Tempest

[Anders S]

Tycker det lilla låter fantastiskt bra, han är idag en otroligt bra gammal bluesman
men jag hoppas ju på några tunga balader med...

Håller helt med. Tycker han är utmärkt som bluessångare. Bluesformatet passar hans (nuvarande) röst och sångstil!

Här är en videonsnutt från filmen, och precis som någon nämner låter det väääldigt mycket Muddy Water's "Mannish Boy" och Bo Diddley's "I'm a Man", vilket inte alls är illa 
Gillar verkligen det (lilla) jag hör 

Hoppas han hinner göra en renodlad bluesplatta innan han lämnar in 

[Elston]

Ja, inte har jag nåt emot detta, tvärtom.
Bob har varit "a blues man" under hela sin "karriär", och insåg dessutom redan som tjugoåring att han skulle få vänta tills han blev mycket äldre innan han verkligen skulle kunna sjunga blues.
Och jag tycker nog att han är på god väg     

[Humlan]

  It's All Good  

[Hibbitt]

Klart Dylans röst passar för blues.
Personligen hamnar inte fotostatblues på min topplista över vad Dylan helst bör göra.
Hur bra det än må låta så föredrar jag en lite mer akustiskt baserad platta med Idiot Wind/If You See Her Say Hello-pastischer än en skiva med Im a Man/Wifes Hometown-pastischer.

[Tobias]

Fler första intryck:

Billboard: www.billboard.com/news/first-listen-bob-dylan-s-dark-tempest-1007729952.story#/news/first-listen-bob-dylan-s-dark-tempest-1007729952.story

Jon Friedman: http://jonfriedman.net/notes/i-listened-to-tempest-heres-my-take-on-the-new-bob-dylan-album/#.UBrBtKN1O-V

[Garcia678]

Kanske lite klyscha numera det här med Bobs frasering, men jag måste verkligen säga att orden sitter som smäck. Det är vasst!

[Tobias]

"Early Roman Kings" låter förstås nästan precis som Bo Diddleys "I'm A Man" och Muddy Waters svar på denna, "Mannish Boy". Ännu en gammal blueslåt, med ny text av Dylan. Svårt att säga så mycket om det. Det hör till numera. Det hade förvånat stort om inte några sådana låtar slunkit med även denna gång. Dessa låtar är sällan några höjdpunkter på sina respektive skivor och ibland känns de mest som utfyllnadsspår (utan att vara i närheten av gamla, bluesiga utfyllnadsspår som "Pledging My Time", men det är inte 1966 längre). I allmänhet innehåller de dock något som gör dem värda ett antal genomlyssningar.
Förhandssnacket hade bl a nämnt att mycket på skivan lät nytt och fräscht. Det kan mycket väl stämma. Det finns nio spår vi inte hört. Det kan vara värt att hålla förväntningarna nere och vara en smula skeptisk till de beskrivningar som kommit hittills. De är från välvilliga skribenter som hört skivan under mycket speciella omständigheter (en genomlyssning i hörlurar, inga anteckningar, mycket hysch-hysch och en känsla av att det här är något unikt).
Vad gäller "Early Roman Kings" kan jag egentligen inte säga så mycket. Jag lyssnade på det fragment vi har en gång i natt och tänker nog avstå från att lyssna igen innan vi har en mer komplett version. Välbekant musik, ilskna ord om några personer som i alla fall inte var antikens närmast mytologiska tidiga romerska kungar. Rösten lät helt ok, men jag hoppas låten håller för en speltid på över fem minuter. Bo och Muddys låtar begränsade sig till tre minuter.

