Författare Ämne: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)  (läst 7543 gånger)

JANNE

  • Gäst
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #15 skrivet: 19 mars, 2009, 07:44:10 »
Jag tänkte göra några reflektioner inför söndagens konsert på Berns (ifall ni stöter på mig, och undrar varför jag verkar mer sentimental än vanligt....). Har mer och mer insett att det är en mycket viktig konsert, eller, ja, en viktig dag i livet rent av. Jag upptäckte Dan Andersson och Bob ungefär samtidigt, runt 1982-83. Jag vet inte vad som är mest suspekt i ett litet brukssamhälle i Bergslagen -  att som 13-åring läsa poesi när kompisarna läser Bröderna Hardy, Vi fem och Hans-Olof Hellberg, eller att lyssna på Bob Dylan när de lyssnade på Judas Priest och Accept. Dan Andersson hade visserligen alltid funnits med i bilden, Svalans klassikervolym fanns hemma i bokhyllan, dit kommen genom Bra Böckers Bokklubb som fyllt mången 40-talists bokhylla, och alla insjungningar av Gunde Johansson, Hootenanny Singers med flera, fanns såklart alltid med. Men sen började jag läsa Dan Andersson själv, och drabbades som alla unga nybörjare allra hårdast av Sizzi, den om den stackars haren som blir skjuten av en jägare, en rätt bespottad dikt som jag tycker förtjänar upprättelse.
Sen har de följt mig genom livet, Dan och Bob, ibland mer intensivt, ibland mindre. Båda två. Sida vid sida ibland, ibland har någon fått välförtjänt vila en stund. En son har jag döpt efter Dylan.

Ibland slås jag av beröringspunkterna mellan Dan och Bob. Som i textrader som
"Pain sure brings out the best in people, doesn´t it?" och
"Jag vet ej om fullare fröjd står att nå, än när pannan av ångest är våt".
Det är inga konstigheter, båda är människor, med samma funderingar, så jag menar inte att det är något övernaturligt, men jag gillar beröringspunkterna. De gör mig gott. Eller likheterna mellan Omkring Tiggarn Från Luossa (som den egentligen namnlösa dikte kallas, och som numera citeras så gott som varje dag i någon dödsannons - kolla själva) och Mr Tambourine Man - Vandringsmannen/Tamburinmannen som berättar sina sanningar för de som lyssnar. Hittade förresten en hyfsad översättning av språkvetaren och författaren Ola Wikander. Så, ifall du read this Bob, och tänkte dig try a cover, here´s the lyrics:

Round the beggar from Luossa
Round the beggar from Luossa people gathered in a ring,
by the campfire they sat and heard his song.
And of wayfarers and mendicants and every wondrous thing
and of his longing he sang to them all night long.

“There is something beyond mountains, beyond flowers, beyond singing,
there is something there behind the star, behind my burning heart.
Hearken, something goes there whispering, goes there calling me and praying
‘come to us, for of this earthly kingdom you are not a part.’

I have listened to the tranquil waves that roll against the beach,
to dream of wild seas’ rest has been my lot.
And in spirit I have hastened towards the formless lands
where the dearest thing we knew shall be forgot.

To a wild, eternal longing we were born by pallid mothers,
from the labour pains of troubles rose our first and anguished cry.
We were thrown on plains and mountains then, to play with all our brothers,
and we played there elk and lion, beggar, god and butterfly.

I sat silent by her side, she whose heart was like to mine,
with hands so soft she tended to our nest.
But I heard my heart then calling: ‘what thou ownest is not thine’
and the spirit came and bore me off to rest.

What I love is far away beyond, concealed in distant darkness,
and high and wonderful is my true way.
And amid this clamour I am called to pray before the Heavens:
What no-one has I want to own, take all the earth away!

Follow, brother, beyond mountains, to the cool and peaceful rivers,
where in beds of mountain garlands all sea slowly goes to sleep.
Somewhere there beyond the heavens is my home, I have my mother,
in the golden-sprinkled mists, dressed in rosy mantle deep.

May the black and salty waters cool the cheeks that burn with fever,
let’s be miles away from life before the morning breaks above!
Not of this world was I, brother; hardships without end I suffered
for the sake of worries, faithlessness and of my burning love.

