Givetvis tycker även jag att detta är spännande, och är självklart ooooerhört nyfiken på denna skiva. Som egentligen känns som en drömskiva för mig. Har alltid älskat Bob The Crooner, ända sedan jag fick njuta av låtar som "We three" från 86-turnén, "I'm in the mood for love" från 88 och många många fler.
Att jag inte helt kan ta till mig den här låten, som i mina öron tyvärr störs av den, som jag upplever det, mer än lovligt svajiga sången, det är verkligen ingen "sågning", Nattmaran, lika lite som mina kärleksförklaringar till så mycket annat som Bob gör är en "hyllning".
Jag försöker uttrycka vad jag upplever, och det är allt. Så när jag nu inte kan älska detta till hundra procent så är det bara ett konstaterande. Med viss sorg i hjärtat kanske, när jag läser om hur så många av er andra älskar det.
Men ... that's life.
To quote ol' Blue Eyes