Vad lyssnar ni på just nu?

[Fajersson]

Ja visst finns det fantastiskt mycket bra på de där liveplattorna med Dead, väldigt mycket skit också för den delen. When it's good, it's really good, when it's bad I go to pieces, för att citera David Bowie. 31 minuters In The Midnight Hour och Drums, trumsolon från helvetet får mig att falla i bitar. Men när de är bra är det så in i h-e bra som när Pigpen vrider hjärtat ur kroppen på sig själv i Turn on your lovelight, China Doll från Reckoning eller i stort sett allt jag har hört från den fantastiska europaturnén 1972. När jag tänker på det så härdar jag gärna ut några timmars Dark Star-onani för fem minuters Brokedown Palace.

[Tobias]

Ibland kan det inte bli fööööör mycket, Inte när det gäller Elvis. Då ska det var så.

Bob i Rom-intevjun 2001 på frågan om han någonsin träffade Elvis: (tystnad) (lite mer tystnad) No...(tystnad)...that´s what I am supposed to say...

En skål för Elvis den svulstige!

Ja, jag vet att det ibland gränsar till det smaklösa... men nånståns, nånstans under all utstyrsel känns det ändå som att Elvis älskade det han gjorde; att sjunga dom här (smöriga) låtarna.

Åhhh, vad jag skulle ha velat se nån av de här Vegas-showerna 

edit: rättat språkfel

Det smöriga, sentimentala och sorgliga materialet var utan tvekan det som låg närmast Elvis hjärta under de senare åren av hans karriär. Han blev under 70-talet en allt mer sällsynt gäst i skivstudion (trots att hans kontrakt krävde två nya skivor om året), men chansen att sjunga ut sin hjärtesorg var nog vad som fick honom att överhuvudtaget dyka upp där. Sorgliga saker som "My Boy" och "Hurt" blev aldrig hits, men i dag är vi många som räknar dessa 70-talsballader som i klass med hans bästa material från 50-talet.

[Hurricane]

Ja visst finns det fantastiskt mycket bra på de där liveplattorna med Dead, väldigt mycket skit också för den delen. When it's good, it's really good, when it's bad I go to pieces, för att citera David Bowie. 31 minuters In The Midnight Hour och Drums, trumsolon från helvetet får mig att falla i bitar. Men när de är bra är det så in i h-e bra som när Pigpen vrider hjärtat ur kroppen på sig själv i Turn on your lovelight, China Doll från Reckoning eller i stort sett allt jag har hört från den fantastiska europaturnén 1972. När jag tänker på det så härdar jag gärna ut några timmars Dark Star-onani för fem minuters Brokedown Palace.

Till viss del förstår jag dig. "Cryptical Envelopment" på 36:29 lockar knappast, men om till exempel "Truckin" drar ut till 15-20 minuter så känns det vettigare på något sätt.

De är ju relativt mångsidiga och jag vet inte vad de egentligen är bäst på. De där lite kortare, mer konkreta låtarna som Bertha, Me & My Uncle, Jack Straw eller de där lite mer flytande, långa som Dark Star eller The Other One. För mig varierar det från dag till dag och verkligen hur man lyssnar. Går jag med GD i mp3lurarna så blir det ganska tråkigt att lyssna på 20-minuters jams, men sitter jag och skriver en uppsats så har jag ingenting emot de där halvtimmes Midnight Hour eller 40-minuters Dark Star.

[AndersG]

Hank Williams - Gospel Keepsakes, den andra utgåvan av outgivna radioinspelningar nu med varierande hymner. Dessa sånger kom som regel sist i varje Mother's Best Flour sponsrade program. Här är nu 15 sånger från tidigt 50-tal , 2 av Hank själv, resten av predikanter och andra inspiratörer till Williams.

[2gruv]

Hank Williams - Gospel Keepsakes, den andra utgåvan av outgivna radioinspelningar nu med varierande hymner. Dessa sånger kom som regel sist i varje Mother's Best Flour sponsrade program. Här är nu 15 sånger från tidigt 50-tal , 2 av Hank själv, resten av predikanter och andra inspiratörer till Williams.

Spännande, hade missat att det här var på väg ut, även om jag misstänkte att nåt mer skulle komma
Enkel cd antar jag

[Elston]

Ja visst finns det fantastiskt mycket bra på de där liveplattorna med Dead, väldigt mycket skit också för den delen. When it's good, it's really good, when it's bad I go to pieces, för att citera David Bowie. 31 minuters In The Midnight Hour och Drums, trumsolon från helvetet får mig att falla i bitar. Men när de är bra är det så in i h-e bra som när Pigpen vrider hjärtat ur kroppen på sig själv i Turn on your lovelight, China Doll från Reckoning eller i stort sett allt jag har hört från den fantastiska europaturnén 1972. När jag tänker på det så härdar jag gärna ut några timmars Dark Star-onani för fem minuters Brokedown Palace.

Till viss del förstår jag dig. "Cryptical Envelopment" på 36:29 lockar knappast, men om till exempel "Truckin" drar ut till 15-20 minuter så känns det vettigare på något sätt.

De är ju relativt mångsidiga och jag vet inte vad de egentligen är bäst på. De där lite kortare, mer konkreta låtarna som Bertha, Me & My Uncle, Jack Straw eller de där lite mer flytande, långa som Dark Star eller The Other One. För mig varierar det från dag till dag och verkligen hur man lyssnar. Går jag med GD i mp3lurarna så blir det ganska tråkigt att lyssna på 20-minuters jams, men sitter jag och skriver en uppsats så har jag ingenting emot de där halvtimmes Midnight Hour eller 40-minuters Dark Star.

