Stora ögonblick/Bob knäcker

[Tobias]

Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!

https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg

Ja, den där är fantastiskt fin. Det verkar inte framgå av någon beskrivning på YouTube, men det där måste väl vara versionen från Utica i New York i april 1997? Den var avslutningsspår på den smått klassiska bootlegen "Bathed in a Stream of Pure Heat", som jag nästan lyssnade sönder strax efter att den kom (sent 1997, tidigt 1998?). Hade inte sett de rörliga bilderna förut och de gjorde inte framförandet sämre.

[bobi]

Detta är fantastiskt bra-i min Dylanvärld. Visar vilken bra gitarrist han är. Och det är fint när vår käre basist vänder sig om för att se vad Bob hittar på. Ungefär: "Va fan, tänker han gå och pissa-NU!- nå, ok, bara hämta munspelet. Det är lugnt"
Detta är sååå bra. Alla måste kolla och lyssna!!/bobi

[Guthrie]

Detta har kanske varit med tidigare men hyllningen av Martin Scorsese från2012 där Bob sjunger Blind W.Mctell är enorm.Munspel solo lite här och där,fraseringen allt till sist är man helt mållös.

[Leif]

The Man in The Long Black Coat, Manchester, UK, 2005.

https://www.youtube.com/watch?v=1S38-pc5xzs#t=30

[Humlan]

The Man in The Long Black Coat, Manchester, UK, 2005.

https://www.youtube.com/watch?v=1S38-pc5xzs#t=30

 

[egoBen]

Har ni hört dubmixen av I and I? Jäkligt bra. Det är helt enkelt ett makalöst bra ljud och låten lyfter ännu mer än på Infidels, vågar jag nästan påstå. 

[Lucky Old Sun]

Full moon and empty arms - från kommande Sinatratribute. Knäckande bra, tycker jag. Missa inte de höga tonerna i raden "start a dreeeaaam..."

http://www.youtube.com/watch?v=MNy4CPyFbIs

[molkom]

En visa i midsommartid (och för alla andra tider också), postad i fredags av SirDogg i Norge : http://videosift.com/video/Bob-Dylan-Just-Like-a-Woman-Live-1966
En njutning för den som vill ha munspelet HÖGT i mixen!

[egoBen]

Den här videon var länkad på Expecting Rain idag, och jag har aldrig sett den! Tomorrow Night från 1994 med Trisha Yearwood på bakgrundsång. Väldigt fint! Jag älskar den här låten från Good As I Been To You-skivan. Läs gärna texten under videon också, mycket bra skrivet.

http://www.examiner.com/article/vids-from-the-vault-dylan-yearwood-tomorrow-night-march-1994

[Porss]

Det är knäckande att uppleva att Dylan och bandet har höjt den nuvarande setlisten ytterligare ett snäpp. Jag trodde inte det var möjligt efter höstens spelningar. De två konserterna i New Zealand är i mina öron makalöst bra. Ljudet i inspelningarna är kanske inte det bästa, men Dylans sång är desto bättre. Den intensitet och kraft i rösten som man hör t ex i High Water får mig att tänka på hösten 2003. En annan sak som lyfter musiken är att Sexton får spela mer och hans små utsmyckningar ger rysningar. Jag upplever att han är lika "fri" i sitt gitarrspel som Dylan är i sin sång, om ni förstår vad jag menar. Nu skall det bli intressant att se vad som händer i en eventuell turnésväng i USA under hösten. Vi vet ju alla att Dylan ofta är som bäst under hösten. Går det att göra den här fantastiska setlisten ännu bättre?

[Leif]

Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!

https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg

Ja, den där är fantastiskt fin. Det verkar inte framgå av någon beskrivning på YouTube, men det där måste väl vara versionen från Utica i New York i april 1997? Den var avslutningsspår på den smått klassiska bootlegen "Bathed in a Stream of Pure Heat", som jag nästan lyssnade sönder strax efter att den kom (sent 1997, tidigt 1998?). Hade inte sett de rörliga bilderna förut och de gjorde inte framförandet sämre.

