Författare Ämne: Svedjedal recenserar Ricks  (läst 10520 gånger)

Utloggad Hynekism

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 317
    • Visa profil
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #30 skrivet: 04 januari, 2004, 18:26:25 »
Så har ännu en tråd urartat till att handla om gammalt kontra nytt: läs innantill, det var inte vad den här diskussionen handlade om. När det gäller relevans i den betydelse jag har använt så kan en ny artist just genom sin nyhet/ungdom betyda mer för unga, men det är (som jag har tagit upp med Dylan-exemplet) inte det enda kriteriet. (Vilket också Tobias pekar på).

"Min egen personliga syn på detta och andra kommentarer under denna tråd är att det finns absolut inget egetvärde i att jaga runt och försöka hitta det nyaste nya, det blir en slags absurditet av det hela till slut"

Det var Olof - vill jag minnas - som röt till över ett liknande påstående av Nils-Erik en gång i tiden och nu vill jag ryta lika högt.
 Jo det finns ett stort egenvärde i att söka det nya. Utan den nufikenheten hade världen inte haft några artister överhuvudtaget. Inte ens de du läser om i Mojo varje nummer.
Sedan är det den högst personliga aspekten - inte för "nyhetens" skull utan för att höra musik som är ny för en själv - för att upptäcka. Jag springer inte runt och "jagar det nyaste nya" men däremot är jag musikintresserad och vill upptäcka ny musik. Alla behöver inte göra det - det var heller inte vad som påstogs i diskussionen mellan mig och Pelle. Jag tror visserligen att det är nyttigt, men det är min högst personliga åsikt.
Vad som sades var att jag inte på samma sätt som t ex Pelle tror på ett "obejektivt" bra och menade att det ofta finns ett konsensus och instituitionaliserade "bra" kring vissa band dom gör att man kan hävda att de är objektivt bra, vilket de är i förhållande till exempelvis en viss rocktradition. För att göra en mycket lång historia kort så är jag mer intresserad av att ägna min tid (för det handlar ju om att välja) åt att upptäcka ny musik som jag inet vet något om och kanske kommer att förälska mig, i än att lyssna på 20 Grateful Dead-tejper för att det antas att en kruka guld väntar vid regnbågens slut om jag pentererar deras olyssninsgbara skal. Vem vet - kanske skule jag upptäcka GD om jag gjorde det (och man blir naturligtvis mer beredd att försöka när goda vänner manar en, men sorry Jörgen) men tiden räcker inte och jag tänker inte ägna mig åt dem (eller Bruce) för att de anses vara bra. Detta gäller ny musik också - ta Pelles exempel med White Stripes. Han fixar det inte och ägnar sig åt annat. Det är ett val man gör och i det valet jag gör är att gäna mig till större delen åt ny musik.
För att avsluta och driva in min poäng: att upptäcka den nya musiken i sig kan vara glädjande för mig som person också för att det ät något nytt (WOw, de här har jag aldrig hört talas om och de är så här bra! - det är både egoistiskt och altruistisk men jag är säker på att det ibland kan vara så att nyhetens absoluta nyhet är en del av nyhetens behag), kan gör att fler upptäcker bandet i fråga (Jörgen är ett skolexempel på detta, andra exempel är goda aspekter av hajpning) och ge världen (d v s fler personer) än mer bra musik.
 Det har ett egenvärde att ny musik upptäcks. Utvecklingen följer av detta. Utan ny musik ingen musik. Dra resonemanget så långt bak du kan så förstår du att det är på det viset. Punkt slut.  
 
SvD-artiklen har väl inte kommenterats för att den inte säger något nytt, framförallt inte något som vi inte redan har stött och blött här.  

Utloggad Hynekism

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 317
    • Visa profil
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #31 skrivet: 04 januari, 2004, 18:37:40 »
Citera
skal. Vem vet - kanske skule jag upptäcka GD om jag gjorde det (och man blir naturligtvis mer beredd att försöka när goda vänner manar en, men sorry Jörgen) men tiden räcker
För att stryka under: jag tror inte att det finns något här att upptäcka om inte lyssnaren hör det. Det finns inte där att upptäckas för alla. Liksom man inte är en idiot om man inte förstår vad som döljer sig under NMEs (urk) senaste rubriker så behöver man inte höra något i Dead eller Springsteen. För mig är värdet ungefär detsamma. Uppstår det inget i mötet mellan lyssnaren och artiste så finns det inte. Om man sedan förs dit med varsam hand av en kritiker eller en god vän eller idogt lyssnande så är det  i min åsikt en förändring som sker och göra att man fungerar tillsammans med konsverket/musikstycket. "Upptäckten" är snarare något jag vill kalla en förändring hos en själv i förhållande till verket.  