Det är ju det här som gör GD så speciella. De långa vindlande spretande utflykterna.
Outhärdliga för somliga (som jag själv tyckte tidigare), gudomliga för andra.
Sen finns, som sagt, så många sidor av det här bandet. Vill man "göra det lätt för sig" så kan man lyssna på vissa studioskivor, typ "American beauty". Som för mig var en ingång till den mer äventyrliga, och mer spännande, livesidan av bandet.

Men ... hey! ... har vi verkligen ingen egen tråd för GD nånstans? Vill inte helt hijacka, ju ...

[Fajersson]

Bara en sak till om GD. Nu menar jag inte att Dark Star eller The Other One är dåliga. Där kommer jamen verkligen till sin rätt, men när man "åker" i tjugofem minuter i Midnight Hour utan att det händer någonting, då är de ganska tråkiga. Kanske behövde de ta de där stegen för långt ibland för att hitta fram till The Zone. Jörgen, du vet väl vad jag känner för The Dead, men jag önskar verkligen att de kunde begränsa sig ibland. Fast om det skulle ske på bekostnad av den magi de så ofta skapade, så varsågod mr Garcia et cohorts, kör en tjugominuters Camptown Ladies om ni vill.

[Elston]

Klart jag vet vad du känner för The Dead, Anders. Utan dig hade jag kanske aldrig kommit längre än till "Workingman's dead" och "American beauty". Ditt namn är för evigt  inskrivet bland de tunga namnen i min privata musikhistoria   

Sen det där som Hurricane skriver ... GD är det enda band jag kan lyssna på samtidigt som jag skriver. Alltså skriver nåt mer än mail och l&t-inlägg.
Annan musik distraherar, men just de där långa knappt sig ur fläcken rörande partierna funkar utmärkt för mig som soundtrack till skrivande. Av nån anledning.

[2gruv]

Annan musik distraherar, men just de där långa knappt sig ur fläcken rörande partierna funkar utmärkt för mig som soundtrack till skrivande. Av nån anledning.

  amatör 

& sen flyger Jerry

[2gruv]

Hank Williams - Gospel Keepsakes, den andra utgåvan av outgivna radioinspelningar nu med varierande hymner. Dessa sånger kom som regel sist i varje Mother's Best Flour sponsrade program. Här är nu 15 sånger från tidigt 50-tal , 2 av Hank själv, resten av predikanter och andra inspiratörer till Williams.

Fåkunnig yngling undrar-

Vilken skivnasare för denna raring?

[Tobias]

Hank Williams - Gospel Keepsakes, den andra utgåvan av outgivna radioinspelningar nu med varierande hymner. Dessa sånger kom som regel sist i varje Mother's Best Flour sponsrade program. Här är nu 15 sånger från tidigt 50-tal , 2 av Hank själv, resten av predikanter och andra inspiratörer till Williams.

Fåkunnig yngling undrar-

Vilken skivnasare för denna raring?

Ännu har den vad jag vet bara distribution i USA, men den kommer till Europa i juni, om man ska tro amazon.co.uk.
Skivan innehåller mestadels inspelningar som redan finns tillgängliga på "The Unreleased Recordings"-boxen som kom förra året, men ett par spår är outgivna.

[2gruv]

Hank Williams - Gospel Keepsakes, den andra utgåvan av outgivna radioinspelningar nu med varierande hymner. Dessa sånger kom som regel sist i varje Mother's Best Flour sponsrade program. Här är nu 15 sånger från tidigt 50-tal , 2 av Hank själv, resten av predikanter och andra inspiratörer till Williams.

Fåkunnig yngling undrar-

Vilken skivnasare för denna raring?

Ännu har den vad jag vet bara distribution i USA, men den kommer till Europa i juni, om man ska tro amazon.co.uk.
Skivan innehåller mestadels inspelningar som redan finns tillgängliga på "The Unreleased Recordings"-boxen som kom förra året, men ett par spår är outgivna.

Tack, outgiven Dylan kan man ju inte låta bli, det är som en sårskorpa, men outgiven Hank får väl klara sig då antar jag
Boxen är helt underbar...

[Fajersson]

Efter att förgäves ha tjatat om deras "debut" (det är egentligen deras tredje), gör jag ett nytt försök att slå ett slag för The Felice Brothers. Förra plattan lät verkligen som vore den inspelad en sen kväll i deras hemby i Catskill Mountains. På nya Yonder is the clock har de släppt fram lite mer av New York i sitt sound. De har tonat ner Bandinfluenserna till förmån för Lou Reed. De är fortfarande inte något originellt band, men de är trevlig lyssning. Efter att ha letat lite på youtube kan man också konstatera att de är ett sjujäkla liveband. Kolla här t. ex
http://www.youtube.com/watch?v=FcVku6bFe-U

[2gruv]

Burning Spear, Dry and Heavy
å innan den
Jah Lion Columbia Cully
Jag håller på och tvättar mina skivor, och Jah Lion är ju en helt wicked lee Perry produktion, och Dry and heavy är ju Winston när han är som allra bäst.
Vilken helt magisk fantastiskt sångare han är  det borde va ett gäng jointar bland smileysarna för att göra denna tunga reggae rättvisa, men
Helvete vad fantastiskt det är

[RidingIntoOmaha]

Om vi talar reggae får vi inte glömma Toots, Heptones med Perrys produktion och Mighty diamonds. Jag är otroligt svag för 70-talets vokalgrupper från Jamaica - liksom för dess föregångare i landet i norr, som t.ex. Miracles, Impressions och Four tops. Ju fler, desto bättre.