Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - egoBen

Sidor: [1] 2 3 ... 222
1
Dylan / SV: Tour 2021
« skrivet: 04 december, 2021, 23:53:49 »
Bob Dylan
Hershey, Pennsylvania
16 November 2021


Att se Bob Dylan live numera känns nästan otänkbart, men vi skulle göra det! Rough and Rowdy Ways Worldwide Tour 2021-2024. Biljetter fixade. Den här resan var påtänkt sedan nästan två år tillbaka. Och det var ren tur att våra ärenden matchade perfekt med Bob Dylans nya turné, och att vi europamänniskor fick bli insläppta till USA exakt i rätt tid. Otur i kärlek, otur i spel, otur i det mesta, men tur i konserter. Jag skippade frukost och var för nervös för att äta på flygplatsen så jag beställde snabbt cashewnötter och en gin & tonic på planet. Åtta timmar senare landade vi i New York. Ingen kö alls till immigration. Det är ju nästan ingen som reser till USA. Några dumma/passionerade svenskar som ska se Bob Dylan bara.

Ulrika fyllde år och vi gick till jättegamla puben Ear Inn i Tribeca, där vårat hotell låg, och stannade kanske lite för länge men det var varmt utomhus, trots november. När dom stängde uteserveringen gick vi in och tog några öl till där inne, eller kanske whisky sour, billigare med såna grejer i USA, och vi träffade bland annat en kille från Seattle som är med i ett svenskt sällskap där uppe, han gav mig sin mailadress, mer minns jag inte av det mötet, men jag har kvar mailadressen. Vi var i New York för att se bandet Luna som vi också följer, vi såg tre spelningar när vi kom fram, sen drog vi till Philadelphia. Och sen skulle vi se Bob Dylan live för första gången sedan 2019! Tog tåget till Middletown i Pennsylvania, det ligger bara några kilometer från det berömda kärnkraftverket på Three Mile Island, vi pratar alltså om Harrisburg. Sannolikheten att det skulle hända var ju som bekant nästan lika med noll så det hände nästan inte. Jag fick se dom skräckinjagande skorstenarna, som fortfarande står kvar trots att kärnkraftverket är nedlagt, på håll, och jag prickade av ännu en sevärdhet på min lista. En annan sevärdhet jag är stolt över att ha sett är OS-arenan i Seoul, ni vet där Ben Johnson vann 100-metersfinalen 1988 men visade sig vara dopad. Det är något med katastrofer jag finner tilldragande.

Hershey är the sweetest place on earth. Det är deras slogan och man förstår varför. Choklad choklad choklad. Nästan alla gator heter något med choklad. Chocolate Avenue osv osv. Men det är knappast en stad, inte så som vi tänker oss en stad. Det är en stor huvudgata, typ E18, med några butiker kantade längs med, och där finns en fantastiskt vacker teater. Hershey Theatre. Bob Dylan spelar ikväll. Jag har lyssnat massor på Rough and Rowdy Ways och var spänd som en dansk spion i Spanien. Teatern är fantastisk, guld och stor rymd i foajén och lugn och skön känsla. Ingen visade covidpass trots att det egentligen behövs. Få hade munskydd trots att det egentligen krävs. Det var otroligt lugnt och behagligt inne på teatern inför konserten. Vi drack lite Bourbon med is i stora muggar och snackade med vår nyfunne vän Mike som skulle köra oss till nästa resmål dagen efter. Sen gick vi in. Det började inte bra. Watching the river flow och Most likely you go your way är inte så kul att höra helt enkelt, låter bara trist och oskarpt helt enkelt. Men sen började första låten från nya skivan, I contain multitudes. Nästan knäpptyst på teatern. Och jag andades djupt och bara försjönk med. Det är en nyskriven låt av Dylan och det märks att han älskar sina nya låtar. Det var inget elektriskt framförande, men det stilla och lugna passade mig perfekt, jag kunde njuta och lyssna noga på texten och bara känna glädje över att vara på plats och se och höra Bob Dylan sjunga sina nya magiska låtar. Älskar den låten djupt. I paint landscapes, I paint nudes.

Han gör False Prophet och sedan When I paint my masterpiece där han lägger till ordet chocolate: “newspaper men eating candy… chocolate!”. Det är underbart, underbart att Bob Dylan är glad. Black Rider, måste jag nog skriva mer om en annan gång, det är en stod höjdpunkt, med Bob fullkomligt i trans när han sjunger den live nu, men vi går till I’ll be your baby tonight, och precis som dom två öppningslåtarna, igen i arrangemanget från den streamade Shadow Kingdom-specialen tidigare i år. Sedan kommer My own version of you, en personlig favorit, om att snickra ihop ett eget litet monster av olika kroppsdelar och gestalter. “I’ll take the Scarface Pacino and The Godfather Brando / Mix it up in a tank and get a robot commando”. Det är på något sätt otänkbart att Dylan sjunger så här galna textrader, men ändå så spot on, så rätt, och han älskar att sjunga dessa heltokiga grejer. Jag njuter för varje mugg. Sipp. Min Bourbon börjar ta slut. Jag köpte nog förresten ett visset gammalt vitt vin och tog med in till min plats, “vill du ha kvar isen” frågade dom när jag köpte men jag sa tyvärr nej, is till vitt vin är ju inte direkt så man gör men på en konsert är det gott med något som svalkar. Så jag drack ljummet vitt vin ur en sportmugg med sån där ful pip man kan stänga locket på. Samma som jag drack Bourbon ur. Urfånigt. USA. I’m gonna make you play the piano like Leon Russell… alltså den texten är så underbar.

