I går åt jag på Mathias Dahlgren Matsalen, som jag fick i 30-årspresent av jobbet. Här är en del av upplevelserna, dryck drack så det passar väl i den här tråden. Och dom spelade bra musik i matsalen. Jag hörde Them, "It's all over now, baby blue" bland annat! Fin musik i fina salonger.
Vi var jäkligt nervösa när vi skulle gå in. Gick ett varv runt taxibilarna utanför, tittade på Nationalmuseet lite och gick ner mot vattnet. Hörde en kyrkklocka slå sju, då gick vi in. Dom frågade direkt vilket namn vi bokat i, blev sedan placerade. Vi var först, men det fylldes snabbt på med andra sällskap på övriga bord. Paret jag hade i blickfånget drack roséchampagne som fördrink. Snubben var töntig. Han var lite slappt östermalmigt klädd. Tror han försökte leka lite rik. Trots att han omöjligen kan ha varit hungrig före desserten beställde han ostar. Han hade fula skor på sig. Jättesmutsiga Nike-sneakers. Sådär smutsiga att dom måste varit fabriksgjorda så smutsiga. Det gillar inte jag. Hans tjej var dock snyggt klädd.
Som start fick vi popcorn med hyvlad tryffel över. Kändes lite märkligt, men det var gott. Mycket tryffel denna kväll, skulle det bli. Särskilt för Ulrika. Hon önskade lite att det inte skulle vara tryffel på efterrätten också. Det var det inte, inte på någon av dom tre efterrätter som vi fick. Riktigt bra allihop. Kanske särskilt den lilla havtornssorbéten i något slags jättegott iste. Tryffelrätterna var suveräna, särskilt den med sej, lättkokt lantägg och svamp. Grymt gott med ett ganska lätt rött Bourgognevin.
Den vita duken låg på någon slags filtmatta, det var alltså mjukt underlag. Det var inte bra. Vattenglaset hade rund botten. Vad händer då? Glaset hamnade på sned, vattnet rann ner längs väggen, ner i Ulrikas väska. Ingen såg, väskan klarade sig. Jag gick på toaletten. Man blev ledsagad så fort man reste sig. Och ny tygservett när man var tillbaka på plats, varje gång. Stol skjuts in. "Nu reser vi vidare", sa dom.
Vi blev väldigt glada av första rätten på menyn. Eller framför allt av drycken, en långlagrad mörk söt sake, vilken tog oss tillbaka till Japan. Bara doften gjorde att jag satt i ett helt annat land på en helt annan restaurang. Vi drack väldigt mycket sake i Japan. Kanske inte så mycket, men gärna ofta. Det var alltid festligt. När man beställer denna dryck i Japan är det en större grej än att bara hälla upp en dryck i ett glas. Vi förknippar ju denna dryck med mycket runtomkring, som platser, personer och minnen. Jag vill tillbaka dit just i denna stund faktiskt, vilket jag ville igår och förmodligen många gånger i framtiden också. Kanske åker jag dit igen. Dricker kanske sake. Och tänker på en fin torsdagkväll i september. I Stockholm.
Vi fick jättelånga bestick. Nästan hela vägen till armbågen om man mäter. Och det gör man ju. Med dessa bestick kunde vi äta sashimin i den djupa skålen. De var torsk, lax, räka, pilgrimsmussla och rom. Mycket mat och Ulrika blev salig. Det var kul. Långa bestick. Nästan hela vägen till armbågen. Nya bestick till varje måltid. Morakniven var härlig. Det var show när dom placerade ut nya bestick. Det var kul att flytta besticken. Då kom det någon annan och flyttade tillbaka. Eller så gjorde dom inte det. Det hade i alla fall varit roligt.
Jag hoppades på gott vin under kvällen. Jag fick gott vin under kvällen. Höjdaren var en Champagne, en så kallad blanc de noir, gjord på enbart Pinot noir-druvan, den enda röda tillåtna druvan i en Champagne. Jag har aldrig druckit en sådan tidigare så jag blev extra glad, och extra nöjd med vad jag fick dofta och smaka. Det var mer och tydligare smak än en mer normal chardonnay-baserad Champagne. Det vi drack igår var lite mer fylligt, men ändå med den underbara syran. Väldigt gott. Detta ska jag försöka dricka mer av, jag blev glad. Förmodligen kommer jag bli glad igen.
Vi fick en ingefärsöl. Vad man skulle kunna jämföra med en ginger ale, alltså den söta läsken som är fantastisk att bland med lime och tequila. Läsk med kraftig ingefärssmak. Men denna ingefärsölen var torr, och det gjorde mig glad. Jag drack nämligen en ingefärsöl i helgen som jag köpte på Systemet för 18 kronor. En nyhet från Skotland. Den var lite för söt för min smak, men mycket god ändå, med extra lime för att balansera upp allt socker. Isen fick Ulrika, hade bara två bitar kvar. Den lilla mängden ingefärsöl igår kostade ungefär 160 kronor. Otroligt oprisvärt egentligen men roligt och gott.
Jag åt gåslever, och det är fanimej jävligt gott. Det var en stor tunn skiva, ungefär lite större än ett spelkort, typ spader dam eller något annat kort i en kortlek, men några milimeter tjockare. På en tunn hårdbrödskiva. Och en söt kräm, som tydligen var morot. Och så ett sött sydfranskt vin, blandat med en gnutta "fransk grappa". Riktigt gott sött vin med bibehållen intensiv syra älskar jag. Syran är viktig, utan syran blir det för sött, ingen balans, med syra blir det rätt. Sedan blev det rött igen på dryckesfronten. En Barolo från Piemonte av druvan Nebbiolo. Det är fina ord dom slänger sig med i nordvästra Italien. Hade gärna önskat mig lite mer ålder på vinet, för att i det här fallet mildra syran lite och få fram en mer spännande smak, men självklart väldigt gott ändå. Till detta hällstekt rådjur. Några rätter tidigare åt jag hällstekt oxfilé. Tur dom hade häll i går kväll. Gott med hällstekt, men dom hade lika gärna kunnat skriva halstrad, men steker dom på en häll så får dom ju skriva hällstekt, helt riktigt med andra ord. Och helvete vad gott var.
Detta var en del av upplevelserna. En riktigt kul kväll!
Titta på bifogad meny, vi åt alla dessa rätter. Utöver det på menyn som är bifogad fick vi även följande som aptitretare eller mellanrätter:
Popcorn med hyvlad tryffel
Ett högt glas med någon slags rom i botten och gurkskum ovanpå
Friterad ärtnågot med ostronpepparrotsdippnågot
Liten bit tunt hårdbröd med kyckling och kantareller
Fyra sorters bröd och en tallrik med smör, mjukost, uppvispat baconfett och någon slags smaksatt mjuk maräng
Havtornssorbét i iste
Pistageglass med chokladkräm
