LoveAndTheft.se
Diskussioner => Dylan => Ämnet startat av: Anders S skrivet 05 mars, 2014, 18:14:07
-
"Love And Theft"
Recorded May 2001
Released Sept 11, 2001
(http://www.searchingforagem.com/2000s/2000s_Pictures/LoveTheftLPFront.JPG)
Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Love_and_Theft_%28Bob_Dylan_album%29
Lite mer info kring olika utgåvor och omslag av skivan
http://www.searchingforagem.com/2000s/International045.htm
Vad tycker du om den här skivan? Hur har den stått sig genom åren?
och framförallt, vilka är dina tre (3) favoritlåtar på den här skivan?
Omröstningen pågår till den 20 mars, och du kan ändra dina val.
-
Uack! Detta blir tufft...
-
Uack! Detta blir tufft...
Huga ja! En är given för mig men därefter...det här blir tight tight...
Bara att kasta sig in i deep listening mode den närmaste tiden...
-
Uack! Detta blir tufft...
Nej då, det är lätt som en plätt!
-
Ja den här skivan släpptes ju den 11 september 2001 som alla vet...jag pep redan runt tre från jobbet, så när jag passerade ut såg jag folk samlade kring TVn där det flögs in plan i höghus i New York...tanken på en ny Dylan-skiva var dock tillräckligt entuiasmerande för att jag trots detta styrde stegen direkt till Mega Skivaffär på Sergerls Torg, inhandlade den vad jag minns första CDn i Fetförpackning och åkte hem. TV-bilderna och folksamlingen hade dock inte släppt taget så jag slog på TVn och kollade vad som hade hänt...jag satt kvar framför TVn fram till midnatt med nya Dylan-plattan ospelad...i 2 veckor efter detta orkade jag bara lyssna på Billie Holiday av någon anledning...hade precis också inhandlat hennes 'The Complete Billie Holiday on Verve' 10 CD-box...
Jag kan fortfarande inte påstå att denna skiva 'Love and Theft' har betytt ens någonting för mig och mitt musiklyssnande...Dylan övergick som jag ser det från 'Rock'n'roll till någon form av Variteé-musik...bandet spelade underligt enligt mina öron, och enda starka spåret var 'Mississippi' som också var ett outtake från 'Time out of mind'...
Nu skall jag med stort intresse läsa era andra här på sajtens upplevelser kring och om detta album som är signaturalbum för detta forum... :party:
-
Jag var glad student på denna tid och hade upptäckt Dylan efter TOOM. Köpte L&T på förmiddagen denna speciella dag på Musikörat i Uppsala (på den tiden denna trevliga affär fortfarande låg på Drottninggatan). Åkte hem till Flogsta och lyssnade. Kommer ihåg att jag genast gillade Mississippi, High Water, Po Boy och Sugar Baby. Sedan ringde en vän och berättade vad som hänt i NY. Mer lyssnat blev det inte den dagen.
Jag kunde så småningom konstatera också att L&T inte var på samma nivå som TOOM. Men jag tycker bättre om detta album idag. Tycker nog att alla spår utom Tweedle har sin charm. Det är dessutom inspelat med ett av Dylans bästa band genom tiderna. Åh, dessa NET år kring milleniumskiftet...
Sätter L&T som god två på listan över bästa Dylan-album på 2000-talet (efter Tempest som fortfarande snurrar med jämna mellanrum).
-
Jag valde tre väldigt olika låtar. Mississippi tillhör mina topp 5 av Dylan någonsin tror jag, så den var enkel. Sedan svårare men High water är alltid skön. Sedan ville jag få med en något lättsammare låt också, och Moonlight gillar jag väldigt mycket. Så fick det alltså bli.
-
Lonesome Summer Days Blues Baby :d1:
-
Uack! Detta blir tufft...
Om man springer fortare än ljuset svartnar det för ögonen :d4:
-
Uack! Detta blir tufft...
Om man springer fortare än ljuset svartnar det för ögonen :d4:
Hm ok jag tar rådet, får se hur det inverkar på mitt röstande... :rolleyes:
Grovt ser jag 8 låtar som är fint finfina och 4 låtar jag inte bryr mig speciellt många smack om alls.
Hur får man ner 8 till 3?
Dags för lyssning. :party:
Återkommer.
