Nyliga inlägg

Sidor: 1 ... 8 9 [10]
91
Dylan / SV: Kommande utgåvor av Bootleg Series
« Senaste inlägg av Anders S skrivet 04 februari, 2023, 13:24:44 »
Bob Dylan’s Bootleg Series Is ‘Definitely Winding Down’  :angry:


A source says there will not be many more chapters of the Bootleg Series following the new 'Time Out of Mind' box set

Over the past 32 years, Bob Dylan’s Bootleg Series has proved that the singer’s studio albums represent just a tiny fraction of his musical output. Some of the releases in the series spotlight key concerts from tours like his 1966 European run with the Hawks or the 1975 Rolling Thunder Revue, but most of them focus on albums — both loved and unloved — to let listeners in on Dylan’s creative process and show just how much stunning material he discards along the way.

The newest set, Fragments — Time Out of Mind Sessions 1996-1997, is the 17th volume, and a source close to the Bob Dylan camp says we’re unlikely to see many more. “We have no idea what’s next,” says the source. “We’re at a loss. We don’t know. Let’s see how the market receives this one. But the Bootleg Series is definitely winding down.”

One entry that’s been swirling around for several years centers around Dylan’s early-Sixties days on the coffee house circuit before signing with Columbia Records. Several of these recordings have circulated as bootlegs for years, but Dylan’s team also have some in the vault that nobody has ever heard. “We’ll probably get to that [as a Bootleg Series],” says the source. “We’ll probably do it.”

Another possible release ties into Dylan’s 1978 world tour and Street Legal studio sessions. The only official live release from the tour is Bob Dylan at Budokan, first released that same year, which catches the 114-date tour in its earliest form, before the band gelled. Bootlegs from later shows are significantly better. “We don’t have a lot of good tapes of the ’78 tour,” says the source. “There’s something coming. The ’78 tour will be revisited at some point in the future. I’m not at liberty to say how.” It won’t, however, be a film. “I wish there was a movie,” says the source. “But there’s very little footage.”

The sessions for 1989’s Oh Mercy have yet to surface in the Bootleg Series besides a handful of songs on the the 2008 set Tell Tale Signs: Rare and Unreleased 1989–2006. “I love Oh Mercy,” says the source. “It’s a great record. It’s something we certainly would consider as a Bootleg Series.”

One seemingly obvious focus of a future Bootleg Series box set is the Never Ending Tour, which kicked off in 1988 and is still running today after more than 3,000 concerts. The Dylan vault is overflowing with tapes from these years, but don’t expect to hear any of them any time soon. “The Never Ending Tour, which it was never really called, is still going,” says the source. “It’s the Rough and Rowdy Ways tour now. The time to look back on it will be many years from now.”

A quirk in European copyright law that brings recordings into the public domain if they aren’t released after 50 years has forced Dylan (and many of his peers) to clean out their vaults at the end of every year. That has led to fascinating Dylan releases like The Cutting Edge 1965–1966, which documented the creation of Bringing It All Back Home, Highway 61 Revisited, and Blonde on Blonde — and the source says that a copyright-protection release for the 1973 Pat Garrett and Billy the Kid soundtrack sessions is likely coming at some point this year.

Next year, meanwhile, is the 50th anniversary of Planet Waves and Dylan’s reunion tour with the Band. Could we see a huge box set of recordings from that tour? “That’s going to be up to Sony,” says the source. “We’ll see what they want to do.”

Something that won’t happen, despite the hopes and dreams of many fans, is a digital download series of Dylan concerts. Bruce Springsteen, Metallica, Pearl Jam, Phish, and many other artists with large followings have introduced services like this in recent years, but there’s no interest from Dylan’s team.

February 3, 2023
92
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Anders S skrivet 04 februari, 2023, 13:20:03 »
The eagle has landed. Givetvis levererar UPS på en vardag när ingen är hemma. Och vad jag läst är det emot deras policy att lämnar utanför dörren utan grejerna körs i såna fall, om ingen är hemma, till en servicepoint. När UPS ringde på porttelefonen (kopplad till min mobil) så gapade jag att jag var hemma och låg med covid och helst inte ville öppna. "det är lugnt, jag ställer utanför".

