Jag har ingen speciell procedur. De senaste skivorna har jag kunnat lyssna på i förväg; antingen låt efter låt på nätet eller så hela plattan i mp3. Finns det nåt nytt med Dylan vill jag lyssna direkt.
När sen den officiella plattan finns tillgänglig åker den förstås på direkt. Det vanliga brukar vara att jag (och frugan) lagar mat och lyssnar samtidigt. Dylan får liksom hållas i bakgrunden (och smyga sig in i det undermedvetna, humlan). Sådär brukar det vara de första lyssningarna; Dylan får måla sina bilder på avstånd så att jag kan närma mig dem i min takt.
Efter några lyssningar brukar vissa låtar kräva mer uppmärksamhet än andra och då, först då, börjar jag försöka ta in VAD det är han sjunger. Precis som Leif lyssnar jag bara på helheten till en början. Soundet, rösten, fraseringen..., ja ni vet.
Därefter tycker jag det är minst lika viktigt att få ta del av vad han gör med låtarna live. Hur dom utvecklas och får nytt liv.
Med Modern Times var det fyra låtar (
Workingman’s Blues #2, Nettie Moore, The Levee’s Gonna Break och
Ain’t Talkin’) som jag blev "stungen av" (tack Bengt) direkt via plattan. De andra var lite mer "vaga" till en början. Men sen när konsertinspelningarna började dyka upp var det framförallt
Spirit on the Water, When the Deal Goes Down och
Beyond the Horizon som jag förstod att uppskatta. Tycker just de tre gjorts betydligt bättre live än på skivan.
Det finns många såna exempel där liveversioner fått mig att "förstå" låtarna och förstå hur bra dom är på ett sätt som studioversionerna inte lyckats med. Av den anledningen tycker jag det ska bli intressant att se vilka låtar han plockar med i repertoaren framöver och vad det blir av dem.
Men först ska vi se vad det är för låtar, och det ska bli spännande. De två jag hört hittills låter väldigt bra...