Early Roman Kings har inte varit bra sedan Stu Kimball spelade maracas på den låten live, för det var så bisarrt. Okej den svänger ibland, Dylan fräser ibland, men nästa låt tack. To be alone with you är ett mästerverk. Med den nya texten, och låten är numera en mördarballad, inte en enkel bagatell om att vara ensam med någon man vill byta löständer med. Nu har han ställt till det rejält för sig, dödat någon? Och sedan rullar Key West igång, det är ju ändå topp tre från nya skivan, inte minst för att jag har så fina minnen från Key West. Green Parrot Bar på 601 Whitehead Street. Där tiden stått stilla, och det är inte långt till Hemingways gamla hus, där katterna har sex tår. Bob Dylans Key West handlar om något annat, men det är där man får ro, Key West is paradise divine. Älskar den låten ända in i smalbenet. Satt bredvid en kvinna, jag började prata, hon jobbade på en skola och hon skulle se Bob Dylan för första gången. Jag tyckte lite synd om henne, det är inte en smal sak att älska Bob Dylan live. Men hon var amerikansk och artig, men det brann nog lite i hennes superkristna hjärna, hon ville nog ändå skrika lite och kanske skrika fula ord, riktigt fula ord. Hoppas det i alla fall.

Och så Gotta serve somebody på det. Wow. Den hänger kvar sedan 2019 och bara äger. Så som kidsen säger, eller sa. Den äger. Har man inte skakiga knän efter den har förmodligen luften i alla fall gått ur däcken. Vilken explosion till låt i den här annars ganska stillsamma setet av låtar. Som det brukar heta, värt hela biljettpriset. I’ve made up my mind to give myself to you är en annan topp tre för mig, denna undersköna vaggvisa som kan smälta vilken isglass som helst igloo, twister eller piggelin, välj själv, men smälter det gör dom alla. Teatern är så vacker och fin och när man sitter i en sådan lokal funkar det alldeles utmärkt att bara titta upp, runtomkring, och njuta av känslan och stämningen och det varma ljuset och ljudet och sedan kan musiken komma i andra hand ibland, det är helt okej, vi är bara människor, och det är därför människan bygger vackra hus. Men låten är det sannerligen inget fel på, det är en av Bob Dylans alla underbara gåvor till mänskligheten, och människan blir lite snällare och vackrare efter varje lyssning, för det är så konsten fungerar, antingen blir vi arga eller så blir vi inte arga. Jag tänker inte bli arg i Hershey. Igloo.

Och Bob Dylan säger it’s very sweet up here, very sweet. Han skrattar. Han är ju ändå i Hershey, the sweetest place on earth. Och han skojar lite med sina musiker. Goodbye Jimmy Reed och det är rock. Och så har jag vägrat höra nya arrangemanget av Every grain of sand för jag ville höra den live, på riktigt, och jag förstår inte alls vad folk kan tänkas ha emot den. Älskar låten. Det passar alldeles utmärkt att plocka in den som avslutning och låta publiken gå hem med den i huvudet. Varje en av oss.

Vi vandrar sakta ut i den mörka svala natten och åker till en bensinstation och köper hamburgare i pretzelbröd och öl och choklad och chips och sedan lägger vi oss i hotellsängen och tittar på amerikansk teve och njuter av minnet av en fantastisk dag i Hershey. Dagen efter blir lika bra för då ska vi till Annapolis och bara njuta och sen ska vi se Bob i New York och Port Chester. USA är ett vackert land, det är ett fult land, som det går att både älska och hata, men när tangenterna plinkas och plonkas på rätt sätt brukar det ändå vara ett ganska fantastiskt land att vara i. Särskilt att se konserter i. Att se Bob Dylan inte minst.

2
Om forumet / SV: Love and Theft 20 år!
« skrivet: 12 september, 2021, 13:06:57 »
Tack och bock för det! :d2:

3
Är glad att Red River Shore hamnade högt!

4
Dylan / SV: Poll: Rough and Rowdy Ways - 3 bästa låtarna
« skrivet: 06 mars, 2021, 17:55:59 »
Känns nästan större än presidentvalet. Men det var ganska enkelt. Key West, I’ve made up my mind och självklart århundradets kanske mäktigaste låt (låt känns ynkligt om detta verk) Murder most foul. Bubblaren är förstås I contain multitudes för det är en briljant låt, med briljant text, lika bra sång. Som dessutom gjordes en enastående cover på av Emma Swift väldigt snabbt. Men en extra liten tanke skänker jag Black rider. Den här skivans Tin angel i känslan? Får se om denna skiva blir lika klassisk som hans tidigare mästerverk. Mycket tyder väl på att den redan bedöms som det men än är jag inte helt övertygad men det kommer säkert. Som ett vin... men allt bedöms ju efter Bobs skala. Så det är hård konkurrens. Inte för att det behöver tävlas.