Haha  :d2: :party:
93
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Swamprat skrivet 02 februari, 2023, 09:42:11 »
Ja, The Water is Wide är underbart fin!
Det finns mycket att upptäcka på den här boxen. De har dessutom fått ihop en alldeles
lysande samling live-versioner.

Och den första outtake-versionen av Red River Shore är ju ljuvligt bräcklig och skör, den också.

To be continued ...  ^_^

The eagle has landed. Givetvis levererar UPS på en vardag när ingen är hemma. Och vad jag läst är det emot deras policy att lämnar utanför dörren utan grejerna körs i såna fall, om ingen är hemma, till en servicepoint. När UPS ringde på porttelefonen (kopplad till min mobil) så gapade jag att jag var hemma och låg med covid och helst inte ville öppna. "det är lugnt, jag ställer utanför". Nämnda version av Red River Shore är hur mysig som helst. Dylan låter behagligt småpackad och sjunger som halvt sovandes. Menat på ett positivt sätt. Får bilder av Johnny Cash i huvudet, där han sjunger duett med Dylan (Eat The Document?). Cash är aspackad men har ändå förmågan och känslan.....lite så känns Dylan här. Toppklass!
94
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Swamprat skrivet 30 januari, 2023, 09:14:17 »
Jag hade leveransdatum fredag på boxen. Sen blev jag lite nojjig att dom skulle komma när ingen var hemma, så jag skrev en rad om att dom gärna fick lämna utanför dörren (vet inte om UPS gör det). Och då ställde jag ju till det. "Adressändring noterad, leveransdatum kommer att anges så snart som möjligt" Känns lite småtrist att få lyssna via Spotify, men det glömmer man ju å andra sidan bort när första tonerna av The Water Is Wide börjar ljuda. Vilken känsla...och vilken otroligt känsligt vacker sång. Ojoj. Hoppas den dyker upp i dag.....!
95
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Leif skrivet 28 januari, 2023, 19:29:28 »
Ja, The Water is Wide är underbart fin!
Det finns mycket att upptäcka på den här boxen. De har dessutom fått ihop en alldeles
lysande samling live-versioner.

Och den första outtake-versionen av Red River Shore är ju ljuvligt bräcklig och skör, den också.

To be continued ...  ^_^
96
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Anders S skrivet 28 januari, 2023, 11:53:12 »
Fick hem vinylboxen med UPS igår och jag fastnade direkt på "The Water Is Wide"  :party:

Så otroligt skör och vacker :d2:

Man kan ju undrar varför denna spelades in i samband med de andra TOOM-låtarna.
En hypotes är att den var tänkt att ingå på en hyllningsplatta för Pete Seeger, "Where Have All The Flowers Gone - The Songs Of Pete Seeger", men av olika anledningar inte kom med.

Mer info kring detta finns på SHF:https://forums.stevehoffman.tv/threads/bob-dylan-the-bootleg-series-vol-17-fragments-time-out-of-mind-sessions-1-27-23.1098906/page-248#post-31265284

edit: fixat länken /mod
97
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Jack Fate skrivet 27 januari, 2023, 20:03:17 »
Lindqvist i GP ger högsta betyg. (Och skriver att Dylan sjöng Forever young på Garcias begravning)


Recension: Bob Dylan - ”Fragments – The Time out of mind sessions (1996-1997)”
SkivrecensionBob Dylan formtoppade när han passerade ”döhalvan”. GP:s Johan Lindqvist återvänder till ”Time out of mind” – legendarens sannolikt sista mästerliga album.
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.


TEXT: Johan Lindqvist
 19:13 - 26 jan, 2023
Bob Dylan spelade in ”Time out of mind” i början av 1997, senare samma år skulle han fylla 56 år. Dylan var, som Glenn Hysén skulle sagt, ”över på döhalvan”. Plattan har bland fansen fått smeknamnet ”The mortality album” och frågar ni mig är det sannolikt Bob Dylans sista riktigt mästerliga album.

