Jag tvivlar starkt på att manuset skickats till intresserade utländska förlag. När det gäller "högprofilmanus" brukar förläggarna numera vara ytterst försiktiga när det gäller vilka som får tillgång till dem. De har nämligen en tendens att läcka ut snabbare än man hinner blinka, vilket kan omkullkasta hela marknadsföringsplanen och i förlängningen kosta förlaget stora pengar.
Mycket är på gång. Intressant nog är praktiskt taget allt bakåtblickande, retrospektivt. För en man i Dylans ålder, med en stark medvetenhet om sin egen dödlighet, är det kanske inte konstigt att tankarnas fokus förflyttas till det som varit, men det är också lite motsägelsefullt för en artist som blivit intensivt förknippad med frasen "don't look back".