Författare Ämne: 10-talets bästa album  (läst 74 gånger)

Utloggad Hibbitt

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 1643
    • Visa profil
    • E-post
10-talets bästa album
« skrivet: 24 september, 2020, 04:31:37 »
Hej! Som en del vet hamnar jag i mitt umgänge kvartalsvis i olika omröstningar kring olika musikaliska spörsmål och vid varje decennieslut gör vi tex våra 15-bästa-listor (liksom varje årsslut.
Blev trots allt ingen Dylan, men jag lyssnar in mig på ca 50 varje år så det var 500 finfina album att närstudera...
For your pleasure kopierar jag in min lista här, med kommentarer till det hemliga sällskapet  :mellow: :rolleyes: och allt:


1. deLillos – Trist å være glad (1:a 2011)
2. Divine Comedy – Bang goes the knighthood (xxx 2010)
3. Anders F Rönnblom – Historien ligger framför oss/Atlantis studio (4:a 2016)
4. deLillos – Vi er på vei, vi kanke snu (1:a 2012)
5. Beckstrøm kvartett – Gjest i mitt liv (1:a 2018)
6. deLillos – La oss bli fri for all nostalgi (1:a 2017)
7. Jesu/Sun kil moon – 30 seconds to the decline of the planet earth (2:a 2017)
8. Roy Harper – Man and myth (1:a 2013)
9. Lars Lillo-Stenberg – Synger Munchs hjerteblod (3:a 2013)
10. Sven-Bertil Taube – Hommage (2:a 2014)
11. Dexys – One day i’m going to soar (2:a 2012)
12. Linda Thompson – Won’t be long now (4:a 2013)
13. Divine Comedy – Foreverland (7:a 2016)
14. Blomsterunge – The collected vocal and instrumental works of (3:a 2015)
15. Stefan Sundström – Fem dagar i augusti (2:a 2010)

Mm så fick det bli. Skitjobbigt.
Precis utanför: Eddie Vedders Ukulele songs, Richard Thompsons Cabaret of souls, Ulf Lundells Rent förbannat, deLillos Rett og slett livet, Rufus Wainwrights All days are nights - Songs for Lulu och Morisseys World peace is none of your business.
Sen kommer väl Joe Jacksons Fool, Waterboys Modern blues, Fairport Conventions Festival Bell, Lloyd Coles Broken record, Bob Dylans Tempest och Ole Paus, Niclas Frisk, Pete Williams, Albion Christmas Band, Damon Albarn, Nick Lowe och några till med deLillos, Sun kil moon, Taube, Sundström osv…

Mm fem deLillosiga titlar... Men jag älskar verkligen grejen. Melodikänslan, texternas vardagsbetraktelser, Larsarnas röster, nakenheten i det akustiska, det neilyoungska i det elektriska, det konsekventa, det envist egna, det ändå lättillgängliga, det personliga – en himla massa bra låtar i snygga konvolut.
Fyra svenska, fem norska, sex engelsksjungande blev det. Divine Comedy x 2 är från Nordirland GB, Harper är från Manchester men bor på Irland, Dexys är från tja Midlands/London och Kevin Rowland är från Wolverhampton, Sun kil moon är väl San Francisco tror jag och Linda Thompson är amerikanska i botten men verkat i Englands folkkretsar mest hela tiden.
Men detta var tufft… Ojojoj… Puh…
/Christer Hibbitt Herentz
...and if you hear vague traces of skippin' reels of rhyme to your tambourine in time...