Det som kommit efter är en rad ojämna skivor som rymmer en svårsorterad kavalkad av swing- och blueseskapader, lägg till några minst sagt umbärliga album med ”Sinatra-tolkningar” och så kraftigt överskattade ”Rough and rowdy ways” från 2020. Sällan har Dylans egna låtar varit så lösa i köttet.

På ”Time out of mind” hade Bob Dylan däremot skärpan perfekt inställd. Det hördes, och hörs fortfarande, att det här var ett album som betydde mycket. Ett avgörande kapitel i hans omfångsrika sångbok.

Att Bob Dylan i mitten av 90-talet och mitten av livet funderade mycket på döden handlade inte bara om att han själv blivit äldre. Sommaren 1995 hade vännen Jerry Garcia, frontman i The Grateful dead, dött i en hjärtattack på en rehabklinik i Kalifornien. Han blev blott 53 år. På begravningen sjöng Dylan ”Forever young”.

I november samma år gjorde Bob Dylan ”Restless farewell” från scenen i Shrine Auditorium i Los Angeles för att fira Frank Sinatras 80-årsdag. Senare på natten stod Bob och Frank på jubilarens altan, betraktade natthimlen och hade ”ett bra snack”.

Lanois: ”Det är dags att spela in”
Det är rimligen sådant som får det att röra sig i skallen på en sång och dansman. Bob Dylan började skriva låtar och efter ett tag konstaterade producenten Daniel Lanois att det var dags att trycka på inspelningsknappen.

Det var inte alls givet att Dylan skulle ta den vägen. Han hade pratat om att han kanske var klar med låtskrivandet, de två tidigare och alltjämt underskattade albumen ”Good as I been to you” och ”World gone wrong” byggde på gamla folksånger och knöt an till Dylans allra första år som Woody Guthrie-wannabe. Cirkeln hade kunnat slutas där.

Men nu kom det musik och texter som markerade en annan utgångspunkt, en ny plats för Bob Dylans sånger. Sprungen ur 50- och 60-talets populärkulturella idé om evig ungdom tog han sig an åldrandet och döden som närmade sig. Dylan skrev sig själv relevant, ännu en gång. I samma rörelse gav han rockmusiken tillträde till nya och nödvändiga perspektiv samtidigt som han själv snart skulle lämna rocken bakom sig, släppa rockstjärnestatusen och dressa sig till den elegant klädda och tidlösa cowboy-crooner som vi vant oss vid sedan dess.

”Time out of mind” inleds med grusigt kärva ”Love sick” om att inte ens själva kärleken längre lyckas få det att spritta i kroppen. Berättaren i texten betraktar, deltar inte längre i spelet.

”I see lovers in the meadow, I see silhouettes in the window, I watch them 'til they're gone, And they leave me hangin' on, To a shadow...”

I ”Not dark yet” sjunger han ”Every nerve in my body is so naked and numb, I can't even remember what it was I came here to get away from, Don't even hear the murmur of a prayer, It's not dark yet but it's gettin' there...”

Dylan skriver så rent, så vackert och så uppriktigt. Och ändå. Trots missmodighet, mörker och en motvillig acceptans inför att slutet kan finnas runt hörnet förmår Bob Dylan skriva sin kanske allra ömmaste och tveklöst allra mest älskade kärlekssång.

”Make you feel my love” är allas låt
”Make you feel my love” är en klassiker på det där sättet som gör att den kan tolkas om och om och om igen. Den är inte Dylans längre, inte Adeles, den är allas. Sett i ljuset av att Bob Dylan senare skulle tröska sig igenom stora delar av den amerikanska sångboken är det värt att notera att han med ”Make you feel my love” själv fick till ännu en låt som platsar där.

Nu har ”Time out of mind” fått sin box i Dylans långa ”bootleg-serie”. Det är rakt igenom storartad lyssning hela vägen från det remixade albumet där man skrapat bort Daniel Lanois karaktäristiska fluff och plockat fram hur bandet lät i studion. Här finns en skiva med konsertinspelningar men också några direkt häpnadsväckande versioner av albumets låtar. Såklart också ”Mississippi” som inte ens lyckades ta en plats på albumet utan blev en hörnsten på ”Love and theft” fyra år senare.