[Tobias]

Nu twittrar Robert Hilburn, f d LA Times-skribent som skrivit mycket om Dylan och intervjuat honom några gånger, om "Tempest".

https://twitter.com/roberthilburn

"It's 24 hours since I heard the upcoming BOB DYLAN album and at it's still streaming through my head non stop. Marvelous."  7:32 PM - 2 Aug 12 via web

"Among fave lines from new Dylan album, part 1 : I wear dark glasses to cover my eyes; there're secrets in them I can't disguise " 5:51 AM - 2 Aug 12 via web

Citatet i andra tweeten jag citerade får mig att tänka på "Abandoned Love":
"Everybody’s wearing a disguise
To hide what they’ve got left behind their eyes"

[Elston]

"Early Roman Kings" låter förstås nästan precis som Bo Diddleys "I'm A Man" och Muddy Waters svar på denna, "Mannish Boy". Ännu en gammal blueslåt, med ny text av Dylan. Svårt att säga så mycket om det. Det hör till numera. Det hade förvånat stort om inte några sådana låtar slunkit med även denna gång. Dessa låtar är sällan några höjdpunkter på sina respektive skivor och ibland känns de mest som utfyllnadsspår (utan att vara i närheten av gamla, bluesiga utfyllnadsspår som "Pledging My Time", men det är inte 1966 längre). I allmänhet innehåller de dock något som gör dem värda ett antal genomlyssningar.
Förhandssnacket hade bl a nämnt att mycket på skivan lät nytt och fräscht. Det kan mycket väl stämma. Det finns nio spår vi inte hört. Det kan vara värt att hålla förväntningarna nere och vara en smula skeptisk till de beskrivningar som kommit hittills. De är från välvilliga skribenter som hört skivan under mycket speciella omständigheter (en genomlyssning i hörlurar, inga anteckningar, mycket hysch-hysch och en känsla av att det här är något unikt).
Vad gäller "Early Roman Kings" kan jag egentligen inte säga så mycket. Jag lyssnade på det fragment vi har en gång i natt och tänker nog avstå från att lyssna igen innan vi har en mer komplett version. Välbekant musik, ilskna ord om några personer som i alla fall inte var antikens närmast mytologiska tidiga romerska kungar. Rösten lät helt ok, men jag hoppas låten håller för en speltid på över fem minuter. Bo och Muddys låtar begränsade sig till tre minuter.

Huh? Begränsade sig Muddys låtar till tre minuter? På skiva? Live? Eller var de med i Melodifestivalen?

[Tobias]

Huh? Begränsade sig Muddys låtar till tre minuter? På skiva? Live? Eller var de med i Melodifestivalen?

Blev lite otydligt. Syftade på Bo Diddleys "I'm A Man" och Muddy Waters "Mannish Boy", låtarna "Early Roman Kings" musikaliskt verkar bygga på, som i sina originalinspelningar var runt tre minuter. Sedan kunde åtminstone Muddy i liveversioner sträcka ut låten över betydligt längre tid.

[Elston]

Huh? Begränsade sig Muddys låtar till tre minuter? På skiva? Live? Eller var de med i Melodifestivalen?

Blev lite otydligt. Syftade på Bo Diddleys "I'm A Man" och Muddy Waters "Mannish Boy", låtarna "Early Roman Kings" musikaliskt verkar bygga på, som i sina originalinspelningar var runt tre minuter. Sedan kunde åtminstone Muddy i liveversioner sträcka ut låten över betydligt längre tid.

Menar väl det. Var det nåt som de gamla bluesgubbarna INTE gjorde så var det väl att begränsa sig i tid. De tidiga, som t ex Charley Patton, spelade ju gärna samma låt 10-15 minuter live. Eller längre. Sen kom 78-varvaren, och samma låt slutade på tre minuter, som sagt. För att den måste.

Att tidsbegränsa en blueslåt?
Jag förstår inte, Tobias.

Dessutom håller jag nog med Anders. Mer blues från Bob. Och då, givetvis, utan funderingar på låtars längd.

[Garcia678]

