Dylan på Debaser - så här var det

[Leif]

Ja, Bob spelade gitarr på de 7 första låtarna och bara det var värt all nervspänning som föregått Debaser-spelningen.
Och ja, det var Rollin and Tumblin som låt 8, första låten då han klev in vid orgeln.

Och ja, det var en mycket, mycket bra konsert. Men om det kan vara till tröst för någon som inte var där,
inte den absolut bästa Dylan-konsert jag sett.

I morgon kommer det att stå gubbrock igen i diverse tidningar. Tro dem för all del men det var gubbrock på hög nivå. Ett sjuhelvetes ös emellaåt.

Och ja, jag hade gärna sett lite mer udda låtval. Men vad f-n, guran kom ju fram!

Han hade en skön stil i kväll. Ljus hatt (inte cowboy-stuket utan mer det där Rolling Thunder-stuket fast utan blommor)  svart kostym, revärer på brallorna. Rockade lös som fan! Dansade vid orgeln. Och som vi sa efteråt: Fan, så skönt
att höra hans aviga gitarrlir igen!

To Ramona var en höjdpunkt för mig; har alltid varit svag för den låten och den satt perfekt med kvällens enda munspel (wow!)
Hard Rain, en annan. Den satt som gjuten och innehöll några sådana där sköna fraseringar, betoningar som bara Bob kan åstadkomma.
Tangled var också läcker. Country Pie helkul och en välkommen återkomst med ett band som verkligen gillade att lira och rocka lös på den.

Introduktionen fanns där i början liksom rökelsen (till slut) men ingen presentation av bandet. Men The Formation eller en variant på den, där på slutet.

Det här bär jag med mig resten av livet. Som helhet en fantastisk upplevelse med en Bob på gott humör (utan att säga ett enda ord) och helt enkelt en skitbra konsert.

I morgon är det Globen som gäller. Fan så kul det här är!

[Elston]

Bra rapport Leif. Håller med om det mesta. Allt, egentligen. Det var så underbart att få uppleva Bobs gitarrplockande igen. Tänk ...
Hard rain var, tycker jag, knäckande. Han drev in varenda rad som en spik i kistan, obönhörligt.
Blev också klart tårögd av Lay lady lay, men det har väl sina skäl   

Finns mycket att säga, förstås. Men innan man hinner samla sig så är det dags igen.
Och nu MÅSTE jag sova.

Gäsp!

Ses imorrn!

            

[bobi]

Håller med Leif. Hans kommentar är "spot on".
Jag håller det nog för en av de bästa jag hört i Stockholmstrakten det här århundradet.
En piggare, spelgladare, "yngre", Bob än på länge.
Och gitarren... ej setts sen -03 i Sthlm, tror vi.
Och nog var det bättre drag vid "organet" än tidigare....
Underbart.
Jag är så glad att jag fick vara med.
bobi

[kartritaren]

Bob på gitarr första två låtarna, enligt annan rapport...

Stämmer inte! Det var de första sju låtarna.
Och kul som satan att munspelet kom fram på To Ramona! En favorit, för övrigt. Nästan den låt jag hoppats mest på,
förutom North Country Blues, men det var ju inte så troligt!

[Leif]

Angående gitarren, om någon undrar:

Det var EL-gitarr hela vägen.
Nu väntar vi bara på att han tar fram den akustiska nästa gång...I kväll??

Vi syns på Clarion innan Globen!

 

[JANNE]

Bob på gitarr första två låtarna, enligt annan rapport...

Nej han spelade gitarr på de sju första och övergick sedan till keyboardet för resten av giget. Har mailat korrigering till Pagel.

[PeterP]

Tack för allas rapporter!
Blir liksom lite jag var nästan där efter att ha läst dom   
Återigen tack !

Jag trodde att han skulle inleda med Not Dark Yet och så kanske det blir i Gbg!!

Mvh
Peter

[JANNE]

Återkommer eventuellt med rapport då jag har tid. Vill bara rent allmänt säga att det var den bästa spelningen jag sett med Bob här i Stockholm sedan år 2000. Han var pigg och rösten lät helt ok. Det var nog nyttigt att ha ett såpass långt uppehåll mellan turnéerna.

[Bengt]

Tack för rapporter !

Typiskt va, att han river av favvo-låten "Hard Rain" när man inte är där  . Fattas bara att han kör "I Want You" ikväll i kulan ?
Gitarr på 7 låter ! Hoppas att det håller i sig.. 

[egoBen]

Jag håller med alla här. Jag tycker det var den bästa Stockholmsspelningen jag sett (min första var 2000). Det var jätteskoj att se honom spela gitarr igen, och mycket av den varan blev det, han plinkeplonkade ordentligt. Men konserten lyfte ännu mer då han bytte han till keyboard och det blev rakt igenom strålande därefter. (Förutom den dödtrista Rolling stone.) Alla verkade glada och nöjda efter spelningen, vilket verkligen inte är vanligt efter hans senare Stockholmsspelningar. Kul! Men jag tror Globenspelningen kommer att hålla ungefär samma klass, bara han är på någorlunda samma goda humör.

