Det är svårt att tänka sig att denna film kunna få någon särskilt bred distribution, men jag gillade den. De ständiga hoppen mellan Stockholm och ett av Izzys återbesök i New York kan nog göra det hela rätt förvirrande för en tittare som börjar titta utan förförståelsen att Izzy bor i Stockholm, även om allt som egentligen är känd för hände i New York.
En svensk spelman som intervjuades i filmen kallade Izzy ”eldsjäl” (ett ord han hade vissa svårigheter att förklara på engelska), vilket förefaller som ett väldigt lämpligt epitet. Han har sina sidor, men det råder inget tvivel om att han lagt ner sin själ i det han gör och att han betytt mycket främst för den amerikanska folkmusikscenen, men också den svenska.
Bland de intervjuade i filmen finns Steve Earle (som har en rätt väsentlig roll), Pete Seeger, John Sebastian, Suze Rotolo och förstås Izzy själv, som gör en strålande insats som sig själv. Det verkar som att det mesta filmades för ca 10 år sedan.
På främsta raden i salongen satt Izzy själv, som kommenterade filmen medan den pågick. Tyvärr satt jag för långt bort för att höra vad han sa, men uppfattade något om att inga viktiga handlingar i hans kvarlåtenskap skulle stanna i Sverige, utan allt skulle till USA.
Filmen är ännu ett ”work in progress”, men jag tycker den version som visades var bra (vissa saker runt bl.a. ljudet behöver dock mer arbete) och jag tror t.ex. SVT borde vara intresserade av att visa den.