By a shore all dressed in seashells stands a gate of roses heavy,
therein sleep the mouldered shipwrecks, and the tired men find rest.
Songs unheard and high there sing like violins in distant echoes
under arches where eternal children live forever blessed.

- copyright Ola Wikander -

Kan inte heller låta bli att fascineras av att slumpen faktiskt förde Dan Andersson till Duluth. När Dan var 14 åkte han ensam till Amerika för att undersöka möjligheten för familjen att emigrera från fattigdomen (det blev aldrig så), och vid hemresan skänkte han sina sista slantar till en tiggare i Duluth. Bobs födelsestad. 1902. Så till och med Dan skulle kunna stämma in i rader som..."walking the hills of old Duluth".

Dan dog en för tidig död, som det brukar heta, en septemberdag 1920. Han stod hemma i sitt nya hus i Gonäs utanför Ludvika, och spikade upp tidningar som fodring. Han skulle till Stockholm denna dag, men hade haft en så konstig dröm att han funderade på att ställa in det hela. Men så bestämde han sig, for iväg, och checkade in på Hotell Hellman på Bryggaregatan. På kvällen, den 15 september, träffade han ett par vänner och de tillbringade kvällen på Berns, där de satt på en av balkongerna. Ett stenkast bort, på Styckjunkargatan, hade han tidvis bott i kollektivform hos några konstnärsvänner. Lite rund under fötterna följde han en av vännerna till Engelbrektsplan, och vandrade sen till sitt hotell. Där hade man rökt mot ohyra dagen innan, men inte vädrat madrasserna ordentligt, så Dan vaknade aldrig igen.

Så. Livet går. Med sina uppgångar och nedgångar, dalar och toppar. Och en del vardag...
Och nu är det alltså så att tiden, tillfälligheter (och, inte minst, Elston! :d2:) sammanför oss tre på söndag.
Det känns riktigt skönt. Pusselbitar faller på plats. På en front kan man finna lite frid.   

Vi ses där! :d4:


Tack för fin läsning.
Ja det är i sanning historiska nöjeslokaler Bob spelar i på söndag. Vi får ju inte glömma Röda Rummet där Strindberg och hans kompisar satt på tiden det begav sig.

Utloggad Högmodets Fot

  • Hobo
  • *
  • Antal inlägg: 17
    • Visa profil
    • E-post
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #16 skrivet: 20 mars, 2009, 05:34:51 »
Och så malplacerad vet jag inte om fiolen är förresten...melodier som Jungman Jansson, Till Min Syster och En Spelmans Jordafärd har han ju faktiskt komponerat själv, så spela kunde han nog...

Åh: min kommentar var inte ämnad att misstänkliggöra Anderssons musikaliska talang utan bara som ett konstaterande av att jag finner fiolen fotografiskt en smula vankelmodigt obekväm i den karga bildkompositionen. Men vem är väl jag att kritisera Uvbergsmördaren?

Det låter som en fascinerande om än gruvlig berättelse, förresten. Berörde Andersson historien i skrift någon gång?
Here endeth the lesson. Man can do what he please, but only till that enormous Monty Pythonesque foot that monitors pride comes down from heaven and splats him. - Michael Gray

Utloggad Fabian

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 489
    • Visa profil
    • Resan till september
    • E-post
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #17 skrivet: 20 mars, 2009, 08:46:51 »
Citera
jag finner fiolen fotografiskt en smula vankelmodigt obekväm i den karga bildkompositionen.

Ja, jo det har du rätt i. Fiolen brukade Dan spela, tillsammans med Uvbergsmördaren. Uvbergsmördaren var dubbelmördare, en flicka sköt han 1900, den andra 1913 (styvfadern var också dubbelmördare och tillbringar sin mesta tid på Långholmen). Dan började på en roman om mordet 1913, men den blev aldrig klar. Däremot blev det två noveller, "Kvinnohat" och "Dödsdansen". De hittar man bara i någon samlad skrift, för de hamnade aldrig i någon novellsamling. En roman om mordet har faktiskt skrivits ändå, av Kjell E Genberg - "Männen från Finnmarken".