-
Välja låtar här blir svårt. Detta är för mig en av Dylans i särklass bästa skivor, betydligt mer varierad och intressantare musik än något som kommit ut de senaste åren. Röstningen får vänta ett tag. Summer days var ju så frisk när den kom. Sen dess har den spelats väääldigt ofta live.
Jag minns när jag satte på CDn första gången. När Bye and bye rullat på och följdes av en blytung Lonesome day blues var jag golvad. High water är också tung. Moonlight helt underbar. Po´boy, bara så besvärlig att sjunga. Den här skivan ska spelas igen, den är så inte bara bra, den är så mycket bättre.
-
Igårkväll lade jag in Love and Theft CDn i spelaren, ikväll kanske jag spelar den...får vi se om det går att få fram 2 låtar till efter floden...
Jag börjar tro och inse att många här tycker att detta är ett kanonalbum... :party:
-
Jösses! Då har jag precis lyssnat klart på plattan för första gången på åratal..och jag är ledsen men den är i stort sett lika tråkig som vanligt...
Mississippi
Honest with me
Sugar Baby
Det finns i alla fall en viss musikalisk vits med dessa spår kan jag tycka...
OK då bollar jag vidare för nya kommentarer.... :d2:
-
Jag har varit fri idag så att jag har lyssnat på den hela e.m.För mej är High Water nr ett.Jag vet inte var jag har emot Missiippi men det är ngt i den låten som jag inte gillar.Jag gillar faktiskt Tweedle Dee and Tweedle Dee där ett härligt tempo i den låten och Bob frasserar underbart.Nu kommer det mest märkligast av allt jag gillar faktiskt Floater(Too Much To Ask).Dessa tre blir mitt val.
-
Tråkig? Den är ju skitbra! Otroligt bra skrivna låtar på denna platta. Jag hade den också lite olyssnad i flera dagar om jag inte minns fel. NYC dominerade det mesta i flera veckor. Nu hade ju Jörgen redan bränt en kopia åt mig redan i augusti, så det var ok ändå. Minns att Sugar Baby saknades på den brända skivan och att jag knockades av denna monumentala avslutning. Grym låt, men inte topp tre som är:
High Water...ujujuj...
Lonesome Day
Cry Awile.
Som ni ser är jag en bluesman. Däremot har jag aldrig fascinerats över Mississippi som alla rejvar över. Inte på bs8 heller.
-
Alldeles nyss kom jag ihåg hur det gick till. Det var innan det officiella släppet, helgen innan. Förmodligen lördagen den 8 september.
Allt vibrerade ju då, vid den tiden, en ny skiva på gång. Jag minns inte om jag fick ett tips eller hur det var men jag gick i alla fall in på Skivfönstret (i salig åminnelse) på Götgatan i Stockholm och frågade försynt om de hade något intressant under disken. Och det hade dom! ^_^. Det blev en magisk helg. Minns hur jag stod ute på min balkong och rökte med en öl i handen, med hörlurar på, HÖG volym och rockade röven av mig till Lonesome Day Blues.
När den 11:e september kom, var det något helt annat som gällde, hela dagen, hela natten, hela resten av tiden.
Så småningom återvände jag förstås, till skivan. Många gånger.
Jag kommer att fortsätta "rejva" över Mississippi tills jag faller i graven. Så den åker med utan snack.
Allt det här "eklektiska" (om det nu är ordet) med den här skivan är alltid så fascinerande. Det första steget i det som vi nu har sett, hört och upplevt under 2000-talet. I alla möjliga olika former.
Journalist i Rom 2001 (de har lyssnat på L&T innan intervjun): "You can dance to it"! Bob: Oh, I´m sorry!" :-)
(Ja, nå´t sånt, kommer inte ihåg ordagrant just nu och orkar inte plocka fram intervjun, men, ja, hehe...)
Den andra låten jag väljer måste bli High Water. Framförallt för att den totalt knockade mig då jag hörde den första gången (dvs innan 9-11) med sin helt suveräna symbios av text (apocalypse anyone?) och musik. Och för att han nästan alltid (alltid!?) gör den så makalöst bra, live, genom åren. En låt som betyder mycket för honom. Och för mig.
