Kloka mothugg får definitivt vänta, men mothugg blir det lite i alla fall. Fast engelsk grunge och livsvilja ids jag inte försöka sammanfatta skriftligt, det får vi ta och gå igenom strukturerat och pedagogiskt vid senare tillfälle.
John Lydon är väl sarkastisk mot alla. Men vaddå punkarnas brist på konstruktivitet? Och visst var Ramones musik goare och gladare än Sex Pistols? De kanske inte var några fnissprissar rent imagemässigt, men de hade ju faktiskt rejält trånga byxor.
Men jag tycker fortfarande inte att folk som tar livet av sig har något ansvar gentemot andra än sig själva och möjligtvis familjen. Idoliserar självmord gör väl de flesta mellan 10 och 30 någongång. Däremot kan jag tycka att folk som fortsätter leva destruktivt har ett ansvar att inte göra så jättestor reklam för det inför lättpåverkade (eller lätt påverkade) känsliga personer. Det vill säga halva jordens befolkning. Men jag tycker som vanligt som Keith Richards.