Ja, visst är detta Dylan som allra bäst. Han sjunger ju fantastiskt rakt igenom, backningen är riktigt tight och vilket låtmaterial som producerades på så kort tid, både i studio och på konsertscenerna! Påminner om 60-talets produktionstakt!
För mig placerar jag nog denna Bootleg Series högt, bara strax efter Vol 1-3, Live & Unrealeased 1961-1991, Vol 4 - Live 1966, Vol 5 - Live 1975 och Vol 12 The Cutting Edge 1965-66. Jäklar vilken hög nivå det är på Dylans Bootleg Series!
Som allra allra allra bäst.
Bootleg Series är ju en helt fantastisk skapelse, vilka skattkistor att gräva i! Må den fortsätta tills jorden går under!
Trouble No More, Vol 13, är för mig den bästa av dem alla och det är inte speciellt lätt att påstå något sådant. Med tanke på konkurrensen
.
Jag hade aldrig några problem med den perioden då det begav sig. Hade inga problem med någon av trilogi-skivorna.
Jag tyckte inte att Saved var det mest fantastiska som jorden dittills skådat, men jag tyckte om den. Älskade What Can I Do For You, Pressing On, Covenant Woman.
Sedermera kom jag över diverse bootlegs från den perioden, t ex Seeking Salvation, för att bara nämna en. Jag behövde inte söka, jag hade funnit! Det var så otvetydigt uppenbart tydligt att här skapades magnifik musik live. Återigen denna Performing Artist.
I princip har jag väntat på den här utgåvan sedan den första Bootleg Series släpptes.
Nu har det hänt och jag är helt golvad, av allt. Rubbet.
T ex (som jag skrev i Dylanbunkern):
Vi ska inte snacka om versionen av Dead Man, Dead Man på cd4 (Outtake April 24 1981). Det ska vi inte göra. Det går inte. Ja, alltså ...
Jag klarar inte av det i alla fall. Om någon klarar av att säga något vettigt (glöm inte att knäböja), please do. Jag är en blöt pöl.
Eller,
Men alltså herregud, Gotta Serve Somebody på cd 3 (outtake May 4 - 1979)! Vilken version! Vilket piano! Vilken sång! Vilket tryck! Vilket sväng! Obeskrivligt underbar!Och så där håller det ju på, hela vägen, rakt igenom.
Vad kan jag säga? Det är så förkrossande bra, detta!