Tredje valet blir en sådan där sak som jag bara inte kan passera. Jag skulle vilja välja Sugar Baby, homesafe, och det ÄR en underbar sista låt. Eller Lonesome Day Blues som alltid får mig (förutom att rocka röven av mig) att må så jäkla bra. Summer Days. Moonlight. Vilka låtar.
Men det blir Po´Boy. Helt underbar låt! Ljuvlig melodi, småjazzigt stuk och det är "Bob Dylan-brand" all over it: Text med så många bottnar och inte minst...Humorn...
Frasering från en helt annan värld! Åh, vilken frasering och åh vilken läcker melodi! Po´Boy satt som ett smäck då jag hörde den första gången och så är det än idag.
All hail to "Love And Theft"! :d5:
-
I augusti 2001 satt jag och svettades över vad jag skulle kalla en mötesplats för svenska/nordiska Dylan-fans. Jag visste ju redan att Dylans nya skiva hette "Love & Theft", men det dög väl inte för ett namn på en nätgemenskap? Nåväl, någon skickade mig en mp3 av "High Water (For Charley Patton)" från kommande skivan och jag var knäckt i dagar. Den var obegripligt bra.
Det enda jag kunde tänka då var att den mötesplats jag tänkte mig skulle heta antingen "High Water" eller "Love And Theft". Det blev det senare. Och på den vägen är det.
Jag köpte mitt exemplar av "Love And Theft" måndagen den 10 september och såg fram emot den första träffen för "Love And Theft"-medlemmar dagen därpå i Stockholm. Sedan träffade flygplanen World Trade Center och jag fick annat att tänka på.
"Love And Theft" är en fantastisk skiva. Jag brukar ibland säga - mer än något tillspetsat - att de skivor Dylan släppt efter L&T är kommentarer till den skivan. De är i alla fall betydligt mer lika "Love & Theft" än "Time Out Of Mind".
-
I augusti 2001 satt jag och svettades över vad jag skulle kalla en mötesplats för svenska/nordiska Dylan-fans. Jag visste ju redan att Dylans nya skiva hette "Love & Theft", men det dög väl inte för ett namn på en nätgemenskap? Nåväl, någon skickade mig en mp3 av "High Water (For Charley Patton)" från kommande skivan och jag var knäckt i dagar. Den var obegripligt bra.
Det enda jag kunde tänka då var att den mötesplats jag tänkte mig skulle heta antingen "High Water" eller "Love And Theft". Det blev det senare. Och på den vägen är det.
Jag köpte mitt exemplar av "Love And Theft" måndagen den 10 september och såg fram emot den första träffen för "Love And Theft"-medlemmar dagen därpå i Stockholm. Sedan träffade flygplanen World Trade Center och jag fick annat att tänka på.
"Love And Theft" är en fantastisk skiva. Jag brukar ibland säga - mer än något tillspetsat - att de skivor Dylan släppt efter L&T är kommentarer till den skivan. De är i alla fall betydligt mer lika "Love & Theft" än "Time Out Of Mind".
Fast ett tag hette forumet Theft and Love, av någon anledning som jag inte minns.
-
Fast ett tag hette forumet Theft and Love, av någon anledning som jag inte minns.
Minns inte säkert, men tror det var första namnet på Fredriks ännu existerande uppgradering av forumet, för att skilja det från "Love And Theft" på Yahoo.
-
När plattan kom minns jag att skivan inte alls lät som jag hade förväntat mig. Därför hade jag lite svårt att veta vad jag skulle tycka om skivan. Men det fanns dock två låtar som jag blev helt tagen av, Tweedle Dee And Tweedle Dum och Highwater, som blev min ingång till hela skivan. I och med att jag kunde förstå dessa två låtars storhet så kunde jag även förstå att det fanns en storhet att hitta i de övriga låtarna. Idag älskar plattan och nämnda två låtar är väl inte de låtar från skivan som jag lyssnar mest på idag. Men de har fortfarande en särställning för mig och är därför garanterade mina röster som tack för att de fick mig att uppskatta hela skivan. Tredje rösten går till den nutida favoriten Mississippi.
-
Skiva 2 i Dylans senare fas; varannanlåtmallsfasen:
Ett lyriskt melodiskt smycke/en r&b-stänkare ungefär.
Tydlig distinktion mellan den ena sorten och den andra sorten och inte så mycket av det mer gränslösa mellanläge som säg alla Dylanplattors låtar 67-91 glider runt i.
