Stunningly beautiful!
Vad vi ser och hör nu är något nytt. Igen.
2013 med mer eller mindre statiska setlistor har ett syfte, det är min starka upplevelse, Bob
on a mission. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det,
vad det är för något som händer. Men det har med både soundet, det tassande, dämpade uttrycket och det har med bandet som en egen "entitet" att göra.
Bandet är numera som en kammarorkester, en oerhört tight, samspelt, inkännande combo av musiker som tillsammans med sin chef hittar nya uttryck
och tar oss med på ännu en ny resa på svindlande höjder. De är så fantastiskt bra musiker att jag saknar ord, jag blir bara tårögd av glädje.
Vi var några som pratade om detta efter konserten; under pausen satt jag och försökte förstå vad vi just fått höra.
Det vi hörde var inte rockmusik, inte folkrock, inte folk eller pop. Det var, jag upprepar mitt ord från igår, mer som någon sorts kammarmusik.
Jag har ju hört flera shower från i våras/somras men aldrig tänkt på det som nu, då jag själv fick se, höra och uppleva den här inkarnationen live.
Vad är det han gör just nu? Vad är det!? Vad är det för musik!? Magiskt, episkt magiskt!
Jag är i ett tillstånd av salig lycka och total förundran och så full av beundran för Bob och hans enastående band.
Ni har nämnt några av höjdarlåtarna redan; för mig var också It´s alright Ma knäckande bra.
Ojojoj, viket gig vi fick!
Och George, ja! George, vilken man, vilken lirare, vilken trummis!
Nu räknar vi ner till kvällens gig, see ya there!
