Har påbörjat förvärmningen inför WOW och blir bara mer fascinerad av den här australiensiskan. Det är en svår konst att balansera humor och allvar utan att bli antingen en clown eller överpretentiös, men hon gör fan det och rockar dessutom samtidigt.
Sättet "
Dead Fox" tacklar samma saker som Neil Youngs nya skiva och 27-åriga Courtney lyckas låta väl så vis och betydligt mindre predikande; börjar inte med slogans, utan med en diskussion i grönsaksdisken eller vid ratten. "Man borde förbjuda bilar," funderar hon och stampar på gasen för att inte bli omkörd, livet är en ironi på en annan. Och mitt i det textrader som "Taxidermied kangaroos are lifted on the shoulders/A possum Jackson Pollock is painted on the tar".
"
Pedestrian At Best" som är en av de skarpaste och roligaste reaktionerna på plötslig berömdhet jag hört på länge.
Put me on a piedestal, I'll only disappoint you
Tell me I'm exceptional, I promise to exploit you
Give me all your money and I'll make some origami, honey"
History Eraser" och den där rusiga lyckan av att vara full och kär och inte riktigt minnas vad som hände, orden och intrycken som snubblar över varandra och knuffas för att hinna fram först. Mer än en artikel har kallat henne "en australiensisk Dylan" och det är en orättvis jämförelse som jag trodde vi skulle ha sluppit nu, men ibland kan jag förstå hur de hittar dit även om jag inte håller med.
I found an ezra pound and made a bet that if i found a cigarette i’d drop it all and marry you. Just then a song comes on: “You can’t always get what you want” – the Rolling Stones, oh woe is we, the irony! The Stones became the moss and once all inhibitions lost, the hipsters made a mission to the farm... Uppbyggnaden i "
Kim's Caravan". Jag vet inte om jag skulle kalla henne gitarrvirtuos, men hon solar utan skyddsnät.
God coversmak har hon också.
Breeders,
John Cale...
Och så den här
nästan löjligt söta duetten med flickvännen.
Och en
hel spelning från Bonnaroofestivalen som ger en föraning av vad vi kommer att få i Gbg.
Jo, jag gillar detta.