Sammantaget bevisar den här boxen det vi egentligen redan visste. Att Bob Dylan nådde ännu en kreativ topp vintern 1996.
5 fyrar i betyg
98
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Anders S skrivet 27 januari, 2023, 14:03:27 »
På Steve Hoffman forum har "HuntingBare" recenserat remixen av TOOM  :d6:

Ok so diving in to post this for posterity, before reading any more of others' impressions. Just my off the cuff notes whilst listening to the remix for the first time.

First off, anybody who tells you the remix isn't that different, they are either insane, or peddling a narrative, of just not familiar with the original album. This is a radical remix which does pretty much everything I have ever hoped for. However, there are of course mixing decisions, it is not just a case of scrubbing off the Lanois murk and taking the Cher effect of the vocals; and some of those mixing decisions may or may not be what you or I would have done. In a few places I'm not so keen. And overall, in fact overwhelmingly, the songs that come off best here are not the best songs on the album: of the Big Four, two I would definitely keep the originals and two are 'jury out'.

Ok here goes, warts and all...

Love Sick
How different? 5/10
Compare to original: Better

Big improvement, better than Vicky's panties version
Breathes more easily, vocal so much clearer
Sounds like the song should have sounded

Dirt Road Blues
How different? 10/10
Compare to original: Better

Different f'ing song
Jesus! It's fixed, freed, resuscitated

Standing in the Doorway
How different? 8/10
Compare to original: Jury is out, leaning towards keeping the original

Very different almost rubbery feel
Dislike the hi hat or whatever over vocal
Some qualities of original missed


Million Miles
How different? 7/10
Compare to original: Better

So much better
My god you can hear the instruments!

Tryin’ to Get to Heaven
How different? 6/10
Compare to original: Inferior to original

Where did the bass go?
Swirling quality of original is missed
Harmonica extremely disappointing sounds castrated was much better on original what the f'ck were they thinking?
Song loses cohesion here, as does standing doorway. This song more so.
Shame.
Majesty of the original is missed.
Original album version wins hands down

Till I Fell
How different? 6/10
Compare to original: Better

Little stings of guitar never heard before
Better
Vocal so much clearer
But an almost stop start feel as though some sounds gated
Piano should be louder

Not Dark Yet
How different? 6/10
Compare to original: Jury is out, leaning towards original, but closer call than standing

Clarity is welcome but something lost
Vocal better here, in both this and standing but then again neither was among the most egregious
Elements heard for first time will need multiple plays to sink in
Ends beautifully

Cold Irons Bound
How different? 8/10
Compare to original: Better, by far

Is the bass a bit subdued? At least at the start?
Drums sound great
Oh man this is good
The guitars!
This should stop people talking about the M&A version!
Those burning guitars wow, scribbling across the whiskey in the jar verse what a revelation
Blows every other version away
Different f'ing song
Whatever the version, y should never have faded the ending of this song

Make You Feel My Love
How different? 4/10
Compare to original: Hmmm... better

Yuck
Piano clanks surprising, organ good
Gospel chorus effect behind a couple of lines?
Probably better than the original but you can’t make a silk purse out of a sow's ear
Actually yeah this is better
Less twee
More bearable

Can’t Wait
How different? 8/10
Compare to original: Initially Jury out, leaning to better. By song end definitely much better.

Very different feel right from the off
Again a sort of clipped quality to some sounds as if a slight stutter
More cacophonous
Vocal better, obvs
Can really enjoy Dylan’s singing, here and throughout
Pauses between saw you comin/ don’t know lines? Rhythm feels different almost like a different vocal in that verse
Vocal so much better even slightly less nasal, more natural more powerful
Beautiful mix
Best version of the song (original album version second best, TTS notwithstanding)

Highlands
How different? 7/10
Compare to original: Initially Jury out. So used to more simple original. By half way through original way better this mix too cluttered. By end, original far preferable, this is too busy and some naff touches. Worst of the remixes by far.

