Tre skivor jag lyssnat på i dag:
Lee Dorsey - The Definitive Collection
Allen Toussaint-producerade inspelningar från 60-talet med en av New Orleans lokala legender, Lee Dorsey (1926-1986). Här finns klassiker som "Ya Ya", "Get Out Of My Life Woman", "Working In The Coalmine", "Holy Cow" och ett 15-tal andra låtar. Som ni kanske förstår är det här en alldeles ypperlig skiva.
Solomon Burke - King Of Rock'n'Soul
Denna budgetsamling är i princip en ompaketering av den skiva Burke spelade in för det lilla skivbolaget Infinity Records 1979, "Sidewalks, Fences & Walls", med några extra spår. Skivan saknar dock helt information om inspelningarnas ursprung och paketeringen har en utpräglad lågbudgetkänsla. Ljudet är dock bra och musiken inte bitvis utmärkt, om än inte riktigt i klass med Burkes klassiska Atlantic-inspelningar från 60-talet.
Det starkaste argumentet för att äga dessa inspelningar är utmärkta "Sidewalks, Fences And Walls", som Burke framför med samma kraft och känsla som kännetecknar de flesta av hans inspelningar. Även under sent 70-tal, när soulpubliken vant sig vid en mer sofistikerad ljudbild än vad som var gängse ett tiotal år tidigare, fortsatte Burke att spela in sina låtar i klassisk southern soul-stil.
"Sidewalks" spelades in av Bob Dylan 1987 (inspelningen började cirkulera nyligen, som framgår av annan tråd) och är ännu ett exempel på Dylans förmåga att välja bra och lite oväntade låtar av andra att spela in.
Little Richard - Get Down With It: The Okeh Sessions
60-talet var nog en besvärlig tid för Little Richard. Trots ett flertal försök till comeback och att omfamna nya trender kunde han inte få sina nya skivor att sälja. Han var hopplöst förbisprungen och för en ny generation musikköpare var många av hans gamla skivor mer förknippade med Beatles och andra brittiska grupper än med upphovsmannen.
Under sin korta tid vid Okeh Records 1966-1967 spelade han i alla fall in ett åtminstone delvis lyckat album, där han bl a gör några inte oävna försök som soulsångare. Den bästa låten från dessa sessioner gavs dock bara ut som singel. "Get Down With It", inspelad i Abbey Road-studion i London, är en typisk Little Richard-rockare som står sig hyfsat väl i konkurrens med 50-talsklassikerna.
På 70-talet kom Little Richard på att det gick bra att leva enbart på gamla meriter. Så har det fortsatt. Den här skivan är måhända inte mer än en historisk fotnot, men ändå en rätt trevlig påminnelse om en tid då Little Richard åtminstone försökte komma med något nytt.