[Merlin]

Är det inte även så att Dylan bytt instrument sedan senaste två Globenkonserterna vid keyboardet. Igår kväll var det inte elpianot som kom fram utan elorgeln. Spelade han orgel under förra turnén?

[Jack Fate]

Wow! Så sjukt kul! När man sprang in på klubben så fattade jag just då att det är just här med endast 800 andra jag ska uppleva D. Overklighets känsla i kroppen.

Hela grejen med ljussättningen o den vita hatten påminde starkt om Cry a while framförandet 2002

Vad för fel var det på ljudet de två första låtarna? Det lät så fruktansvärt dåligt. Speciellt Most likely. Dessutom så sjöng han bångstyrigt 5 cm från mikrofonen. Not dark yet var verkligen inte bra första hälften.
 
Jag kan inget om musik o så men det kändes ibland lite brötigt med alla gitarrer.

 Under några sekunder i Tears of rage så fick jag en Totta känsla på sjungandet

Contry pie va skitkul! Påminde om arrangemangen från 2000
Härligt gitarrsolo på baby tonight.
Rollin and tumblin satt som en smäck. Grymt fokuserat. Vilka miner han kör.....
Han verkar från min plats ”rad 2” titta snett ner till vänster på sin textskärm? Särskilt under It’s alright ma.

Det är knappt nån som har nämnt rösten. För mig var den hur fin som helst. Speciellt under Ramona. Uberskön. Så vackert munspel. Kvällens höjdpunkt tillsammans med Hard rain – Vilka fraseringar! Strax bakom dessa två: Tangled, Rollin å Thunder. I thunder så hör jag EXAKT vad han sjunger...

Lars som ni säger. Varför, varför sjunger han den hela tiden…

Watchtower var också grym.

Han hade kul där uppe igår. Svettades som en gris, å växte ju mer konserten höll på.

Kul med den här setlisten för då kan man förmodligen räkna med annorlunda idag å på söndag. Nettie å Cold irons, snälla. Med den rösten han hade igår så vill jag gärna ha mer lugna låtar

Det är så många åsikter om att gubben är så grinig, han säger aldrig nåt. Jag har inget problem med det. Man kan ju vända på det.  Vilken artist skulle absolut inet säga någonting på en vanligen klubbspelning en tisdagkväll. Ingen i hela världen! Om man ser det så, så är det bara intressant...

(Andersson Wij o Valle Erling där)

[dignity]

Är det inte även så att Dylan bytt instrument sedan senaste två Globenkonserterna vid keyboardet. Igår kväll var det inte elpianot som kom fram utan elorgeln. Spelade han orgel under förra turnén?

Nytt instrument eller har han bara tryckt in "orgelknappen"?
Under flera låtar fick orgelspelandet mej att tänka på cirkus... och positivhalare på tivoli.

[egoBen]

Är det inte även så att Dylan bytt instrument sedan senaste två Globenkonserterna vid keyboardet. Igår kväll var det inte elpianot som kom fram utan elorgeln. Spelade han orgel under förra turnén?

Nytt instrument eller har han bara tryckt in "orgelknappen"?
Under flera låtar fick orgelspelandet mej att tänka på cirkus... och positivhalare på tivoli.

Precis, det var ett tjutande orgelljud han fick på emellanåt, på de höga tonerna till höger på tangenterna. Melodiskt och Dylanskt märkligt på samma gång. Mycket mycket coolt.

[Tobias]

Det finns egentligen inte så mycket att tillägga till vad som sagts. Skakig start, men därefter den bästa Dylan-spelning jag sett på runt sex år (men knappast en av de bästa spelningar jag sett överhuvudtaget). En energisk (om än lite trögstartad) Dylan gav oss läckerheter som en blytung It's Alright Ma, en fin To Ramona (med generöst tilltaget munspelssolo), en fantastisk Hard Rain och en Rollin' & Tumblin' som var bra mycket bättre än vad jag någonsin hade förväntat mig av den låten. Tears of Rage innehöll textrader som antingen var omskrivna eller (mest troligt) bara tillkom som en stundens ingivelse, då Dylan inte kunde minnas texten.
Det var förvånansvärt tunt med Modern Times-låtar, men sådana får vi nog höra fler av framöver.
Jag stod i den bakre delen av lokalen, i närheten av mixerbordet. Trots denna plats kände jag mig närmare scenen än vid någon Dylan-spelning sedan Lund 2000, trots att jag oftast har haft mycket bra platser. När synfältet var någorlunda fritt kunde jag se varenda liten grimas i Dylans ansikte. I den här lokalen fanns inga dåliga platser (om man inte t ex hade oturen att stå instängd bakom ett gäng tvåmeters biffar, som jag på väg ut från lokalen hörde hade hänt någon).