattor. Men jag ska snart ta tag i denna platta. Av recensioner jag läst låter det som att det finns en del kul att upptäcka på Trampin´.
Däremot har jag haft stort nöje av Horses de senaste dagarna. En riktig höjdare! Med atmosfär.
Vilken platta kan sägas vara hennes näst starkaste? Easter?
Det gäller ju att vara påläst innan Cirkus. ;)
-
Skulle nog säga Easter, ja. Det är liksom den och Horses som är mästerverken - de andra plattorna är bra, bitvis mycket bra, men sällan lika mästerliga som de här två. Easter är nääääästan lika stark som debuten, den innehåller ju "Because The Night", "Rock N Roll Nigger", "Ghost Dance", "Godspeed", "Space Monkey"...
-
Däremot har jag haft stort nöje av Horses de senaste dagarna. En riktig höjdare! Med atmosfär.
Vilken platta kan sägas vara hennes näst starkaste? Easter?
Det gäller ju att vara påläst innan Cirkus. ;)
Japp, "Easter" torde de flesta kunna enas om som Patti-platta nummer två. "Radio Ethiopia" och "Wave", hennes två andra 70-talsalbum, rekommenderas också. De senare alstren har också sina stunder, men det är 70-talsskivorna som är riktigt nödvändiga.
"Piss Factory", hennes debutsingel (som inte finns på något av henes ordinarie album), måste också höras. Den finns t ex på samlingen "Land", vars andra skiva helt ägnas rariteter. (Första skivan är en grundkurs i Pattis repertoar.)
-
Efter en lyssning är intrycket att betygen - särskilt mojos (ryss)femma - är ordentligt överdrivna. Ett par bra låtar, vilket väl var vad jag väntade mig. Det är i alla fall bättre än Gung Ho ( iofs inte så svårt...). Anti-Bush har väl varit the new black ganska så länge, men det är ju solklart att betygen åkt upp en bit pga av skivans tydliga budskap. Å andra sidan får man väl fråga sig vad som skulle vara fel med det? Patti är ju tack och lov inte en artist som definieras av dem som lyssnar på henne -- man liter helt och fullt på att hennes knutna näve är en näve knuten av ilska, passion och vilja att förändra och inte för att bankontot snabbare fylls i tider då prosest är chic. Så: Viva Patti! Vi ses på Cirkus.
-
Bokade nyss biljetter till Pattis spelning på Brixton Academy i Lopndon 3 juli, råkar sammannfalla med en semesterresa dit. Support: Television. Som för övrigt lär spela på Berns nån gång i juni.
Janne
-
ingen som har en ståplats över att sälja??
(annars får jag väl nöja mig med det som finns kvar)