So different and more musical at start
Drums!
Feels faster
Very odd hearing anything but a subtle groove behind the vocal
Twanging guitars!
Maybe too many extra musical elements here? Song was so successful as a vocal almost on its own
Twanging guitars occasionally obtrusive
Bass is ok but Twangs distract, get rid
Awful sort of finger clicking or what do you call those finger shell snapping things not castanets similar word yes actually castanets over waitress scene oh dear god no no no worst mixing decision worse even than not removing the dewooo deeeeee after ‘someone’s distant cry’ in love sick
Like they’ve tried to make a comedy version (of a song that was already funny without mugging and chewing the scenery)
Popping on p in pencil
F'ck sake those noises like donkey hooves tapping across the table naff naff naff can those really have been buried somewhere on original?
Maybe/probably worst remix on album
Not half the song it used to be
Catastrophic
Yikes!
99
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Anders S skrivet 27 januari, 2023, 13:02:48 »
Håkan Steen ger 4+ i Aftonbladet  :d2:
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/wAKdrG/bob-dylan-fragments-time-out-of-mind-sessions-1996-1997-the-bootleg-series-vol-17-recension

Bob Dylan skalar av en modern klassiker

BOX ”Time out of mind” är en modern Bob Dylan-klassiker och givetvis ett högintressant ämne för en ”Bootleg series”-box.

Betyg: 4 av 5 plus
Bob Dylan
Fragments - Time out of mind sessions (1996-1997): The bootleg series vol 17
Columbia/Sony



När ”Time out of mind” kom ut den 30 september 1997 var det Bob Dylans första album med egna låtar på sju år. Den vid tiden 56-årige sångaren och låtskrivaren hade redan då dragits med sitt levande legend-ok i flera decennier. Förväntningarna var således orimligt höga och de äldsta fansen hade efter två studioalbum med folkcovers, en MTV Unplugged-platta och samlingar förmodligen hunnit börja tvivla på om deras generations främsta röst hade några nya låtar kvar i sig.

Det hade han, som bekant. Dylans trettionde studioalbum hyllades tämligen unisont av recensenterna, dels för låtar som den sedermera ofta tolkade kärlekssången ”Make you feel my love” och avslutande 16-minutershymnen ”Highlands” men också för Daniel Lanois mörkt förtätade, atmosfäriska produktion. Lanois-soundet hade hjälpt till att göra ”Oh mercy” till en stor Dylan-platta 1989 och firade ännu större triumfer här, där döden och förgängligheten var bärande teman.

Sedan dess har den flerfaldigt Grammy-belönade ”Time out of mind” vuxit till en modern klassiker och får även sägas utgöra starten på den glimrande finalfas i Dylans karriär som alltjämt pågår drygt 25 år senare.

En djupdykning i perioden runt albumet känns således som ett utmärkt ämne för den sjuttonde ”Bootleg series”-volymen.

Det är sedan tidigare känt att Dylan själv inte var ett fullt lika stort fan av Lanois produktion som publiken och recensenterna. Han har beskrivit inspelningen som jobbig och konfliktfylld. Halvvägs in in sessionerna flyttade Dylan projektet från Lanois Teatro-studio i Kalifornien till Criteria Studios i Miami. En gitarr lär ha krossats under en extra upphettad diskussion.

Dylan hade idéer om en enkel live i studion-inspelning med rå rumskänsla à la folk-, blues- och r’n’b-plattorna han älskade från 50-talet. Mycket av det som gav den patenterade ”Lanois-känslan” lade den kanadensiske producenten på i efterhand.

Att skivan inte blev riktigt som Dylan hade tänkt sig verkar ha gnagt i honom, för efter ”Time out of mind” har han producerat alla sina album själv under pseudonymen Jack Frost. Den första av de fem skivorna i den här boxen är också en remixversion av albumet, med ett mer avskalat sound, och kanske mer i linje med hur musiken som Dylan släppt sedan dess har låtit.

