Dags!
Kikar på dem på Nalen.
"Inte hört så mycket men det jag hört var Dead fast med mer sydstatsrock/r&b/Black Oak Arkansas/Lynyrd Skynyrd och raspigare röst än Jerry Garcias mjuka och blekare texter än Robert Hunters, men visst Deadish enough", slängde jag ur mig i höstas.
Mm sist på bollen här.
Så jag köpte första och senaste skivan för att lyssna in mig lite.
Nja låtarna fäster inte riktigt lika lätt som en Dylan-, Dead- eller Feat-låt, lite tunna texter.
Och hesrösten ligger nästan åt nowadays-AC/DC till. Nej men Neal Casal kunde gärna få sjunga för mig om man säger så.
Och den tuffa "rebelliska" knarkimagen känns fånig, kolla merchsidan.
Tulsa Yesterday på första skivan har intro och mellanspel plockade från Deads
Birdsong och
Star or Stone på senaste skivan är lite Youngs
Old Laughing Lady men det är bra låtar.
Senaste
Barefoot in the Head har tydligt kortare låtar och en läcker rymdklang på piano och annat, ett stänk gott funky stuff får krydda sig in också.
Den där debutskivan var mer traditionell southern rock och lät en del halvgoda låtidéer rulla på väl länge. Alla låtar, bra som dåliga, kanske inte måste dra mot 10-minutersstrecket.
Men detta blir kul!
Även om alla låtar och skivor inte är super, så säger alla att de är suveräna live och det tror jag också.
Bra musiker, jamattityd, setlistetombola och americanatänk blir liksom inte fel.