Var har jag varit de senaste åren? Hon är ju suverän, tjejen!
Och varför har inte jag skrivit just någonting om Anna?
Kom henne på spåren för några år sedan och har följt henne sedan dess. Har sett henne 2 ggr, på Södra Teatern (Stockholm)
och nu senast i februari på Rival (också Stockholm). Båda konserterna var underbara.
Den senaste var mycket speciell. Anna ensam med akustisk gitarr på de 2 eller 3 första låtarna, under avslutningen av den sista av de låtarna,
kommer Dave Ferguson in på scen, med en flaska rött vin och sätter sig i en fåtölj på scenen. En scen som är uppriggad som
ett murrigt, dunkelt, trivsamt vardagsrum, med bord, fåtöljer, soffa, lampor etc.
Sedan kör de resten av setet tillsammans, alldeles fantastiskt bra! Förstås kör de "The longer the waiting..." och "Walking aimlessly".
Två gästartister under kvällen: lite svårt att förklara detta men under veckan (tror jag?) hade hon och Dave träffat en äldre dam, Herdis Molander (86 år)
på någon fest och fått en kick av hennes "charisma". Hon blev inbjuden till den här konserten och körde ett solonummer, där hon reciterar Annas
"A voice to calm you down". Underbart! Hon var sedan med på en av avslutningslåtarna (Black Light Shines från senaste plattan) och körade
med bräcklig, skör stämma, med pondus! Ljuvligt.
Billy Bremner (gitarrist i Rockpile, minns ni?) hoppade också in på en låt och gjorde att gott hantverk. Tydligen hade Dave Ferguson "ramlat på" honom på stan och bjudit in honom. Jag vet inte, Bremner kanske bor här (i Stockholm) fortfarande, någon som vet? Billy har nog inte haft någon lätt tillvaro, det måste sägas, han verkar en aning sliten...
I alla fall, det var en underbar kväll på Rival, Anna rules!