(Undras ifall Tom Waits har något med detta att göra? Blue Valentines, Heartattack and Vine och en del andra klassiska skivor har också den där riktigt övertydliga skillnaden mellan de skitiga rockbluesarna och de melodiska pärlorna.)
En annan sak att säga om Love and Theft är att den är lite kusintvilling till Under the Red Sky:
Båda albumen är svartvita med rött på.
Bägge albumen är rätt ögonglimtiga och typ saknar de där längre tyngre monumentalare spåren.
Bägge är uppföljare till ett snudd på comebackartat och storhyllat Lanoisstyrt album.
Bägge startar med en onomatopoetisk lustifikation i rasande tempo.
Som bägge följs av musikaliskt rätt likartade midtempoballader.
Nåväl.
Väljer givetvis Summer Days för humorn, det fjäderlätta retroswingsvänget, de underbara rimmen, det hysteriska draget. :mellow:
Väljer givetvis Po’ Boy för att den är helt fantastisk. Retro här också, akustiskt driven, melodiskt delikat, en container guldstjärnor för textleveransen, tajmingen, humorn, värmen. :mellow:
Väljer efter betänketid Floater som den tredje retrosaken. Så snygg med fiolmellanspelen. :mellow:
Gör ont att välja bort High Water, Moonlight och några till men så får det bli.
-
Fast ett tag hette forumet Theft and Love, av någon anledning som jag inte minns.
Minns inte säkert, men tror det var första namnet på Fredriks ännu existerande uppgradering av forumet, för att skilja det från "Love And Theft" på Yahoo.
Så var det nog.
Och nu rullar plattan här i Blåsut.
En platta jag alltid älskat, och fortsätter att älska.
Första intrycket är att TD&TD inte är så jäkla tokig här ändå. Snyggt sound. Augies orgel. Hm, inte illa ...
Mississippi, vilken låt ... måste rösta på den här ... tror jag ...
Summer Days. Synd att den är så "uttjatad". För den är ju faktiskt döläcker.
Bye And Bye. Tycker fortfarande att den känns lite lam.
Lonesome Day Blues. "Lam" är inte precis ett ord som beskriver denna låt. Jäklar så grym! Måste nog rösta på den här också. Fan, mina tavlor ramlar ju ner från väggarna och tallrikarna krackelerar i köksskåpen ......
Floater. Tillbaka till orkestern ombord The Titanic. Är det inte de som spelar "Bye and bye", denna och "Moonlight" på det sjunkande skeppet? Hm, inte vet jag, men dessa svala swingmelodier i kombination med rent brutala och hotfulla texter pekart jus nu i mitt sinne framåt mot "Tempest". Och det är ju det märkliga med att lyssna på Dylan. Särskilt när man gjort det så länge,. Dessa associationer, framåt och bakåt. Och inåt, förstås ...
High Water. Grym låt, givetvis. It's rough out there. Men jäklar så mycket grymmare den så många gånger varit live. En blueprint, detta. I sin linda. Typ.
Moonlight. "I know the kinds of things you like". Indeed. Kylig, kuslig, skön. Kryper in och får mig att rysa. Måste rösta på denna.
Honest With Me. Underbart rockbluesgung. Skitigt! Nåt fel på detta, Motorpsycho? Ojoj ... hur många röster har jag? Tre?!?!? Gååååår ju inte ............
Po' Boy. Titanicbandet igen. Gudomlig sång och frasering av genial text. Tre röster huh? :huh:
Cry A While. Skönt bröt. Kanske inte helt knockar mig.
Sugar Baby. Denna mystiska låt. Ständigt fascinerande. Brukar alltid få en röst av mig. Och ska egentligen ha det också. Men ikväll får den stå tillbaks för "Po' Boy". En bortglömd pärla som jag känner att jag vill lyfta fram ikväll :mellow: :d2:
Alltså:
Mississippi
Moonlight
Po' Boy
Borde varit fler ............ :rolleyes:
-
Det har varit kul och inspirerande att läsa inläggen i tråden. Och så är vi ju framme vid hela sajtens signatur-på sätt och vis. Nåväl-en går bort och en är självklar. I.ö. tror jag det kan växla med min dagsform, men så här får det bli:
miss
högvatten och po-pojken.