Och här är en annan version som inte är fy skam heller, från -96.

https://www.youtube.com/watch?v=_VFTjaG1NDY

[Elmer Eliasson]

Det här är intressant, My Back Pages med Larry på fiol, rullar på i fem minuter och sedan börjar Bob spela sologitarr, även framme vid scenkanten mot publiken, sedan går och plockar upp ett munspel, går runt på scenen och spelar för sig själv utan mikrofon, sedan hittar han tillbaka till mikstativet och spelar länge med inlevelse, melodikänsla och glädje. När låten till slut är över bugar han djupare är Marianergraven fem eller sex gånger för publiken. Fint att se!

https://www.youtube.com/watch?v=YAAq1byDoLg

Ja, den där är fantastiskt fin. Det verkar inte framgå av någon beskrivning på YouTube, men det där måste väl vara versionen från Utica i New York i april 1997? Den var avslutningsspår på den smått klassiska bootlegen "Bathed in a Stream of Pure Heat", som jag nästan lyssnade sönder strax efter att den kom (sent 1997, tidigt 1998?). Hade inte sett de rörliga bilderna förut och de gjorde inte framförandet sämre.

Och här är en annan version som inte är fy skam heller, från -96.

https://www.youtube.com/watch?v=_VFTjaG1NDY

Lysande!

Elmer

edit: fixade citering - admin!

[Leif]

Lite Youtube igen, denna gång från Hamburg 2011, ståendes framme i mitten, inte dumt inte dumt!

I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met)

https://www.youtube.com/watch?v=S_hekgN2euc

För er som ser och lyssnar på detta och tänker att det där var väl inget speciellt. Titta igen. Han kanske inte sjunger som på den nya "Frank Sinatra-låten". Han bräker till och med, kanske som en get. Men följ hans rörelser. Följ hans händer. Hans sätt att sjunga som är helt unikt. Hans charmiga nonchalans, som lika gärna kan upplevas som somrig glädje en kväll i Tyskland, det beror på hur man ser på saken. Men framför allt, jag ber er, titta och lyssna noga på hur han sjunger It's easily done, just pick anyone 3:38 minuter in i låten. Värt att se om och om igen.

Sent omsider: lyfter fram den här nu, den som Joakim skrev om. I don´t believe you. Lägg märke til varenda ord som Joakim skriver här. Och lägg märke till vad Bob gör, rakt igenom den här låten. Det är en sann fröjd att skåda. Och så är det ju en sådan sanslöst skön låt. I alla sina inkarnationer.

Alltså: det här är bara just exakt knäckande ljuvligt bra. Titta igen som sagt.

[Leif]

Har suttit och rensat i gamla lådor med diverse cd-r och dvd-r och what have you.

Man har ju så mycket digitalt numera så...lyssnar man eller?...Jag börjar om...

Jag har ju så mycket digitalt numera...lyssnar jag? Eller låter jag allt samla damm?

Svaret är givet: jag lyssnar, jag tittar och jag låter saker och ting samla damm.

Hittade ett par gamla DVD:er med diverse spridda live-framträdanden av Bob. Konserter, tributes, videos, Bob-doing-covers, allt. Från då till nu.
T ex Through the Years eller Covered by Dylan (mer info på t ex DVDylan). (Allt detta finns säkert i "remastrade" och förbättrade versioner idag).

Och varenda gång slår det mig hur knäckande, knäckande uppkäftigt no-pussy-footin,  knäckande bra han är då han kör loss
på David Letterman 1984. Med det korta samarbetet då, med Plugz. Bob och bandet rockar röven av Don´t start me talking och de strippar ner Jokerman till ett par strängar, cymbaler och ett munspel. Så småningom. Osv.

Bob in action. Totalt orädd. Precis som idag, men med några år till under hatten. På nacken.

 

Yeah!

[Anders S]

Somebody saw you at the break of day
Dining and dancing at the cabaret
He was long and tall, had plenty of cash
He had a red cadillac and a black moustache

Red Cadillac and a Black Moustache