Hela dagen har jag sett rubriker som "Bob Dylan endorses Barack Obama" på de dussintals politiska hemsidor jag dagligen besöker. Den är lite svårt att se det Dylan säger om Barack Obama som ett "endorsement" i vanlig mening, men det är nog det närmaste ett "endorsement" kan kommit under en karriär som varat nästan ett halvsekel. Det är överhuvudtaget anmärkningsvärt att han pratar om aktuella val och specifika kandidater, vilket han ytterst sällan gör.
Jag tvivlar på att Dylan ens röstar och tror att han bara ägnar förstrött intresse åt de dagsaktuella samhällsfrågorna, men jag förstår verkligen hans entusiasm för Obama, en svart man som är nära presidentposten bara drygt 40 år efter att svarta hindrades att rösta i vissa delstater, inte fick besöka samma toaletter som vita och det på sina håll ansågs ok att motarbeta, misshandla och i vissa fall t o m mörda personer som verkade för ett slut på segrationen. I kampen mot "Jim Crow" var Dylan högst aktiv och Barack Obama är kanske det tydligaste exemplet hittills på att kampen mot rasism i USA varit framgångsrik. Att Barack Obama på många sätt framstår som en mindre attraktiv kandidat än både Hillary och McCain är en annan sak och av mindre betydelse. Genom att blott vinna kandidaturen visar han att allt nu är möjligt för en svart man i USA (och i framtiden förhoppningsvis också för en svart kvinna).