bobi :d5:
-
Hela 41 personer deltog i denna omröstning! Kul :d2:
Mississippi var populärast, följd av Highwater och Lonesome Day Blues. Exakt mina val :party:
Tweedle Dee And Tweedle Dum 4 (3.3%)
Mississippi 33 (26.8%)
Summer Days 5 (4.1%)
Bye And Bye 1 (0.8%)
Lonesome Day Blues 17 (13.8%)
Floater (Too Much To Ask) 4 (3.3%)
Highwater (For Charlie Patton) 25 (20.3%)
Moonlight 3 (2.4%)
Honest With Me 4 (3.3%)
Po' Boy 10 (8.1%)
Cry Awhile 4 (3.3%)
Sugar Baby 13 (10.6%)
01 Mississippi 33 (26.8%)
02 Highwater (For Charlie Patton) 25 (20.3%)
03 Lonesome Day Blues 17 (13.8%)
04 Sugar Baby 13 (10.6%)
05 Po' Boy 10 (8.1%)
06 Summer Days 5 (4.1%)
07 Tweedle Dee And Tweedle Dum 4 (3.3%)
07 Floater (Too Much To Ask) 4 (3.3%)
07 Honest With Me 4 (3.3%)
07 Cry Awhile 4 (3.3%)
11 Moonlight 3 (2.4%)
12 Bye And Bye 1 (0.8%)
-
Sen kommentar och rätt OT, men:
namnet Theft and Love togs precis som Tobias säger för att särskilja forumet från listan. Detta bör ha varit januari 2003. Senare det året (augusti/september) skaffade jag en egen domän till sajten och då återuppstod namnet Love and Theft.
-
Hela 41 personer deltog i denna omröstning! Kul :d2:
Mississippi var populärast, följd av Highwater och Lonesome Day Blues. Exakt mina val :party:
Tweedle Dee And Tweedle Dum 4 (3.3%)
Mississippi 33 (26.8%)
Summer Days 5 (4.1%)
Bye And Bye 1 (0.8%)
Lonesome Day Blues 17 (13.8%)
Floater (Too Much To Ask) 4 (3.3%)
Highwater (For Charlie Patton) 25 (20.3%)
Moonlight 3 (2.4%)
Honest With Me 4 (3.3%)
Po' Boy 10 (8.1%)
Cry Awhile 4 (3.3%)
Sugar Baby 13 (10.6%)
01 Mississippi 33 (26.8%)
02 Highwater (For Charlie Patton) 25 (20.3%)
03 Lonesome Day Blues 17 (13.8%)
04 Sugar Baby 13 (10.6%)
05 Po' Boy 10 (8.1%)
06 Summer Days 5 (4.1%)
07 Tweedle Dee And Tweedle Dum 4 (3.3%)
07 Floater (Too Much To Ask) 4 (3.3%)
07 Honest With Me 4 (3.3%)
07 Cry Awhile 4 (3.3%)
11 Moonlight 3 (2.4%)
12 Bye And Bye 1 (0.8%)
Inte ett enda rätt för mig då -_- Och bara jag gav Bye and Bye en röst, vilken var smått oundviklig eftersom det var det enda som fastnade under lyssningarna på sistone och fortsatts spela i huvudet dagligen tills hucks tune nu tagit över :d4: :d5:
-
Hamnade i ett wow-oh-shit-tillstånd nyss när jag insåg att den här skivan är 20 år gammal!
Sedan kom jag på att nä den släpptes ju i september så skivan är 20 år minus några månader. Vilket är typ tidsspannet mellan säg The Times They are a-Changing och Infidels.
Exakt vad detta kan betyda har jag inte kommit på än men det är änna för skumt det här med tiden eh...
:mellow:
-
Hamnade i ett wow-oh-shit-tillstånd nyss när jag insåg att den här skivan är 20 år gammal!
Sedan kom jag på att nä den släpptes ju i september så skivan är 20 år minus några månader. Vilket är typ tidsspannet mellan säg The Times They are a-Changing och Infidels.
Exakt vad detta kan betyda har jag inte kommit på än men det är änna för skumt det här med tiden eh...
:mellow:
Visst är det galet, snart 20 år sedan L&T släpptes :party: :d5:
"Time is a jet plane, it moves too fast" :party: