Bob som gammal snuskgubbe, men efter Victorias hemligheter så är det väl knappast någon överraskning:
Harry Amsters artikel i SvD slutar sålunda:
Har din pappa reagerat på låten Bloody mother fucking asshole?
- Nej, han om någon förstår hur det är att skriva låtar om andra människor. Jag tror inte att han är arg på mig. Den bygger på ett gräl vi hade men egentligen tycker jag att låten handlar om alla man är förbannad på.
Loudon Wainwright har till exempel skrivit låten 5 years old om hur han turnerade i stället för att vara hemma på lilla Marthas födelsedag.
- Jag älskar faktiskt den låten för det är så fin poesi, även om jag vet att han inte var där och dessutom lämnade min mamma. Men man kommer över det och går vidare. Några artister, som Jakob Dylan, vägrar att prata om sin bakgrund men jag har bestämt mig
för att omfamna den för att den är en del av mig.
Tror du att dina barn kommer att skriva om dig?
- Förhoppningsvis inte, haha. Bara trevliga låtar i så fall.
Då återstår bara historien om Bob Dylan. Tillsammans med sin mamma Kate gick Martha på en Dylan-konsert i New York.
- Efter konserten skulle jag fixa en sak och när jag kommer tillbaka ser jag att min mamma står och pratar med Bob Dylan. Jag försöker ta mig fram till sceningången men Hells Angels-typer stoppar mig. Då hör jag hur Dylan säger med sin hesa röst: "Let her go, man. That"s Kate"s daughter, it"s Martha".
Snart blir Dylan, enligt Martha Wainwright, rätt fräck och stirrar ner i hennes urringning.
- Han lade sin hand på mina bröst och sa "det var trevligt". Men det var rätt kul för mamma stod bredvid. En vecka senare ringde det hemma, "Hi, it"s Bob" och jag förstod först inte vem det var. Vi pratade i 20 minuter och till slut frågade han om jag hade en pojkvän. Jag sa ja och avfärdade honom men föreslog att jag skulle skicka honom min
skiva. Vilket jag gjorde men han hörde aldrig av sig mer.