Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - folkobob

Sidor: [1] 2
1
Dylan / SV: Podcasts om Dylan
« skrivet: 04 mars, 2018, 07:35:32 »
Detta tips är kanske old news men jag ramlade över en SR-podd där Jan Gradvall diskuterar låttiteln (!) I Want You tillsammas med Per Gessle och Kajsa Grytt.  :mellow: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/654693?programid=4887

2
Selfportrait - vilka är vi? / SV: bobi
« skrivet: 01 augusti, 2017, 23:33:29 »
Jag är också nyfiken på vad som hände -66. Noterar också att senaste inlägget skrevs för fem år sedan.

3
Han valde dessa tre böcker och kunde nog med lika gott resultat valt några andra som satt sina spår hos honom.
Moby Dick: Speglar Bobs eget användande av stora teman (religiösa, andliga, filosofiska, politiska) parat med historiska och vetenskapliga fakta.
På Västfronten intet nytt: Nu rör vi oss i samma område som t ex Not Dark Yet och Pay in Blood. Förtvivlan, vrede (uppåt), uppgivenhet, nihilism...
Odysséen: Ramblin´Man. Hobo. Tangled up. Constant Sorrow. Keep on keepin on.

Fast det finns en viss systematik i urvalet. De tre titlarna täcker in den amerikanska berättartraditionen, den europeiska modernismen  och det tidlöst "klassiska".
En annan kombo hade kunnat vara Twain, Rimbaud och Dante.

4
Dylan / SV: Podcasts om Dylan
« skrivet: 26 april, 2017, 18:52:22 »

5
Dylan / SV: Dylankvinnorna
« skrivet: 17 april, 2017, 21:23:40 »
Tack för tipset. Det var en intressantare genusvinkling än den senaste tidens tröttsamma rant om medelålders män som gillar Dylan. Iakttagelsen om hur Dylan kanske lånar Victoria Spivey frasering var riktigt intressant. 

6
Dylan / SV: The Dylanologists
« skrivet: 17 april, 2017, 20:40:26 »
Jag tyckte också att boken bitvis var en smula sorglig. Det är nästan som att läsa om en destruktiv kärleksrelation där vissa fanatikers gränslöshet gör att Dylan sluter sig (vilket i sin tur eldar upp dem ytterligare).

Man tänker lite på Morriseys låt "The more you ignore me the closer I get". :huh:

7
Selfportrait - vilka är vi? / SV: Folkobob anmäler sig
« skrivet: 08 april, 2017, 16:26:05 »
Kom nyss hem från Köpenhamn och Dylanspelningen där. Lite skum känsla med tanke på attentatet i Stockholm några timmar tidigare. Nåväl.  :party:

Riktigt bra ljud, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är ett operahus, men det var verkligen det bästa konsertljud jag någonsin hört. Låtlistan verkar vara densamma som för övriga norden-spelningar. Inget mellansnack.

Fina sånginsatser. Showmanshipet i Witchcraft-numret var nog det som imponerade mest.

Ljusproduktionen imponerade också. Det kan beskrivas som strålkastare med lite vintagekänsla som gick på lågeffekt samt något som såg ut som gamla industrlyktor på fot. Flyttas dessa med eller var det ordnat av danskar på plats? 

Vet någon Varför fanns det tre mikrofoner i stativ framme vid scenkanten? Hade det med ljudproduktionen att göra?

8
Chronicles / SV: Chronicles
« skrivet: 14 februari, 2017, 23:24:31 »
Jag puffar till den här gamla tråden och ser om jag får ett svar på följande Chronicles/Memoarer-relaterade fråga:

I min svenska pocketutgåva från 2004 så står det så här på sidan 74 angående folksånger:

"Folksånger är svårgripbara; sanningen om livet är mest en lögn, men å andra sidan är det så vi vill ha det - och livet. Vi skulle inte känna oss nöjda med den på något annat sätt. Den har mer än tusen ansikten, och man måste konfronteras med dem om man vill spela de här låtarna."

Kan någon som har den engelskspråkiga utgåvan svara på om detta stycke går att översätta på två sätt. Antingen att lögnen har tusen ansikten eller att livet har tusen ansikten. Gellerfelt verkar ha valt att vi inte känner oss nöjda med lögnen som har tusen ansikten. Det verkar faktiskt inte helt logiskt i sammanhanget.

9
Dylan / SV: Triplicate
« skrivet: 31 januari, 2017, 23:25:36 »
Citera
This is starting to remind me of a certain Bill Murray movie.

Hmmm.... menar han Måndag hela veckan eller Hur mår Bob?

http://www.imdb.com/title/tt0103241/

Själv hoppas jag att Bob mår bra.

 :mellow:

10
Dylan / SV: Triplicate
« skrivet: 31 januari, 2017, 22:55:36 »
Jag håller som bäst på att ta mig igenom David Kinneys Dylanologists. Där finns ett citat av Peter Stone Brown som jag tycker är jäkligt kul -och passande- i sammanhanget:
Citera
No other performer fucks with his fans like Bob Dylan. There's no doubt about it. He fucks with his fans.
:wacko:

11
Selfportrait - vilka är vi? / SV: Folkobob anmäler sig
« skrivet: 16 januari, 2017, 21:40:51 »
Jag bugar och bockar. Vi får se vad som tar slut först... låtar eller folköl. Jag sätter en slant på det senare.