"Early Roman Kings" låter förstås nästan precis som Bo Diddleys "I'm A Man" och Muddy Waters svar på denna, "Mannish Boy". Ännu en gammal blueslåt, med ny text av Dylan. Svårt att säga så mycket om det. Det hör till numera. Det hade förvånat stort om inte några sådana låtar slunkit med även denna gång. Dessa låtar är sällan några höjdpunkter på sina respektive skivor och ibland känns de mest som utfyllnadsspår (utan att vara i närheten av gamla, bluesiga utfyllnadsspår som "Pledging My Time", men det är inte 1966 längre). I allmänhet innehåller de dock något som gör dem värda ett antal genomlyssningar.
Förhandssnacket hade bl a nämnt att mycket på skivan lät nytt och fräscht. Det kan mycket väl stämma. Det finns nio spår vi inte hört. Det kan vara värt att hålla förväntningarna nere och vara en smula skeptisk till de beskrivningar som kommit hittills. De är från välvilliga skribenter som hört skivan under mycket speciella omständigheter (en genomlyssning i hörlurar, inga anteckningar, mycket hysch-hysch och en känsla av att det här är något unikt).
Vad gäller "Early Roman Kings" kan jag egentligen inte säga så mycket. Jag lyssnade på det fragment vi har en gång i natt och tänker nog avstå från att lyssna igen innan vi har en mer komplett version. Välbekant musik, ilskna ord om några personer som i alla fall inte var antikens närmast mytologiska tidiga romerska kungar. Rösten lät helt ok, men jag hoppas låten håller för en speltid på över fem minuter. Bo och Muddys låtar begränsade sig till tre minuter.

Som så många gånger med Bob, något som vid en första anblick ser ut att vara självklart, refererar i själva verket till något helt annat. Men, jag tror inte vi ska utesluta kopplingen till de ursprungliga romerska kungarna heller, det finns säkerligen flera lager.

[Tobias]

Menar väl det. Var det nåt som de gamla bluesgubbarna INTE gjorde så var det väl att begränsa sig i tid. De tidiga, som t ex Charley Patton, spelade ju gärna samma låt 10-15 minuter live. Eller längre. Sen kom 78-varvaren, och samma låt slutade på tre minuter, som sagt. För att den måste.

Att tidsbegränsa en blueslåt?
Jag förstår inte, Tobias.

Dessutom håller jag nog med Anders. Mer blues från Bob. Och då, givetvis, utan funderingar på låtars längd.

Jag säger inte att man ska tidsbegränsa en blueslåt, absolut inte. Det finns många blueslåtar jag skulle önska höra i timmar. Det kräver dock att det finns något extra i framförandet, musiken eller texten för att man ska hålla intresset uppe under längre tid. Samma begränsning gällde Charley Patton. Han kunde inte hålla sin publik kvar om han inte levererade. Och det som funkar live är inte det som funkar på skiva.
Vad gäller "Early Roman Kings" har jag ingen aning om hur det är. Som jag skrev lyssnade jag på det tillgängliga fragmentet en gång och tänker inte lyssna igen innan vi har en mer komplett version. De två verser jag hörde lät helt ok, men helhetsintrycket var splittrat. Bra sång, men lite för välbekant musik. Jag har ingen aning hur låten i sin helhet under fem minuter och den kan mycket väl vara en höjdare. Eller också ännu en "Someday Baby" (ok, men inget jag lyssnar ofta på). Vi får se.

[Elston]

Fast egentligen är det väl oväsentligt hur lång en låt är. Eller en film, för att tänka på R&C. Det är vi som är så obsessed av hur många minuter Highlands, eller Tempest, eller Early Roman Kings är.
Så länge verket ifråga förmår hålla intresset uppe hos åhöraren/åskådaren förstås, som du skriver, Tobias.
Det var väl i samband med just R&C, vill jag minnas, som Bob sa nåt i stil med att great art is supposed to stop time (för att nu göra en Jonah Lehrer ...).
Och visst är det så. När man fångas av ett konstverk, vare det en sång, en film eller en tavla, så stannar tiden.

[Fajersson]

Fast egentligen är det väl oväsentligt hur lång en låt är. Eller en film, för att tänka på R&C. Det är vi som är så obsessed av hur många minuter Highlands, eller Tempest, eller Early Roman Kings är.
Så länge verket ifråga förmår hålla intresset uppe hos åhöraren/åskådaren förstås, som du skriver, Tobias.
Det var väl i samband med just R&C, vill jag minnas, som Bob sa nåt i stil med att great art is supposed to stop time (för att nu göra en Jonah Lehrer ...).
Och visst är det så. När man fångas av ett konstverk, vare det en sång, en film eller en tavla, så stannar tiden.

Håller med dig, men den snutt av Early Roman Kings fångade inte mig, och den stannade verkligen inte tiden.