Alldeles nyss kom jag ihåg hur det gick till. Det var innan det officiella släppet, helgen innan. Förmodligen lördagen den 8 september.
Allt vibrerade ju då, vid den tiden, en ny skiva på gång. Jag minns inte om jag fick ett tips eller hur det var men jag gick i alla fall in på Skivfönstret (i salig åminnelse) på Götgatan i Stockholm och frågade försynt om de hade något intressant under disken. Och det hade dom!
. Det blev en magisk helg. Minns hur jag stod ute på min balkong och rökte med en öl i handen, med hörlurar på, HÖG volym och rockade röven av mig till Lonesome Day Blues.
När den 11:e september kom, var det något helt annat som gällde, hela dagen, hela natten, hela resten av tiden.
Så småningom återvände jag förstås, till skivan. Många gånger.
Jag kommer att fortsätta "rejva" över Mississippi tills jag faller i graven. Så den åker med utan snack.
Allt det här "eklektiska" (om det nu är ordet) med den här skivan är alltid så fascinerande. Det första steget i det som vi nu har sett, hört och upplevt under 2000-talet. I alla möjliga olika former.
Journalist i Rom 2001 (de har lyssnat på L&T innan intervjun): "You can dance to it"! Bob: Oh, I´m sorry!" :-)
(Ja, nå´t sånt, kommer inte ihåg ordagrant just nu och orkar inte plocka fram intervjun, men, ja, hehe...)
Den andra låten jag väljer måste bli High Water. Framförallt för att den totalt knockade mig då jag hörde den första gången (dvs innan 9-11) med sin helt suveräna symbios av text (apocalypse anyone?) och musik. Och för att han nästan alltid (alltid!?) gör den så makalöst bra, live, genom åren. En låt som betyder mycket för honom. Och för mig.
Tredje valet blir en sådan där sak som jag bara inte kan passera. Jag skulle vilja välja Sugar Baby, homesafe, och det ÄR en underbar sista låt. Eller Lonesome Day Blues som alltid får mig (förutom att rocka röven av mig) att må så jäkla bra. Summer Days. Moonlight. Vilka låtar.
Men det blir Po´Boy. Helt underbar låt! Ljuvlig melodi, småjazzigt stuk och det är "Bob Dylan-brand" all over it: Text med så många bottnar och inte minst...Humorn...
Frasering från en helt annan värld! Åh, vilken frasering och åh vilken läcker melodi! Po´Boy satt som ett smäck då jag hörde den första gången och så är det än idag.
All hail to "Love And Theft"!