12
Dylan / SV: Dylan i 2016 års nyordslista
« skrivet: 28 december, 2016, 13:06:44 »
Citera
Dylanman – man som beundrar Bob Dylan och som anser sig förstå honom särskilt väl
”Om essensen av det manliga egot vore en typ så vore det en Dylanman. Som vi kvinnor inte bara förväntas stå ut med, utan dessutom antas vara omåttligt fascinerade och betagna av. För vi lär oss redan tidigt att pojkarna i klassen alltid har något viktigt att berätta. Och om det görs med en gitarr i famnen måste man lyssna andäktigt. En manlig konstnärssjäl får aldrig såras. Aldrig visas ointresse. Då är man en bitch som inte fattat” (Metro 14 oktober 2016).

Utdraget från metro är lyckligtvis inte definitionen utan bara ett exempel på hur ordet använts i text.

När jag hör ordet Dylanman så tänker jag på vissa arbetsplatser som jag jobbade på när jag pluggade i mitten 90-talet. Mest psykmottagningar och ungdomshem. På dessa ställen jobbade ibland en viss typ av män i övre medelåldern som stack ut genom att vara väldigt raka och som hade ett bra uppträdande mot alla. Intagna såväl som kollegor. De var på något sätt intuitiva och genuina humanister.  De hade också (av olika skäl) gett upp tanken på materiell välfärd (eller i alla fall en standard över genomsnittet) och karriär. Ibland gav de ett lite sorgligt (eller åtminstone melankoliskt intryck) De körde i regel en ganska skruttig bil och det fanns alltid en Dylankassett i bilradion. Utan undantag så var de alltid öppna för en pratstund om Dylan och Kjell Höglund (och om inte Höglund så åtminstone Ola Magnell).

När jag först hörde ordet Dylanman så tänkte jag på dessa hjältar i välfärden. Det var först senare som jag förstod att vissa kopplade Dylanman till något negativt.

13
Selfportrait - vilka är vi? / SV: Folkobob anmäler sig
« skrivet: 27 december, 2016, 15:58:20 »
Tusen tack för det varma välkomnandet. Faktum är att jag fixade en biljett till operahuset i Köpenhamn, så jodå. Bättre sent än aldrig.
 :santa1:
P.S: Det senaste numret av Språk tidningen (1/2017) innehåller en lång artikel om Mikael Wiehes Dylanöversättningar.

14
Selfportrait - vilka är vi? / SV: Folkobob anmäler sig
« skrivet: 21 december, 2016, 21:02:59 »
Citera
Man måste inte ha sett Dylan live, eller ens äga nån bootleg för att uppskatta Dylan. Han har ju gjort så mycket, och bytt stil genom åren, så det är svårt att tröttna!

Eller hur. Det är just stilbytena som fascinerar. Det känns inte så mycket som en "oupptäckt kontinent" utan mer som en väg man förvisso redan har gått, men där man har passerat viktiga saker utan att lägga märka till dem. Ta till exempel Under a Red Sky. Denna skiva var inget som kändes särskilt intressant när jag var i tonåren och höll på att tillägna mig 60-tals produktionen. När jag sedan som student lyssnade på Love and theft´sTweedle Dee & Tweedle Dum kändes det som om denna låt plötsligt gjorde att texterna på Under a Red Sky kändes mer som genomtänkta och konsekventa val snarare än naivistiska nödrim.

När det gäller Öl & Dylan-bloggen så kan jag villigt erkänna att det är lite krystat. Samtidigt så skulle det kännas lite väl pretentiöst och övermagat att bara skriva om en Dylan-låt "rakt upp och ner". Jag har inte riktigt den tyngden, så folköls-kopplingen avdramatiserar det hela lite.

 :d4:

15
Selfportrait - vilka är vi? / Folkobob anmäler sig
« skrivet: 20 december, 2016, 17:45:56 »
Mitt intresse för Dylan har flukturerat lite genom åren, men jag har nog aldrig sett mig mer än normalintresserad. Till exempel har jag aldrig sett Dylan live. Jag äger inte heller alla skivor (saknar Knocked out and loaded och Down in the groove). Faktum är att jag inte ens äger en bootleg.

Hursomhelst. Jag arbetar som lärare i svenska och i samband med Nobelpriset så utbröt en diskussion på min arbetsplats huruvida man gjort ett bra val eller inte. Till min egna förvåning började jag allt oftare försvara Dylan och detta med en viss emfas.

I och med Nobelpriset så dök det också upp en mängd intressanta texter och program. Det blev många uppesittarkvällar och detta mynnade i sin tur ut i bloggen folkobob  (www.folkobob.blogspot.se) som varje vecka parar ihop en folköl med en Dylan-låt.




Sidor: [1] 2