Utloggad AndersG

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 3628
    • Visa profil
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #32 skrivet: 04 januari, 2004, 19:28:34 »
Jag får väl delvis ta på mig skulden för att tråden urartat då jag först slängde in BKÖ som replik på artikeln du refererade till ur DN.

Som ett slags svar då:
Det finns en i det närmaste allmängiltig åsikt att kvalitet alltid skiner igenom, förr eller senare som gäller konst av vilket slag det än gäller.

Huruvida denna åsikt är så relevant kan naturligtvis diskuteras i det oändliga men för min egen del känner jag ingen större oro att ny musik av en viss odiskutabel kvalitet missas.

Naturligtvis är det så att en ny artist kan/bör betyda mer för publiken än för att förenkla det hela Lundell/Springsteen gänget, där håller jag med dig till fullo.

Skillnaden i vårt förhållningssätt till detta med ”ny musik” kan vara så enkel som att jag inte låter mig hänföras så mycket som jag gjorde i mina yngre dagar när jag hör något nytt, delvis beroende på att jag tycker mig ha hört mycket av det hela tidigare. Detta innebär ju dock inte att jag förkastar det hela, jag kan fortfarande tycka att det är bra ny musik.

Kan nämna som exempel Handsome Family som för mig är relativt nya som ett band som jag gillar men där jag ändå hör mängder med influenser från andra.


Det du skriver om att ”nyhetens absoluta nyhet är en del av nyhetens behag” och att detta gör att fler kan upptäcka ny musik kan ju stämma och Jörgen är ju ett bra exempel på detta fenomen i och med att han närmast hänfört och utan förbehåll tar in ett nytt band.
En tanke är ju ändå hur länge fascinationen inför varje nytt band håller i sig.

Och inte att glömma, naturligtvis är det så att jag som lyssnare måste få någon slags kontakt-utbyte med det jag lyssnar på, annars är det ju dödfött.


Är även villig att avsluta min del på denna numera urartade tråd.

Och vad är det som är så hemskt med NME nu då?
Har inte läst den på mycket länge men iaf förr hade de bra koll på det nya.

Anders G.

 
Politics is entertainment. It's a sport. It's for the well groomed and well heeled. The impeccably dressed. Party animals. Politicians are interchangeable.

Utloggad Elston

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6924
    • MSN Messenger - elstongunnn@hotmail.com
    • Visa profil
    • Myspace
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #33 skrivet: 04 januari, 2004, 19:30:20 »
När jag "läser innantill" så förefaller det mig att du, Hynek, var först med att poängtera skillnaden mellan gammalt och nytt när du skrev
"Men i dessa exemplifieringar - för den delen alltid när dessa saker diskuteras (d v s vad som är "bra") - så är det de gamla institutionaliserade som tas upp. Det vore bara uppfriskande med lite nya namn, artister där man genast har sett att de har en kvalitet som inte är att ta miste på."
Så där tycker jag inte du ska anklaga nån annan om du nu tycker att det "urartat" till att handla för mycket om denna distinktion.  

Var jag står vad gäller att upptäcka ny musik och vad gäller Grateful Dead och en massa annat är redan bekant. Men, för att ge detta ämne lite DC, var står Bob? Är han så ointresserad av "ny" musik som han vill låta påskina? Ser framför mig hans nervositet när han i MTV-intervjun 1993 blir tillfrågad om vilken "current music" han uppskattade. "Current music?", "most of it sounds defective to me,makes me restless". Han nämner dock något om att Manic Street Preachers låter okay. Men är detta nån sorts fasad eller ägnar han verkligen ingen tid åt att lyssna på nyare musik? Inte för att jag tror att nån här ska veta det, jag noterar mest hans attityd att det alls inte är nödvändigt att bry sig om vad som gjorts de senaste decennierna. För mig är det det, men måste det vara så för alla???
Beyond the horizon, the sky is so blue
I've got more than a lifetime to live loving you

Utloggad Elston

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6924
    • MSN Messenger - elstongunnn@hotmail.com
    • Visa profil
    • Myspace
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #34 skrivet: 04 januari, 2004, 19:37:57 »
"Det du skriver om att ”nyhetens absoluta nyhet är en del av nyhetens behag” och att detta gör att fler kan upptäcka ny musik kan ju stämma och Jörgen är ju ett bra exempel på detta fenomen i och med att han närmast hänfört och utan förbehåll tar in ett nytt band.
En tanke är ju ändå hur länge fascinationen inför varje nytt band håller i sig."

