Vet inte hur det med er andra men det är en sak som slår mig efter åtskilliga genomlyssningar sedan i fredags. Jag har inte några favoriter (eller favorit) som står ut vilket jag nästan alltid har (även på sådana skivor som TOOM, BOTT etc). Höjdpunkterna skiftar vid nästan varje genomlyssning och tillfälle. Även om det är tidigt att säga det så ÄLSKAR jag alla låtarna på ett eller annat sätt. Jag säger inte att jag håller någon låt lika högt som ex TUIB eller NDY (inte ännu i alla fall 
) vilket kanske förklarar varför jag ser en fantastisk låt som Meet Me In The Morning som utfyllnad.
Eftersom jag noterar samma tendens, att folk verkar föredra olika låtar, i nästan alla recensioner och polls så undrar jag vad ni andra tycker om det. Är det ett styrkebesked eller kan det vara ett nyhetens behag av att ha ett nytt Dylan album i händerna att (jag) fullständigt Älskar alla låtarna? Kommer man i framtiden att känna en viss negativitet över att det kanske inte finns en sån där riktig Dylan-klassiker på Tempest. För inte kan väl alla låtar vara så j-a bra som det känns just nu?
Vad tycker ni det säger om skivan att åsikterna om höjdpunkter, favoriter etc skiljer så mycket? Känner inte igen det för nästan någon av Dylans övriga skivor.
Dags för en genomlyssning till innan sömnen får ta över. Undrar vilken låt man tar med sig i natt? 
Jag var just på väg att gå och lägga mig och så kommer du, Sven, med detta suveräna inlägg! Gör inte så mot mig just när jag håller på att dansa in i sovrummet till tonerna av Soon after midnight! Välkommen hit till forumet! Kul!
Det är jäkla bra frågor du ställer och mitt svar just nu ikväll, Soon after Midnight, blir osammanhängande. Jag har ingen aning.
Men jag hör, när jag hör Tempest, det som du är inne på, en skiva så fylld av låtar som är bäst just nu. Och imorgon, Och mitt på dagen. Jag pendlar och far mellan alla dessa (utom ERK, som också är jättefin
) och vet inte var och hur jag ska landa.
Om jag för ett ögonblick tänker på Together Through Life - TTL - för att ta den närmast föregående (Christmas in the Heart, God bless it! är en helt annan historia) och gör en jämförelse så vet jag att där fanns/finns ett antal låtar som jag bara fullständigt älskade och gör så än idag. Sedan fanns det ett par stycken som jag inte känner lika mycket för. Man kan ju gå bakåt i tiden, om man vill, och jämföra tills ögona blör´men det är ju meningslöst.
Vad är det Bob gör just nu? I denna stund? Vad betyder det för mig, nu? Vad känner jag just nu, då jag hör hans senaste verk?
När det gäller Bob så bejakar jag allt som har med min känslomänniska att göra. Jag klär av mig jobbmasken och träder in i det riktiga livet.
Tempest knockar mig totalt. Hela spektrumet av allt det välbekanta han gör, må det vara murder ballads eller 12-bar blues. Jag kan inte rationellt förklara det, just nu, vare sig för mig själv eller någon annan. Alla dessa låtar har under dessa få dagars intensiva lyssnande, alla varit bäst, någon gång under resan. DET är länge sedan jag har varit med om. Om någonsin.
Om det är ett styrkebesked från Bob eller nyhetens behag, som du är inne på, ja, time will tell. Just nu är jag lugnt, stilla och obevekligt övertygad om det förra. Mästerverk.