Även om jag verkligen älskade hur ”Time out of mind” lät då – den dova, pockande och på flera sätt stilbildande stämningen – går det inte att komma ifrån att somliga låtar vinner på den ökade närvarokänslan och det lite mer tidlösa sound som den här versionen erbjuder. Eftersom Dylans låtar på scen är ett ständigt work in progress känns det tveklöst intressant att höra albumet så här, på samma sätt som när Paul McCartney rensade bort Phil Spectors produktion på Beatles ”Let it be... naked” 2003.

Men ännu mer intressant är resan dit, i det här fallet två skivor med outtakes och alternativa versioner. Som ganska tydligt visar att albumet kunde ha fått en ganska annorlunda ton om Dylan valt andra låtar och tagningar.

”Mississippi” var till exempel en låt som Dylan och Lanois inte riktigt kom överens om, vilket slutade med att den ställdes och istället gavs bort till Sheryl Crow innan Dylan gjorde ett nytt försök på ”Love and theft” fyra år senare. Här finns den i två outgivna versioner, varav ingen kanske överträffar den tidigare släppta.

Samma gäller den tidiga walking blues-tacklingen av livefavoriten ”Love sick”, som inte saknar poänger men knappast rymmer samma laddning som versionen som hamnade på plattan.

Skiva fyra rymmer livetagningar av låtarna från albumet, ljudmässigt i flera fall bokstavliga bootlegs och kanske mest av kuriöst intresse, även om den närmast ZZ Top-rockiga versionen av ”Cold irons bound” från Oslo 1998 tveklöst piggar upp.

Sista skivan är en ”bonus disc” med ytterligare versioner från perioden som redan finns utgivna på 2008 års ”Bootleg series”-volym ”Tell tale signs”, för att komplettera bilden ytterligare.

Men som vanligt med de här boxarna är en stor del av behållningen den alltid välgjorda boken, som denna gång rymmer gedigna essäer från varsin vinkel av författaren Douglas Brinkley och musikjournalisten Steven Hyden. Dessutom med ett rikt bildmaterial. Vi får bland annat se Dylan spela trummor och spexa med en fiol i studion.

Om det motiverar att lägga upp 1 500 spänn för en låda vars hela musikaliska innehåll finns på streamingtjänsterna går möjligen att fundera på. Men den som alltid har drömt om en riktigt gedigen ”Time out of mind”-box får sannolikt precis den boxen här.


BONUS
BÄSTA SPÅR: Svårt att välja men den soulrockmysigt The Band-minnande ”Not dark yet – version 1” är ett underhållande utropstecken. Det var dock helt rätt att ta den betraktelsen av sakernas obevekligt förtvinande tillstånd åt ett annat musikaliskt håll på albumet.

VISSTE DU ATT... Förutom den stora 5 cd-boxen släpps ”Fragments” även i en version på fyra vinylskivor samt som dubbel-cd, med den remixade versionen av albumet samt utvalda outtakes och rariteter.

LYSSNA OCKSÅ PÅ: Bob Dylans ”Oh mercy” och ”Tell tale signs – rare and unreleased 1989–2006: The bootleg series vol 8” samt Eldkvarns inte så lite ”Time out of mind”-inspirerade ”Limbo”.
100
Dylan / SV: The Bootleg Series Vol 17 - Fragments: Time Out of Mind Sessions (1996 - 1997)
« Senaste inlägg av Anders S skrivet 27 januari, 2023, 12:57:29 »
Mäktigt!! Ser ju rätt fint ut när det står i appen att det är nästan 5 kilo Bob Dylan på väg hem..... :d5:
Nu säger UPS att det ska levereras under dagen. Men blir som sagt inte förvånad om det slutar med måndag som dom flaggade för tidigare.
Kommer ändå köpa ett fint rödvin på lunchen. Never know. :d2:

Yes, har oxå fått meddelande från UPS som säger leverans i eftermiddag  :d5:
Håller tummarna, är ledig idag så det skulle passa perfekt  :d2:
Sidor: 1 ... 8 9 [10]