Tja, det vet jag förstås inte. När det gäller Fiery Furnaces så handlar det bara om en vecka, men nog känns det som att den första förälskelsen håller på att utvecklas till en djup kärleksrelation. Och när det gäller First Floor Power så är de, efter några år, en del av mitt liv som ligger mig så varmt om hjärtat att det skulle kännas som en amputation om jag tvingades skiljas från dem. Nä, för mig spelar det ingen roll om jag upptäcker artister som just börjat eller som bara finns på skiva för att de dog för 30 år sen, som i fallet T-Bone Walker. Drabbas man så drabbas man. Tidsfaktorn är, för att använda ett ord som dykt upp ofta i denna tråd. fulkomligt irrelevant för mig.
Beyond the horizon, the sky is so blue
I've got more than a lifetime to live loving you

Utloggad Hynekism

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 317
    • Visa profil
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #35 skrivet: 04 januari, 2004, 20:12:54 »
Citera
När jag "läser innantill" så förefaller det mig att du, Hynek, var först med att poängtera skillnaden mellan gammalt och nytt när du skrev
"Men i dessa exemplifieringar - för den delen alltid när dessa saker diskuteras (d v s vad som är "bra") - så är det de gamla institutionaliserade som tas upp. Det vore bara uppfriskande med lite nya namn, artister där man genast har sett att de har en kvalitet som inte är att ta miste på."
Så där tycker jag inte du ska anklaga nån annan om du nu tycker att det "urartat" till att handla för mycket om denna distinktion.  

Var jag står vad gäller att upptäcka ny musik och vad gäller Grateful Dead och en massa annat är redan bekant. Men, för att ge detta ämne lite DC, var står Bob? Är han så ointresserad av "ny" musik som han vill låta påskina? Ser framför mig hans nervositet när han i MTV-intervjun 1993 blir tillfrågad om vilken "current music" han uppskattade. "Current music?", "most of it sounds defective to me,makes me restless". Han nämner dock något om att Manic Street Preachers låter okay. Men är detta nån sorts fasad eller ägnar han verkligen ingen tid åt att lyssna på nyare musik? Inte för att jag tror att nån här ska veta det, jag noterar mest hans attityd att det alls inte är nödvändigt att bry sig om vad som gjorts de senaste decennierna. För mig är det det, men måste det vara så för alla???
Delvis sant. Men bara för att man nämner det som en exemplifiering i en  något annan diskussion (vissterligen inom samma tråd) så betyder det inte att det var vad diskussionen om relevans handlade om. Vad jag vände mig mot var detta : "ett inlägg angående relevansen hos dagens artister jämfört med det i brist på annat äldre gardet." Som man kan konstatera redan i mitt Dylan-inlägg om relevans så är det knappast en svart vit debatt där nya artister anses vara relevanta och gamla irrelevanta. Om detta handlade inte vår inledande diskussion om Öijers relevans heller - från min sida. Och det vara väl främst utifrån den jag reagerade.  

"Det finns en i det närmaste allmängiltig åsikt att kvalitet alltid skiner igenom, förr eller senare som gäller konst av vilket slag det än gäller."
Åsikten må finnas och vara allmängiltig, men jag tror inte på den. Särskilt inte i så hög grad att jag tror att ny musik klarar sig utan lyssnare utan bara kommer till världen av sig själv.

"En tanke är ju ändå hur länge fascinationen inför varje nytt band håller i sig."
Vem vet? Men man kan väl inte ha den inställningen när man lyssnar på musik? Hmm....hur länge kommer jag att gilla det här? Istället för: det här gillar jag?
Jag tror på Jörgens modell (hur irriterande 20e inlägget om FF än är): Tuta & Kör!

"Och inte att glömma, naturligtvis är det så att jag som lyssnare måste få någon slags kontakt-utbyte med det jag lyssnar på, annars är det ju dödfött."
ja, något annat påstås ju inte. Jag plockar lika lite fram ett nytt band en andra gång om jag inte gillade dem som jag plockar fram Grateful Dead. Det är ju inte så att man lyssnar på ny musik tills öronen blöder för att den är ny (en andra gång vill säga).

"delvis beroende på att jag tycker mig ha hört mycket av det hela tidigare. Detta innebär ju dock inte att jag förkastar det hela, jag kan fortfarande tycka att det är bra ny musik."
Det tjatas mycket om det där. Visst görs det mycket musik som låter som musik som redan har gjorts. Men jag lovar: det görs lika mycket musik som inte låter som något som redan har gjorts - om man vill höra den. Det glädjer mig att du inte hör till dem som förkastar musik på den här grunden i alla fall.

