Samtidigt finns det stunder när man lyssnar på inspelningar från konserter från 75-81 som man önskar att Bob hade haft kvar den totala kontrollen över rösten än idag.
Och även om jag ser tjusningen med mycket av det som han gör idag också, och som han troligen inte kunde ha gjort då istället med dåtidens röst,
så tror jag innerst inne att han hade valt att få tillbaka den rösten om det hade varit möjligt.
Han tvingas väldigt ofta till ganska enkla utvägar pga dagens begränsade röstregister. Även om det kan låta väldigt bra det också.
Allt var inte bättre förr. Men vissa saker var det. Jag är så nöjd med att han fortfarande spelar in musik och gör konserter.
Jag ser verkligen fram emot en eventuell ny platta på någon sida av sommaren.
Den kommer säkerligen innehålla 5-6 låtar som ännu en gång kommer göra mig förstummad.
Känsliga läsare ombeds sluta läsa här.Men på nästa konsert kommer jag kanske drabbas av den märkliga tanken:
Undrar just hur den här nya låten hade låtit idag med rösten från 1979?
Eller kanske snarare tänk vilken konsert det hade kunnat bli om han kunnat backa tillbaka igen till 1975,
men ta med sig hela sin låtkatalog fram t.om. idag när han satte ihop en setlista då.
Tror ni att det hade blivit ungefär samma setlista som den ser ut nu? Det tror inte jag.
Jag tror att det hade blivit den bästa konsert som någon hade hört.
Ni behöver inte hålla med. Och det blir nog bra det som blir.
PS. Orsaken till ovanstående "Bob Dylan dream" i vaket tillstånd, var säkerligen en avlyssning av Hush Hush Sweet Charlotte från 78.
Jag mår snart bra igen och lovar att falla in i ledet.