5
Dylan / SV: "Samma melodier" eller Dylans musikaliska rötter
« skrivet: 19 januari, 2020, 17:35:59 »
Listan på Dylans melodistölder kan ju göras lång. Mycket lång. Fortsättning följer? 😊

6
Andra artister / SV: Kinky Friedman
« skrivet: 22 november, 2019, 21:57:25 »
Kinkys nya skiva alltså. Behöver inte ens höra hela förrän jag vet. Detta är bra så in i skärbrädan alltså! Resurrection! Lyssna på Spotify! Glädje sväng mening.


7
Dylan / SV: Bob Dylan 2020
« skrivet: 11 november, 2019, 20:41:20 »
:d2:
Japp varenda artist man följer verkar vara mellan 70 och 80 eller värre nuförtiden.
Hur gick det till?
När vi själva är så unga än?  :d2: ^_^

Hursomhelst - undras vad de 100 dagarna mellan legsen i vinter ska användas till.
Konst? Järngrindar? Bourbon? Skivinspelning? Tapetsera om? Semester?

Han lär ju inte sitta sysslolös i alla fall. Så något kul för oss blir det säkert. Går ju alltid att hoppas på en ny skiva med egna låtar. Oavsett vad så rullar tåget vidare och det är kul!

8
Andra artister / SV: Dom Dummaste
« skrivet: 30 september, 2019, 11:07:49 »
"Kultfigurerna i den hemliga duon Philemon Arthur & The Dung och rockbandet Dom Dummaste samarbetar. Nu släpper de låt och video ihop. DN har fått ett livstecken från de hyperskygga artisterna – via mejl."
DD & PAATD på skiva + stort 40-årsspektakel live.

https://www.dn.se/kultur-noje/bandbroder-i-forkladnader-och-pa-suddiga-bilder/
https://www.playhouseteater.se/dd-40-live.aspx

 ^_^

Såg detta och tänkte förstås på dig! Hade gått om jag kunnat!

9
Om forumet / SV: Vägs ände?
« skrivet: 29 september, 2019, 22:48:53 »
Använd Facebook gratis istället. Varför betala?  :huh:

15+ års sökbart arkiv kan vara en orsak. Bland många.

Jag det finns mycket information som är väl värd att sparas 4-ever. Jag söker själv äldre trådar då och då.

10
Tack Tobias!!! Vi ses snart igen. 😊

11
Dylan / SV: Quiz
« skrivet: 06 juni, 2019, 11:32:15 »
Fick 19 av 20, borde varit 20. Gjorde samma slarvfel som jag gjort tidigare, på den här frågan:

Chronicles finns som ljudbok på svenska. Vem läser texten?
1 Örjan Ramberg                  X Mats Gellerfelt          2 Ludvig Josephson

Valde Mats Gellerfelt, men han översatte ju boken, han läste inte in den.
(Har inte hört Rambergs inläsning och inte läst den svenska versionen, håller mig till originalspråket).

En luring. Jag svarade Örjan för han gjorde det men Ludvig läste in den till P1. Underbar inläsning.

12
Dylan / SV: Rolling Thunder Revue: A Bob Dylan Story by Martin Scorsese
« skrivet: 04 juni, 2019, 13:40:10 »
Bara en stilla fråga ... är det några som planerar nåt sorts gemensamt tittande den 12:e? I Stockholm nånstans?

Jag funderade på samma sak. 😊

13
Dylan / SV: Quiz
« skrivet: 29 maj, 2019, 09:04:34 »
Lättare än vanliga quiz vi har i dessa sammanhang men jag kan ändå inte alla frågor. Bra quiz! 😊

14
Dylan / SV: Anteckningar från Spanien (visst Dylan-innehåll)
« skrivet: 12 maj, 2019, 15:27:23 »
Finfin rapport, tack Tobias! Det var supertrevligt att umgås med dig!  ^_^

15
Dylan / SV: Bob Dylan 2019
« skrivet: 29 april, 2019, 10:46:57 »
Värdigt inslag i Barakaldo.
 :d2:
Första sedan 2012, 30 oktober, enligt bobdylan.com, men enligt dem spelades den inte igår. Minns inte från 2012, bara 2009.

Jätteroligt att Dignity dyker upp, synd bara att den ersatte Cry A While  :angry: Gillade arret väldigt mycket  :party:

Dignity spelades senast i Grand Prairie 1 november 2012, och innan dess 31 mars 2009, så den är välkommen i setlistan  :d5:

Här kan man ladda ned en ljudfil (ganska dålig kvalité): https://www.mediafire.com/file/94hu14p0ba7kmdy/Dignity.m4a/file  :d2:

Alltid kul med lite udda inslag. Hoppas på att få höra den i Sevilla. Men inte hela världen om han går tillbaka. Go Bobby!

Sidor: [1] 2 3 ... 222