NME är inte så bra länge. Överhuvudtaget är musikpressen, särskilt den brittiska, ganska så dålig. Delvis för att den följer samma 50+ trend som skivbolagen (pengarna finns hos en viss åldersgrupp som gillar musik från yesteryear) men också för att de inte riktigt verkar ha något upptäckarlusta ens inom dessa ämnen. Artiklarna om Bob och Bruce och Stones har stagnerat trots att det rimligtvis borde gå att skriva ur nya vinklar. Men mest saknar jag tidningar som vågar breda ut sig på mer okända områden eller bara göra långa och bra (annorlunda) intervjuer med intressanta artister, bolag och producenter. Wire är bra, men det borde finnas utrmme för fler liknande aktörer.

Ok, ämnet är väl rätt så uttömt. Inga hårda känslor. Mjuka kuddar och smileys.  

Utloggad Hynekism

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 317
    • Visa profil
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #36 skrivet: 04 januari, 2004, 20:15:15 »
Citera

Jag tror på Jörgens modell (hur irriterande 20e inlägget om FF än är): Tuta & Kör!

 
Jag menar naturligtvis total entusiasm tills man tröttnar eller fortfarande älskar.  

Utloggad Elston

  • Precious Angel
  • *******
  • Antal inlägg: 6924
    • MSN Messenger - elstongunnn@hotmail.com
    • Visa profil
    • Myspace
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #37 skrivet: 04 januari, 2004, 23:04:25 »
Mmmm...mjuk kudde. För att få en förhoppningsvis god natts sömn inför måndagens arbete. Och så är det helg igen. Asså, jag har givetvis inget emot en massa ledighet, men är jag ensam om att känna mig vid det här laget helt vilsen? Och på något sätt längta efter ordning igen. Måndag-fredag jobbar man. Lördag-söndag är man ledig. Så vet man vad som gäller. Ruskigt vad skadad man måste vara som kräver denna ordning  :unsure:

Visst. Jag vet. När jag förälskar mig, i detta fall i detta band som jag kanske inte ska nämna mer   :D , så blir jag lätt påfrestande. Men jag vill ju så gärna att andra ska förälska sig som jag gjort! Må det vara mig förlåtet  :(
För det görs, som Hynek påpekar, faktiskt musik som inte låter som musik du hört tidigare. Inte för att det måste handla om originalitet för originalitetens skull. Men ett personligt uttryck. Just syskonparet Friedberger från Chicago har jag aldrig ens vetat att de existerar och så går de in i en studio och åstadkommer detta på tre dagar  :blink: och klipper till mig i solar plexus. Klart jag skulle kunna leva vidare och må bra utan att ha hört detta. Skulle kunna leva och må bra utan att känna till thailändsk mat, spanskt vin, Hartleys eller Cronenbergs filmer, m.m., m.m. men detta är väl egentligen ganska enkelt, tycker jag. Det finns en massa spännande och givande upplevelser därute och har man minsta möjlighet att fortsätta att ta dem till sig så varför skulle man inte det???

Men frågan kvarstår. Ser Bob saken annorlunda eller är det ännu en mask han tar på sig när han "spelar" ointresserad av "ny" musik?
Beyond the horizon, the sky is so blue
I've got more than a lifetime to live loving you

Utloggad Hynekism

  • Landlord
  • *****
  • Antal inlägg: 317
    • Visa profil
    • E-post
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #38 skrivet: 04 januari, 2004, 23:23:59 »
"Men frågan kvarstår. Ser Bob saken annorlunda eller är det ännu en mask han tar på sig när han "spelar" ointresserad av "ny" musik?"

Faan vet hur han ser saken - men nog tror jag att han hör ny musik som han uppskattar. Men han låter det knappast skina igenom mer än en gång per decennium. Beck? Visst gästade han Bob vid något tillfälle?

Pelle

  • Gäst
Svedjedal recenserar Ricks
« Svar #39 skrivet: 04 januari, 2004, 23:35:48 »
Och han frågade Ryan Adams vad "Whinding Wheel", tror jag det var, handlade om. Men nja, förutom Jewel, Waifs...tror jag att han ägnar sig mer åt "that oldtime religion", det han tror på:Hank, Jimmie, Charley m.fl
Men vem vet.
Någon journalist kanske skulle göra som Jan Gradvall när han intervjuade Jagger:prata uteslutande om musik.