ny medlem från nacka

[hibbinggubben]

Hej här är en ny medlem i eran samling.  Jag lever nog upp till gemene mans uppfattning om en Bob Dylan fan. Är pensionerad sedan några år. Varit verksam i telecombranchen på Telia/Televerket och Ericsson. I de jobben reste jag mycket och hade lyckan att pricka in ett flertal Bob Dylan konserter under dessa.Mitt musikintresse väcktes under femtio talet, då jag köpte min första 45 varvare: Tutti Frutti med Little Richard. Via Elvis, Shadows, den engelska 60talsmusiken hittade jag tillbaka till den amerikanska rockmusiken.  Beatles, Rollig Stones talade mycket om massa mörkhyade musiker.där hittade jag Chuck Berry, Muddy Waters, men slutade på Otis Redding och några andra soulherrar. På den tiden introducerades nästan all popmusik av Klas Burling som hade en genomgång av den amerikanska och engelska  top 20 listan.

Där började en artist dyka upp som en kompositör. Alla ville sjunga hans sånger. John lennon sa att Norwegian Woods var inspirerad av Bob Dylan. Jag har alltid gilla att gå till källorna så jag började lyssna på honom. Jag var då inte mogen för hans akustiska alster även om jag gillade with god on my side och Hattie Caroll. Men var väldigt förtjusta i massa covers som Manfreds Manns If you gotta go go now, Tamborine man med Byrds.

Men när LARS kom och jag köpte Blonde on blonde var det klippt. Sedan desss har jag varit Bob trogen även om det kostat på. Första krisen kom när han spelade in country western. Den reaktionära musiken. Hans intrång in i den religösa musiken var ingen höjdare bland gudsförnekare. Men jag har lärt mig att följa med hans krumpsprång. Lyssnar man bara ett tag så sluter man musiken till ens hjärta.

Hittills har jag sett 47 konserter med honom. Första var i Göteborg 1978 där det blev två konserter. Där han sägs ha spelat Changing of the guards för första gången live.

Mina favoritalster kommer mest från hans bootlegskivorna. Mississippi, Red river shore. Angelina, grain of sand.  Dessutom tillhör not dark yet, Born in time i en version med en maffig gitarrinledning, Carribean winds på en outgiven version.

[Elston]

Välkommen hibbinggubben    
... önskar gammal medlem som också härstammar från den sköna Nacka stad ...   

[egoBen]

Varmt välkommen även från mig!

[Anders S]

Välkommen hit till forumet 

[M:o Nightmare]

Välkommen hit till forumet 

Kul med nytt folk som varit med nästan hela vägen (svårt att som väldigt ung svensk att haka på redan -62 å andra sidan)...
Tycker även du att Dylans -65 är tämligen svårslaget för över huvud taget någon västerländsk artist inom populär-musiken...Skulle vara John Lennon då...

[molkom]

Välkommen! Skönt att veta att man inte är ensam pensionär.  Känner igen mig i det historiska perspektivet. Povel Ramel och Owe Thörnqvist lade grunden, sen kom Elvis & Co och den engelska vågen. Har inte tröttnat ännu. Fast redan när jag var 25 fick mina föräldrar frågan från bekymrade grannar: "Lyssnar Christer fortfarande på popmusik?" Ja, tänk så illa det kan gå! 

[hibbinggubben]

Jag tycker nog att blonde on blonde och highway 61 är de två bästa pop lpn som gjorts. de LPna var helt banbrytande och gjorde att popmusiken fick en helt ny dimension.
 Bob är enligt min mening det största pop geniet dels beroende på det han producerat och med envishet han har fortsatt sin egen väg, trots att fansen har krävt att han skall fortsätta med det han gjort tidigare.

De enda andra artister som ligger i närheten av det är Neil Young och John Lennon.

Även om highway 61 och blonde on blonde är väldigt bra så tycker jag att det han producerat efter Timell is on My mind är väldigt bra. Jag har en stark dragning till långsamma bitar.

När det gäller andra som tolkat Dylan kan jag sträcka mig längre tillbaka i tiden än många andra. Men Jag var förtjust i Manfreds Manns tolkningar av Dylan. Speciellt IF you gotta go go now. Dessutom är Judie Driscolls version av Wheels on fire väldigt bra. Den bästa svenska dylantolkningen tycker jag nog Wiehes version av it's all over now baby blue (Sakta lägger båten ut från land). En av de mest oförglömliga ögonblick jag haft ihop med Dylankonserter, var i Birgmingham där jag lyckades få tag på fyra svarta biljetter precis innan föreställningen började för mig och familjen. Efter en väldigt bra konsert där Dylan spelade lite av the best of.. Gick vi tillsammans med några tusen andra fans igenom en vägtunnel där en grabb satt med gitarr och sjöng You ain't goding nowhere i fantastisk allsång

[bobi]

Hej och välkommen! Och som Molkom säger här ovan: Skönt med pensionerade cats, även om vi bör vara ytterst tacksamma över våra kompisar, som ännu jobbar..../bobi