Att det var hårda människor som befolkade Finnmarken på den tiden visar denna episod, fritt ur minnet.
En man, stammande från de invandrade finnarna, kommer fram på vårkanten till prästen och meddelar att fadern dött. På frågan när detta hände, svarar han "i höstas".
- I höstas? Varför kommer du först nu?
- Jo, vi har använt honom som vargbete hela vintern.
- Yes, this is Wilson Smith.

Utloggad bobi

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 2125
    • Visa profil
    • E-post
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #18 skrivet: 20 mars, 2009, 10:19:09 »
Just det.
Påminner mig om den döda älgen från förra året.
Vildmarkshistorier...
bobi :d1:

Utloggad Högmodets Fot

  • Hobo
  • *
  • Antal inlägg: 17
    • Visa profil
    • E-post
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #19 skrivet: 22 mars, 2009, 11:37:57 »
Fiolen brukade Dan spela, tillsammans med Uvbergsmördaren. Uvbergsmördaren var dubbelmördare, en flicka sköt han 1900, den andra 1913 (styvfadern var också dubbelmördare och tillbringar sin mesta tid på Långholmen). Dan började på en roman om mordet 1913, men den blev aldrig klar. Däremot blev det två noveller, "Kvinnohat" och "Dödsdansen". De hittar man bara i någon samlad skrift, för de hamnade aldrig i någon novellsamling.

Intressant. Jag får försöka göra plats för åtminstone någon av novellerna på Att Läsa listan framöver.

Trevlig kväll tillönskas.
Here endeth the lesson. Man can do what he please, but only till that enormous Monty Pythonesque foot that monitors pride comes down from heaven and splats him. - Michael Gray

Utloggad Fabian

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 489
    • Visa profil
    • Resan till september
    • E-post
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #20 skrivet: 25 mars, 2009, 10:12:52 »
Jaha, blev cirkeln sluten kan man undra?
Jo, det får jag nog säga.

Ett par dagar innan jag åkte till Stockholm slank jag in för en öl på Bishops här i Karlstad. Väl framme i Stockholm begav vi oss genast till Bull & Bear, och döm om min förvåning när det är samma kvinna som tappar upp ölen som i Karlstad. Gode tid, tänkte jag, nu har cikeln slutit sig så till den milda grad att jag blivit galen. "Var är jag?" frågade jag. Jag såg mig omkring, såg Janne, sittande bredvid Lasse Hols, och så till slut löste det sig - hon jobbar faktiskt på båda pubarna. Liten värld.

Konserten var mer än jag kunnat drömma om, underbar, jag var mycket tagen. Han sjöng fantastiskt, särkilt i Senor och I Believe In You. Till och med orgelblippandet var snyggtl. Och som grädde på moset får man vara med om en världspremiär av Billy. Mycket passande, med tanke på western-anknytningen som "Högmodets fot" anförde tidigare i tråden.

Så jag stod där under vajande trädkronor...nej, jag menar balkongerna, där Dan åt sin sista middag, och såg Björn Ulveaus stå på vip-balkongen, han som legat på svensktoppen med inte mindre än 6 Dan Andersson-låtar tillsammans med Hootenanny Singers, nämligen Jungman Jansson, Omkring tiggar'n från Luossa, Per-Ols Per-Erik, Brooklandsvägen, Om aftonen och Till min syster.

Så, förväntingarna motsvarades. Det är över. Eller, är det det...?
Som Tranströmer säger nånstans: "Jag är inte tom, jag är öppen".

 :d2: på er allihop. Kul att ses!
- Yes, this is Wilson Smith.

JANNE

  • Gäst
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #21 skrivet: 25 mars, 2009, 11:20:27 »
 :d2: :d5: :d6: !

Utloggad bobi

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 2125
    • Visa profil
    • E-post
SV: Berns 2009 - en cirkel ska slutas (SDC)
« Svar #22 skrivet: 03 april, 2009, 12:22:52 »
Jag läste de sista inläggen först nu. Fabian är underhållande som alltid. Älskar grejen med samma servitris i Karlstad som i Stockholm. Kan inte nog betona, hur glad jag är, att det inte var min upplevelse. Skrämmande, indeed!!
bobi  :d5: