Det var jäkligt skoj igår, i Köpenhamn. Jag stod längst fram i Golden Circle hörnan mot Piten, Keith's sida, och såg ett band som var bra mycket bättre än i Tele2 Arena för drygt 3 år sedan. Blueslåtarna satt perfekt, It's Only Rock'n Roll och ett par andra gjordes något lite släpiga och gött skitiga, och de 2 sångerna som de byter ut från konsert till konsert blev Under My Thumb och Doo Doo Doo Heartbreaker. Hela konserten satt som en smäck. Har sett dem 8 ggr, och detta var den klart bästa. Hoppas att ni får det lika najs i Stockholm 
Kan i huvudsak säga att mina intryck av Stockholm är rätt lika de Bengt beskriver från Köpenhamn ovan. En två timmars rockfest somklart överträffade mina förväntningar. Visst, det kunde vara lite småsvajigt ibland, men det hör ju nästan till med Stones. Den outtröttlige Mick Jagger är ett fenomen på många vis och även de andra gubbarna är uppenbarligen gjorda av exceptionellt slitstarkt virke.
De två överraskningslåtarna (nåja) denna kväll var Under My Thumb och Sweet Virginia. Vad gäller den förstnämnda hade jag mycket hellre hört Dancing with Mr. D, men vad gäller det andra valet kan jag absolut inte klaga. Allra bäst var (kanske föga överraskande) Midnight Rambler och från och med den låten var intensiteten på topp. Klockan 23.13, efter två timmar och en kvart på scenen, bugade de en sista gång för publiken. Från högtalarna strömmade sedan Bob Marleys Exodus, medan 55000 konsertbesökare sökte närmaste utgång. Det tog ett bra tag för mig att ta mig hem och jag har väl varit mer änn småseg på jobbet i dag, men det var det värt.
Det som länge fick mig att tveka att gå var de fullständigt sanslösa biljettpriserna, men så här dagen efteråt känns det som hyfsat väl använda pengar. Det här är en spelning jag kommer att minnas med glädje.
