TTS, Ain´t Talkin´
(jag fortsätter här under "Bob knäcker", för det gör han)
Det är ju inga revolutionernade nyheter att han vrider och vänder och ändrar texterna, från take till take, rader som fanns i en låt, ursprungligen, kan sedan
dyka upp i en annan låt, officiellt utgiven (t ex frågan från quiz:en i Stockholm Can´t Wait --> Sugar Baby). Eller rader som bara finns i ngn outtake,
eller på scen, någon gång.
Ain´t talkin på TTS är en variant. Här finns alternativa rader som vi inte hör på Modern Times. Blueprints, som sagt, skivorna.
Därför är ju TTS så fascinerande. Att få höra alla dessa möjliga varianter som finns, alla dessa olika sätt att betrakta och uppleva tillvaron. Real life.
På ExpectingRain finns idag en länk - Must Read står det - till en artikel/text om Bob´s Chronicles och plagierandet (heter det så?). De förmenta s k plagiaten.
Nej, det är inte en artikel i den andan, den försöker säga liite, lite mer än så. Läs artikeln. Begrunda. Det är värt det.
http://newhavenreview.com/wp-content/uploads/2008/01/NHR-006-Warmuth.pdfDet finns så mycket under den här himmelen och vi har sett allt, hört allt, känt allt. Ändå är det oändligt. Man kan alltid, hela tiden, skapa något nytt utifrån allt det där som vi alla sett, hört, känt.
(EDIT: jag har ändrat några meningar, ord under resans gång, just i det här inlägget, det är ganska så svårt att föröska förmedla vad jag känner just nu, här, i min TTS-kväll)